Det finns ingen särskild nödbiståndsparagraf i socialtjänstlagen (SFS 2001:453) [SoL] utan bedömningen av rätten till nödbistånd regleras i samma paragraf som ekonomiskt bistånd, nämligen SoL 4:1. Syftet med denna studie var att analysera på vilket sätt nöd och rätten till nödbistånd konstrueras av kammarrätten. Dessutom avsåg denna studie att undersöka hur rättssäkerheten för enskilda som söker nödbistånd påverkas genom konstruktionerna av nöd och rätten till nödbistånd. Socialkonstruktionism, rättssociologi samt formell rättssäkerhet och materiell rättssäkerhet är de teoretiska perspektiv och begrepp som användes när studiens empiri analyserades. Sammanlagt analyserades 42 rättsfall från kammarrätten med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Under analysprocessens första steg styrde inte studiens teoretiska utgångspunkter de kategorier som togs fram, utan detta gjordes efteråt. Med hjälp av innehållsanalys urskiljdes följande fyra kategorier: Kapital, Livssituation, Eget ansvar och tidsaspekt samt Byråkrati. De första två kategorierna utgör kammarrättens konstruktion av nöd, medan de andra två kategorierna representerar kammarrättens konstruktion av rätten till nödbistånd. 

Studiens resultat visar bland annat på att kammarrätten konstruerar nöd utifrån den enskildes kapital, där även individens egna livssituation samt föreställningar i samhället kan påverka kammarrättens bedömning om man befinner sig i nöd eller inte. Kammarrättens konstruktion av rätten till nödbistånd fokuserade på den enskildes egna ansvar för sin privatekonomi. Dessutom påverkade antalet nödlägen samt om nödsituationen ansågs självförvållad eller inte huruvida den enskilde beviljades nödbistånd eller inte, kammarrätten förstärker därmed egenansvarsnormen. I denna konstruktion blev det även tydligt att den enskilde behöver bevisa sin nödsituation genom att bifoga relevanta underlag och dokument i sin ansökan. Att det inte finns ett enhetligt sätt att bedöma nöd kopplas till att SoL beskrivs och tolkas som en ramlag. Konstruktionerna påverkar negativt den formella och materiella rättssäkerheten, eftersom studiens resultat visar att kammarrättens beslut och bedömningar inte är förutsägbara eller överensstämmer med de verkliga förhållandena. Denna studie identifierar att avsaknaden av en nödbiståndsparagraf och tillräckligt med prejudicerande domar om nödbistånd gör det svårt för de enskilda och de professionella inom socialt arbete att bedöma när en nödsituation föreligger samt när den stödsökande har rätt till nödbistånd. Studien visar att dessa vägledningar möjligtvis skulle förbättra rättssäkerheten och förenkla ansökningsprocessen för individen, samt även för dem professionella som handlägger och bedömer nödbiståndsansökningar. 

Old age has many images, with the one of a crisis regaining momentum. While images of activity and opportunity gained ground during recent decades, this trend now seems to reverse. The current economic crisis drains the financial resources of older people, which increases old age poverty. Moreover, governments react to the double-pressure of economic crises and population ageing through budget cuts, which reduces support systems for older people. It, moreover, centers public discourses more strongly on social problems associated with old age. Both developments underline the needs associated with old age and draw our attention away from the potentials of old age. In other words, they bring discussions on old age back to the topic of crises. This working paper discusses how the economic crisis affects older people, how governments, labour markets, and families react to the double-pressure of population ageing and economic crisis, and how individuals perceive their old age. It concludes with reflections on the implications of growing crisis-centrism in discussions on old age. Such crisis-centrism can lead us to overlook social inequalities in old age and to neglect the subjective character of the perception of old age. The public image of old age might, thus, be stronger associated with the idea of crisis than what older people’s lived experience suggests.

Syftet med vår studie är att fördjupa kunskapen om hur migranter som kommer till Sverige från länder utanför EU upplever och beskriver sina identitetsprocesser. Vi har använt tre självbiografiska berättelser skrivna av personer med utländsk bakgrund: Sverigevänner (2019), Den udda fågeln (2022) och Min väg från flykting till hela Sveriges polis (2022). Vi har använt en hermenutisk utgångspunkt, en narrativ analysmetod, Jenkins sociala identitetsteori, Goffmans stigmateori, Baumans teori om "Vi" och "De andra", samt Hammarén och Johanssons hybrida identitetsbegrepp.

Vi kom fram till att identitet ändras i individens interaktion med omgivningen. Studien visar också att faktorer, som kan tolkas ha betydele i identitetsprocesser, är individens sociala positioner, respekt och erkännande, språksvårigheter, relationen med arbetsmarknaden och behärskande av sociala koder, individens annanhet och upplevelsen av grupptillhörighet. Utifrån detta har vi observerat att migranter strävar efter att bli en del av majoritetssamhället, men även upplever att de skulle vilja kunna behålla sin integritet. 

Studien fokuserar på migranters upplevelser av sina identitetsprocesser. Vi har observerat att för att bli en del av det svenska samhället, krävs det mycket arbete och ansträngning från migrantens sida att utveckla en identitet som passar in i det nya samhället. Vi har likställt detta arbete med ett projekt. Med inspiration från boken Sverigevänner (2019) skriven av Arash Sanari, har vi valt att benämna denna studie till Projekt Svensk.

