The present data are based on an ethnographic study of computer use in everyday interactions in a seventh grade class (of 13-14 year-olds). The data were analysed in terms of activity frames and participation frameworks (Goffman 1981), exploring how students deployed online and offline activity frames in their identity performance. It is shown how MSN (online) identities are invoked in subsequent and intermittent face-to-face interaction; a dialogue can start on MSN and continue in faceto-face interaction, and vice versa. This means that frame switches are important features of the students’ identity work. Similarly, the students employed nicknames or tags, that is, textual-visual displays of ‘speaker’ identities, located in the boundary zone between online and offline activities. In terms of participation frameworks, it is also documented ways in which students engaged in crossplay (Goffman 1981), where a ratified participant communicated with a non-ratified participant. Yet, one problem in analysing participation frameworks and particularly byplay and sideplay (Goffman 1981) is that these concepts require that the analyst can identify one dominant activity. This was not possible in the present data. Instead, the data are primarily analysed in terms of borderwork, that here entails frame switchings, crossplay and a strategic use of tags.

The present ethnography documents computer activities in everyday life. The data consist of video recordings, interviews and field notes, documenting (i) 16 students in a seventh grade class in a computer room and other school settings and (ii) 22 children, interacting with siblings, friends and parents in home settings. The thesis is inspired by discourse analytical as well as ethnographic approaches, including notions from Goffman (1974, 1981), e.g. those of activity frame and participation framework, which are applied and discussed.

The thesis consists of four empirical studies. The first study focuses on students’ illegitimate use, from the school’s point of view, of online chatting in a classroom situation. It is shown that the distinction offline/online is not a static one, rather it is made relevant as part of switches between activity frames, indicating the problems of applying Goffman’s (1981) notions of sideplay, byplay and crossplay to analyses of interactions in which several activity frames are present, rather than one main activity. Moreover, it is shown that online identities, in terms of what is here called tags, that is, visual-textual nicknames, are related to offline phenomena, including local identities as well as contemporary aesthetics. The second study focuses on placement of game consoles as part of family life politics. It is shown that game consoles were mainly located in communal places in the homes. The distinction private/communal was also actualized in the participants’ negotiations about access to game consoles as well as negotiations about what to play, when, and for how long. It is shown that two strategies were used, inclusion and exclusion, for appropriating communal places for computer game activities. The third study focuses on a digital divide in terms of a generational divide with respect to ascribed computer competence, documenting how the children and adults positioned each other as people ‘in the know’ (the children) versus people in apprentice-like positions (the adults). It is shown that this generation gap was deployed as a resource in social interaction by both the children and the adults. The forth study focuses on gaming in family life, showing that gaming was recurrently marked by response cries (Goffman, 1981) and other forms of blurted talk. These forms of communication worked as parts of the architecture of intersubjectivity in gaming (cf. Heritage, 1984), indexing the distinction virtual/‘real’. It is shown how response cries, sound making, singing along and animated talk extended the virtual in that elements of the game became parts of the children’s social interaction around the screen, forming something of an action aesthetic, a type of performative action for securing and displaying joint involvement and collaboration. As a whole, the present studies show how the distinctions master/apprentice, public/private, virtual/real and subject/object are indexicalized and negotiated in computer activities.

In this ethnographic study of family life, intergenerational video and computer game activities were videotaped and analysed. Both children and adults invoked the notion of a digital divide, i.e. a generation gap between those who master and do not master digital technology. It is argued that the digital divide was exploited by the children to control the game activities. Conversely, parents and grandparents positioned themselves as less knowledgeable, drawing on a displayed divide as a rhetorical resource for gaining access to playtime with the children. In these intergenerational encounters, the digital divide was thus an interactional resource rather than a problem.

This article examines territorial negotiations concerning gaming, drawing on video recordings of gaming practices in middle-class families. It explores how private vs public gaming space was co-construed by children and parents in front of the screen as well as through conversations about games. Game equipment was generally located in public places in the homes, which can be understood in terms of parents’ surveillance of their children, on the one hand, and actual parental involvement, on the other. Gaming space emerged in the interplay between game location, technology and practices, which blurred any fixed boundaries between public and private, place and space, as well as traditional age hierarchies.

