Kapitlet handlar om hur kommunikation med några personer som har svåra förvärvade hjärnskador och som inte kommunicerar verbalt går till. Avsaknad av tal, afasi, återfinns hos personer med svåra hjärnskador, oavsett om hjärnskadan är en följd av sjukdom eller skada. Inledningsvis beskrivs förekomst av hjärnskada. Därefter tas begreppet kommunikation upp. Tonvikten läggs på dialogen och samspelet mellan personerna. Kognitiva förmågor som minne och språk kommer att behandlas kortfattat. Huvuddelen av kapitlet består av fyra personbeskrivningar Berit, Ann, Bertil och Karin. Varje personbeskrivning avslutas med en analys av vad som underlättar respektive hindrar kommunikationen. Även om beskrivningarna handlar om personer med förvärvad hjärnskada går resultaten att generalisera till andra grupper, till exempel personer med flerfunktionsnedsättning (intellektuell funktionsnedsättning och omfattande motorisk funktionsnedsättning) och personer med demens. Syftet med kapitlet är dels att ge läsaren en orientering om hur viktig kommunikationen är i det dagliga omsorgsarbetet, dels att beskriva metoder för hur kommunikationen kan gå till när den ena av parterna inte kan tala.