Syftet med uppsatsen var att ta reda på hur det går att använda ögonrörelseteknik för att få ett objektivt komplement till subjektiva bedömningar vid användbarhetsutvärderingar. Det gjordes en användbarhetsutvärdering av systemet Skeldar, som är en markstation för att styra en förarlös helikopter. Testpersonerna fick sätta sig in i scenariot att göra en testflygning av en färdiginställd rutt som bevakar Linköping under en högriskmatch i ishockey. Efter testet fick testpersonerna göra tänka-högt-protokoll med sina ögonrörelser som ett hjälpmedel. Resultaten som kom fram var att testpersonerna tittar mer på kameravyn för att lokalisera domkyrkan än på kartvyn och att det inte finns någon signifikant skillnad i fixeringstid eller antalet fixeringspunkter mellan hastighets- och höjdmätaren. Det kom även fram att ingen av testpersonerna såg det varningsmeddelande som visades när bränslenivån var under tio procent. Med hjälp av tänka-högt-protokollet framkom att testpersonerna hade olika strategier för att lokalisera objekt och att de tittade mer frekvent på bränsleinidkatorn när de hade upptäckt att den lyste rött.

Studien visar att det med hjälp av ögonrörelseteknik är möjligt att få ett objektivt komplement till subjektiva bedömningar i form av exempelvis fixeringstid, total fixeringstid för ett område, fixeringspunkter och totala fixeringspunkter för ett område. Det går därför att ta reda på var och när piloterna tittar på objekt och med hjälp av ett retrospektivt tänka-högt-protokoll med ögonrörelser blir det även möjligt att ta reda på varför. Ögonrörelsekameran kan alltså användas som ett verktyg i en användbarhetsutvärdering för att ta reda på varför olika designlösningar fungerar bra eller dåligt.