The present study focuses on the ways in which response cries (Goffman, 1981) are deployed as interactional resources in computer gaming in everyday life. It draws on a large-scale data set of video recordings of the everyday lives of middleclass families. The recordings of gaming between children and between children and parents show that response cries were not arbitrarily located within different phases of gaming (planning, gaming or commenting on gaming). Response cries were primarily used as interactional resources for securing and sustaining joint attention (cf. Goodwin, 1996) during the gaming as such, that is, during periods when the gaming activity was characterized by a relatively high tempo. In gaming between children, response cries co-occurred with their animations of game characters and with sound making, singing along, and code switching in ways that formed something of an action aesthetic, a type of aesthetic that was most clearly seen in gaming between game equals (here: between children). In contrast, response cries were rare during the planning phases and during phases in which the participants primarily engaged in setting up or adjusting the game.

Den här texten syftar till att diskutera det ökande intresset för äldres boendesituation utifrån kommunernas, bostadsföretagens samt de äldre individernas perspektiv. Detta görs genom att studera de förändringar som har ägt rum på bostadsmarknaden då nya former av boenden för äldre nu finns på marknaden. Dessa boenden riktar sig till aktiva äldre som närmar sig eller redan har uppnått pensionsåldern och som inte har hemmaboende barn. De förändringar som sker i den här fasen av livet kan antas påverka boendesituationen även om det är individer och hushåll som inte är beroende av insatser i form av vård och omsorg som endast kan lösas inom det särskilda boendet. Fokus här är på de förändringar som ägt rum på den ordinära bostadsmarknaden och inom bostadsföretagen men också på sociala frågor som kan ha med de äldres bostadssituation att göra.

Studien utgår ifrån några forskningsfrågor kring tidpunkten för det ökade intresset för äldres boendesituation, de olika typer av boenden som diskuteras liksom de kvaliteter i boendet som poängteras i samband med marknadsföringen av seniorboenden.

Texten är en sammanfattning dels av litteratur som berör äldre som aktörer på bostadsmarknaden, dels av möten med representanter för bostadsföretag och tjänstemän inom några olika kommuner kring de behov som finns och olika exempel på hur man försöker möta dessa behov. Ett antal studiebesök har också genomförts som visar på hur den här typen av boenden fungerar i praktiken och texten bygger också på preliminära resultat ifrån ett par pågående studier om äldres boendepreferenser i en medelstor svensk stad. Resultaten som presenteras är en sammanfattning av det som framkommit ur dessa olika källor.

Det finns inga regler för vad som måste ingå för att ett boende ska räknas som en mellanboendeform, t.ex. seniorboende, även om en del riktlinjer och rekommendationer har presenterats (Wel Hops 2007). Oftast riktar sig boendet till individer som är 55 år eller äldre och som inte har några hemmavarande barn. Tillgängligheten är hög och det finns oftast gemensamhetsutrymmen och lokaler för hobbyverksamheter av olika slag. Mellanbo-endeformerna har en rad olika namn såsom seniorboende, plusboende, 55+, temaboende, boende för den tredje åldern, gemensamhetsboende etc. Här kommer termen seniorboende för enkelhetens skull att användas.

Many municipalities in rural areas have decreasing population rates. Generally the young move out, increasing the share of older people and influencing the way life is led in rural areas. In this paper focus is on the housing situation and housing plans of the oldest individuals in three small, semi-rural municipalities in southern Sweden. In order to increase our understanding of the living conditions of an ageing rural population, a postal survey was conducted. In one part of the survey the respondents answered questions about their current housing situation and their housing plans for the future. The research questions analysed for this study regarded stated reasons for housing decisions and plans. 1386 surveys were sent out, i.e., to all inhabitants aged 80 years and older residing in the ordinary housing market, in the three municipalities, 817 surveys were returned providing a response rate at 60%. The aim was to determine the main reasons for remaining put in a current housing situation or reasons for why relocation could be a future option. Results show that place attachment is strong, 90% of the respondents have lived in the municipality for more than 20 years and 60% have lived in the current dwelling for more than 20 years. Ageing in place is the dominating plan although 23% answered that they do not know what will happen in future. Those that plan to move, want to move to housing that needs less maintenance than the current dwelling and to a more central location.

Höstterminen 2009 genomförde vi en forskarutbildningskurs om äldres boende. Kursens huvudsyfte var att kritiskt behandla den mycket varierande forskning om hem, boende, grannskap och åldrandets villkor som pågår. Kursens nav var diskutera och pröva teorier och metoder som innebär att sociala och kulturella förhållande studeras i relation till den fysiska miljöns utformning.

Uppgiften att studera äldres boende och boendet under åldrandet är närmast outtömlig. Så mycket av livet utspelas och avgörs av var och hur man bor. Bostaden är ett rum för livet som för de flesta ökar i betydelse när man blir gammal. Man tillbringar mer tid i bostaden. Bostadens utformning kan underlätta eller försvåra vardagslivet. Att bli gammal betyder också att förändra sitt förhållningssätt till hemmet och det grannskap där hemmet finns.

