Detta konferensbidrag undersöker användning av helioterapi vid Apelviken och det stora utbyte av kunskapen som ägde rum inom tuberkulos behandling. Satsningen på "naturens" krafter (och i det här fallet den förstärkning av naturen genom den tekniska utvecklingen)utgjorde ett inlägg i den då pågående debatten om radikala (kirurgiska) behandlingar kontra konservativa (sol, frisk luft och vatten). Det placerar Apelviken och dess behandling inom ramen den vetenskapliga debattens kontext.