Sedan mitten av 1800-talet har psykiatrin haft ett dominerande inflytande på hur man i vård och samhälle ser på suicidalitet och hur man utformat suicidprevention. Det finns goda själ för en positiv värdering av psykiatrins insatser. De tyngsta riskfaktorerna är fortfarande tidigare suicidförsök och psykisk sjukdom. Då handlar det inte om en riskökning på några procent, utan en ökning på 20-40 gånger, det vill säga 2000 till 4000 procent. Tveklöst har psykiatrisk vård förhindrat många suicid samt botat eller lindrat depressions- och ångestsjukdomar hos många patienter. Trots detta har det riktats massiv kritik mot psykiatrisk suicidprevention från suicidala personer, deras närstående, forskare och författare inom psykiatrin samt media, som ofta hävdat att psykiatern helt missuppfattat situationen. Nedan beskrivs i sammanfattade former en del av den kritik som är riktad mot psykiatrins suicidprevention, samt hur psykiatrins suicidprevention har fungerat över tid.