Det säger sig självt att det finns mycket stora variationer mellan olika äldre människors boende – beroende på ålder, livslopp och boendekarriär, sociala förhållanden, ekonomiska resurser, intressen och behov av vardaglig hjälp och stöd. Variationen är lika stor bland de äldre som i andra åldersgrupper, kanske till och med större eftersom det utöver de vanliga bostadsformerna också finns alternativ som är särskilt avsedda för äldre - seniorlägenheter, livsstilsboenden, trygghetsboenden och särskilda boenden.

Sedan ett femtontal år har det vuxit fram en bostadsmarknad som speciellt vänder sig till äldre eller personer som vill utforma sitt boende så att de passar det liv de vill leva. Man kan se detta som ett sätt för bostadsmarknadens aktörer att möta att antalet äldre blir fler och att detta förhållande kommer att påverka deras verksamhet i en rad avseenden. Forskning om hur de nya boendena utvecklas över tid är betydelsefull. Kommer boende i seniorhus att göra åldrandet mer meningsfullt och bidra till att de som bor där kan utveckla det civila samhället? Eller kommer seniorhusen att förstärka klyftorna mellan olika äldre och avskilja vissa från det omgivande samhället?

Kursen hade tre teman: Stadsdelen och orten som rum för det lokala livet, det särskilda boendet som rum för hemliv, vård och omsorg samt generation, boende och flyttmönster. Undervisningen och arbetet i kursen byggdes upp av flera delar. En del bestod av föreläsningar och seminarier som syftade till att ge en översikt av den teoretiska litteraturen som behandlar rumsliga fenomen. En del av kursen behandlade hur boendet för äldre har utvecklats och kan komma att utvecklas i förhållande till bostads- och äldrepolitik. En tredje del syftade till att knyta det teoretiska innehållet till praktiken. Tre fältbesök genomfördes i olika bostadsmiljöer för äldre: ett hyreshusområde i Norrköping, ett nytt seniorbonde och ett nyöppnat särskilt boende. En del av kursens bestod av deltagarnas egna arbeten. Kanske var denna del den viktigaste. Var och en skrev en essä om en fråga som engagerade särskilt. I de flesta fall handlade det om att knyta sitt eget pågående avhandlingsarbete eller sin yrkespraktik till en specifik frågeställning inom kursens ram.

Essäerna kom att handla om en rad olika aspekter av äldres boende. Några tog upp analytiska och teorigenererade frågor som kunde kopplas till bl.a. fältbesöken, några utnyttjade empiri som man samlat i andra sammanhang, några diskuterade äldres boende och omsorg i specifika geografiska eller sociala kontexter. Essäerna behandlar frågor av stor relevans, i flera fall på ett oväntat och idérikt sätt. Därför har vi samlat några av kursens essäer i denna kursantologi.

Lärare på kursen var Marianne Abramsson, Jan-Erik Hagberg, Mirjaliisa Lukkarinen Kvist och Catharina Nord, alla från NISAL samt Chris Phillipson från Keele University.

I denna antologi diskuteras äldres boendeförhållanden utifrån ett samhälls- och individperspektiv. Äldres boende inkluderar såväl kvarboende i vanliga bostäder som boende i bostäder särskilt avsedda för äldre.

I boken behandlas fysiska och sociala aspekter på boendet, äldres bostadsmarknad och boendepreferenser. De olika kapitlen exemplifierar olika sätt att studera äldre och deras boendesituation och visar på den variation av områden inom vilka forskning om äldres boende bedrivs. Tillsammans ger de en bred bild av äldres boendesituation och lyfter fram de frågor som särskilt berör äldre, alltifrån de friska och mer rörliga äldre med stora valmöjligheter till de multisjuka äldre som lever längre med sina sjukdomar. Denna heterogenitet ställer stora krav på äldres bostäder och boendemiljöer.Antologin är avsedd att utgöra ett underlag för kurser om äldres boende ur ett samhällsvetenskapligt perspektiv. Den vänder sig också till aktörer i kommunal produktion av bostäder och omsorg samt andra med intresse för  äldres bostadsfrågor.

Alla författare är medlemmar i Nordiska nätverket för forskning om äldres boende.