Syftet med denna kvalitativa studie är att undersöka vilka egenskaper och beskrivningar som ingår i konstruktionen av en missbrukande förälder i fyra nordiska filmer. De studerade filmerna är Trädgårdsgatan (2017), Mig äger ingen (2013), Submarino (2010) och Svinalängorna (2010). Syftet med studien är även att undersöka hur framställningen av familjemedlemmars reaktioner på missbruket i filmerna bidrar till konstruktionen av den missbrukande föräldern. Studien utgår ifrån ett socialkonstruktionistiskt perspektiv och använder narrativ metod. Två centrala teoretiska begrepp som används är normalitet och avvikelse för att analysera hur förälderns föräldraskap konstrueras som antingen normalt eller avvikande. Eftersom narrativ metod används analyseras filmerna som berättelser, mer specifikt berättelser om familjer. I studien har vi funnit att den missbrukande föräldern konstrueras genom önskvärda respektive avvikande egenskaper.

I analysen har vi utifrån nyckelscener och nyckelcitat synliggjort de fem mest utmärkande egenskaperna som föräldern tillskrivits genom filmernas berättelser. Dessa är att vara socialt utsatt, ansvarslös, kontrollös, medveten (kring det som avviker) och känslomässigt nära till sitt barn. Egenskaperna har sorterats efter fem teman och under dessa har vi analyserat varje tillskriven egenskap och hur de bidrar till konstruktionen av den missbrukande föräldern i de studerade filmerna. Sammantaget visar vår studie att det är en viss stereotypisk bild av en förälder som förmedlas, men även en komplex sådan. Vår förhoppning med studien är att skapa medvetenhet kring hur film kan framställa, producera och reproducera vissa stereotypa bilder eller föreställningar för ett fenomen, som i detta fall är ett föräldraskap i missbruk.

Many municipalities in Sweden have decreasing population rates combined with an increasing proportion of older people. Such a demographic shift will influence the way life is led as the foundation for service provision and social activities becomes undermined. This leads us to question the extent to which shrinking municipalities can be considered socially sustainable. The aim of the paper was to investigate older peoples participation in the local community and to study the perceived changes in the local community as reported by older people and how these are experienced. A postal survey was sent out to all inhabitants aged 80 years and older living in their own household in three small, semi-rural municipalities in southern Sweden, in total 1386. The response rate was 60%. Thus, focus was on the experiences of the oldest individuals. The research questions analysed for this study concerned the ageing populations social networks, community involvement, car dependence and service provision. The results are used to discuss the social sustainability of the societies in which these people have lived for a long time.

In this study, we have collected and reviewed decision justifications from 58 of Sweden's municipalities to see to what extent they fulfill the criteria in 32 § of The Administrative Procedure Act (2017:900) and whether there are differences in fulfillment based on the municipalities' demographic and financial conditions with economies of scale as the underlying theory. We start from six municipal groups and highlight differences in fulfillment between these municipal groups.

We have reviewed whether the decision justifications contain regulations and circumstances and whether they are written in a clarifying manner. We show that there is a significant proportion of municipalities that do not meet the criteria and we have also identified differences based on the municipal group to which they belong. We have shown that the majority of municipalities' decision justifications have levels of readability that are classified as difficult. With the help of the concept hierarchy, we have also made the meaning of the concepts visible in order to fulfill the clarification criterion, where we see that more than half of the municipalities' decision justifications have words from the "Svarta listan". Together, this can create obstacles to public understanding and thus risk a decrease in trust in authorities. We find no statistically significant relationships between fulfillment of the criteria and municipalities' demographic and economic conditions, therefore our theory of economies of scale cannot be confirmed based on our analyses. Overall, the study provides insights into the challenges that individuals may face if they ever take part in decisionjustifications from social services.

Do employers discriminate against victims? We address this question and present the findings of a field experiment on hiring discrimination against victims. Matched pairs of written job applications for fictitious victims and nonvictims were sent to 1,117 employers in various labor market sectors. The probability of receiving a job interview invite or a job offer from employers was then estimated. Differences in this probability between the victim and nonvictim applicants were interpreted as discrimination. Results show that victims had a significantly lower probability of receiving a job interview invite or a job offer from employers than nonvictims. The extent of discrimination varied with applicants sex and occupational characteristics.

Vaccination is the most effective way to control the COVID-19 pandemic, but vaccination hesitancy threatens this effort worldwide. Consequently, there is a need to understand what influences individuals intention to get a COVID-19 vaccine. Restriction of information gathering on societal developments to social media may influence attitudes towards COVID-19 vaccination through exposure to disinformation and imbalanced arguments. The present study examined the association between problematic social media use and intention to get the COVID-19 vaccine, taking into account the mediating roles of cyberchondria, fear of COVID-19, and COVID-19 risk perception. In a cross-sectional survey study, a total of 10,843 residents of Qazvin City, Iran completed measures on problematic social media use, fear of COVID-19, cyberchondria, COVID-19 risk perception, and intention to get a COVID-19 vaccine. The data were analyzed using structural equation modeling (SEM). The results showed that there was no direct association between problematic social media use and intention to get a COVID-19 vaccine. Nonetheless, cyberchondria, fear of COVID-19, and COVID-19 risk perception (each or serially) mediated associations between problematic social media use and intention to get a COVID-19 vaccine. These results add to the understanding of the role of problematic social media use in COVID-19 vaccine hesitancy, i.e., it is not the quantity of social media use per se that matters. This knowledge of the mediating roles of cyberchondria, fear of COVID-19, and COVID-19 risk perception can be used by public health experts and policymakers when planning educational interventions and other initiatives in COVID-19 vaccination programs.

