Syftet med denna produktionsuppsats är att undersöka filmmediets roll i läromedel för svenska och historia i gymnasieskolan. I studien undersöks nio böcker: fem inom ämnet svenska och fyra inom ämnet historia.

Problematiseringen knyter an till kursplanerna för respektive ämne i Gy 2011, men även lärares relation till läromedel. Resonemangen i undersökningens resultatdel förankras i forskning som berör de aktuella områdena, däribland relationen film–litteratur, det vidgade textbegreppet, historiebruk, film i undervisningen samt läromedlens roll i skolan.

På vilket sätt film förekommer i läromedlen för respektive ämne skiljer sig åt tämligen markant; det enda läroböckerna i svenska och historia tycks ha gemensamt, gällande mediet film, är stillbilder hämtade från diverse spelfilmer, vilka får illustrera vitt skilda ting. Ofta görs detta med en bildtext som förklarar varför just den bilden har placerats i anslutning till det avsnittet, men ibland förekommer dylika stillbilder utan någon förklarande text. Som makrotema förekommer film mycket sparsamt; i regel ingår filmmediet som en del i något annat.

Inom ämnet svenska får bilder i regel illustrera skönlitterära verk, medan bilder i historieböcker får illustrera en viss tid, epok eller ett samhällsfenomen såsom migration, alternativt utgöra ett exempel på historiebruk.

I studien undersöks även filmen som källa och historieförmedlare: vad är läroboksförfattarnas förhållningssätt till filmen som historiograf? Resultatet visar att film som historisk källa och historieförmedlare tycks ha förbisetts och hamnat i periferin.