Managing innovation in smaller firms imposes challenges of specific nature. Such challenges include: scarcity of resources for R&D and innovation activities, complexity of scientific fields, coordinating innovation activities with the operational functions of the firm and availability of access to up-to-date scientific excellence. A question of importance should be raised as to how one can use the recent development in information and communication technologies (ITCs) to meet these challenges and to facilitate innovation activities in small and medium-sized enterprises (SMEs), specially the high- technology smaller firms (HTSFs), as these use innovation as their major competitive edge. In this conceptual paper we proposed using a newly introduced management paradigm, namely “internetisation management” to achieve the said. In the article we discussed the different challenges of innovation in HTSFs and how these challenges can be meet when adapting the internetisation management paradigm. The work shed the light on the need for a coupling between management and innovation studies in relation to SMEs while taking in consideration the e-globalized nature of the modern economy. It addresses in a more particular way HTSFs need for that coupling.

Det här arbetet handlar om ett problem som angår alla, vuxna och barn, som befinner sig inom skolans värld, nämligen mobbning. I min uppsats har jag valt att studera mobbning mellan barn och hur skolpersonal lättare ska kunna upptäcka mobbning i skolan. I arbetets litteraturgenomgång definieras vad mobbning är och ges exempel på var och när mobbning är vanligast i skolan och olika åtgärder man som lärare kan vidta mot mobbning. Utifrån litteraturstudien har jag formulerat en enkätundersökning riktad till elever i år 8 och år 9 som jag utförde på en grundskola. Resultatet visar exempelvis att mobbningen och bråk förekommer i störst utsträckning på raster och i korridorerna. Detta stämmer väl överens med tidigare forskning om mobbning som jag använt mig av.

This paper examines spontaneous conversations about word meaning in a bilingual preschool in Sweden. This qualitative empirical study is grounded in an ethnomethodological theoretical framework and contributes to research on multilingualism by using a sociocultural lens to examine mundane linguistic experiences of very young children who learn to speak in more than one language. The data comprise video-recordings of naturally occurring interactions among teachers and children in a Swedish-English preschool with a one teacher-one language policy. The data were collected during ethnographic fieldwork in an urban area in Sweden. Approached with multimodal interactional analysis, the data draw attention to teachers’ everyday didactics, including their professional strategies for initiating spontaneous vocabulary work and orchestrating multiparty engagement in the collaborative discovery of meaning, and children’s participation. The analysis discusses strategies for providing word definitions and demonstrates mundane institutional contexts outside of the classroom setting where such interactions were possible. Both teachers and children engaged in vocabulary exploration by using words in a situated, locally meaningful way. The study highlights that the teachers followed the preschool’s language policy and embodied monolingual identities, while orienting to children as multilingual learners and supporting their language development.

‘To create the most resource-efficient region in the world’. This is the vision of Tekniska verken, the municipalityowned infrastructural company in Linköping, Sweden. It reflects the city’ s long-standing ambitions to be a ‘forerunner in climate and environmental initiatives’ and to support ‘business-driven’ environmental development, actively stimulating the development of a green economic sector. Linköping and the surrounding county of Östergötland are here used for discussing the development of the green economy in cities and regions.

It is a truth, universally acknowledged, that a rural area in possesion of few active happenings must be in want of development. Or, at the very least, it is a widespread understanding that rural areas in Europe are often in need of rural development following decades of urbanisation and financial strain. The European Union has as a result launched the Rural Development Programme, a structured programme which is partly financed by the Eu but launched on a national level. In Sweden, the most recent Rural Development Programme started in 2014 and will end in 2022. Now, when this current programme period is nearing its end, there is a great chance of evaluating for the next programme period. There has also never been an in-depth evalution of the Swedish Rural Development Programme on a local Swedish level. Thus, the aim of this thesis was to study rural development by carrying out a case study in the municipality of Ljungby and studying how the Swedish Rural Development Programme has impacted the rural development in the rural areas of Ljungby municipality. Interviews and document studies were executed to collect data for the analysis, and through content analysis several themes arose. The importance of establishing service nodes, the tedious task of administering and how this affects the effectiveness in national agenices, as well as the lack of communication between actors who really ought to be collaborating are all part of the resulting themes.