Syftet med denna kvalitativa uppsats är att undersöka hur våld i nära relationer framställs i tidskriften Socionomen. Vår empiri består av 42 artiklar som berör våld i nära relationer. Artiklarna är publicerade mellan åren 1997 - 2013 i tidskriften Socionomen. Uppsatsens teoretiska utgångspunkt är ett socialkonstruktionistiskt perspektiv, som bidrar med att synliggöra sociala konstruktioner inom forskningsområdet. Som analysmetod används en form av diskursanalys för att urskilja subjektspositioner och kategorier i det empiriska materialet. Resultatet av analysen visar på fyra diskurser som handlar om skuld och skam, genus, det "rena" våldsoffret och dess motsats samt föräldraskap. Dessa diskurser manifesterar olika sätt att samtala om våld i nära relationer som i sin tur kan påverka det sociala arbetet utifrån hur problemet beskrivs. Olika framställningar av våld i nära relationer kan leda till olika bemötanden av klienter i socialt arbete.

Jag är uppvuxen i ett brandgult hyreshus. Så många ord jag från början inte förstod. Inte ens visste om att de fanns.

Till exempel ordet humanism. Trots att jag är en person som sovit i sängar skänkta av Lions och har en mamma som använde kyrkans barnverksamhet som barnvakt...

This article investigates how members of the public are guided or ‘signposted’ out of organisations that they have contacted to third-party agencies. Using conversation analysis, we examine the interactional practices professionals use to signpost callers to external organisations when their concerns do not fit within the remit of the present service. Drawing on a corpus of over 500 calls and meetings at five different institutions in the UK (including mediation services, local council organisations, a housing charity and a politician’s constituency office), we show how the practice of signposting is intertwined with the activities of rejecting the caller’s case for receiving service, while simultaneously offering a service – namely, a redirection to an ostensibly more appropriate service provider. We show how community problems can be treated as warranting assistance along a range of offer-ability (e.g. ‘I will do X for you’, ‘That’s the kind of thing we could do’, ‘Do you want their number?’), and how troubles-tellings without a specific request can be retroactively formulated into an actionable item for an institution. Our findings demonstrate practices for negotiating institutionality itself, through delimiting service remit, and through participants’ orientations to the relevance of service provision as an institutional goal.

Background: Medical simulation enables the design of learning activities for competency areas (eg, communication and leadership) identified as crucial for future health care professionals. Simulation educators and medical teachers follow different career paths, and their education backgrounds and teaching contexts may be very different in a simulation setting. Although they have a key role in facilitating learning, information on the continuing professional development (pedagogical development) of simulation educators is not available in the literature.

Objectives: To explore changes in experienced simulation educators’ perceptions of their own teaching skills, practices, and understanding of teaching over time.

Methods: A qualitative exploratory study. Fourteen experienced simulation educators participated in individual open-ended interviews focusing on their development as simulation educators. Data were analyzed using an inductive thematic analysis.

Results: Marked educator development was discerned over time, expressed mainly in an altered way of thinking and acting. Five themes were identified: shifting focus, from following to utilizing a structure, setting goals, application of technology, and alignment with profession. Being confident in the role as an instructor seemed to constitute a foundation for the instructor’s pedagogical development.

Conclusion: Experienced simulation educators’ pedagogical development was based on self-confidence in the educator role, and not on a deeper theoretical understanding of teaching and learning. This is the first clue to gain increased understanding regarding educational level and possible education needs among simulation educators, and it might generate several lines of research for further studies.

Det välfärdssamhälle som skapades i Sverige under 1900-talet har under tre decennier omvandlats i snabb takt, med urholkade socialförsäkringssystem, långtgående marknadslösningar inom välfärdens kärnområden och individualisering av sociala problem. I den här populärvetenskapliga antologin diskuterar Sveriges ledande välfärdsforskare hur utvecklingen kan vändas och hur vägarna framåt kan se ut.

Denna studie syftar till att undersöka vilka attityder gymnasieeleverna i Norrköpings kommun har till homosexualitet, om attityderna till homosexuella män skiljer sig från attityderna till homosexuella kvinnor, samt om attityderna skiljer sig mellan könen. Studien bygger på en enkätundersökning av 208 stycken gymnasieelever i årskurs 1-3 och stickprovet valdes genom klusterurval. Den teoretiska utgångspunken är Anthony Giddens förklaring av Robert Connells genusordning samt en strukturfunktionalistisk förklaring av avvikande beteende. Enkäten konstruerades och analyserades med utgångspunkt i Likert-skalan vilket är ett väletablerat och populärt mätinstrument för attitydundersökningar. Genom att Likert-skalan är en summationsskala erhöll varje respondent en totalpoäng som i sin tur blev en kvantifierad indikator för dess attityd.Resultatet i studien visar att respondenterna har en generellt positiv inställning till homosexualitet. Dock visar studien att attityderna skiljer sig gällande homosexuella män och homosexuella kvinnor, där attityden till homosexuella män är mer negativ. Detta resultat förklaras genom att homosexuella män i genusordningen är motsatsen till idealtypen ”hegemonisk manlighet” samt att mäns handlingar värderas högre än kvinnors, vilket i sin tur kan leda till att attityderna är mer negativa till homosexuella män än till homosexuella kvinnor.

Resultatet i studien visar vidare att de manliga respondenterna var mer negativa till homosexualitet jämfört med de kvinnliga respondenterna, men även mer negativt inställda till homosexuella män jämfört med homosexuella kvinnor. Detta resultat kopplas samman med genusordningen och förklaras genom det motsatsförhållande som finns mellan heterosexuella män och homosexuella män. För de kvinnliga respondenterna visar resultatet att det inte föreligger någon stor skillnad mellan attityderna till homosexuella män och homosexuella kvinnor. Detta förklaras genom att heterosexuella kvinnor, homosexuella kvinnor och homosexuella män är i underordnad position till den hegemoniska manligheten.

