Vår tid kännetecknas av att samtidigt som den empirisk-realistiska uppfattningen om betydelsen av vetenskap och kunskap är ifrågasatt, står mänskligheten inför en rad utmaningar såsom hot mot klimatet, hot mot demokratiska institutioner, växande ojämlikhet och pandemier. För att möta detta behöver medborgare inte enbart kunna sovra och bedöma information utan också kan agera som politiska subjekt.

Kapitlet bygger på en studie i två klassrum i ämnet samhällskunskap där elever använder officiell statistik för att med hjälp av ett visualiseringsverktyg undersöka globala handelsmönster. Eleverna presenterar sedan muntligt och visuellt sina insikter, och läraren bedömer elevernas redovisningar.

Studien visar att eleverna med hjälp av visualiserad information, kan förstå ekonomiska och politiska samband, vilket skulle kunna ligga till grund för politiskt engagemang. I klassrummet uteblir dock insikten om att det “skulle kunna vara annorlunda” och att den enskilde/gruppen kan medverka till förändring. Istället hamnar fokus på bedömning av elevens prestation. Studien visar därmed att även om pedagogiska praktiker kan skapa förutsättningar för politisk subjektivitet så tenderar dessa att undergrävas av krav på bedömning, kvalificering och prestationer.