Dementia may cause difficulties in communicating. People suffering from dementia are therefore often described as being unable to take part in meaningful conversation. The responsibility to create understanding in a conversation is shared by all participants. By means of different strategies, participants in conversation can construct understanding through collaboration. How these strategies are utilized in conversation where one or more of the participants suffer from dementia is relatively unknown. The purpose of the present study was therefore to investigate a number of strategies that people suffering from dementia and their conversational partners use to collaboratively create understanding in a conversation. Four (4) participants with dementia and three (3) relatives were recruited. Five everyday conversations were recorded. The collected material consisted of 3 hours and 57 minutes. The material was transcribed and analyzed according to conversation analytic-principles. The phenomena that were identified were divided into three categories; co-constructions that constitute a syntactical unit, clarification requests and candidate understandings. In co-constructions that constitute a syntactical unit it was more common that the person without dementia contributed with a second utterance like a completion. There were, however, a few examples of how two participants with dementia performed the second utterance in co-constructions that constitute a syntactical unit. Clarification requests and candidate understandings were more common than co-constructions that constitute a syntactical unit. The most commonly used strategy was that the person without dementia asked for a clarification request or a candidate understanding of an utterance from a person suffering from dementia. Two of the participants suffering from dementia also used these strategies on numerous occasions. Strategies that have been shown to be used in conversation between people without communicative difficulties have in the present study also been shown to occur in conversation where one or more of the participants suffer from dementia. These strategies, combined with the person without dementia paying attention to non-verbal communication from the person with dementia and acknowledging these signals as intentional, make it possible to achieve and maintain understanding in conversation. If the person without dementia recognizes the initiatives from the person with dementia, the person with dementia may get the opportunity to control the conversation and choose topics to talk about.

En demenssjukdom kan medföra kommunikativa nedsättningar. Personer med demenssjukdomar anses därför ofta vara oförmögna att delta i en meningsfull konversation. Ansvaret att skapa förståelse i ett samtal delas av samtliga samtalsdeltagare. Genom att använda sig av olika strategier kan deltagare i ett samtal gemensamt konstruera förståelse. Hur dessa strategier används i samtal där en eller flera parter har en demenssjukdom är ett relativt obeforskat område. Syftet med föreliggande studie var därför att undersöka ett antal strategier som personer med demenssjukdomar och deras samtalspartners använder sig av för att gemensamt hjälpas åt att skapa förståelse. Fyra (4) deltagare med demenssjukdom samt tre (3) anhöriga rekryterades. Fem vardagliga samtal spelades in. Totalt omfattade det inspelade materialet 3 timmar och 57 minuter. Materialet transkriberades och analyserades enligt samtalsanalytiska principer (CA). De strategier som identifierades delades in i tre kategorier; samkonstruktioner som bildar en syntaktisk enhet, begäran om förtydligande samt begäran om bekräftelse av förståelse. Vid samkonstruktioner som bildar en syntaktisk enhet utförde i de flesta fall personen utan demenssjukdom ett andradrag i form av ifyllnad. Ett fåtal exempel på att två deltagare med demenssjukdom genomförde andradraget förekom också. Fenomenen begäran om förtydligande och begäran om bekräftelse av förståelse förekom i större utsträckning än samkonstruktioner som bildar en syntaktisk enhet. Vanligast var att personen utan demenssjukdom begärde förtydligande eller bekräftelse av förståelse av ett yttrande som en person med demenssjukdom producerat. Två av deltagarna med demenssjukdom använde sig också av denna strategi vid upprepade tillfällen. Studien visar att strategier för att gemensamt skapa förståelse som tidigare har konstaterats förekomma i samtal mellan personer utan kommunikativa svårigheter även förekommer i samtal där en eller flera parter har en demenssjukdom. Dessa strategier, kombinerat med att samtalspartnern uppmärksammar icke-verbal kommunikation från personen med demenssjukdom och behandlar den som avsiktlig, gör att förståelse kan skapas i samtal. Om samtalspartnern dessutom uppmärksammar de initiativ som presenteras av personen med demenssjukdom kan denne få möjlighet att styra konversationen och välja samtalsämne.