I dagsläget kommer det ett stort antal ensamkommande barn till Sverige. Då målgruppen har vuxit i det svenska samhället har arbetsbelastningen ökat för de socialsekreterare som arbetar med målgruppen. Mot bakgrund av detta anser vi att det är ett viktigt område att studera inom socialt arbete. Studien syftar till att belysa socialsekreterares möte med ensamkommande barn. Vidare vill vi lyfta fram hur socialsekreterarna i studien hanterar de konsekvenser som kan uppstå i ett sådant möte.

Coping-teorin kommer att användas för att förstå vilka strategier socialsekreterare använder för att hantera psykiska påfrestningar i arbetet. Då det inte finns mycket forskning kring vårt valda problemområde har vi använt oss av tidigare forskning som belyser hur yrkesverksamma inom snarlika områden hanterar svåra möten med klienter. Utöver det har vi tagit fram forskning kring arbetssituationens betydelse för hur en socialsekreterare hanterar konsekvenser i mötet med klienten. För att få fram relevant information som svarar på studiens syfte har nio semistrukturerade intervjuer genomförts. Den insamlade empirin har analyserats med kvalitativ innehållsanalys. Utifrån analysen fick vi fram tre teman som studiens resultatredovisning bygger på. Dessa teman är När världen står på tröskeln, Att inte slukas med samt Skillnad på då och nu.

Folkbildningen i Sverige har, i en mening, varit oförändrad under lång tid, men som vi ser det sker nu ett trendbrott. Nya intressenter eller nya aktörer börjar ta andelar av den begränsade statsbidragsberättigade folkbildningen. Vad kommer det att leda till? Många inom folkbildningen talar i dag om att folkbildningen är omodern och vi undrar om nyetablerandet av folkbildningsverksamhet är ett tecken på det eller finns det helt andra utgångspunkter för denna (Eriksson, 2008)?

Det övergripande syftet med studien är att få en fördjupad förståelse av vad det är som händer. Vi är intresserade av två olika frågeställningar. Den första handlar om varför. Vad finns det för motiv och bevekelsegrunder bakom olika etniska eller religiösa gruppers skapande av ”egna” folkbildande verksamheter? Vad är det som gör att de väljer en segregerad organisatorisk lösning framför en integrerad sådan?

Den andra frågan rör processen. Vi vill beskriva den process som lett fram till att muslimer, romer och samer agerar på detta sätt. Här är både processen inom grupperna och processen i samhället av intresse. Vi ställer oss frågan om det finns någon relation mellan dessa processer. Finns det företeelser i samhället i stort som kan förklara vad som sker inom folkbildningen och vice versa? Det är också av intresse att se om det finns likheter eller olikheter i de olika gruppernas processer.

Frågorna kan preciseras på följande sätt:

1. Hur kan olika religiösa och etniska gruppers skapande av ”egna” folkbildande verksamheter förstås?
2. Hur kan den process som lett fram till detta beskrivas; dels utifrån vad som skett och sker i samhället, dels utifrån de olika gruppernas perspektiv?

För att kunna besvara dessa frågor har vi studerat fyra olika fall, fyra empiriska exempel. Som vi nämnt tidigare har vi valt att studera det romska initiativet att starta en egen folkhögskola i Agnesberg utanför Göteborg, det muslimska initiativet i Kista utanför Stockholm att göra detsamma samt det muslimska studieförbundet Ibn Rushd. Vi har dessutom valt att studera samernas situation i detta sammanhang.Muslimerna och romerna har valts med anledning av deras initiativ till egen folkbildande verksamhet, medan samerna valts då deras utveckling skulle kunna tolkas som den motsatta. De har tidigare haft en egen folkhögskola som nu avvecklats. Samerna har status av att vara en nationell minoritet, vilket även romerna har, men inte muslimerna.  Muslimer, romer och samer är dock alla tre exempel på  minoritetsgrupper i det svenska samhället. Detta aktualiserar frågor kring mångkultur, integration/segregation och majoritetssamhällets möte med minoritetsgrupper.

Historically the majority society in Sweden has categorized minority groups out of different inconsistent characteristics. It can be out ethnical or cultural belonging but sometimes it is out of religious believes and the point of departure for those categories can only be understood out of a historical perspective. Examples of those historically well established patterns of categorizations are Romans and Muslims. In the group of Romans there might be several different religions represented, and in the Muslim group there might be several ethnical belongings represented. The categories, Romans and Muslim, are historically often used to distinct people from a belonging to the majority in Sweden which has an excluding effect as it separates us from them. As an answer to this excluding or marginalizing process, the groups themselves have organised their activities within groups of associations. Those associations have served several purposes depending on the specific group of interest, such as education, culture issues, or building up communities of fellowship. From one perspective those associations can be seen as segregated groups which run the risk to strengthen the marginalization for their participants. But the associations themselves argue that they instead have a crucial role for the integration of marginalized categories of citizens, on both a group and an individual level. In this paper we discuss associations which origin from two minority groups (Muslims and Romanise) with a theoretical frame of social pedagogic. They are built upon different categories, ethnicity and religion, but participants themselves says that the need for their associations origin from experiences of exclusion and marginalization from the majority society as well as needs for social cohesion within the groups. The aim is to develop knowledge and discuss the associations own purposes where the dichotomy between adaptation and mobilisation are of certain interest, and moreover, adaptation or mobilisation, to what? Such a question entails a discussion about the relations between minority groups and the majority society. One core question is – how can this kind of associations be understood from a social pedagogical perspective? Is it a place where the groups can experience community or a place where knowledge, traditions and values can be transferred from one generation to another? Or is it more platforms for mobilization and consciousness awareness about the relation to the majority society, where the relations itself are seen as having a great impact on everyday life? The empirical data derives from interviews with stakeholders from the associations and observations of group activities. Theories about participation and communities form the base for our analyses and understandings about the associations own work with issues like education, fosterage, commitment and mobilisation. We also lean on theories about multi-culturally politics of identity to analyse the associations’ relation and position to the surrounding society. The expectations are that the results will show which meaning the associations have for the minority group’s inclusion and relation to the majority society where the question of us and them is significant.

