Syftet med undersökningen var att intervjua personer som avslutat sin behandlingskontakt vid en av de tre prostitutionsenheterna i Stockholm, Göteborg och Malmö riktat till Säljare av Sexuella Tjänster (FAST). Detta som en kvalitativ komplettering till behandlingsstudien (delrapport 5) för att få en vidgad och fördjupad förståelse för hur de intervjuade upplevt och värderat den behandling de fått vid FAST-enheterna.

Metod. Undersökningen genomfördes under 2010-2011 genom att behandlare vid enheterna kontaktade personer som avslutat sin behandlingskontakt och tillfrågades om deltagande i studien. Trettio-sju personer tillfrågades, fyra personer avböjde deltagande. Av de 33 personer som samtyckte till att delta hade 30 personer varit klienter vid FAST (Försäljare Av Sexuella Tjänster) och tre personer vid KAST (Köpare Av Sexuella Tjänster). De respondenter som varit klienter vid FAST vars intervjuer spelats in inkluderades i den kvantitativa och kvalitativa resultatredovisningen. Den slutliga undersökningsgruppen bestod av 17 kvinnor och en man som haft kontakt med FAST.

Resultat. De 18 personerna som medverkade i undersökningen var mellan 25 och 58 år, i genomsnitt 40,0 år gamla (sd=9,9). En tredjedel hade en relation med partner och majoriteten hade barn. Majoriteten arbetade eller studerade vid intervjutillfället. Samtliga intervjupersoner hade tidigare sålt sex och hälften hade sålt sex mer än tio år. Det var vanligast att intervjupersonerna fått information om FAST-verksamheten genom missbruksbehandling eller genom andra professionella kontakter.

Intervjupersonerna hade avslutat sin behandlingskontakt i genomsnitt drygt tre år innan intervjutillfället. Majoriteten (72 %) hade gått i 100 samtal eller mer på enheten. Respondenter som följts upp efter i genomsnitt ett år i behandling (delrapport 5) var yngre (m=29,9 år) vid uppföljningen, hade mer sällan (en fjärdedel) en relation med partner, hade lika ofta barn och majoriteten arbetade eller studerade vid uppföljningen. En tredjedel av respondenterna i uppföljningsstudien hade sålt sex tio år eller mer.

De som medverkade i studien hade bättre självkänsla m=21,6 (sd=6,0) än respondenterna i uppföljningsstudien m=16,8 (sd=7,5) och symptombelastning vad gäller psykisk ohälsa var jämförbar med respondenter uppföljda efter i genomsnitt ett år i behandling (delrapport 5).

Intervjuerna transkriberades och analyserades med hjälp av latent innehållsanalys. Två teman identifierades, att tala om prostitutionen och det andra samt livet efter behandling.

Under temat Att tala om prostitutionen och det andra berörs behovet av att förändra och bearbeta sina upplevelser från prostitution men också från självdestruktivitet och traumatiska barndomsupplevelser. Betydelsen av rätt typ av hjälp kan vara avgörande för att man överlever i en utsatt situation. Betydelsen av den specialiserade enheten, en bärande relation till en specialiserad behandlare och identifikation med andra med samma problematik som också har kontakt med enheterna. Samhällets engagemang i verksamheterna får betydelse för att synliggöra och bekräfta. Behandlingsmodellerna kan se olika ut men viktiga områden för behandlingssamtalen har varit prostitution, identitet, självbild och relationer.

Under temat Livet efter behandling identifieras förändring som ett område som rör att se på sig själva annorlunda, bygga upp sin självkänsla, att sträva efter att må bättre och vara på väg mot ett annat liv. Intervjuerna speglar hur intervjupersonerna ser tillbaka på prostitutionen med andra ögon, identifierar flera funktioner som prostitutionen haft men uttrycker också känslor av ambivalens. Prostitutionen är kopplad till självförakt och förakt, traumatiska erfarenheter och svårigheter med närhet och relationer. Sexualiteten har påverkats av prostitutionen och kan ha lett till olika konsekvenser. I intervjuerna beskrivs avstängd sexualitet men också att få tillgång till ny sexualitet som bygger på kärlek och respekt.

Intervjupersonerna gav avslutningsvis råd till andra i liknande situation att se sitt värde, att prata om situationen och att våga ta emot hjälp. Personer formulerade också råd till beslutsfattare som att våga se att prostitutionen finns, att inte tro att man frivilligt valt livet som prostituerad och att den med prostitutionserfarenhet har samma människovärde som andra.

Konklusion. Personer som sålt sexuella tjänster, gått i behandling vid enheterna och som blickar tillbaka på sin behandling ger sitt personliga retrospektiva perspektiv. Denna kvalitativa studie kan ge olika dimensioner av intervjupersoners upplevelse av att komma till behandling, att tala om prostitution och annan utsatthet i behandlingen och de långsiktiga effekterna av att ha gått i behandling. Intervjupersonernas uppfattningar om vad som behöver göras för att förstärka arbetet fungerar också som en form av brukarinflytande. Resultatet av studien kan generera nya hypoteser och även tjäna som illustration och levandegöra andra delrapporter.

Rekommendationer. Med utgångspunkt i resultaten från denna kvalitativa studie vill vi lyfta följande frågor av betydelse för det framtida arbetet med säljare av sexuella tjänster.

• Intervjupersonerna understryker behovet av specialiserade enheter för att få hjälp att tala om erfarenheter av att ha sålt sex. Negativa erfarenheter av att tala om prostitution hos andra vårdgivare illustreras i materialet.
• Intervjupersoner beskriver svårigheten att få tillgång till den specialiserade enheten om man bor i annan kommun. Det understryker behovet av att skapa större tillgänglighet till specialiserade enheter även utanför storstadsregionerna.
• Kombination inom enheterna av utåtriktat arbete och behandlingskontakter har möjliggjort att personer under en längre tid motiverats och byggt upp förtroende för verksamheten för att senare påbörja en behandlingskontakt. Det arbetssättet bör fortsatt stödjas.
• I materialet framkommer att det för många intervjupersoner tagit lång tid att etablera förtroende för behandlaren innan behandlingsarbetet har kunnat påbörjas. För många av intervjupersonerna har det krävts långa behandlingskontakter för att uppnå förändring och få möjlighet att bearbeta tidigare trauman på ett framgångsrikt sätt. Behovet för vissa klienter av långa behandlingskontakter bör beaktas inom verksamheterna.
• I materialet framkommer behov av gruppbehandling för personer som sålt sex och behandlingshem för missbruk, med särskild fokus på prostitutionsproblematiken. Intervjupersoner talar om det positiva av att i grupp dela erfarenheter och att ta hjälp av andra i förändringsprocessen. Att undersöka behovet av att utveckla fler behandlingsalternativ bör vara ett nationellt ansvar.
• I materialet framkommer att personer i nätverket, myndighetspersoner eller personer inom AA/NA varit viktigt stöd i samband med att man påbörjat sin behandling. Det framkommer också att kunskap och medvetenhet om prostitution bland professionella hos olika vårdgivare/myndigheter saknas och bör utvecklas.
• En framtida nationell samordnande enhet bör ges ansvaret för ovanstående utvecklingsarbete.