This thesis investigates twenty bilingual and twenty monolingual 6-year-old preschool children's discourse strategies and narrative styles. It is theoretically based on an interdiciplinary framework combining theories of narration with discourse theories. Methodologically, the study draws on micro-analyses of children's spontaneous sharing time narrations, on the one hand, and elicited retellings of a fable, on the other. A new method was developed for analysing Labovian story points from a collaborative perspective: differentiating between child contributions, teacher contributions, and joint contributions. Moreover, all children were interviewed about their literary repertoires and about narrative practices at home. It was found that children's vocabulary was closely linked to their literary repertoires and cultural habits. By calculating the repair:error ratio, the present study shows that there is a linear development in children's repair work, instead of an inverted U-curve as previously suggested. Language repairs were rare in both groups. The children primarily focused on meaning, not on linguistic form. However, there were more language errors in the bilingual group. Moreover, the bilingual group had a more restricted vocabulary. Yet, the findings reveal that narrative coherence was comparable in the monolingual and bilingual groups. In an analysis of participation during sharing time sessions, it was found that peer comments and child initiatives were more frequent in the monolingual group, and in specific preschool settings. Collaboration was investigated both in terms of teacher support, co-narration, and in  terms of indirect ways of collaborating, like the employment of communication strategies and self-repairs. It was found that bilingual children received  more collaborative support and employed more communication strategies than their monolingual peers.

Det handlar om hur människor i olika sammanhang samspelar och skapar mening. Gemensamt för bokens skribenter är att de är eller har varit doktorander för professor Karin Aronsson vid Institutionen Barn och tema Kommunikation, vid Linköpings universitet. Sedan mitten av 1980-talet har institutionen erbjudit en dynamisk forskningsmiljö för personer med intresse för samtal, kulturella uttryck och socialt liv i och utanför institutionella sammanhang. Boken vänder sig till studenter, lärare, forskare samt praktiker med intresse för samtal, kulturella utryck och andra vardagliga fenomen som t.ex. tolkade samtal, flerspråkighet, visuell kultur, kamratrelationer, läsning, bildanvändning, grupparbete, etc. Kapitlen i boken kan med fördel användas såväl inom utbildning, arbetsliv som på fritiden för att fördjupa förståelsen av igenkännbara vardagliga fenomen och öka kunskapen om dessa fenomens komplexitet och mångfacetterade betydelser.

Det här kapitlet kommer att handla om vårt förhållande till livets förgänglighet och de populära råd och uppmaningar som förmedlas i vår nutid om hur vi ska "leva rätt nu så vi kan leva gott sedan". De frågor jag ställer mig är hur vårt förhållningssätt till tid och livets förgänglighet får konsekvenser för hur vi lever våra liv, samt hur man kan tolka behovet av att kontrollera tiden. Till grund för texten ligger det material som använts i mitt avhandlingsarbete samt dagsaktuella artiklar i tryckt press.

With a starting point in a project for reinforcing small scale business among immigrants in Sweden, carried out within Swedish for immigrants (sfi), the aim for this thesis is to examine the project from the view and experiences of the participants. Interviews with participants in the project have been inspired by the teoretical and methodological views of Grounded Theory.

The interviews show that some participants want to start their own business, but almost as many don’t have that dream. The former group all have experience of being self-employed. They are aware of the difficulties but are nevertheless determined to proceed their dream. The latter group have no former experience and no interest in starting a business. A result of this thesis is that the swedish language as well as interaction with other people are seen as important parts of the integration process, but also for the feeling of content.

In the present article, the issue of snitching is analysed as part of a convict code, drawn upon by young men detained for assessment at a youth detention home and participating in Aggression Replacement Training (ART). ART is viewed in light of other research on peer interventions. The analysis shows how sticking to the convict code facilitates positioning oneself as knowledgeable within a field of criminality. Perhaps more important, however, is how drawing on the code regulates the relationship to other men and polices one's own behaviour, as well as that of others. Both the trainers and the young men can be seen to use different discourses of masculinity as interactional resources.

Sweden is increasingly becoming multiethnic, resulting in a complex ethnic landscape. The present article documents how two young men in Sweden use ethnic and racist categories in talk about violence, from two distinct but mirroring positions: one explicitly non-Swedish and one a former neo-Nazi. Both young men describe being the target of violence due to being identified as the Other, and both use ethnic and racist categorizations to describe their fighting opponents. It is also argued here that both men are problematizing and deconstructing present and previous identities.

In this article, a young man's narratives of violence are analysed, and a culturally shared storyline is identified as the basis of these narratives. It is argued that the stories are organized so as to construct a preferred self-presentation. One strategy to achieve this is to establish boundaries for what type of violence to use, whom to fight, where and for what reasons. I also argue that the narratives are structured to avoid being categorized as either victim or perpetrator, although both categories are drawn upon. Issues of masculinity are made relevant through categorization of the characters in the narrative, and positions are made available. Different masculine categories such as the hero/villain/non-man become relevant in the analysis. Different gendered positions are used in negotiating a masculine identity around narratives of and through telling about violence.

