When a family comes into existence through adoption, the state has a crucial influence. Adoption therefore gives a unique opportunity to study a societal vision of the good family. That is the point of departure for “A Real Family”. The study spans the period from 1917, when the first Adoption Act was passed, to 1975, when international adoption was established. Three periods – the 1920s, the 1950s, and the 1970s – have been studied in detail. The investigation concerns the policy on adoption matters, handbooks for officials administering adoption cases, and the handling of adoption cases in Stockholm.

Adoption has been studied as a historical, societal phenomenon, and the focus has been on the public regulation of family formation. Through the principle of “the child’s best interest”, the control of family formation has been distinct, but simultaneously indistinct, since the meaning of the concept has always been open to interpretation. Through an analysis of the meanings ascribed to “the child’s best interest”, it has been possible to reveal the norms for adoption. The idea has served as the key to adoption’s “rules for realness”, i. e. the often implicit criteria that define what “a real family” is.

In the 1920s, what gave the adoptive family legitimacy was the will to assume responsibility for the child. Parents’ involvement and devotion distinguished a family. In the 1950s a real family was a normal family, a “typical” family in a normative sense. The adoptive family had to correspond to an ideal version of the biologically based family. The establishment of normality as a “rule for realness” depended on the reinterpretation of the meaning of adoption, which became clear with the introduction of full adoption in 1958. The adoptive family, which had previously been a supplementary family, became instead a replacement family, and social relations could fully take the place of biology as a basis for family ties. At the start of the 1970s a real family was an open and social family. It was supposed to be a platform for the child who was to acquire a place of its own in society. The “rules for realness” within adoption policy and practice, during the studied period, can thus be defined as devotion  normality  sociality.

När en familj kommer till genom adoption har samhället ett avgörande inflytande. Adoption ger därför en unik möjlighet att studera en samhällelig vision om den goda familjen. Det är utgångspunkten för avhandlingen ”En riktig familj”. Studien behandlar perioden från 1917, då den första adoptionslagen antogs, till 1975, då internationell adoption etablerats. Tre tidsperioder, 1920-talet, 1950-talet och 1970-talet, har studerats närmare. Undersökningen rör det politiska arbetet med adoptionsfrågor, handböcker för adoptionsutredare samt handläggning av adoptionsärenden i Stockholm.

Adoption har studerats som ett historiskt, samhälleligt fenomen och den offentliga regleringen av familjebildning har stått i fokus. Genom principen om ”barnets bästa” har styrningen av familjebildning varit tydlig, men samtidigt otydlig, eftersom begreppet alltid varit öppet för tolkning. Genom en analys av vilka betydelser ”barnets bästa” tillskrivits har de regler för familj adoptionsverksamheten rymt kunnat synliggöras. ”Barnets bästa” har fungerat som nyckeln till adoptionens ”rules for realness”, d v s de ofta implicita kriterier som definierar vad som är en riktig familj.

Det som gav adoptivfamiljen legitimitet, var under 1920-talet viljan att ta ansvar för barnet. Föräldrars engagemang och hängivenhet utmärkte en familj. Den riktiga familjen var under 1950-talet normal, en ”typisk” familj i normativ bemärkelse. Den skulle se ut och uppfattas som vilken familj som helst. Detta hängde samman med den omtolkning av adoptionens innebörd som blev tydlig i och med införandet av stark adoption 1958. Adoptivfamiljen, som tidigare varit en kompletterande familj, blev då istället en ersättande familj. Med den utgångspunkten kunde adoptivfamiljen ta den biologiska familjens plats och konstrueras med den som mall. I början av 1970-talet var den riktiga familjen istället öppen och social. Den skulle utgöra en plattform för barnet som skulle erövra en egen plats i samhället. De ”rules for realness” adoptionsverksamheten under perioden rymt kan således formuleras: hängivenhet  normalitet  socialitet.