Texterna i denna rapport har alla vuxit fram under projektets gång. De har skrivits med olika fokus av personer som intresserar sig för olika delar av processen och därför uppmärksammat och lagt tonvikt på olika aspekter. Om du läser samtliga kapitel kommer du att märka att vissa saker återkommer, men beskrivs lite olika. Det beror på att samma händelser kan tolkas och ses på olika sätt beroende på vad vem som står bakom texten och vilken målgrupp den riktats till.

Det första kapitlet ”Textila utövare. Företagare i gränslandet mellan affärsmässighet och konstnärskap” är skrivet av Johanna Nählinder som är forskare och lärare på Avdelningen för projekt, innovationer och entreprenörskap vid Linköpings universitet. Texten fokuserar hur det textila utövandet kan ses som en del av det kreativa skapandet, vilket framhålls som mycket viktigt för samhällens tillväxt och utveckling både i politiken och den internationella forskningen. Men trots detta visar Johanna på hur svårt det kan vara att se textila företagare i statistiken och att de därför kan ha svårt att finna en egen identitet när det inte alltid är enkelt att förena affärsmässighet och konstnärlighet. Därför ges förslag på hur textila företagare kan beskrivas och synliggöras på olika sätt för att kommunerna och andra än bättre skulle kunna stödja dem.

Det andra kapitlet ”En entreprenörs dagbok” är en dokumentation av Ulla-Karin Hellsten, som är formgivare, entreprenör och småföretagare som driver familjeföretaget Östergötlands Ullspinneri AB tillsammans med sin man Börje Norberg. Ulla-Karin var en av initiativtagarna till nätverket och hela projektet. Hennes personliga engagemang och drivkraft synliggörs i dessa dagboksanteckningar. Här framträder tydligt hur företagande, organiserande och nätverkande fogas samman till en process där målet är att växa som kreatör, entreprenör, företagare och människa genom processen. Här syns tydligt hur hinder kan mötas och hanteras. Det blir också påtagligt genom dagboken hur processen utvecklas mot en lämplig lösning som inte alls var tydlig i början, vilket är en viktig lärdom för många utvecklingsprojekt.

Det tredje kapitlet ”Master Class i ett textilt nätverk” är skriven av Maria Silfverhielm, forskare och lärare på Estetiska avdelningen vid Linköpings universitet. Master Class är en form av kompetensutveckling som brukas i konstnärliga och estetiska miljöer bland konstnärliga utövare. Deltagarna i Master Class ska vara etablerade och poängen är att de  yrkesverksamma deltagarna möter varandra under ledning av en erfaren  Master. Master Class är således ett seminarium för utövare inom en specifik estetisk verksamhet som leds av en expert. Maria har tidigare  använt metoden vid Linköpings universitet. Att använda Master Class som pedagogisk modell för företagarna som deltog i detta projekt gav nya erfarenheter. En påtaglig nytta för alla deltagare var att de blev medvetna om sin kompetens och framgången i sitt företagande. Det förtroende som byggdes upp mellan dem som deltog i nätverket gav möjligheter att tryggt och konstruktivt kunna ge och ta kritik liksom att utveckla nya idéer.

Projektet kommer även att presenteras på engelska i en artikel som skrivits av Johanna Nählinder och Elin Wihlborg: “‘Östgöta Textile’ an Innovative Network in a Triple Helix Logic – Towards Peer Incubating” i den internationella vetenskapliga tidskriften Journal of Small Business & Entrepreneurship. Manuset är antaget med vissa ytterligare ändringar.

Som en bilaga till texterna har Kajsa Ellegård, professor vid tema Teknik och social förändring Linköpings universitet gjort en sammanställning av aktiviteterna i projektet som ligger till grund för bilden av processen som presenterades ovan.