Denna rapport handlar om delade turer inom svensk kommunal äldreomsorg, och ett särskilt fokus ligger på utmaningar med delade turer och möjligheter att avskaffa delade turer i kommunal äldreomsorg. Det empiriska materialet baseras på 14 intervjuer med 15 personer (chefer, undersköterskor, ledning- och administrationsförträdare samt fackliga företrädare) i en kommun vi kallar A. Dessutom utgörs det empiriska materialet av tre intervjuer från två andra kommuner som kallas Kommun B respektive C. I Kommun A fanns funderingar på att avskaffa delade turer, medan Kommun B och C hade kommit ganska långt i avskaffandet av delade turer inom äldreomsorgen. Kommun B och C förmedlar erfarenheter och lärdomar som de ville delge andra kommuner som var i startgroparna med att avskaffa delade turer. Resultatet visar att avskaffandet av delade turer handlar om att balansera mellan politik och ekonomi. En balans som inte alltid går i takt och kan inrymma inbyggda motstridigheter mellan politikens uppifrånstyrning och lokala verksamheters behov. Politiker har en vilja att avskaffa delade turer inom Kommun A, men de beaktar inte alltid verksamhetens villkor i tillräcklig stor utsträckning, och inte heller vilka konsekvenser deras beslut att ta bort delade turer får för verksamheter. Det innebär att förutsättningar som villkoras av politiker och politiska beslut ska i sin tur omtolkas och genomföras av chefer och undersköterskor i lokala verksamheter. Bristen på information och mindre bra kommunikationsvägar mellan organisationsnivåer skapar osäkerhet inom de lokala verksamheterna kring vad som faktiskt gäller avseende delade turer. Delade turer blev mer aktuellt när Heltidsresan, som ska främja fler heltidsanställningar i kommunen, kom upp på Kommun A:s agenda. Om och i så fall och hur delade turer och Heltidsresan hör ihop finns det många åsikter om. En del menar att de hör ihop för båda berör arbetstids och schemaläggningsfrågor samt styrs av ekonomi, medan andra menar att delade turer och Heltidsresan är två parallella förändringar som inte alls hör ihop eller borde drivas samtidigt.

Resultatet visar även om delade turer ska avskaffas måste det finnas mer personal – fler huvuden, inte fler timmar. För att utöka personalstyrkan finns det två vägar att gå antingen använda vikarier eller anställa fast personal. Vikarier är nödvändiga för att hantera korttidsfrånvaro, men att förlita sig på vikarier är en oönskad lösning. Vikarier kan vara en börda för de ökar arbetsbelastningen för den ordinarie personalen eftersom de ofta är outbildade, saknar erfarenheter av omvårdnadsarbete och kan inte ens utföra basala arbetsuppgifter som att bädda sängar och tvätta. Kontinuitet i omvårdnadsarbetet är en viktig kvalitetsaspekt som kan vara hotad om mängden vikarier behöver öka när delade turer avskaffas. En lösning för att undvika fler vikarier är som föreslås att skaffa en bemanningspool med fast anställd personal. Oavsett hur arbetspassen ligger kommer det kräva att arbetsuppgifter som idag utförs av vikarier behöver omfördelas till den fast anställda personalen. Konsekvensen av att anställa fler fast anställda för att ta bort delade turer är en förhöjd grundbemanning. Detta kommer i sin tur att kräva en omorganisering för att utnyttja den utökade personalresursen. Samtidig kan en ökad personalresurs leda till överbemanning vilket innebär att det kan vara svårt att utnyttja den ökade personalresursen eftersom det är på morgon och kväll flest arbetsuppgifter behöver utföras av personalen.

Frågan som aktualiseras är vilka möjligheter som finns för att avskaffa delade turer i Kommun A. Några aspekter som framträtt i empirin kan ge en viss vägledning för ett eventuellt avskaffande av delade turer, nämligen:

• Ett tydligare ställningstagande

• Bättre kommunikationsvägar mellan organisatoriska nivåer

• Utöka chefers handlingsutrymme

• Ökad frivillhet och individuella lösningar för undersköterskor

Kommun A behöver göra ett tydligare ställningstagande för i vilken riktning de ska gå och sedan staka ut ett tydligt mål. Bättre kommunikationsvägar och arenor där politiker, kommunledning, fackliga företrädare, chefer och andra skulle kunna träffas möjliggör en utveckling av en mer verksamhetsnära ledning och styrning av den förändring som måste till om delade turer avskaffas – och även när det gäller Heltidsresan. Att utöka chefers handlingsutrymme skulle stimulera deras engagemang och öppna upp för att ta tillvara deras initiativ och lokala lösningar på bemanningsfrågan. En möjlighet som undersköterskorna föreslår är att ta reda på hur många som frivilligt vill arbeta delade turer, och hur många som inte alls vill det. Ett ökat inflytande över arbetstiderna skulle möjliggöra att undersköterskor mer självständigt kan finna anpassade lösningar. Som det är nu kan de vara fast på en schemarad vilken inte direkt inbjuder till spontanitet.

Från resultatet i denna studie dras slutsatsen att uppfattningen om delade turer är tudelad. Det finns argument som talar för att behålla delade turer respektive argument att ta bort delade turer inom Kommun A. Oavsett vilken väg som väljs – behålla eller ta bort delade turer, visar resultaten att Kommun A behöver ge en tydligare vägledning i vilken riktning de ska gå. Det innebär att de behöver staka ut tydliga mål, tydligare kommunicera och i större utsträckning involvera chefer och vårdpersonal i förändringsarbetet för att ta tillvara lokala arbetsplatsers och verksamheters erfarenheter. Ett tydligare ställningstagande och skapade av större engagemang för förändringsarbete skulle även kunna skapa ett attraktivare arbete inom kommunal äldreomsorg.