Detta kapitel behandlar de estetiska perspektiven analyserade genom kultur- och konstvetenskapliga teorier och metoder. En stor del av inredningarna och föremålen har i museipraktiker och i tidigare forskning betecknats som folkkonst. De har använts för att kategorisera olika kulturhistoriska företeelser, men även ideologiskt för att ringa in en befolkningsgrupp vars hantverkande har betraktats och beskrivits av andra än utövarna själva. Begreppet folkkonst är en akademisk konstruktion, något som varit föremål för debatt i stort sett ända sedan det lanserades i forskningen i slutet av 1800-talet (Bringéus 2005; Knutsson 2001). Även adjektivet "folklig" är komplicerat, mångtydigt och knutet till olika värderingar, men har trots allt etablerats och har främst använts för att beskriva materiell och immateriell kultur i det förindustriella samhället (Palmsköld 2007).