Den här uppsatsens syfte är att belysa och analysera ungdomars uppfattningar om och eventuella erfarenheter av den allt vanligare digitala mobbningen, det vill säga mobbning som sker via olika arenor på Internet eller via mobiltelefoni. Frågor som rört hur användningen av digitala arenor ser ut bland ungdomarna, vad de uppfattar att digital mobbning är, om det finns någon skillnad mellan flickors och pojkars sätt att mobba, samt vilka konsekvenser de anser att mobbningen får, har analyserats med hjälp av Bruno Latours aktör-nätverksteori och ur ett genusperspektiv. För att uppfylla studiens syfte har jag använt mig av kvalitativa fokusgruppsintervjuer med ungdomar från årskurs åtta från två skolor. Intervjuerna var uppdelade i flick- respektive pojkgrupper.

Genom ungdomarnas framställning av vad mobbning är framgår det att det i huvudsak handlar om att det är den utsatte som avgör och definierar om det är mobbning eller bråk som äger rum. De säger att det är svårt att fastställa gränsen mellan mobbning och bråk då det ofta beror mycket på vem det är som säger det, vilken situation det är samt hur personen som får kommentaren reagerar, om den tar åt sig eller inte. Det handlar med andra ord om den utsattes tolkning av situationen, det är han eller hon som till syvende och sist definierar mobbningen. Mot bakgrund av informanternas berättelser om hur den digitala tekniken användas för att mobba blir det tydligt att mobbningens utseende förändras på många olika sätt i förhållande till den analoga: fler kan se mobbningen, fler kan involveras genom möjligheten att vara anonym och ungdomarna vågar mer vid digital mobbning. Två områden är här särskilt framträdande. För det första framställs den digitala mobbningen som att den pågår överallt och hela tiden, den försvinner aldrig, den pågår dygnet runt. Samtidigt framgår det att mobbningen ofta har ett samband med analog mobbning. För det andra skapar den digitala mobbningen helt andra förutsättningar för mobbare och mobbade. Mobbarna vågar mer genom möjligheten till att vara anonym, vilket resulterar i att också den "svaga" kan mobba. Undersökningen visar även att den som blir mobbad digitalt lättare kan få hjälp av andra vid offentliga inlägg eller kommentarer.

I denna studie har ett historiskt präglat material studerats i syfte att undersöka hur diskursen om terrorism har förändrats över tid, med fokus på hur våldsdåd representeras i svensk media före och efter millennieskiftet. Studien har utgått från följande frågeställningar: hur framställs terrorism i media före och efter millennieskiftet och vad kan eventuella skillnader bero på, vilka politiska effekter kan synliggöras genom bruket av begreppet terrorism i media under dessa tidsperioder, samt vilken signifikans för ideologisk meningsbyggnad ges språket i materialet? Studiens teoretiska och metodologiska ramverk har utgjorts av diskursteori och socialkonstruktivistisk teori, samt diskursanalys med inspiration hämtat ur kritisk diskursanalys. Resultatet av analysen kan sammanfattas genom att diskursen om terrorism före och efter millennieskiftet har förändrats, samt att diskurser om terrorism har övergått från att innefatta en mångtydig prägel till att bli entydiga - från att ha varit i ett tillstånd av förändring till etablerandet av en diskursiv kontinuitet. Språkbruk är även en viktig del för hur svensk media konstruerar olika diskurser om terrorism, i vilka språket bidrar till att skapa och förmedla ideologiska och politiska identiteter och värden. Terrorism har efter millennieskiftet kommit att representeras som ett entydigt fenomen, vilket möjliggjorts genom etablerandet av en diskursiv hegemoni som inte var möjlig att urskilja i det empiriska materialet som omfattade tiden före millennieskiftet.

Syftet med denna kvantitativa enkätstudie var att undersöka hälso- och sjukvårdskuratorersupplevda arbetstillfredsställelse i relation till deras arbetssätt – interprofessionellt teamarbete och samverkan med andra kuratorer. Studien ämnade även att undersöka huruvida bakgrundsfaktorerna ålder, arbetslivserfarenhet, kön och utbildning inverkar på den upplevda arbetstillfredsställelsen. Inspiration till studien uppkom genom egna iakttagelser av hälso- och sjukvårdskuratorers olika arbetssätt under socionomprogrammets verksamhetsförlagda moment, samt genom granskning av tidigare forskning som lyft interprofessionellt teamarbete och samverkan som viktiga faktorer för arbetstillfredsställelse, där relevant forskning på svensk population i dagsläget är otillräcklig.

Den aktuella enkäten resulterade i 118 svar från hälso- och sjukvårdskuratorer i 9 regioner i Sverige. Datan analyserades i statistikprogrammet SPSS och resultatet visade ett statistiskt signifikant samband mellan arbetstillfredsställelse och interprofessionellt teamarbete. Gällandesamverkan med andra kuratorer så visade resultatet ingen signifikant skillnad för upplevd arbetstillfredsställelse ifall kuratorn är ensam av sin profession eller har kuratorskollegor att samverka med på arbetsplatsen. Däremot visade det framkomna resultatet att något som verkarvara av vikt för arbetstillfredsställelsen är möjlighet till stöd från andra kuratorer vid behov. Slutligen visade resultatet att både ökad ålder och mer arbetslivserfarenhet korrelerar med högre arbetstillfredsställelse. 

