Detta kapitel har för avsikt att inspirera till metoder för ett alternativt sätt att bedriva forskning och antirasistiskt socialt arbete. Med avstamp i Lena Dominellis analys av hur vi är fångade i en rasistisk och patriarkal världsordning och hur detta drabbar väldigt många människor och samhällen, diskuterar vi med Asylkommissionen som exempel våra erfarenheter av en forskningspraktik med antirasistiska ambitioner. Influerade av deltagande aktivistiska forskningsansatser och Miranda Frickers begrepp epistemisk orättvisa vill vi öppna för en angelägen diskussion om hur socialt arbete som forskningsfält och professionell praktik kan mötas i gemensamma problemformuleringar och kunskapsproduktion. Hur är en antirasistisk forskningspraktik möjlig? Och hur kan den bidra till förändring?