Det är fortfarande relativt sällsynt att riter och ritualer diskuteras inom västerländsk teatervetenskap och –historieskrivning annat än när teatern kritiseras, när dess ursprung diskuteras eller när västerländsk teater jämförs med exempelvis indisk kathakali eller japansk kabuki. I dessa sammanhang används begreppen ”rit” och ”ritual” för att beteckna semiteatrala företeelser som tidigare fallit utanför den västerländska teatertraditionens räjonger. Beröringspunkterna mellan rit och teater har framför allt diskuterats när den etablerade västerländska teaterns utövare har sökt nya vägar för sitt skapande under direkt inflytande av för dem dittills obekanta teaterformer. Ur ett snävt europeiskt per-spektiv brukar riten betraktas som en ursprungligare och primitivare form av teater som överlevt i vissa delar av världen och försvunnit i andra. Rit och ritual har med andra ord använts på ett slarvigt sätt för att beteckna något ännu outforskat. Försök har emellertid gjorts för att ge begreppen en mer exakt innebörd.