Vår tids stora fråga rör handling, vad en kan göra när nästan all form av handling framstår som besudlad eller oren? Vilka är möjligheterna  för tanke och handling i en anda av samexistens i splittrad värld? Inom litteraturvetenskaperna har ekokritiken definierat ett brett område som snabbt etablerat en uppsjö teoretiska positioner. Ekokritiska metoder har också påverkat näraliggande forskningsämnen och varit viktiga för etableringen av nyhumanioran som erbjuds inom ramen för miljöorienterad humaniora, environmental humanities. Miljö- och hållbarhetsfrågor som samhället brottas med idag gör ekokritisk kreativitet än mer aktuell. I mitt efterord till boken Ekokritiska metoder emfaserar jag ekokritikens roll och relation inom miljöhumaniora och samtidsdebatt. Jag pekar mot en kreativ-skapande-görande approach till berättande som gör ekokritik till en mer än mänsklig angelägenhet i en värld som snabbt förändras och som behöver lika snabbt föränderliga analysansatser. Mer än mänsklig humaniora (posthumaniora), ekokritik, ekofeminismer och miljöhumaniora omarbetar frentetiskt - och i samarbeten - idag vår självsyn och kulturella berättelser för att bättre fungera med en splittrad och skadad värld. Den går från ord till handling.