Hushållens elförbrukning, bortsett från elvärme, motsvarar 15 procent av landets totala elförbrukning. Hushållselen har ökat långsamt över tid, det kan bero på att antalet hushåll ökat, dels på grund av ökad folkmängd, dels för att hushållen blivit mindre. Svensk elproduktion är, i stort sett, klimatneutral eftersom den består mest av vattenkraft och kärnkraft. Men hushållen kan ändå bidra till att den globala upp-värmningen hejdas genom inköp och användning av energieffektiv elektrisk utrustning. Den reduktion i elkonsumtion som uppnås kan användas för att ladda elbilar, som då successivt kan ersätta bensin-drivna bilar.

Det finns dock risk för retureffekter, dvs. att energieffektivisering ger upphov till förändrad användning så att effektivitetsvinsterna äts upp delvis. När det gäller kyl och frys, samt tvätt- och torkmaskiner, har elförbrukningen minskat trots att antalet apparater och storleken på dem ökat. Retureffekten har alltså varit begränsad för perioden 1980–2000, så att stora effektiviseringsvinster kvarstår.

Retureffekten har också diskuterats i relation till hushållens an-vändning av belysning, den typ av elektrisk utrustning som är mest användarberoende. Det är aktuellt nu med tanke på den av EU beslu-tade utfasningen av glödlampor. Att brinntider för lysrörslampor (låg-energilampor) eller lysdiodlampor skulle öka bara därför effekten är lägre, är inte troligt. Men det är möjligt att användningen av belysning kan breddas när lysdioderna blir vanligare. De utformas för att place-ras i trappsteg, i trädgård mm. som inte är vanligt idag. När man fasar ut glödlamporna 2009–2012 försvinner en värmekälla, vilket kan ge upphov till ökat värmebehov från värmesystemet. En fjärde mekanism som kan ge retureffekt är de pengar som sparas på energieffektivise-ringen, hur används dessa pengar? Finns det konsumtion som inte är miljöskadlig?