The aim of the study is to investigate how young men constructing identities in talk about their own use of violence. The study is based on a fieldwork at a youth detention home in Sweden. The data consists of individual interviews and video recordings of the treatment programme Aggression Replacement Training (ART). Detailed analyses have been made of conversations between the young men, between the young men and the trainers, and of the narratives generated in the individual interviews. The study has a social constructionist approach to identity, which is seen as constructed in a joint achievement in social interaction. An important analytical perspective in the study is how social categories and subcategories are constructed. The study has a particular focus on gender, primarily masculinity, but age and ethnicity are also being emphasised.

The analysis draws on four empirical studies. It is shown how the young men construct a preferred self-presentation when talking about violent events. The narratives on violence are either based on experiences or talked about as a hypothetical use of violence. Violence based on personal experience is problematized and legitimized in terms of self-defence, defending friends, restraint and justified violence. Narratives of violence are shown to be interactional resources available to the young men. When talking about violence, the young men can be seen to regulate social relations, and to position themselves in relation to particular discourses of masculinity. The specific understanding of what it entails to be a man enables the use of violence with respect to social categorizations such as age, ethnicity or criminal identity. It is also argued that the treatment programme ART may, at times, facilitate maintaining a criminal identity.

Much of the research, on young men’s violence towards girls is problematised, and linked to sexist attitudes held by young men towards girls. In this article I intend to show that, in discussing violence, violence towards girls is not generally accepted among the young men with a documented history of violence. In a study of violent young men in residential care, undergoing Aggression Replacement Training (ART) the issue becomes pertinent in an ART-discussion. One of the young men discloses that he has hit a girl once. In different accounts he elaborates the motives for doing this, and works to justify his actions. He gives two accounts of the episode in the ART-lesson; in an interview afterwards he produces yet another version. In this article I examine the variations he gives of what happened, how he is striving to position himself as morally justifiable and produce a successful masculine position for himself.

Rapporten är en kunskapsöversikt över forskningen om barns perspektiv på jämställdhet i skolan. Den visar att det finns frågor som inte behandlas av forskningen om jämställdhet i skolan. Några exempel på frågorna är barns och ungas upplevelser av hur jämställd skolan är, vilka möjligheter till delaktighet de ges i skolan och hur de anser att skolan är och bör vara organiserad. Kunskapsöversikten har tagits fram av fil dr. Kjerstin Andersson, fil. dr. Ann Nehlin, doktorand Mehek Muftee och doktorand Zulmir Becevic, samtliga verksamma vid Tema barn, Linköpings universitet. Denna rapport ingår som nummer åtta i en serie av forskarrapporter från DEJA.

Boka inneholder artikler som har vært publisert i tidsskriftet Aldring og livsløp, fra oppstarten i 1983 og fram til 2008. Artiklene setter søkelyset på psykologisk aldring, livet i eldre år, levekår, borgerskap, seniorpolitikk, eldreomsorg og aldersforskning i et livsløpsperspektiv.

Detta kapitel har tre ingångar. Den första tar upp gerontologins kategoriseringar av äldre. Den andra ingången tar upp folkhälsofrågor. Den tredje ingången tar upp existentiella frågor om åldrande och döende. Kapitlet diskuterar den till synes evighetslånga frågan om äldrebilden och vilken verklighet som kan riskera att hamna i skymundan när en annan lyfts fram. I dagsläget förefaller situationen för de mest skröpliga ha hamnat i skuggan av rapporterade hälsoförbättringar bland äldre.

Ålderism handlar om ålder som grund för fördomar och diskriminering, med betoning på situationen för äldre. Ålderism är kanske den mest accepterade formen av fördom som existerar i dag, och den form av diskriminering som det tas lättast på. Negativa uttalanden och åsikter är accepterade på ett helt annat sätt om de är riktade mot äldre än om de vore riktade mot andra grupper. Denna bok tecknar en bakgrund till de fördomsfulla attityder mot äldre, ålderdom och åldrandet samt de stereotyper och den diskriminering av äldre som förekommer i dag. Åldrandet och ålderdomen är frågor som ständigt diskuteras. Boken riktar sig främst till högskolestuderande inom samhälls- och beteendevetenskap, socialt arbete, social omsorg och vård, liksom till