Sammanfattningsvis visade denna studie att arbetstillfredsställelse kan påverkas av flera olika faktorer, och att specifika arbetssätt så som interprofessionellt teamarbete är en faktor. Därtill är upplevelsen av att få stöd från andra kuratorer vid behov av vikt, men det behöver intenödvändigtvis vara en kuratorskollega på den egna arbetsplatsen. Studiens resultat har även påvisat att bakgrundsfaktorer som ålder och arbetslivserfarenhet kan ha positiv verkan på arbetstillfredsställelse hos de tillfrågade hälso- och sjukvårdskuratorerna.

The aim of the present thesis was to examine possible cognitive consequences of acquired hearing loss and the possible impact of these cognitive consequences on the ability to process spoken language presented through visual speechreading or through a cochlear implant.

The main findings of the present thesis can be summarised in the following conclusions: (a) The phonological processing capabilities of individuals who have acquired a severe hearing loss or deafness deteriorate progressively as a function of number of years with a complete or partial auditory deprivation. (b) The observed phonological deterioration is restricted to certain aspects of the phonological system. Specifically, the phonological representations of words in the mental lexicon are of less good quality, whereas the phonological system in verbal working memory is preserved. (c) The deterioration of the phonological representations has a negative effect on the individual's ability to process speech, either presented visually (i.e., speechreading) or through a cochlear implant, as it may impair word recognition processes which involve activation of and discrimination between the phonological representations in the lexicon. (d) Thus, the present research describes an acquired cognitive disability not previously documented in the literature, and contributes to the context of other populations with phonological disabilities by showing that a complete or partial deprivation of auditory speech stimulation in adulthood can give rise to a phonological disability. (e) From a clinical point of view, the results from the present thesis suggest that early cochlear implantation after the onset of an acquired severe hearing loss is an important objective in order to reach a high level of speech understanding with the implant.

Under en individs ungdomsår händer det mycket i hans eller hennes liv. Du växer upp, skapar nya relationer och tar död på gamla. Du försöker desperat finna ut vem du är och vad du vill med ditt liv. Du lär känna dig själv och lär dig tycka om dig själv. Du finner ting hos dig själv du tycker illa om och saker du tycker bra om. För många människor, unga som gamla, är litteratur och böcker ett viktigt redskap i detta sökande. Litteraturen spelar inte bara en viktig roll för den personliga utvecklingen utan även för nöjes skull. Du kan fly in i andra världar liksom ta del av en annan människas livsöde. Andra söker sig åt andra håll. Som att spela fotboll eller musik.Sedan sjukdomsstämpeln på homosexualitet togs bort av Socialstyrelsen 1979 har acceptansen och öppenheten kring homosexualitet växt. Tiina Rosenberg kallar det ”Den nya svenska öppenheten”. En avvikande sexualitet är inte längre så betydelsefull hos dagens ungdomar utan vikten ligger i att inte utmana några könsroller. Om du som ung kvinna identifierar dig som lesbisk är det inte en stor sak så längre, så länge du inte utmanar din roll som kvinna.

Background: Different support services for family carersare available in Sweden through information andcommunication technologies (ICTs) since late 1990s, likeACTION, My Joice, IPPI, ‘The Gap’, and Carer Sweden’son-line ‘Carer’s Book’. The INNOVAGE-Eurocarersplatform aimed to complement the offer of web services tocarers through the provision of a new tailored package.

Methods: The Swedish pilot test enrolled around 50carers through contacts with professionals working withcarers in different municipalities. They could access thefollowing web-based services: information resources;individual support via e-mail and private messages; groupsupport via social network and forum. Periodical writingactivities were asked to active users in the forum,alternating expressive writing (EW) and time management(TM) writing tasks. Periodical reminders were sent in orderto increase user involvement.

Results: Users were predominantly older, female carers,of which two thirds were over 65 years old. The webplatform was perceived as a flexible tool, potentiallyaccessible at any time, which gave users the possibility toexploit their experience as carers with others in similarsituations. This peer exchange seemed to improve selfempowerment,sense of solidarity and mutual learning.However, usage of the web platform was limited due to thelow level of digital skills of some carers.

Conclusions: Although results confirmed usefulness andappropriateness of implemented web services, it isfundamental to address the issue of usability andaccessibility in order to ensure a wider accessibility. Anoption might be to offer initial digital skill training andcontinuous technical support for computer novices.

AIMS. The InformCare platform aimed to complement the offer of already available web services to carers through the provision of a new comprehensive package.

METHODS. 36 family carers were enrolled in Sweden and used the platform during the intervention. They could access the following web-based services: information resources; individual support via e-mail and private messages; group support via social network and forum. Periodical writing activities were asked to active users in the forum, alternating expressive writing (EW) and time management (TM) writing tasks.

FINDINGS. Users were predominantly older, female carers, who considered the web platform as a flexible tool, potentially accessible at anytime, which could empower users and improve their sense of solidarity and mutual learning.

CONCLUSIONS. Although results confirmed usefulness and appropriateness of implemented web services, some carers experienced problems in accessing and navigation, which required continuous technical support by web developers.

This article examines the creation of narratives between people with severe disabilities and the personnel working with them. It shows that although a co-created narrative of what it means to be severely disabled (the story of dependence) seems to prevail, another narrative (the story of autonomy) is also told, where the story of dependence is rejected by the person with disabilities. However, this story of autonomy only becomes clear if we recognize three central claims: (1) there is a connection between where the physical body of the person with disabilities is positioned in space and what he or she is allowed or able to be and do; (2) since the body is a communicative tool, the moving of the body could be interpreted as a narrative, told through the embodiment of space; and (3) the embodied story can challenge existing social structures. The article highlights the inherent struggle for power within narrations and how the creation of alternative narratives can contest existing social structures.

