liu.seSearch for publications in DiVA
Change search
CiteExportLink to record
Permanent link

Direct link
Cite
Citation style
  • apa
  • harvard1
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • oxford
  • Other style
More styles
Language
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Other locale
More languages
Output format
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf
Schnittstelle Vernissage: Die Besucher als Wegbereiter und Multiplikatoren zeitgenössischer Kunst
Linköping University, The Tema Institute, Department of Communications Studies. Linköping University, Faculty of Arts and Sciences.
1991 (German)Doctoral thesis, monograph (Other academic)
Abstract [en]

How does art become Art? What is it that actually happens when a work of art is presented, as such, at an opening and gets accepted as Art? Who arc the actors, the decision makers, how do they interact, how does the self-structuring, selfgenerating, intricate system work that governs the interface between art and non-art? What is the importance and influence of the artists, the gallery owners, the art writers in journals and newspapers, the mass media, the visitors to the openings?

Research in this area has so far mostly concerned art preferences, or the function of art as a social distinction marker. But the process through which the decision is made whether a particular object is accepted as art, - or rejected as such - has received much less attention. Subject of this thesis is the transition, in the interface between private and public, through the interaction of a loosely knit, fluctuating, self-structuring network of many different actors, national and international. The emphasis is on the starting point of the process, i.e. the opening, more precisely such openings where new, hitherto unknown art and/orartists are presented. At such openings, the visitors have no way of finding out beforehand what they are supposed to think, and have to fonn opinions on their own. This makes the situation very different from that in a museum, or in a gallery presenting already established art.

The main empirical material of the thesis consists of a number of extensive interviews with influential professionals and connoisseurs ln the art scene in Stockholm and- as a comparison- Vienna. The results of a questionnaire, answered by visitors to openings, are also included. A picture emerges where the opening is seen as a focal point for the ongoing discourse on new art, where professionals, but also interested and informed amateurs, meet and interact.

There is a quite extensive consensus in judgements of the new art, though such judgements are almost never a topic of the actual opening conversations. No such consensus exists, however, when work is presented that tries to break the prevailing ideas about art, and the openings and their audience consequently do not have a decisive role regarding the acceptance or rejection of such, in a real sense, innovative art. Thus, a main function of openings is to funnel and focus the ongoing discourse and discussion by bringing together many different agents and actors in the art world, in a situation that gives a good - and unobtrusive - opportunity for a constant cross-checking within a much wider network, a network that ultimately decides if a new piece of art is to be accepted- or not.

Abstract [sv]

Hur blir konst konst? Hur går det till när ett verk, som presenteras offentligen som ett konstverk, också accepteras som sådant? Vilka är aktörerna, hur interagerar de, hur fungerar det svåröverskådliga, självrefererande, självstrukturerande system som bestämmer gränssnittet mellan konst och icke-konst? Vilken betydelse har gallerister, konstskribenter, recensenter, vernissager, vernissagebesökare?

I forskningen kring konst och konstpublik har en utveckling skett från rent konstsociologiskt orienterade arbeten till mer etnologiskt inriktade studier. Tyngdpunkten i denna forskuing har legat på studier av konstpreferenser, eller på konstens funktion i sociala distinktions- och avgränsningssammanhang. Det finns däremot bara ett fåtal arbeten som behandlar den nutida konsten och dess betraktare, och då i ett teoretiskt perspektiv. Ett relativt obeaktat område har varitkonstverkets transition mellan det privata och det offentliga, så som det sker genom aktörers och deltagares medverkan, i olika nationella och internationella nätverk, i informella lösa grupperingar (auteliska grupper), och- inte minst i själva den kulturella kontext, den "ambient", som vernissagen bildar. Auteliska grupper har inga klart fastlagda mål utanfor gruppens ram- huvudaktiviteten består i samtal (konversation), som inte avser att ge något annat utbyte än nöjetatt samtala att formulera ideer i en attnosfar dominerad av likasinnade, att motta impulser från andra och ge dem impulser. På så sänkan de auteliska gruppernas ställning i samhället ses som del av en kreativ process, i vilken nya ideer stimuleras, bearbetas eller förkastas. Ett av de mänga kulturella rum där auteliska grupper bildas och. fungerar är vernissager. Genom att man på ett otvunget sätt kan träffa gamla och nya diskussionspartners, utan att bli avtvingad ställningstaganden eller bedömningar (om man inte är villig till detta), ger vemissagen en utmärkt bakgrundssituation, en ambient, för olika auteliska grupper, där alla deltagare är insatta och förtrogna med de gällande, osktivna kulturella förutsättningar och regler som gäller för den speciella situationen· och dess kontext.

I denna avhandling har intresset koncentrerats kring vernissager och vernissagebesökare. Vernissagen är fokalpunkten i genererings- och legitimationsprocessen. Ett första urval har träffats av galleristerna, men det är först vid vernissagen som själva bedömningsprocessen kan starta, den process som avgör om ett utställt konstverk skall accepteras eller förkastas som sådant. Vernissagen fungerar dänned som ett gränssnitt, från vilket den kritiska konstdiskursen definierar och redefinierar sin fortlöpande diskussion över, och sina föreställningar om, den nutida konsten. Den som inte är med när helt nya verk presenteras, den som inte deltar i genererings- och legitimationsprocessen för ny konst, den som står utanror de auteliska grupperingarna, blir i längden tvungenatt underofdna sig andras bedömningar och i efterhand acceptera det som konst som filtreras fmm av denna mängfacetterade process.

