Syftet med denna artikel är att tillämpa den sociokulturella lärandeteorin tillsammans med utvecklingspsykologiteorin för att skapa bättre insyn i hur lärandet kan effektiviseras hos universitetsstudenter med läs- och skrivsvårigheter/dyslexi. Med detta som bakgrund föreslås några pedagogiska och didaktiska strategier, baserade på författarens observationer som lärare i klassen samt studenters feedback.