Det här kapitlet handlar om vikten av legitimitet och detdilemma som kan kopplas till legitimitet när prioriteringargörs och gränser sätts i offentligt solidariskt finansieradhälso- och sjukvård. Den som är uppmärksam ser att jaghär väljer att skriva görs och sätts då jag ser prioriteringarsom just aktiviteter, handlingar och göranden – vare sig deär medvetna och systematiska eller det motsatta – där fleraaktörer tillsammans utövar sina färdigheter. Dessa aktörerkan vara kliniska verksamma vårdprofessioner, verksamhetschefer, tjänstepersoner och de medborgarföreträdandepolitikerna. Att arbeta med prioritering involverar mångahänder och är en aktivitet som skapas, organiseras, görs ochpraktiseras. Vi kan här se det i termer av prioriteringarnasinfrastruktur och arkitektur. I kapitlet kommer jag att diskutera legitimitet från ett utåtblickande, inåtblickande ochgenomblickande perspektiv. Utkiksposten, där jag står somkapitelförfattare, är hälso- och sjukvård som organisation.Jag kommer också att ge några exempel som visar på skapandet av legitimitet och dess koppling till dissonans ochresonans i hälso- och sjukvårdssystemet.