Den självständige forskaren porträtteras inte sällan som någon som kan tänka kritiskt och kreativt, är noggrann, intellektuell och besitter en extraordinär förmåga att granska och bedöma komplexa företeelser och frågor. Att kunna visa på självständighet som forskare är ett viktigt värde inom många akademiska sammanhang, exempelvis när någon ansöker om docentur. Självständighet som ett värde är också högst framträdande i högskoleförordningen, där det framhålls att den som ska erhålla en doktorsexamen ska visa på intellektuell självständighet. I detta sammanhang är det viktigt att vi frågar oss vilka potentiella utmaningar och möjligheter just självständighet som ett akademiskt värde kan innebära för forskare tidigt i karriären.