Den grundläggande frågeställningen för denna avhandling är huruvida extern redovisningsinformation kan medföra snedvridande ekonomiska konsekvenser, genom dess påverkan på ekonomiska aktörers agerande. En utgångspunkt härvid är att frågeställningarna kring redovisningens ekonomiska konsekvenser ställs på sin spets under finansiella kriser. I denna avhandling studeras redovisning vid tidpunkten för 1990-talets svenska bankkris.

Till följd av bankkundernas bristande betalningsförmåga blev bankernas fordringar avhängiga av värdet av ställda säkerheter. Säkerheterna bestod i stor utsträckning av fastigheter, varför frågan kring värdering av fastigheter i redovisningen kom att bli betydelsefull.

I avhandlingen beskrivs och analyseras Finansinspektionens regelverk avseende värdering av fastigheter som övertagits för skyddande av fordran respektive fastigheter som utgör säkerhet för osäker fordran. Studien avser regelverket, dess utveckling och tillämpning med koncentration på krisåren 1990-1993.

Regelverket kom under krisen att utvecklas successivt och kompletteras för då rådande behov. Att regelverket, såsom i vissa sammanhang antytts, skulle ha medfört en undervärdering av bankernas fastighetsbestånd ifrågasätts i avhandlingen. Regelverket var dock vagt formulerat, vilket under hela perioden medförde tolknings- och tillämpningsproblem. Finansinspektionens arbete med regelverket måste dock anses ha bidragit till att frågorna om fastighetsvärdering kom att fokuseras i samband med bankernas årsbokslut under krisåren.