Det är inte i första hand för att få jobb som studenter bestämmer sig för att läsa genusvetenskap. De som söker sig till ämnet gör det för att de redan har ett stort intresse för feminism och för genusfrågor. I fokusgruppintervjuerna, som tillsammans med en enkätundersökning ligger till grund för denna alumniundersökning, uppger flera också att de burit med sig en känsla av att något är fel i samhället. De beskriver egna erfarenheter av ett ojämställt och ojämlikt samhälle.

Å andra sidan förefaller inte studier i genusvetenskap göra studenterna oanställningsbara. Tvärtom! Det är bara tre procent av dem som svarat på enkäten som uppger att de är arbetslösa. Däremot finns ingen tydlig arbetsmarknad för genusvetare; variationen är bred när det gäller vilka yrken de tidigare studenterna i genusvetenskap har.

Ord som nytta och anställningsbarhet hörs allt oftare när man talar om forskning och högre utbildning. Att högre utbildning leder till bättre möjligheter på arbetsmarknaden är i och för sig inget nytt. Inte heller att samhället liksom den enskilde på andra sätt har nytta av högre studier. Men högre studier ska också bidra till bildning och vara ett sätt att lära sig förstå och analysera den värld vi lever i.

För genusstudenterna verkar detta gå hand i hand. När de ska beskriva sin utbildning är det förmågan till analys och självreflektion utifrån ett maktperspektiv som lyfts fram. De upplever sig ha fått verktyg för kritiskt tänkande som ger dem möjlighet att möta samhället och omvärlden på nya sätt. Många beskriver studierna som omvälvande, inte minst för dem själva som personer. De ser världen på ett nytt sätt, med nya glasögonsom de har nytta av både på sina arbetsplatser och som   samhällsmedborgare.

Även om de före detta studenterna talar om sin utbildning i positiva ordalag framkommer också tydliga förbättringsområden för de institutioner som ger genusvetenskaplig utbildning. Ett sådant rör studenternas bakgrund. Samtidigt som intersektionalitet – där maktordningar som klass och etnicitet vävs samman med kön – berikar forskningen, fylls föreläsningssalarna av en heterogen grupp studenter. Framförallt är det en vit medelklass där föräldrarna har väsentligt högre utbildning än befolkningen i övrigt som utgör rekryteringsbasen för ämnet. Det är en utmaning som utbildningsanordnarna måste tasig an.