The main purpose of the dissertation is to understand meaning-making practices used by people suffering from acquired brain damage with severe physical and communicative disabilities, in order to create and sustain their identity and personhood in relation to other people. The study emanates from the idea that identity and personhood, also in relation to disability, are created/sustained in ongoing interaction between people in everyday situations, and that the ability to narrate is central to such a creation of identity. Therefore, it is of particular interest to try to understand what communicative and storytelling abilities/possibilities people with severe acquired brain damage have in presenting their identity.

The study is ethnographic and based upon a year-long field study of participant observations at a day centre for people with acquired brain damage. Gathered data consist of written field notes, informal interviews conducted with both participants and personnel and approximately 70 hours of video data.

The study shows how an identity as ‘severely disabled’ is created in the co-created storytelling between participants and personnel and that this identity seems to mean that one is dependent upon others to get along in everyday life at least if one listens only to spoken stories. Yet the study also shows that there exist different opinions about what this identity as ‘severely disabled’ could mean that there is a wish among the participants to be able to present a desirable identity as “normal”, and that such an identity comes to mean to be independent and self-determined. Normality, however, must be understood in relation to surrounding society (and the grand cultural narratives that surround us). Thus the study shows that normality in relation to severe disabilities is almost impossible to achieve because normality in relation to illness/disease/body contains the hope of a cure or an improvement. The participants in this study, however, have all been labelled as incurable – there is no hope of such a cure or improvement. That, on the other hand, does not mean that the participants do not try to tell such stories anyway in their quest to achieve this desirable identity. However, in order to hear this story we need to listen to stories that usually remain untold. A palpable hierarchy between different modes of language use was identified, where verbal/spoken language is supreme, resulting in the disabled participants not being perceived as competent interactors/communicators due to their difficulties in using verbal communication. Hence their ways of creating/telling stories, through embodiment and enactment, are not recognised as valid ways to create/tell stories; this is discussed in relation to both practical implications for health care settings as well as for further narrative research.

In this article, I consider narratives told within a clinical setting. I argue that personnel in a day center for people with acquired brain damage are constantly involved in narrating about the disabled participants. The negotiation of who the participant is, and foremost will be, is in constant negotiation in regard to issues of hope. I further argue that hope is a meaning-making process and, as such, it has been defined as crucially connected to time. Hope has been said to enable a connection between the present and the future, because action taken in the present could bring about (positive) change in the future. However, I show that hope, in relation to narratives told about people with severe disabilities that are considered "incurable," must be understood within a realm of narrative foreclosure. Time seems to have lost the openness of its horizon for these people, and a narrative that tells of immediacy rather than chronology is created, resulting in hope being established within the present.

This article examines the concepts of identity and personhood in relation to people with severe communicative disabilities. Data gathered at a Swedish day centre for people with acquired brain damage show that three main strategies in communication between able-speaking and impaired-speaking persons can be found; (1) perfunctory, (2) jigsaw puzzle, and (3) conjectural, all three strategies being based on the act of speaking. This article shows why it seems important to talk with one’s own physical voice instead of using augmentative and/or facilitated communication, even when one has a highly impaired speech pattern. I argue that an ideology of spoken language exists within western culture and that such an ideology has practical implications for the (re-)creation of meaning-making strategies in relation to people with severe communicative disorders. Implications for health-care personnel working with communicatively impaired people are also identified, as well as implications for researchers studying this field of interest.

Syftet med uppsatsen är att studera hur anhöriga som befinner sig i sorg och kris efter att ha förlorat en närstående, skriver om det i bloggar. Studien bygger på empiri från fyra olika bloggar och knyter an till Cullbergs (2006) kristeori samt Lundins (1982) teori om sorg och sorgbearbetning. I studien har en kvalitativ innehållsanalys använts för att fånga och tolka hur sorgeprocessen tar sig uttryck i de texter som publiceras i bloggarna.

Resultaten visade att bloggen fungerade som ett sätt för individen att själv ta makten över sin sorgbearbetning. Bloggen användes som en arena för att med egen kraft läka sina sår istället för att förlita sig på professionella stödjare. Det fanns även en medvetenhet hos de sörjande om att det kunde vara tungt för nätverket att finnas till hands vilket ytterligare gav tyngd till behovet av att blogga för att ventilera sina känslor. Även om varje sorgeprocess är unik så visar resultatet av studien att sorgbearbetning följer liknande mönster som i viss mån påminner om Cullbergs (2006) fyra faser om kris. Lundins (1982) teorier om sorgbearbetning användes för att belysa hur en sorgeprocess kunde se ut samt vilka risk- och skyddsfaktorer som inverkade på sorgeprocessen. Resultaten visade på nätverkets betydelse samt att de sörjande tillägnat sig nya perspektiv på livet som kan förklaras utifrån Lundins teori.

BACKGROUND: Approximately 30% of Swedish urban bus drivers report having been exposed to threats or violence. As 50% of drivers have voiced concerns about the occurrences, threats and violence also represent contributing factors to driver stress and fatigue. OBJECTIVE: The aim of this study was to explore bus drivers experience of threats and violence; how threats and violence manifests and how the problem is handled by drivers. Gaining understanding of the circumstances is important to reduce the number of threats and violent incidents to provide healthy and attractive working conditions for drivers. METHODS: This study is based on in-depth interviews with 12 urban bus drivers in the City of Malmo in Sweden. RESULTS: Urban bus drivers experience threats daily from passengers, although physical violence occurs less often. The most common situations resulting in threats involve asking passengers to show valid tickets, denying child carriages onboard and running late to a bus stop. The drivers have not received clear guidelines as to strategic handling of the invalid ticket situation. CONCLUSIONS: Recommendations include a clear policy and consensus with regard to handling invalid tickets, providing drivers with guidelines for appropriate procedures for passengers refusing to pay, improving reporting routines and establishing a strategy for the Public Transportation provider and operator to follow with regard to reports, in-vehicle surveillance cameras including informing passengers that they are being video recorded as well as harmonizing the location of alarm buttons on buses.

