Granskningen presenterar hela nitton brister som är så allvarliga att de var och en skulle ogiltigförklara hela utredningen. Utöver detta identifieras ytterligare fjorton allvarliga brister som tillsammans skulle underkänna utredningen. Utredningen är synnerligen bristfällig eftersom flera misstag är av allvarlig natur där metodologisk kompetens är så låg att godtycke uppstår och rättsäkerhet inte kan påvisas. Istället uppstår mycket stor förvirring i riskbedömningen där riskfaktorer och riskområden förväxlas, definitioner saknas, central falsifierande information dokumenteras utan att beaktas, och utredningen bedömer subjektiva upplevelser istället för faktisk riskbedömning. Dessutom, partiskhet är tydligt närvarande. Den beskrivning och de anklagelser som mamman för fram beaktas i utredares bedömning, medan det som pappan tar upp ignoreras. Implicit sexism kan förklara utredningens slutsatser. Undertecknad har ännu inte tagit del av den vårdnadsutredning där en kvinna anklagat en man för fysiskt partnervåld med påstådda fotografiska bevis på skadorna utan att detta tar en central del av utredningen. I den aktuella utredningen så behöver inte ens den anklagande kvinnan försvara sig på ett sätt som undertecknad inte sett vårdnadstvistande män åtnjuta. Totalt sett är utredningen av extremt låg kvalitet, och är av de sämsta som undertecknad tagit del av. Sammantaget visar en granskning att utredningen till ärende T426-20 inte håller tillräcklig kvalitet för att fungera som ett lämpligt beslutsunderlag för tingsrättsbeslut.
Rapporten är ett resultat av ett uppdrag av jurist att genomföra en kritisk-vetenskaplig granskning av en socialtjänstutredning.