Gustaf Ankarcrona ger perspektiv på det sekel som förflutit sedan hans mest aktiva tid som opinionsbildare i början av 1900-talet. En djupdykning i hans mångfacetterade gärning gen en bakgrund till det som sker och händer just nu i en tid med fokus på migration i en alltmer globaliserad värld, på hållbarhetsfrågor om ekologi och etik och på kulturarv som identitetsmarkör och trygghetsskapare. Med kulturarv avser jag både det materiella i form av bevarade föremål, byggnader och miljöer, och det immateriella kulturarv som utgörs av ännu levande kunskaper. Det är kunskaper med rötterna i traditioner och i en annan tids resursmedvetande och klokskap, kunskaper i och om slöjd och hantverk och de berättelser som kringgärdar det materiella. Sedd på det viset blir omsorgen om kulturarvet även en fråga om hållbarhet i vid bemärkelse.