Anlagda våtmarker i avrinningsområden från jordbruksmarker mottar ofta vatten med höga halter av partikelbunden fosfor. Den viktigaste processen för avskiljning av inkommande partikelbunden fosfor är sedimentation. Resuspension är en process som motverkar netto-sedimentationen av partiklar och kan således minska våtmarkers förmåga att hålla kvar fosfor. Syftet med den här studien var att undersöka om A. aquaticus påverkar resuspensionen av partiklar, och om större tätheter av A. aquaticus orsakar större turbiditet i vattenmassan. Två försök genomfördes i plastakvarier med sediment insamlat från våtmarker anlagda på lerjord. Varje försöksuppställning bestod av en behandling och en kontroll utan några djur. I det första försöket innehöll behandlingen A. aquaticus motsvarande en täthet på 2083 individer m-2 och i det andra försöket en täthet på 500 individer m-2. Turbiditeten mättes med en turbidimeter en gång per dag under sju dygn. Aktiviteten hos A. aquaticus orsakade en signifikant högre turbiditet i vattenmassan i behandlingen än i kontrollen. Turbiditeten var i genomsnitt 161 NTU i akvarier med 2083 individer m-2 och 37 NTU i akvarier med 500 individer m-2. Slutsatsen som drogs är att förekomst av A. aquaticus skulle kunna öka resuspensionen av partiklar i våtmarker. Detta kan i sin tur ha en påverkan på våtmarkers förmåga att hålla kvar fosfor som är bundet till lerpartiklar.

Constructed wetlands in agricultural catchments with clay soils often receive water with high concentrations of particle-bound phosphorus. Sedimentation of particle-bound phosphorus is the main retention process. Resuspension is a process that counteracts net sedimentation of the particles and can therefore reduce phosphorus retention in wetlands. The aim of this study was to investigate if A. aquaticus through bioturbation affects the resuspension of particles, and if a larger density of A. aquaticus causes a larger turbidity in the water column. The experimental design included plastic aquariums with sediment collected from wetlands constructed on clay soils. There were two experiments, each with a treatment and a control with no animals. In the first experiment, the treatment contained A. aquaticus at a density of 2083 individuals m-2. In the second experiment the treatment contained A. aquaticus at a density of 500 individuals m-2. Turbidity was measured with a turbidimeter once a day over the course of seven days. The bioturbation activity of the A. aquaticus caused a significantly larger turbidity in the water column in the treatment than in the control. The turbidity was on average 161 NTU in the presence of 2083 individuals m-2 and 37 NTU in the presence of 500 individuals m-2. The conclusion was that the presence of A. aquaticus can increase resuspension of particles in wetlands. This could have a negative impact on the ability of wetlands to retain phosphorus that is bound to particles.