Rörfonation och traditionell svensk röstbehandling är två av de vanligaste behandlingsalternativen inom svensk röstlogopedi idag. Som forskare är det viktigt att kontinuerligt utvärdera de behandlingar som erbjuds för att göra vården mer kvalitativ och kostnadseffektiv. Finns det skillnader i behandlingseffekt mellan dessa två röstbehandlingar? Är skillnaderna så tydliga att det går att fastslå att den ena behandlingen är att föredra framför den andra?

Med analyser av ett patientmaterial, före och efter behandling, i form av akustisk analys, perceptuella bedömningar av en grupp erfarna logopeder samt patienternas självskattningar syftar föreliggande uppsats till att besvara vad behandlingsformerna har för effekt inom dessa områden.

Patientmaterialet bestod av totalt 28 patienter varav 23 fullföljde behandling. Tolv av dessa erhöll behandling med rörfonation medan resterande elva patienter erhöll traditionell svensk röstbehandling.. Utöver röstinspelningar bestod materialet av patienternas självskattningar, i form av RHI- och Swe-VAPP-formulär.

Gällande behandlingseffekt på akustiska parametrar kunde inga slutsatser dras. De perceptuella parametrarna afoni, hyperfunktion och knarr förbättrades sett till hela urvalet, oavsett typ av röstbehandling. Tydliga förbättringar sågs i patienternas självskattningar efter båda behandlingsmetoderna. Röstbehandling ger således positiva resultat, men några skillnader i behandlingseffekt mellan de två olika metoderna för röstbehandling kunde inte påvisas.

Tube phonation and traditional Swedish voice therapy are two of the most common voice therapy options in Sweden today. As a researcher, it is important to continually evaluate available therapy options to make health care more qualitative and cost effective. Are there differences in treatment effect between these two voice treatments? If so, are the differences so obvious that it is possible to conclude that one treatment should be preferred over the other?

Analyses of a patient material, before and after treatment, which included acoustic analysis, perceptual analysis by a group of experienced speech-language therapists and patients' selfassessments were made aiming to answer what effect the two treatment options have in these areas.

The patient material consisted of 28 patients, of whom 23 completed the therapy. Twelve of them received treatment with tube phonation while the remaining eleven patients received traditional Swedish voice therapy. Besides audio recordings, the material consisted of patients' self-assessments pre- and post-therapy, including VHI and Swe-VAPP forms.

The treatment effect on acoustic parameters was inconclusive. The perceptual parameters aphonia, hyper function, and creaking improved over the entire sample, regardless of the type of voice therapy. Clear improvements were seen in the patients' self-assessments after both therapy methods. Voice therapy thus gives positive results, but no differences in treatment effect between the two different methods of voice therapy were seen.