Rapporten baseras på strukturerade intervjuer och sammanlagt intervjuades 18 personer, med två till 30 års yrkeserfarenhet som aktivt deltagit i prioriteringsarbete med vertikala rangordningslistor. Resultatet av intervjuerna visade både på underlättande och försvårande faktorer för delaktighet i prioriteringsarbete.

Sjuksköterskorna uttryckte svårigheter dels med att få gehör för sina synpunkter och dels med att precisera vad som enligt deras uppfattning är omvårdnad ur ett helhetsperspektiv. De framförde också att omvårdnadsåtgärder vare sig hade varit föremål för prioriteringsdiskussioner eller senare inkluderats i rangordningslistan. Bland arbetsterapeuter och sjukgymnaster upplevdes den rangordningslista de själva arbetat fram som en trygghet i kliniskt beslutsfattade och stöd för öppenhet i kommunikation med allmänheten.

Representanter för samtliga vårdyrkesgrupper i undersökningen upplevde det svårt att inkludera den egna professionens yrkesspecifika åtgärder i rangordningen. Det framkom också att uppdraget med att ta fram rangordningslistor måste vara tydligt beskrivet och att prioriteringar bör diskuteras utifrån ett brett behovsperspektiv i väl förberedda multiprofessionella grupper. Arbete med öppna prioriteringar och rangordningslistor kräver många olika perspektiv och förutsätter att alla samverkande professioner har likvärdiga förutsättningar. Riktade utbildningsinsatser inom omvårdnad och rehabilitering behövs för att tillämpning av den nationella modellen för öppna vertikala prioriteringar ska få en vidare användning även inom dessa områden.

When health services cannot meet all care needs we must set priorities. This has always been done, but seldom in a systematic way. In Sweden, the Health Services Act places the responsibility for healthcare priority setting on local governing bodies (mainly the county councils and regions). The task of priority setting is grounded in the ethical platform and must apply across all health services.

In 2003, the Östergötland County Council initially decided that specific limitations must be established regarding the supply of health services. However, follow-up of the county-council-wide effort to set priorities reveals that this work has not reached far enough down into the organisation.

Earlier reports from the National Centre for Priority Setting in Health Care describe the initial political decision-making process, the extent to which the policy decisions have been implemented in health care, and the progress of the county council’s prioritisation initiative from 2003 to 2006. With this report we aim to increase knowledge regarding how staff groups other than management- level physicians participated in establishing vertical ranking lists during this period and how these lists were used in Östergötland County Council.