Disinfection by-products (DBPs) are unwanted, potentially toxic compounds formed when drinking water is disinfected with chemical disinfectants such as chlorine or chloramine. The levels of DBPs produced depends on parameters, such as levels of natural organic matter (NOM) and the nature and concentration of chemical disinfectant used. In this thesis, the effects of two different types of chemical disinfectants, chlorine and chloramine, are investigated in terms of levels of DBP production. The goal was to investigate if chlorine disinfection produces similar levels and types of DBPs as in case of chloramination.

Within the thesis work was also tested a method based on a gas chromatograph coupled with halogen selective detector (GC-XSD) to determine the known DBPs in the drinking water.

The results show that the formation of DBPs at chlorine or chloramine disinfection were similar. Still, chloramine is preferably used because it produces less legally regulated DBPs.

The GC-XSD worked well for the determination of DBPs in drinking water. Since XSD is very selective and specific towards halogens and easy to operate, therefore this setup not only a potential tool for routine DBPs monitoring at drinking water facilities, but it could also be used for the determination of unknow halogenated compounds.

Through increased knowledge in the formation of DBPs and their determination with GC-XSD can contribute to the development of better methods to quantify known and identify unknow halogenated organic compounds in treated drinking water and reduce public exposure to potentially toxic halogenated organic compounds.

Desinfektionsbiprodukter (DBP) är oönskade kemikalier som bildas när dricksvatten desinficeras med desinfektionsmedel som klor eller kloramin. Halterna av DBP som produceras beror på parametrar som halten av naturligt organiskt material (NOM) och typ och koncentration av det använda desinfektionsmedlet. I denna avhandling undersöks hur mycket DBP:er som produceras när man använder antingen klor eller kloramin som kemiskt desinfektionsmedel. Målet var att undersöka om desinfektion med klor och kloramin producerar liknande koncentrationer av DBP.

Inom avhandlingsarbetet testades också en metod baserad på en gaskromatografi med halogenselektiv detektor (GC-XSD) för att bestämma kända DBP:er i dricksvattnet.

Resultaten visar att liknande nivåer av DBP bildades vid desinfektion med klor eller kloramin. Men kloramin används hellre än klor eftersom lägre halter av reglerade DBP:er bildas.

GC-XSD fungerade bra för bestämning av DBP i dricksvatten. Eftersom XSD är mycket selektiv och specifik för halogener och lätt att använda, är denna uppställning inte bara ett potentiellt verktyg för rutinmässig DBP-övervakning vid dricksvattenanläggningar, utan den kan också användas för att söka efter okända halogenerade föreningar.

Ökad kunskap om bildandet av DBP:er och hur dessa kan bestämmas med GC-XSD kan bidra till bättre metoder att hitta kända och okända halogenerade organiska föreningar i dricksvatten för att minska befolkningens exponering för potentiellt toxiska halogenerade organiska föreningar.