I denna studie har trygghet och kommunikation inom äldrevården undersökts. Studien utfördes med syftet att undersöka hur kommunikation och informationsdelning mellan äldre vårdboende, deras anhöriga och deras vårdpersonal ser ut idag. Studien syftade även till att undersöka vilka faktorer som påverkar de äldre vårdboendes och deras anhörigas trygghetskänsla. Förhoppningen var att bredda kunskapen kring fenomenen trygghet och kommunikation inom äldrevården och att resultaten ska kunna främja utvecklingen av kommunikations- och anhörigportaler.

Datainsamlingen utgjordes av semistrukturerade intervjuer. Intervjudeltagarna bestod av tre olika målgrupper som tillsammans formade vad som valdes att kallas för en omsorgscirkel. Intervjudeltagarna formade tillsammans fyra omsorgscirklar varav tre innefattade en äldre vårdboende, en eller två anhöriga till den vårdboende och en vårdpersonal som regelbundet var i kontakt med den vårdboende. Den fjärde omsorgscirkeln saknade vårdpersonal och bestod därmed utav en äldre vårdboende och en anhörig till den vårdboende. Under intervjuerna fick deltagarna frågor rörande trygghet och vilka faktorer de uppfattade som viktiga för att känna sig trygga, men även frågor kring kommunikation och hur dagens kommunikation ser ut, samt hur deltagarnas inställning till ytterligare kommunikationshjälpmedel såg ut.

Resultatet visar att tillsynen är den viktigaste faktorn för att deltagarna skall känna sig trygga. För de äldre vårdboende var tillsynen direkt viktig för deras upplevda trygghetskänsla och för de anhöriga var det viktigt att veta att de vårdboende fick god tillsyn vilket bidrog till ökad trygghet för de anhöriga. God omvårdnad, vänligt bemötande ifrån personalen, att de äldre vårdboende blir serverade mat och att vårdpersonalen hjälper till att sköta hygienen var andra faktorer som upplevdes som viktiga för trygghetskänslan hos deltagarna.

Majoriteten av deltagarna upplevde kommunikationen i omsorgscirklarna som god. Mycket av detta berodde på att flera av de anhöriga bodde nära vårdboendet och besökte därmed vårdboende och kom i kontakt med de vårdboende och vårdpersonalen några gånger i veckan.  Mycket telefonkontakt bidrog också till en god kommunikation. Alla deltagare var därför inte intresserade av nya kommunikationshjälpmedel, då de upplevde kommunikationen i dagsläget som väl fungerande. Ett problem för de ointresserade deltagarna var även rädslan för att mer teknik skulle bli för komplex att hantera. Att kommunikationen upplevdes som bra hos deltagarna innebär dock inte att kommunikationen inom äldrevården generellt är stabil. Resultat ifrån studien visar att hur kommunikation och informationsdelning sköts mellan vårdpersonal och anhöriga är väldigt individuellt. Anhöriga som har sämre kontakt med vårdboenden blir därmed möjligen lidande och ett mer systematiskt och generellt sätt att sköta kommunikation och informationsdelningen på skulle kunna vara positivt. Fem deltagare var dock positivt inställda till nya kommunikationsstöd och såg fördelar med en eventuell kommunikations- eller anhörigportal. Tre av dessa trodde att en kommunikations- eller anhörigportal skulle kunna bidra till en ökad trygghet hos dess användare. Kommunikationen mellan vårdboende och vårdpersonal upplevdes också som god hos deltagarna i studien. Detta berodde dels på den goda stämningen och det vänliga bemötandet som de vårdboende tycktes uppleva ifrån vårdpersonalen, men även på grund av smidigheten i att kontakta vårdpersonalen via trygghetslarmet. Användandet av trygghetslarmet som kommunikationshjälpmedel kan dock sätta andra vårdboende i risk för att inte få den akuta hjälp de kan tänkas behöva vid en eventuell krissituation.