I Gränsöverskridande folkbildning – om resurser, nätverk och transnationellt engagemang tar Folkbildningsrådet, tillsammans med Mimer vid Linköpings universitet, ett samlat grepp om folkhögskolornas och studieförbundens transnationella arbete. I rapporten redovisas resultaten av en kartläggning av de transnationella aktiviteter som genomfördes under 2009. Kartläggning bygger på en enkätundersökning som riktades till landets alla folkhögskolor och studieförbund. Bland folkhögskolorna var svarsfrekvensen 92 procent och totalt 214 aktiviteter rapporterades in. Bland studieförbunden var svarsfrekvensen 64 procent och svaren fördelades mycket ojämnt mellan de olika studieförbunden. Totalt redogjordes för 124 aktiviteter.

Kartläggningen visa att de transnationella aktiviteterna är väl spridda över världskartan, bortsett från Oceanien/Australien och delar av Sydostasien, Mellanöstern, Nordamerika och Nordafrika. Både studieförbundens och folkhögskolornas förbindelser är starkast koncentrerade till de nordafrikanska grannländerna och övriga Europa. Folkhögskolorna redovisar jämförelsevis mycket samarbete med Afrika (Tanzania) och studieförbunden med Mellanöstern (Palestina/Israel).

En analys som endas omfattar folkhögskolornas transnationella kursverksamhet visar att folkhögskoledeltagarna i första hand studerar i länder på det södra halvklotet, medan högskolestuderande hellre vänder sig till länder med hög BNP på det norra halvklotet. Speciellt koncentrerad är folkhögskoleresorna till den afrikanska kontinenten (främst Tanzania), där folkbildningens deltagare både i reella tal (cirka 627 stycken) och procentuella tal (cirka 38 procent) under 2009 vida översteg antalet och andelen högskolestuderande (cirka 177 studerande, cirka en procent av samtliga). Andra regioner som lockar en lite andel folkhögskoledeltagare är Latinamerika och Baltikum.

Enligt enkätsvaren är det transnationella arbetet i första hand inriktat mot folkbildningspropositionens sjunde verksamhetsområde, som handlar om folkhälsa, hållbar utveckling och global rättvisa. I första hand syftade verksamheterna till att göra världen mer rättvis. Cirka 40 procent av folkhögskoleaktiviteterna och nästan 35 procent av studieförbundens verksamheter handlade om globala rättvisefrågor. Näst vanligast var verksamhetsområdet det livslånga lärandet.

I analysen av verksamheternas syftesbeskrivning framträder tre idealtyper:

• Den vanligaste syftesbeskrivningen handlar om ge: I denna framställs folkbildningsaktiviteten som en mission, som ett verktyg för att hjälpa människor i andra länder (ofta relaterat till demokratisträvan). De svenska folkbildningarna ges en expertroll.
•  En annan typ av syften handlar mer om att få: I dessa beskrivningar presenteras folkbildningsaktiviteten som en antropologisk resa där de svenska folkbildarna, via studier av andra människors livsvillkor, ska få nya perspektiv på sin tillvaro.
• För vissa aktiviteter är syftet i första hand att utbyta: I dessa verksamheter betonas mer ömsesidiga läroprocesser och utbyten.

Den primära finansieringskällan för folkhögskolornas del var folkbildningsanslaget. Nästa 45 procent av folkhögskoleaktiviteterna uppgavs ha detta som huvudfinansiering. Inte full 20 procent av aktiviteterna drevs i första hand med medel från Sida eller annan biståndsorganisation. Dessa siffror var i princip omvända bland studieförbunden. Sida och andra biståndsorganisationer var de vanligaste huvudfinansiärerna i nästan 45 procent av studieförbundens aktiviteter, medan folkbildningsanslaget stod för merparten av medlen i nästa 25 procent. De vanligaste formerna för komplementär ”bifinansiering” för både studieförbund och folkhögskolor var deltagaravgifter, insamlingar och studielån.

Finansieringskälla och verksamhetsform visade sig hänga samman. Folkbildningsanslaget gick i huvudsak till verksamhet av kontinuerlig och långsiktig karaktär (kurser, återkommande studieresor, lärarutbyten, etc.), medan Sida, Svenska Institutet och Internationella programkontoret primärt finansierade mer kortvariga projekt. Inom ramen för huvudfinansieringskällan ”Sida eller annan biståndsorganisation” utgjordes till exempel tre av fyra aktiviteter av projektet.

Det innebär i sin tur att studieförbund och folkhögskolor valde delvis olika verksamhetsformer för sina respektive transnationella aktiviteter. Folkhögskolornas arbete dominerades under 2009 av kursverksamhet och deltagarutbyten, medan studieförbunden oftast arbetade med projekt eller studieresor/studiebesök.