Syftet med uppsatsen är att ge en översikt över hur textilslöjdslärare bemöter det faktum att så många elever behöver hjälp samtidigt under lektionerna. Jag har studerat frågan utifrån tre aspekter, nämligen  hur turordningen bildas, hur lärarna ger instruktioner och slutligen hur lärarens och elevens sociala samspel ser ut.

För att samla mitt material har jag använt både intervjuer och observationer. På så sätt fick jag både en egen bild av hur lärarna gjorde samtidigt som jag fick höra deras tankar bakom deras val av handlingar.

Att den undersökta frågan är ett problem i slöjdsalen bekräftas av samtliga lärare i studien. I mitt resultat kommer jag fram till att det finns variationer i lärarnas tillvägagångssätt på alla de infallsvinklar jag valt att belysa i studien. Om man ser till turtagningen, kunde jag urskilja fyra olika mönster för hur den bildades. Vilket system som användes verkade påverkas av vilken grupp som undervisades. Hur instruktionerna gick till verkade mer påverkas av vem som behövde hjälp och med vad eleven behövde hjälp. Utifrån det kunde instruktionerna ske på olika sätt individuellt eller i grupp. Jag uppmärksammar även två olika hjälpmedel som användes i förhållande till instruktion, nämligen datorn och skisser. De variationer jag fann inom det sociala samspelet mellan lärare och elever handlade främst om två olika funktioner, nämligen att skapa trygghet och förmedla kunskap.