Denna rapport är resultatet av ett examensarbete utförts på Linköpings Universitet och Karlstads Universitet. Syftet med examensarbetet var att undersöka och vidareutveckla en befintlig färgbaserad GCR metod.

GCR står för ”Grey Component Replacement” och är nödvändigt för att få korrekt färg i tryck. Givet ett C-, M- och Y-värde returnerade den undersökta metoden C’-, M’-, Y’- och K’-värden som var tänkt att ge samma färgintryck som i föregående fall. Det betyder att när färgskillnaden var liten eller noll mellan två tryck fungerade metoden optimalt. Frågorna som besvarades var om den undersökta metoden var applicerbar på såväl digital- som flexotryck och om det var någon skillnad mellan dessa vad gällde GCR. Dessutom analyserades hur färgkonsumtionen påverkades av GCR metoden.

För att jämföra tryckresultat och säkerställa kvalitén av metoden gjordes jämförelser av tryck med, respektive utan, GCR. För goda tryckresultat visade det sig att punktförstoring var en oerhört viktig effekt som var tvungen att tas hänsyn till. Hur denna punktförstoring beräknades var också väldigt avgörande för resultatet.

Vid jämförelser av resultatet för färgskillnad hos undersökningen framgick att GCR metoden var väldigt bra, faktiskt bättre än tidigare kända metoder. Vad det gäller färgkonsumtionen uppvisade metoden en betydande besparing, upp till 50 procent, av bläck/pulver. Besparingen var inte lika hög som hos vissa existerande metoder, men till skillnad mot dessa hade den undersökta metoden bättre kvalitativa resultat. För GCR metoden fanns inga teoretiska begränsningar som hindrade denna från att fungera lika bra för flexotryck som för digitaltryck. Praktiskt var det svårare att jämföra metoden på flexotryck gentemot de andra tryckmetoderna, detta berodde på höga krav för processtabilitet.

This Master Thesis has been carried out at Linköpings University and Karlstads University. The aim of the Master Thesis was to examine and to further develop an existing colorbased GCR method.

GCR stands for Grey Component Replacement and is necessary in color printing to get the correct color. When given a C-, M- and Y-value the method returns C’-, M’-, Y’- and K’-values which is supposed to give the same impression of color. When the color difference is small the method is optimal.

The questions to be answered were if the method could be applied in both digital- and flexographic printing and if there were any differences concerning the GCR method. Furthermore the GCR method’s impact on the color consumption were studied.

A comparision between printing with and without GCR was studied to guarantee the quality of the method. To achieve good results from printing, compensation for dotgain had to be made since it became clear that this was a conclusive factor. How the compensation for dotgain where made had a big impact on the results.

In a comparison with other GCR methods, this method causes the smallest color difference, even though it saves slightly less ink consumptions. There is no theoretical limitation that prevents the GCR method from giving the same results in both digital- and flexographic printings.