Denna uppsats handlar om ramavtal inom offentlig upphandling som innehåller samtliga villkor för framtida kontraktstilldelning. Uppsatsens frågeställningar fokuserar på hur kontraktstilldelning, så kallade avrop, ska göras utifrån denna typ av ramavtal.

Idén till uppsatsen är sprungen ur kontakt med praktiskt verksamma upphandlare vilka gett utryck för att rättsläget kring detta ämne är relativt outrett samt att klargöranden på detta område är av stort intresse.

Avrop ska göras genom rangordning eller enligt en så kallad annan fördelningsnyckel. I uppsatsen gör jag ett försök att reda ut vad dessa begrepp har för innebörd och vad som skiljer dem från varandra. Huvudföremålet för uppsatsen är begreppet annan fördelningsnyckel och i syfte att utreda rättsläget kring begreppet har jag redogjort för, och analyserat, ett antal rättsfall där denna avropsmodell har tillämpats.

Jag har bland annat dragit följande slutsatser: Rangordning är en numrerad, hierarkisk numrerad leverantörslista och andra fördelningsnycklar är alla typer av formuleringar som inte utgör rangordningar. Det är tillåtet att använda andra fördelningsnycklar än rangordning i ramavtal med alla villkor fastställda och det finns även ett behov, pga. flexibilitets- och kostnadsskäl, av andra fördelningsnycklar. Rangordning är huvudregeln och andra fördelningsnycklar får endast användas i undantagsfall, nämligen när rekvisitet omöjligt eller förenat med påtagliga nackdelar att använda rangordning är uppfyllt.

Frågan om hur en annan fördelningsnyckel får utformas har ännu inte på ett tillfredsställande sätt besvarats i praxis eller doktrin. Något som går att konstatera är dock att formuleringen av en annan fördelningsnyckel måste överensstämma med principerna om likvärdighet, icke-diskriminering, transparens, ömsesidigt erkännande och proportionalitet i lagen (2007:1091) om offentlig upphandling 1 kap. 9 §.

Slutligen anser jag att frågan om avrop från ramavtal med alla villkor fastställda är långt ifrån färdigutredd och ett klargörande av rättsläget i lag, förarbeten eller praxis vore därför, ur förutsägbarhetssynpunkt, önskvärt.