Hur står det egentligen till med den svenska representativa demokratin? Sett över en längre tidsperiod har valdeltagandet sjunkit samtidigt som  politikermisstron har ökat. Partierna dräneras på medlemmar och många lokalorganisationer har problem med att rekrytera folk till förtroendeuppdrag. Dessutom är det vanligt att de som trots allt tar på sig uppdrag väljer att hoppa av i förtid. Nästan var sjätte kommunpolitiker lämnar sitt uppdrag innan mandatperiodens slut. Då avhopp är särskilt vanligt bland unga tas avhopp ofta till intäkt för att något är fel på det politiska systemet. Avhopp beskrivs inte sällan som en konsekvens av maktfullkomlighet, toppstyre, gubbvälde eller till och med mobbning.

Men stämmer denna dystra bild av avhoppen? Vårt huvudsakliga syfte med den här rapporten är att beskriva de personer som i förtid lämnar sina politiska förtroendeuppdrag och att ta reda på varför de har valt att göra det. Vi vill även besvara frågor om varför personer väljer att engagera sig i politiska partier, och med avstamp i våra resultat föra en mer allmän diskussion om huruvida förtida avhopp bör betraktas som ett demokratiproblem. Slutligen reflekterar vi över vad partier och kommuner kan göra för att minimera avhopp i framtiden samt rekrytera fler medlemmar.

Så, vilka är då rapportens viktigaste resultat? Våra data antyder att det är synnerligen ovanligt med egennytta som drivkraft för engagemang i lokalpolitiken. Det märks inte minst när respondenterna fått svara på hur de hamnade på valsedeln och om hur angelägna de var att bli invalda. Mycket få säger sig själva ha tagit initiativ till att bli placerade på valsedeln, och fyra av tio instämmer inte i påståendet att de gärna ville hamna i fullmäktige. Det märks också när ledamöterna anger skälen till att de trots allt kandiderat. Att främja den egna situationen har, för den stora majoriteten, ingen betydelse alls. Istället dominerar motiv av typen ”bidra till utvecklingen till ett bättre samhälle” samt att man är ”generellt engagerad i politik och samhällsfrågor”. Dessutom uppger de flesta att de, innan de kom in i fullmäktige, inte hade några höga förväntningar om att kunna få ett politiskt inflytande. Vi tolkar dessa data som att många kommunalt folkvalda är något ljumt, eller till och med lite motvilligt, engagerade. Man kan argumentera för att det är negativt för demokratin ifall den stora majoriteten av kommunpolitiker sitter på sina uppdrag med ett ljumt eller motvilligt engagemang.