Den här uppsatsen undersöker hur Voltaires idéroman Candide och ett urval av romanens motiv kan analyseras och kopplas till en nutida samhällsdiskurs. Den ger även förslag på hur verket, mot bakgrund av en didaktisk diskussion, kan användas i undervisningssammanhang. Uppsatsen behandlar Voltaire och hans kritiska förhållande till Leibniz optimistiska och deterministiska världsåskådning. Här orienteras läsaren i den filosofiska motsättning som ligger till grund för verkets kärna: Voltaires polemik mot en okritisk acceptans av tesen Vi lever i den bästa av världar. Uppsatsen siktar på att levandegöra verkets tema optimismen och ett tänkbart huvudmotiv: människans utsatthet (i tillvaron), genom att koppla detta till dagsaktuella och till synes seglivade fenomen, t.ex. religiöst och militärt maktmissbruk, och social och sexuell exploatering av kvinnan. Uppsatsen demonstrerar bl.a. att ohyggliga krigsbrott i Kongo och Bosnien tangerar Candides upplevelser på de nordeuropeiska slagfälten; att sexuella övergrepp i religiösa kontexter inte är isolerade till historien, utan fortlever bland annat via katolska kyrkans företrädare; att det faktiskt finns beröringspunkter i ståndstanken bakom Kunigundas giftermålsplaner och kronprinssessan Victorias bröllop. Uppsatsen utmynnar i en litteraturdidaktisk diskussion som, med stöd av ledande forskare och pedagoger, resonerar kring hur man i praktiken kan arbeta med litteraturanalys i gymnasieskolan. Texten avrundas med explicita redovisningsförslag kopplade till tema och motiv i Candide.