This study aims to evaluate the influence of institutions on the probability of becoming a social entrepreneur and the effect of this choice on individual economic well-being. The authors also analyze the effects of gender (male versus female entrepreneurism) and type (traditional versus social entrepreneurism). Institutional economics framed the analysis, and hypotheses were tested using two-stage probit least squares models in a sample of 69,236 individuals from 57 countries during the 2010–2014 wave from the World Values Survey. The results showed that, for most variables, institutions significantly explained the probability of becoming a social entrepreneur. The analyses also indicated that social entrepreneurship is highly associated with individual economic well-being. This research brings insights into the discussion of the social and economic benefits of socially oriented entrepreneurs. Likewise, the modeling approach overcomes the interplay between entrepreneurship and economic outcomes, in which institutions become key factors.

The purpose of the study was to investigate social workers' knowledge of honour-related violence and oppression, as well as being comfortable working on such cases. Additionally, the aim of the study was to analyze possible connections between perceived knowledge and work experience, as well as between perceived knowledge and being comfortable dealing with such cases. 

The inspiration was drawn from a Swedish television program "Uppdrag Granskning" ("Mission: Investigation") episode named "Bortförd" ("Abducted") (SVT 2023), where the social services dealing of honour cases were criticized. The focus of our study was on the lack of knowledge and the connection between knowledge, being comfortable dealing with such cases and work experience. By conducting a survey with 45 responses from social workers from 17 Swedish municipalities and analyzing the responses with the statistical program SPSS, the study intended to shed light on these aspects.

The results indicated that social workers' perceived knowledge of honour-related violence and oppression was on average, while their sense of comfortability dealing with such cases was higher. Work experience showed a weak but significant connection to perceived knowledge. In addition, a strong positive correlation was observed between perceived knowledge and the feeling of being comfortable dealing with honour-related cases. In summary, the study confirms the need for increased knowledge about honour-related violence, as many believe they need more knowledge on the subject. Despite the challenges, social workers feel relatively confident when working with honor-related issues.

Hedersrelaterat våld och förtryck har under de senaste decennierna blivit ett uppmärksammat samhällsproblem, både inom politiken och i media. Tidigare forskning inom ämnet har främst fokuserat på män som förövare och kvinnor som passiva offer, vilket skapat en kunskapslucka som denna studie avser att fylla. Med anledning av den bristande förståelsen för hur kvinnors roll framställs i hedersrelaterat våld och förtryck finns det skäl att undersöka ämnet närmare. 

Syftet med studien är att undersöka kvinnors roll som förövare i hedersrelaterat våld och förtryck, genom en kvalitativ analys av polisförhör. Genom att analysera hur den misstänkte, vittnen och målsägande beskriver kvinnors roll i dessa handlingar bidrar studien till en ökad förståelse av vilken roll kvinnor intar i hedersrelaterat våld och förtryck. Vi analyserar studiens empiri genom en tematisk innehållsanalys och använder därefter socialkonstruktivism och genusteorier för att granska polisförhören med målsäganden, vittnen och de misstänkta. 

Resultatet visade tre olika roller som kvinnorna intog i det hedersrelaterade våldet och förtrycket. Att kvinnor kan ha en drivande roll som förövare i hedersrelaterat våld och förtryck utmanar den traditionella bilden av kvinnor som enbart offer. Vidare visar det att kvinnor kan inta dubbla roller som samarbetande och stöttande i ärendena. Detta visar den komplexa rollen kvinnor intar inom hedersrelaterat våld och förtryck. Då de både stöttar målsägande i våldet och förtrycket men även samarbetar med manliga förövare för att utöva det under olika tillfällen. Slutligen kunde vi identifiera den tysta kvinnan, vilket var en roll vissa kvinnor intog som själva inte hade en talan i familjen och som själva befann sig i en utsatt position. Slutligen identifierade vi att de misstänkta uttalade sig om målsägandens frihet på ett sätt som stod i kontrast till målsägandens berättelser. Vi har funnit ett mönster mellan de misstänkta då de uttrycker sig på liknande sätt kring målsägandens frihet. Trots den misstänktes uttalanden om frihet, noterar vi att den misstänkte kan inta samtliga roller i relation till begreppet.

Syftet med denna studie är att få en inblick i gymnasieungdomars upplevda engagemang i samhällsfrågor och hurdetta engagemang kan komma till uttryck. Det empiriska materialet i studien är baserat på kvalitativa intervjuer med13 gymnasieelever. Som bakgrund till ämnet presenterar jag; vad de nationella styrdokumenten säger omsamhällsfrågor, en liten fördjupning om sociala rörelser samt aktuell forskning gällande ungdomars intresse församhällsfrågor och politik. Resultatet av min undersökning visar på ett svagt intresse för samhällsfrågor blandeleverna i stort men att miljöfrågor tycks ha en särställning vad gäller ungdomarnas intresse. Att rösta menade enmajoritet av respondenterna var en självklarhet medan partipolitik eller andra handlingar utav politisk karaktär ejansågs vara så viktiga för dem. De sätt som de intervjuades engagemang främst kom till uttryck på var viadiskussioner om samhällsfrågor i hemmet eller genom att skänka pengar till välgörande ändamål. Mitt resultat pekaräven på att ungdomar kan tänka sig att gå med i någon social rörelse eller bryta mot lagen om de blir engagerade inågon fråga men att gränsen går vid att fysiskt skada en annan människa.