Tretton norrköpingsbor berättar om sina liv sedda i förhållande till hur boendet och vardagstekniken har förändrats från 1920 och 1930 talen, då de var unga, till nu, i början av 2000-talet, då de är pensionärer och på väg att bli gamla. När informanterna växte upp dominerade textilindustrin i Norrköping och arbetarnas bostäder var små och dåligt utrustade. När de bildade familj, på 1940 och 1950 talen, omskapades staden. Hyresbostäder, HSB och Riksbyggen uppförde nya stadsdelar, med moderna funktionalistiska lägenheter. Dit flyttade man. Deltagarna tillhör den generation som har upplevt de största förändringarna av vardagens tekniklandskap. Kedjan av nya, idag självklara, redskap, apparater, maskiner och tekniska system som har infogats i vardagens rutiner är lång: den elektriska spisen, radion, tvättmaskinen, kylskåpet, telefonen, teven, frysen, personbilen, videon, datorn, mobiltelefonen och Internet. Bokens huvudhistoria är hur åldrandet är relaterat till innehållet i den fysiska miljön. Vilken betydelse har teknik när man är gammal? Hur följer äldre med i teknikutvecklingen? I vilken mån kan ny teknik lösa vardagens problem? Vilken betydelse har den välkända och välanvända tekniken för livssyn och identitet? Är den nya vardagstekniken åldersdiskriminerande?