På vernissagerna konfronteras konstnärernas ofta konträra åsikter med de konstteoretiska diskursandernas föreställningar, och de åsikter som företräds av de övriga kulturaktiva konstkonsumenterna. Bakom den påfallande samstämmighet i bedömningen av nya verk- som ofta sätter likhetstecken mellan nytt och avantgarde- ligger en konsensus som skapats av den ständigt pågående diskursen, men som just av denna anledning bara är istånd att förhålla sig till ny konst inom de bekanta ramarna, inte till i egentlig mening innovativ konst.

Vem går då på vernissager, där man introducerar ny konst? Om detta finns det många förutfattande meningar, men få undersökningar. I avhandlingen ingår därför också en empirisk studie, baserad på intervjuer, iakttagelser och frågeformulär. Det visar sig att en tredjedel av vernissagebesökarna är aktiva konstnärer, och att drygt hälften av besökarna tillhör den konst- och/eller kulturproducerande sektorn av samhället. Vernissagen är därmed i hög grad en del av ett yrkesliv.

Bland besökarna är en gruppering i "vi" kontra "de andra" påtaglig, mellan kultur- och konstproducenter och dem som bara konsumerar konst. Påfallande är också att några smakomdömen inte falls om den utställda konsten, och att konstnärerna själva håller sig till konkreta, tekniskt yrkesmässiga diskussioner när det gäller verken. Bland de besökare som inte har en professionell anknytning är inslaget av personer med tekniskt orienterade yrken påtagligt, medan den klassiska museumspubliken nästan helt saknas, liksom presumptiva köpare.

Naturligtvis finns det stora variationer, beroende på typ av konst, konstnär och galleri. Men vernissagen fyller uppenbarligen en viktig roll som en knutpunkt, en situation, en ambient, där kulturarbetare av olika slag för den allmänna konstteoretiska diskursen vidare, i umgänge med de utställda objekten och med de andra besökarna, och där konstnärema själva får ett viktigt mätinstrument för sin egen och sina verks position.

Vernissagen är alltså en fokalpunkt för ny konst i dess introduktionsfas, men det betyder inte att den fyller samma funktion för den gränsöverskridande nya konsten. Deltagare och aktörer är visserligen vägvisare och förmedlare av ny konst, men de fyller inte samma funktion för den konst som definierar sig själv som ett brott med det förhärskande konstbegreppet. Den avslutande diskussionen tar bland annat upp problemet att konstdiskorsen av idag tenderar att lösgörasig från själva konstbegrepper och ersätta det med en pluralistisk konstteori, för att kunna inkludera de nya, avancerade tendenserna, samtidigt som man försöker vidhålla en institutionell teori som definierar allt det som konst som ställs ut i utställningslokaler, men som genom just denna definition blir obrukbar för all den konst som inte går via det traditionella utställningssystemet. Den pluralistiska uppfattningen har i sin tur problemet att 'konstnärerna visserligen försöker avskaffa konstbegreppet, men för den skull inte har för avsikt att avskaffa varken konsten eller sig själva.

Det produceras mer konst än någonsin tidigare. Den konstteoretiska och konstkritiska diskursen har som funktion att legitimera dessa verk som estetiska handlingar, i och med att de blir offentliga. I denna selektions- och legitimationsprocess deltar alla de som är involverade i konstvärldens olika kollektiva aktiviteter och i den aktuella konstdiskursen, i ett komplicerat, infannelit nätverk som oavlåtligt omstruktureras. Processen är ständigt pågående, på många nivåer-men dess offentliga startpunkt är vernissagen, där det nya konstverket föds eller dör.

Place, publisher, year, edition, pages
Linköping: Linköpings universitet , 1991. , 242 p.
Series
Linköping Studies in Arts and Science, ISSN 0282-9800 ; 61
Keyword [en]
Galleries, Openings, Contemporary art, RecepLion, Interactive networks, Legitimization, Avantgarde distinctions
National Category
Social Sciences Interdisciplinary
Identifiers
URN: urn:nbn:se:liu:diva-35305Local ID: 26251ISBN: 91-7870-740-4 (print)OAI: oai:DiVA.org:liu-35305DiVA: diva2:256153
Public defence
1991-06-03, Sal C 3, Hus C, Universitetsområdet Valla, Linköping, 10:15
Available from: 2009-10-10 Created: 2009-10-10 Last updated: 2012-06-01Bibliographically approved

Open Access in DiVA

No full text

By organisation
Department of Communications StudiesFaculty of Arts and Sciences
Social Sciences Interdisciplinary

Search outside of DiVA

GoogleGoogle Scholar

isbn
urn-nbn

Altmetric score

isbn
urn-nbn
Total: 38 hits
CiteExportLink to record
Permanent link

Direct link
Cite
Citation style
  • apa
  • harvard1
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • oxford
  • Other style
More styles
Language
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Other locale
More languages
Output format
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf