Sedan 1990-talets mitt har antalet studenter i högre utbildning i Sverige ökat kraftigt. Svenska lärosäten har gått från »elituniversitet« för få, till »massuniversitet« som tillgängliggör högre utbildning för fler. Effekterna av denna utveckling är inte entydiga. Å ena sidan innebär ökad rekrytering av studenter ökad press på lärarnas arbete och deras förutsättningar att upprätthålla kvalitet i utbildningen. Å andra sidan har lärosätenas totala basanslag, kostnad per student och antal undervisande lärare ökat med studentantalet. Vi menar att dessa till synes svårförenliga bilder av massuniversitetets effekter går att förstå utifrån skillnader mellan lärosätena vad gäller finansiering och andra förutsättningar. Lärosäten har vissa möjligheter att skräddarsy lärares villkor i form av lön, pedagogiska karriärvägar, andel forskning i tjänsten och omfattningen av undervisningsplikten. I föreliggande rapport kartläggs skillnader mellan olika lärosätens studentunderlag som en indikator på de pedagogiska utmaningar som tillkommit som en följd av det ökade studentantalet. Vi studerar fördelningen av de pedagogiska utmaningarna över ett urval av utbildningar och lärosäten genom att jämföra antagningspoäng, studievana, behov av särskilda anpassningar samt förekomst av ärenden där studenter varnas eller stängs av från studier. I rapporten använder vi en indelning i två typer av lärosäten: de äldre etablerade och de yngre regionala.
Resultaten visar skillnader i studentgruppens förutsättningar för högre studier och en tydlig distinktion mellan äldre och yngre lärosäten. För vissa utbildningar är det mycket tydligt att studenterna vid de äldre lärosätena har klart högre meritpoäng än de studenter som genomgår samma utbildning vid yngre lärosäten. Yngre lärosäten har också en högre förekomst av fuskärenden. Om vi vidare antar att gymnasiebetyg korrelerar med studenternas studieprestationer i högre utbildning, är en rimlig slutsats att lärare vid yngre lärosäten möter större pedagogiska utmaningar eftersom de undervisar studenter med något sämre förutsättningar för högre studier.
Vi kartlägger också vilka förutsättningar lärosäten erbjuder lärare för att hantera de pedagogiska utmaningarna. En teoretisk utgångspunkt är att lärosäten har visst utrymme att forma lärarnas villkor och konkurrera med varandra genom att erbjuda olika »institutionella paket« av lön, undervisningsmängd, forskningsmedel och möjligheter till kom- petensutveckling och befordran. En central fråga är om lärosätena har format strategier för att möta de pedagogiska utmaningarna. En rimlig strategi kunde vara att erbjuda lärarna goda förutsättningar i form av ett konkurrenskraftigt institutionellt paket med gott om tid att förbereda, genomföra och följa upp sin undervisning, att stödja studenterna och hantera krävande studentärenden. Vi har därför studerat ett urval av institutionella förutsättningar för lärare genom att mäta de timmar som lärosäten kräver att lärare undervisar för att fylla sitt årliga undervisningsbeting. Det är svårt att få en entydig bild då olika lärosäten ersätter samma undervisningsinsats, till exempel en föreläsning eller en laboration, med olika antal timmar. Det krävs olika arbetsinsats på olika lärosäten för att fylla ett givet undervisningsbeting. För att kunna genomföra jämförelser har vi skapat en standardiserad »bukett« av undervisningsuppdrag, och begärt ut uppgifter om hur många timmar en universitetslektor tilldelas för att utföra denna bukett. Vi har samlat uppgifter om andel undervisning och ersättning för undervisning från samtliga generella lärosäten i Sverige med sjuksköterske- och socionomutbildning, samt från ämnesstudier i statsvetenskap, sociologi och matematik.
Utifrån analysen av undervisningsbetingen i de valda utbildningarna drar vi två slutsatser. För det första finns en betydande variation mellan lärosäten rörande såväl storleken på den undervisningsinsats en lektor måste genomföra per år, som hur mycket tid i tjänsten en lektor kan ägna åt forskning och därmed hur forskningsanknuten undervisning lärosätena har möjlighet att erbjuda. För det andra går det inte att se ett tydligt mönster i vilken typ av lärosäten som erbjuder bättre eller sämre förutsättningar för undervisning; det finns såväl äldre som yngre lärosäten i både toppen och botten av listan. Resultatet indikerar att lärosätena nyttjar möjligheten att påverka lärarnas förutsättningar att fördjupa sig genom forskning, och att vissa yngre lärosäten nyttjar denna möjlighet väl. Vid de yngre lärosäten som ligger i botten av listan har lärarna störst utmaningar vad gäller studenternas förkunskaper, studievana och behov, samtidigt som de erbjuds sämre förutsättningar att bedriva utbildning av hög kvalitet.
