Denna avhandling består av fyra artiklar där det övergripande syftet är att bidra till ökad förståelse av hur olika faktorer påverkar benägenheten att gör lokala kollektivtrafikresor. Ett genomgående tema i samtliga artiklar är att det sannolikt föreligger ett dubbelriktat samband mellan antalet resor som genomförs och mängden vagnkilometer som kollektivtrafikproducenten tillhandahåller. Detta eftersom kapacitet och kvalitet är intimt förknippade när det gäller kollektivtrafikutbud. Vid en given fordonsstorlek, innebär fler fordon i trafik att fler passagerare kan transporteras men också att väntetider och/eller avståndet till närmaste linje minskar, vilket utgör en kvalitetsförbättring.
I den första artikeln undersöks det lokala kollektivtrafikresandet och vagnkilometerutbudet med hjälp av Grangers kausalitetstest. Syftet är att fastställa huruvida orsakssambandet dem emellan går från vagnkilometer till resande, från resande till vagnkilometer, eller om sambandet är dubbelriktat. Materialet som används kommer från svenska län och täcker perioden 1986 – 2001. Slutsatsen är att det föreligger ett dubbelriktat orsakssamband mellan variablerna.
I den andra artikeln sammanställs resultat, i termer av elasticitetsskattningar, från tidigare studier av efterfrågan av lokal kollektivtrafik och variationen i dessa analyseras med hjälp av regressionsanalys, så kallad metaregression. Variationen kan delvis förklaras med modellspecifikation, typ av data som använts samt av geografiska skillnader.
I den tredje artikeln estimeras en eftefrågefunktion för lokala kollektivtrafikresor med hjälp av data från svenska län. För att undvika problemet med det dubbelriktade sambandet mellan antal resor och vagnkilometer estimeras funktionen med hjälp av instrumentvariabler. Efterfrågeelasticiteter för lokal kollektivtrafik med avseende på pris, bensinpris, vagnkilometer och bilinnehav finnes vara -0.4, 0.34, 0.55, and -1.37. Efter att ha tagit hänsyn till att inkomsten påverkar kollektivtrafikresandet direkt såväl som indirekt via bilinnehavet, konstateras att totaleffekten är nära noll.
I avhandlingens fjärde artikel studeras kollektivtrafikresandet i Linköping. Mellan 1946 och 1983 ökade antalet resor per innevånare kraftigt för att därefter minska. Under perioden 1983 till 2006 minskade antalet resor per person med 71 %. Förutom pris, vagnkilometer och bilinnehav kan det konstateras att kvinnlig förvärvsfrekvens och andel av innevånarna som bor utanför stadskärnan utgör viktiga förklaringsvariabler till resandet. Under expansionsperioden, 1946 – 1983, ökade kvinnors deltagande på arbetsmarknaden kraftigt samtidigt som det skedde en snabb uppbyggnad av förorter med hög befolkningstäthet. Sedan 1983 har kvinnlig förvärvsfrekvens upphört att öka och de befolkningstäta områdena i stadens ytterkanter inte längre växer i förhållande till de centrala delarna. Utan dessa positiva faktorer har utvecklingen dominerats av de negativa influenserna från ökat bilinnehav, ökade biljettpriser och minskat trafikutbud. Effekterna av ett åtgärdspaket bestående av differentierad (mellan hög- och lågtrafik) prissättning, uträtade busslinjer, minskad busstorlek och utspridd skolstart utreds. Slutsatsen är att åtgärderna skulle resultera i 42 % högre kollektivtrafikresande.