Denna studie är en fallstudie av ett privat sjukvårdsföretag. Studien syftar till att undersöka hur olika gestaltningstekniker

samt gruppers sammansättning kan påverka diskussioner kring design och därmed fungera som strukturerande resurser för

samtalet. Studien vidgar begreppet prototyper till att hantera mer än de delar som behandlats i tidigare forskning: medium,

detaljrikedom och närhet till slutprodukt.

Datainsamling har skett vid sex fokusgruppstillfällen där tre olika grupper (inom olika delar av en och samma organisation:

användare hos kund, användare hos systemleverantören och systemutvecklare hos leverantören) har fört en diskussion kring

designen utifrån tre olika gestaltningstekniker (gränssnittsskisser, scenarios och dynamiska datorprototyper).

Diskussionerna har sedan analyserats i termer av domäner för interaktionsdesign och aspekter av IT-systemet i användning.

Studiens huvudsakliga slutsatser är att gestaltningstekniker påverkar vilka domäner och aspekter som diskuteras varför

designern kan välja gestaltningsteknik efter vad han eller hon vill få ut av diskussionen. Skisserna bedöms ge den mest

heltäckande diskussionen, medan scenarios fungerar bäst för dem som inte är teknikvana och tar då upp struktur och

funktion. Datorprototypen lämpar sig bäst för diskussion kring interaktion och presentation. Men gruppens sammansättning

påverkar diskussionen i högre utsträckning än gestaltningsteknikerna. Därför dras även slutsatsen att det är viktigt att

designern känner sin publik och anpassar valet av gestaltningsteknik efter målgruppen.

This thesis investigates how different prototyping techniques and compositions of groups can influence discussions about

design and therefore function as structuring resources for the discussion. This thesis widens the conception of prototypes to

include more than the issues that have been discussed in previous research: medium, wealth of details and closeness to the

final product.

Data has been collected through six focus groups where three different groups (within different parts of one organization;

users at client, users at system supplier, and systems developers at supplier) have discussed the design with the help of the

different prototyping techniques (sketches, scenarios and dynamic computer prototypes).

The discussions where analyzed in terms of domains for interaction design and different aspects of the system in use.

The main conclusions of this thesis are that prototyping techniques influence which domains and aspects are discussed.

Therefore the designer can choose prototyping technique depending on what he or she wants to discuss about the design.

The sketches provides the most complete discussion, while scenarios works best with those that are not knowledgeable

about IT-systems and then the discussion deals with structure and function. The computer prototype is best suited for

discussing interaction and presentation. But the composition of the group has more influence on the discussion than the

choice of prototyping technique. Therefore the conclusion is drawn that it is important that the designer knows his or her

audience and adjusts the choice of prototyping technique to the composition of the group.