Bakgrund: Skog beaktas av IASB som biologisk tillgång och skall redovisas till verkligt värde i börsnoterade företag inom EU sedan 2005. En tillgång kan redovisas till verkligt värde på tre olika sätt beroende på tillgänglig marknadsinformation. Om marknadsinformation saknas kan företag beräkna verkligt värde genom en egen värderingsmodell som baseras på antaganden. Denna tredje värderingsnivå är den som är utsatt för mest subjektivitetsproblem men är likväl den nivå där flest tillgångar värderas. Holmen AB värderar sina skogstillgångar med hjälp av en modell som kallas DCF. Alternativa modeller för värdering av skog har diskuterats och utvecklats, i tidigare genomförda studier, för att söka finna en lösning på subjektivitetsproblemen samt värdera skog i en högre nivå än vad som idag är fallet.

Syfte: Syftet med studien är att testa de tre modellerna DCF, IHM och DREM under konjunkturnedgång för att se vilken som ger den mest rättvisande bilden av verkligt värde för skog.

Metod: Studien bygger på en jämförelse och utvärdering av tre värderingsmodeller av skog under en konjunkturnedgång. För att utvärdera dessa har ett fallföretag valts, Holmen AB, för att möjliggöra en praktisk tillämpning av modellerna. För att studera skillnaden mellan en låg- och högkonjunktur har åren 2007 och 2009 valts. Beräkningar görs med hjälp av statistik rörande variabler som rör respektive modell och bakgrund om Holmen AB. Modellerna utvärderas även utefter IASB fastställda kriterium gällande rättvisande bild.

Resultat: Vid framräknande av verkligt värde enligt de tre modellerna erhålls ett sjunkande verkligt värde enligt DREM mellan åren 2007 och 2009, detsamma gäller för IHM medan DCF modellen ger ett ökat verkligt värde. För företag skulle DREM eller DCF modellen antas vara att föredra då DREM ger det högsta framräknade värdet, vilket skulle kunna bidra till goda nyckeltal i den finansiella rapporteringen. Modellens hypotetiska antaganden kan dock skapa subjektivitetsproblem. DCF ger ett ökande verkligt värde, vilket talar till dess fördel för företag. Även för intressenter kan DCF hävdas vara den mest intressanta då den beaktar flest variabler, vilket är viktigt under en konjunkturnedgång. Flertalet skogsbolag använder sig av en DCF modell, vilket borgar för god pålitlighet. Det faktum att företag under konjunkturnedgång kan behöva en buffert och därför bör undvika överdrivna verkliga värden talar för dess användande och pålitlighet. Detta sammantaget gör att DCF modellen anses vara den modell för beräkning av verkligt värde för skog som ger den mest rättvisande bilden.

Background: Forest is defined by the IASB as a biological asset and should therefore be reported at fair value in listed companies within th EU since 2005. An asset can be reported at fair value in three dfferent means depending on the available market information. If no information exists on which the company can base its valuation a model created by the company can be used which bases the value on assumptions about the market. This third level of valuation implies problems of subjectivity but is nevertheless the level in which most assets are valued. Holmen AB values their forest using a model called DCF which implies a valuation in the third level of the valuation hierarchy. Alternative models have been debated and developed in former articles in order to avoid the problemof subjectivity and create a model that will valuate forest in a higher hierarchy level . The two main models presented are the IHM and the DREM models.

Purpose: The purpose of the article is to test the three models DCF, IHM and DREM during a recession in order to see which one yields the most true and fair view of the fair value of growing forest.

Method: The study is based on a comparison and evaluation of the three models valuating forest during a recession. In order to evaluate these Holmen AB has been chosen as a case company. The years 2007 and 2009 have been chosen to enable a comparison of a year of economic growth and a year of recession. Calculations are made based on statistical information and information retrieved from Holmen AB. The models are thereafter evaluated by the criteria set by IASB regarding true and fair view of reported fair value.

Results: When calculating fair value according to the three models during the years 2007 and 2009 a reduction is obtained by the DREM model, the same is true for the IHM model while the DCF model yields an increase. For companies, the DREM or the DCF model would be preferred. DREM yields the highest estimated value, which would imply high figures in the financial reports. However, the hypothetical assumptions of DREM may create problems of subjectivity. The DCF model gives an increased value during the crisis, something that speaks for its benfit to companies. For stakeholders the DCF model can be argued to be the preferred model since it takes the highest number of variables into account, which is important during a recession. Holmen AB, like some other forest companies, uses a DCF model which gives it a warrant for being reliable. The company´s assertion that the model is reliable combined with the fact that companies during a recession may need a buffer, and should therefore avoid exaggerated fair values, advocates use of the DCF model. All of this combined makes the DCF model the most appropriate model for estimating the fair value of forest in a just manner.