Uppsatsen undersöker den emotionella responsen vid förändringsarbete med IT-fokus, som involverar personer med kort erfarenhet i det gamla IT-systemet, för att belysa reaktioner och upplevelser ur ett mänskligt perspektiv och för att undersöka huruvida förändringsmotstånd har uppstått. Intervjuer genomförs med tre personer, som alla arbetar deltid med schemaläggning och lokalbokning på Linköpings universitet, där en omfattande systemuppgradering av lokalbokningssystemet genomförts under årsskiftet 2012-2013. Därutöver genomförs också ett samtal med Alf Westelius, professor vid Linköpings universitet, för att stimulera till teoriinhämtning och analys av det empiriska materialet.

Den centrala slutsatsen som kan dras av fallstudien är att förändringsmotstånd inte nödvändigtvis alltid måste uppstå vid IT-relaterat förändringsarbete, men att om det uppstår finns det inte något enkelt svar på varför; förändringsmotstånd kan på många sätt förebyggas genom att organisationen, inom vilken förändringar sker, anammar synsättet att förändringar är något konstant, inte extraordinärt, och att organisationen prioriterar att upplösa personernas individuella oro inför den stundande förändringen på ett personligt plan, istället för att generalisera och försöka dra slutsatser från stereotypa antaganden.

The thesis aims to examine the emotional response during a period of change related to the IT-systems in use, which involves individuals with little experience in the old system, in order to highlight reactions and experiences from a humanistic perspective and to examine whether or not resistance to the change has occurred. Interviews are performed with three individuals, who all work part time with scheduling and room reservations at Linkoping University, where an extensive system upgrade of the reservation system has taken place in early 2013. A conversation is also had with professor Alf Westelius of Linkoping University, in order to inspire the collection of theories and to be used in the analysis of the empirical material.

The focal conclusion derived from the study is that resistance to change must not always occur, but if it occurs, there is no simple answer as to why; resistance to change can in many ways be mitigated through organizational awareness and mindfulness; if the organization, in which change occurs, adapts the view that change is a constant, not something extraordinary and if the organization prioritizes solving the individual’s worries with regards to the change at hand, on a personal level, instead of generalizing and stereotyping.