Vidare har vi undersökt massuniversitetets effekter och strategier för att hantera dessa. Vi har intervjuat studierektorer eller motsvarande – samtliga med insyn i undervisningens utveckling och kvalitet samt lärarnas arbetsvillkor. De effekter som framkommer är ett reviderat utbildningsinnehåll, ändrade former för undervisning och examina- tion – till former som kräver mindre resurser – samt att lärare upplever sig otillräckliga då de vet vad som krävs för att erbjuda utbildning av god kvalitet men upplever sig sakna möjligheter att leverera detta. Det finns även skillnader mellan äldre och yngre lärosäten vad gäller stu- dentgruppens förutsättningar; äldre universitet har generellt en hög andel studenter med höga meritpoäng från studievana hem. De strategier som intervjupersonerna identifierar för att hantera ett ökat antal studenter är ofta individuella. Lärarna reviderar undervisningstimmar, innehåll och form och/eller arbetar på sin fritid eller forskningstid för att bibehålla utbildningens kvalitet. Gemensamma strategier på institutionsnivå förekommer i lägre utsträckning och då i form av ru- tiner och kollegiala diskussioner om prioriteringar och lösningar för att möta förändrade krav och minskade resurser. Högskolepedagogis- ka kurser och pedagogisk meritering används oftare som strategi vid yngre lärosäten än vid äldre universitet.
Vi har också studerat arbetsmiljö och personalnöjdhet (i medarbe- tarundersökningar genomförda vid universitet och högskolor under 2006–2022) och visar att lärare generellt sett är stolta och nöjda med sitt arbete, men inte med arbetets förutsättningar. Arbetet innebär hög arbetsbelastning, övertidsarbete och stress över att inte hinna genom- föra arbetsuppgifterna.
Med rapporten hoppas vi bidra till en debatt om högskole- och universitetslärares förutsättningar. Svenska lärosäten bidrar med kom- petensförsörjning, rustar studenter för en komplex arbetsmarknad och bidrar med kunskapsunderlag för att möta samhällsutmaningar. Därför är det viktigt att lärarna har goda förutsättningar för att erbjuda högre utbildning av hög kvalitet. Mycket talar för att så inte är fallet.
Särskilt allvarlig är situationen vid lärosäten där lärarna möter svåra pedagogiska utmaningar och samtidigt har sämre förutsättningar att hantera dessa jämfört med lärare vid andra lärosäten. En ytterligare risk med kvalitetsbrister i högre utbildning är att kvaliteten på framti- da universitets- och högskolelärares kunskaper sjunker om de läst en grundutbildning av lägre kvalitet. Forskning om universitetslärares möjligheter att bedriva undervisning av god kvalitet är därför relevant för högskolan och samhället i stort.
I debatten ges inte sällan förslag på att rikta forskningsresurser mot »excellenta« miljöer och begränsa resurser till övriga lärosäten. Ett an- nat förslag är att alla lärare inte behöver forska och att forskning därför kan koncentreras till äldre lärosäten. I den här rapporten argumenterar vi för en annan riktning. För att undervisning ska vara aktuell och forsk- ningsanknuten behöver lärare kompetens inom sitt ämnesområde och om hur forskning bedrivs. Våra resultat visar att sådana möjligheter är starkt begränsade i lärartjänsternas konstruktion och att vissa lärosäten med en hög andel studenter med begränsad studievana också har minst forskningsresurser. Med andra ord, studenter från studieovana hem får sin utbildning i de minst forskningsintensiva undervisningsmiljöerna, samtidigt som studenter från akademiskt vana hem får sin utbildning i forskningsintensiva miljöer. Vi ser således en form av Matteuseffekt där de redan gynnade gynnas än mer.
För lärare vid lärosäten med begränsade möjligheter att forska innebär begränsade forskningsresurser och ett mer krävande undervisningsuppdrag en dubbelt negativ effekt. Våra resultat visar att de utmaningar som lärarna möter får konsekvenser för deras arbetssituation. En tydlig policyimplikation är därför att jämförelsen av lärosäten i betydligt större utsträckning bör beakta lärosätenas skilda förutsättningar. I dag konkurrerar lärosäten och anställda enbart utifrån slutresultat som mått på produktion och kvalitet – utan hänsyn till de olika förutsättningarna. Resultaten visar tydliga skillnader mellan äldre och yngre lärosäten vad gäller forskningsresurser, men det finns trots detta exempel på yngre lärosäten där lärare har resurser i nivå med lärare verksamma vid äldre lärosäten, vilket visar att det på lärosätesnivå finns ett handlingsutrymme.
Ytterligare en policyimplikation är att det finns behov av att stärka möjligheten att kombinera forskning och undervisning för samtliga disputerade universitetslärare. Inte minst bör kompetensen stärkas hos lärare som möter de mest studieovana studenterna genom att ge dem mer tid för egen forskning. Sverige har ett system för forsk- ningsfinansiering som i hög grad bygger på en kostsam fördelning via forskningsråd. I skandinaviska grannländer finns modeller där en större andel av resurserna fördelas direkt till lärosätena. Sådana modeller utesluter inte strategiska satsningar på starka forskningsmiljöer, men stärker forskningsanknuten undervisning för samtliga lärare – även de som undervisar studenter från en studieovan bakgrund. Vi tar inte ställning till balansen mellan fördelning av forskningsmedel, i vilken utsträckning den sker direkt till lärosätena eller via forskningsråd, men resultaten indikerar att en större tilldelning till lärosätena inte bara innebär att massuniversitetet erbjuder utbildning åt fler, utan också erbjuder fler en högre utbildning av hög kvalitet.