Enhetschefens arbete balanserar mellan önskemål och krav från personal, brukare, anhöriga, tjänstemän och politiker. Informella ledare kan då vara ett hot eller en möjlighet.Uppsatsens syfte är att bidra med förståelse för hur enhetschefer inom äldreomsorgen resonerar kring informella ledare. Det handlar om de möjligheter och svårigheter samt de strategier cheferna resonerar om och använder i sitt arbete.Den teoretiska referensramen utgörs av symbolisk interaktionism och verksamhetsnära- och situationsanpassat ledarskap. Utifrån en kvalitativ ansats har halvstrukturerade intervjuer genomförts med sex enhetschefer i två kommuner i Östergötland.Resultatet visar att cheferna resonerar kring både möjligheter och svårigheter avseende informella ledare i verksamheten. Möjligheterna kan bestå av att informella ledare ofta är insatta och engagerade i verksamheten. Cheferna använder också informella ledare för att övertyga övriga i personalgruppen om sin linje vid neddragningar eller förändringsarbete. Möjligheterna kan vändas till svårigheter då de informella ledarna genom sitt engagemang på ett negativt sätt drar med sig övriga i personalgruppen. De kan också medverka till skapandet av en negativ kultur där personalen inte vågar uttrycka sig fritt. Sammantaget handlar chefernas strategier om tydlighet, kommunikation, delaktighet och utbildning.

”Så länge jag är glad, liksom” är en kvalitativ studie av människors sätt att se på sin egen – och i viss mån även andras – sexualitet. Genom intervjuer med människor med olika sexuell läggning, lyfter den fram de egna erfarenheterna av att vara hetero-, homo- eller bisexuell i Sverige idag. Intervjuerna analyseras och tolkas med hjälp av kvalitativ innehållsanalys och belyser på så sätt ett antal centrala kategorier. Dessa fokuserar på frågor kring sexualitetens orsaker och vad som anses naturligt samt sexualitet som en del av identiteten.

This thesis examines how masculinity and male identity are portrayed in five different self-help books about male identity aimed at young men.

Discourse theory was the method used to examine which different masculinities were present in the books, and to uncover the relations between these masculinities. Furthermore, the concepts of change presented in the books and the authors' way of conveying relations of power and submission between genders have also been subject to analysis.

In nearly all of the books there is some kind of conflict present between a traditional masculinity, commonly described as macho, and a more modern masculinity. Exactly what is at stake and which side holds the dominant position differs greatly between the books. Perhaps the most obvious common ground between the books is that the male sexuality is described as very strong and more or less determinatory for the male identity in all of the books.

Den svenska gruvpolitiken under 2000-talet kan i stora drag sammanfattas som präglad av ett pånyttfött intresse från statligt håll för framförallt de exploateringsmässiga förutsättningarna för gruvindustrin, och en social mobilisering på lokal såväl som nationell nivå mot den förda politiken. Denna utveckling har ägt rum i kontexten av en internationell så kallad »boom and bust« – konjunkturuppgång-följt av nedgång – vilken på avgörande vis har bestämt förutsättningarna för det statliga intresset för gruvindustrin liksom för lokala intressegruppers förhoppningar och farhågor gällande gruvindustriell expansion. Sådana konjunkturcykler är en naturlig del av all form av gruvverksamhet. Det kan därför finnas anledning att från dagens utsiktspunkt, med ett visst retrospektivt avstånd till den turbulenta tiden kring Northland Resources konkurs och vid en tid då världsmarknadspriser såväl som produktionssiffror verkar ha börjat klättra uppåt igen, ställa oss frågan vilka lärdomar vi har möjlighet att dra av just denna boom och bust.

I detta kapitel försöker vi förklara hur förhoppningar, idéer och löften tillsammans skapade stora förväntningar på ett gruvprojekt i Pajala, ett demografiskt och ekonomiskt stagnerande samhälle ovanför polcirkeln, något som ledde till etableringen av en gruva som lades ned efter bara två års produktion. Syftet är att skapa en förståelse av hur de centrala aktörernas förväntningshorisonter formades av specifika intressen i förening med historiska föreställningar knutna till platsen. Särskilt intresse ägnas åt att analysera hur dessa förväntningar under en period förenades i en för de berörda aktörerna gemensam förväntningshorisont som drev projektet framåt. Vi visar också hur den gemensamma förväntningshorisonten upplöstes efter en likviditetskris i bolaget, vilket blottlade de avsevärda skillnaderna mellan de berörda aktörernas ståndpunkter, i samband med att de olika aktörerna återvände till sina utgångspositioner. Med andra ord undersöker kapitlet hur förväntningshorisonter formas kring storskalig, långsiktig och råvarubaserad industriproduktion i avfolkningsbygder, inom ramen för en ekonomi som i övrigt är inriktad på kortsiktig ekonomisk tillväxt, globala kapitalflöden och konsumtion.

