Examensarbetet beskriver hur styrdokumenten (läroplaner och kursplaner) för fysik har förändrats under den tid som grundskolan har funnits, dvs. från 1962 fram till och med den senaste kursplanen som kom år 2000. Man kan man se är att ansvaret för elevens utveckling allt mer skjuts över på hemmet och den enskilde eleven. Man kan vidare se att kunskapsbegreppet har förändrats så att förmågan att kommunicera sina färdigheter blivit ett allt viktigare mått på kunskap.

Den enskilda skolan och läraren får med tiden allt mer frihet att utveckla undervisningen eftersom kursplanernas beskrivning av vilken kunskap som skall läras blir allt mer kortfattad.

De huvudmoment som finns i fysikundervisningen har under hela den undersökta tiden i stort sett varit oförändrade.

Arbetet gör vidare en kort genomgång av om utvecklingen av kursplanerna har något samband med att intresset för fysik har minskat bland ungdomar. Den slutsats som framkommer är att de brister i kursplaner som anses ligga bakom delar av det minskade intresset i många länder inte finns i de senaste svenska kursplanerna. Därför måste problemet ligga någon annanstans i kedjan än på kursplanenivån.