Utbildning är en central social rättighet. Denna rättighet är inte given utan har tagit olika form i olika tider. I detta kapitel riktar vi intresset mot en särskild typ av utbildning, riktad mot migranter, nämligen svenska för invandrare, sfi, som social rättighet. Att lära sig språket är ur en rad hänseenden viktigt för att individen ska kunna leva och delta i samhället. I kapitlet analyseras intervjuer med skolledning, lärare och elever på sfi i tre kommuner, med särskilt fokus på den betydelse som tillskrivs språkutbildning för migranters deltagande i det svenska samhället. I analysen pekar vi på hur rätten till språkutbildning tar form i en motsägelsefull praktik, som är både villkorande och villkorad. Å ena sidan tillskrivs språkutbildning en avgörande betydelse för att migranter ska kunna tillägna sig andra rättigheter. Å andra sidan beskrivs migranters möjlighet att faktiskt ta del av språkutbildning som i flera avseenden beroende av tillgång till andra sociala rättigheter, exempelvis i form av ekonomi och hälsa. Frågan om migranters tillgång till språkutbildning rör en ständigt aktuell välfärds- och socialpolitisk diskussion om vem som bör ha tillgång till de rättigheter som kommer med medlemskap i samhällets gemenskap, på vilka grunder dessa rättigheter tilldelas, och vem som omvänt hamnar utanför denna gemenskap.