Under 1900-talet försåg Norrland den svenska staten med råvaror som lade grunden för Sveriges utveckling till välfärdssamhälle. Den svenska ekonomin har dock efterhand alltmer inriktats på att skapa ekonomiska värden på andra sätt än genom råvaruutvinning och varuproduktion. Sverige har med andra ord omvandlats till det som ofta benämns som en post-fordistisk ekonomi,460 vilket ger upphov till frågor om vilket socialt ansvar staten ska ta på sig för platser som fortfarande är beroende av tung industri och varuproduktion för att upprätthålla sin lokala ekonomi och sysselsättning. Samtidigt har emellertid betydelsen av svensk gruvindustri understrukits i EUs råvaruinitiativ från 2008. Där bedöms självförsörjningen av råvaror inom EU som avgörande för framtiden.461 Sverige står för omkring 91 % av Europas järnmalmsproduktion och är en inom EU ledande producent av en rad andra strategiskt viktiga metaller.462 Den svenska regeringen har också i linje med EUs råvaruinitiativ understrukit sina ambitioner att skapa incitament för en intensifierad gruvverksamhet i landet.463 Som ett svar på såväl EUs initiativ som den parlamentariska oppositionens krav på reformering av gruvpolitiken lanserade alliansregeringen 2013 en Mineralstrategi, som syftade till att stödja och stimulera gruvverksamheten i landet, huvudsakligen genom nyliberalt färgad avreglering och undanröjande av potentiella hinder för gruvetableringar.464 Relationen mellan den svenska staten och lokalsamhällen som är beroende av utvinning och produktion av mineraler präglas således av utvecklingstendenser som kan antas motverka varandra, vilket gör dessa lokalsamhällens roll i statens industripolitik som helhet mycket oviss.

Historiskt sett så kan relationen mellan det liberalt kapitalistiska systemet och miljön beskrivas som en dubbel rörelse mellan ett kontinuerligt ökande resursuttag och statens ökade befogenheter att administrera miljöförstörande verksamheter.148 En viktig faktor för ett förbättrat skydd av miljön har parallellt med den liberala kapitalismens framväxt varit allmänhetens miljömedvetenhet, som har satt press på staten att införa miljömässigt motiverade regleringar. Givet hur ett nyliberalt beslutsfattande ofta verkar avpolitiserande, dvs. det strävar efter samstämmighet mellan grupper och en ökad grad av formalisering av sakfrågorna, har det blivit allt svårare för civilsamhället att påverka politiken. Detta beror också på att miljölagstiftningen anpassas för att gynna det privata kapitalets intressen, samtidigt som besluten ofta förläggs till teknokratiska processer i vilka ansvaret för miljön blir diffust.149 Trots detta utmanas avpolitiseringen av kontinuerliga försök till återpolitisering. Kraven höjs på att ansvar utkrävs av de politiker vars beslut påverkar livsbetingelserna för lokalsamhällen och deras omgivningar, och på att andra intressen än dem som gynnas och skyddas av ett avpolitiserat beslutsfattande också beaktas och tillåts påverka den politiska dagordningen....

This thesis deals with the phenomenon of the Radical Right-Wing Populist Party in Western democracies. Why the RRP party has been chosen as the main actor of this study is its anti-democratic practice of producing xenophobia, racism and racial discrimination. Therefore the questions of interest arose: first which opportunity structures enabled the emergence of RRP parties, and second what was the role of their discourse, as a major tool of the RRP parties, especially in producing racism and discrimination in institutional terms. Moreover the study relies on different discourse analytical approaches to racism, as theory and as a method; as well as on other theoretical approaches which explain the rise of RRP parties and their impact.Different opportunity structures led to their rise and success, which shows that the national context needs to be taken into account. Regarding the discourse, the study shows that due to its hegemonic role to shape and influence the discursive and non-discursive practices, the accomplishment of the goals of the RRP parties was guaranteed. However the study also shows that their discourse should be placed within the national context. Therefore deriving a common formula for the role of their anti-immigrant discourse in making an impact is not possible.The case study of the Austrian Freedom Party FPÖ shows that the use of their anti-immigrant discourse contributed to their electoral success, was very well accepted in the party-system and led to a change of the wider national political discursive practice. In addition, it made an impact on the non-discursive practice, which resulted in adoption of anti-immigrant policies, and furthermore strengthened institutional discrimination.