Språkhistoria är en del av ungdomsskolans svenskämne som det förefaller finnas begränsat med didaktisk forskning och diskussion om (Pettersson, 2014, s. 153; Holmberg & Nordenstam, 2016, s. 60). I studien som ligger till grund för denna artikel analyseras svensklärares beskrivningar av och resonemang om språkhistorieundervisning. Frågeställningarna fokuserar dels vilket innehåll i och vilka mål med språkhistorieundervisning som kan urskiljas, dels vilka kunskaper eleven förväntas tillgodogöra sig och vad hen förväntas kunna göra med sina språkhistoriska kunskaper. Materialet har inhämtats från en Facebookgrupp för svensklärare, och utifrån en tematisk analys av yttranden i gruppen presenteras tre teman i form av språkhistorieundervisning med fokus på beskrivningar av historiska språkskeden, språkförändringars mönster och orsaker respektive samtida och framtida språkförändringar. Resultaten visar dels att de olika språkhistorieundervisningsupplägg svensklärare beskriver och diskuterar har överlappande innehåll, dels att den variation som ändå förekommer får konsekvenser för vilka syften förvärvandet av dessa kunskaper kan förväntas uppfylla. Överlappningen består i att den språkhistorieundervisning som beskrivs inrymmer dåtidsorienterade kunskaper om svenska språket. Skillnaderna i vad som betonas i undervisningen tycks medföra att eleven förväntas kunna använda kunskaperna i antingen deskriptivt-explanativt syfte för att kunna beskriva och förklara hur språk eller språkbruk förändras, eller i preskriptivt syfte för att kunna ta ställning i aktuella språkfrågor.