Inledning och problemdiskussion: Det ställs allt större krav på intern kontroll idag till följd av flertalet företagsskandaler, däribland Enron som har uppmärksammats världen över. I Sverige var den senaste i raden HQ-bank, detta trots att tydligare regler för bolagsstyrning införts både internationellt och nationellt de senaste åren. Kraven på banker ökar allt mer i samhället då de förvaltar privatpersoners och företags pengar. Då kunderna är i fokus är det viktigt att bankerna och deras personal är medvetna om vikten av att göra rätt. God intern kontroll är en förutsättning för en pålitlig bankverksamhet och det är styrelsen som ansvarar för att förmedla den interna kontrollen till övriga organisationen. En väl använd modell internationellt är COSO- modellen som fungerar som ett stöd i arbetet med intern kontroll. Dess  uppbyggnad består av fem  komponenter som alla ska finnas representerade på samtliga nivåer i organisationen.

Syfte: Syftet med denna uppsats är att 1) undersöka om organisationen har med alla delar från COSO-modellen och om det 2) finns skillnader i integreringen av COSO-modellen och hur den används på de olika nivåerna i den valda banken.

Metod: Uppsatsen är uppbyggd på en kvalitativ studie där intervjuer har genomförts på kontorsnivå och på intern kontroll avdelningen. Dessa ligger till grund för empirin. Därutöver har delar av SEB:s årsredovisning använts för att komplettera empirin på ledningsnivå. Referensramen har samlats in från diverse litteratur, artiklar och internetkällor.

Slutsats: Samtliga komponenter i COSO-modellen har identifierats inom SEB:s organisation. Skillnader föreligger kring hur stor del de olika komponenterna utgör på respektive nivå inom verksamheten. Den största skillnaden har identifierats i COSO-modellens tredje element, riskanalys, vilken främst sköts på internavdelningen med hjälp av ledningen och information skickad från kontoren.