liu.seSök publikationer i DiVA
Ändra sökning
Avgränsa sökresultatet
1234 1 - 50 av 159
RefereraExporteraLänk till träfflistan
Permanent länk
Referera
Referensformat
  • apa
  • harvard1
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • oxford
  • Annat format
Fler format
Språk
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Annat språk
Fler språk
Utmatningsformat
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf
Träffar per sida
  • 5
  • 10
  • 20
  • 50
  • 100
  • 250
Sortering
  • Standard (Relevans)
  • Författare A-Ö
  • Författare Ö-A
  • Titel A-Ö
  • Titel Ö-A
  • Publikationstyp A-Ö
  • Publikationstyp Ö-A
  • Äldst först
  • Nyast först
  • Skapad (Äldst först)
  • Skapad (Nyast först)
  • Senast uppdaterad (Äldst först)
  • Senast uppdaterad (Nyast först)
  • Disputationsdatum (tidigaste först)
  • Disputationsdatum (senaste först)
  • Standard (Relevans)
  • Författare A-Ö
  • Författare Ö-A
  • Titel A-Ö
  • Titel Ö-A
  • Publikationstyp A-Ö
  • Publikationstyp Ö-A
  • Äldst först
  • Nyast först
  • Skapad (Äldst först)
  • Skapad (Nyast först)
  • Senast uppdaterad (Äldst först)
  • Senast uppdaterad (Nyast först)
  • Disputationsdatum (tidigaste först)
  • Disputationsdatum (senaste först)
Markera
Maxantalet träffar du kan exportera från sökgränssnittet är 250. Vid större uttag använd dig av utsökningar.
  • 1.
    Andersson, Agneta
    et al.
    Linköpings universitet, Hälsouniversitetet. Linköpings universitet, Institutionen för hälsa och samhälle, Socialmedicin och folkhälsovetenskap.
    Carlsson, Per
    Linköpings universitet, Hälsouniversitetet. Linköpings universitet, Institutionen för hälsa och samhälle, Centrum för utvärdering av medicinsk teknologi.
    Lundborg, Mats
    Landstinget i Östergötland.
    Gunnarson, Anders
    Landstinget i Östergötland.
    Ohälsans kostnader. Kartläggning av vårdutnyttjande för olika sjukdomsgrupper i Östergötland2004Rapport (Övrigt vetenskapligt)
  • 2.
    Andersson, Swen-Olof
    et al.
    Orebro University Hospital.
    Andren, Ove
    Orebro University Hospital.
    Lyth, Johan
    Linköpings universitet, Hälsouniversitetet. Linköpings universitet, Institutionen för medicin och hälsa, Utvärdering och hälsoekonomi.
    Stark, Jennifer R
    Brigham and Womens Hospital.
    Henriksson, Martin
    Linköpings universitet, Institutionen för medicin och hälsa, Utvärdering och hälsoekonomi. Linköpings universitet, Hälsouniversitetet.
    Adami, Hans-Olov
    Harvard University.
    Carlsson, Per
    Linköpings universitet, Institutionen för medicin och hälsa, Utvärdering och hälsoekonomi. Linköpings universitet, Hälsouniversitetet.
    Johansson, Jan-Erik
    Orebro University Hospital.
    Managing localized prostate cancer by radical prostatectomy or watchful waiting: Cost analysis of a randomized trial (SPCG-4)2011Ingår i: SCANDINAVIAN JOURNAL OF UROLOGY AND NEPHROLOGY, ISSN 0036-5599, Vol. 45, nr 3, s. 177-183Artikel i tidskrift (Refereegranskat)
    Abstract [en]

    Objective. The cost of radical prostatectomy (RP) compared to watchful waiting (WW) has never been estimated in a randomized trial. The goal of this study was to estimate long-term total costs per patient associated with RP and WW arising from inpatient and outpatient hospital care. Material and methods. This investigation used the Scandinavian Prostate Cancer Group Study Number 4 (SPCG-4) trial, comparing RP to WW, and included data from 212 participants living in two counties in Sweden from 1989 to 1999 (105 randomized to WW and 107 to RP). All costs were included from randomization date until death or end of follow-up in July 2007. Resource use arising from inpatient and outpatient hospital costs was measured in physical units and multiplied by a unit cost to come up with a total cost per patient. Results. During a median follow-up of 12 years, the overall cost in the RP group was 34% higher (p andlt; 0.01) than in the WW group, corresponding to euroa,not sign6123 in Sweden. The difference was driven almost exclusively by the cost of the surgical procedure. The cost difference between RP and WW was two times higher among men with low (2--6) than among those with high (7--10) Gleason score. Conclusion. In this economic evaluation of RP versus WW of localized prostate cancer in a randomized study, RP was associated with 34% higher costs. This difference, attributed exclusively to the cost of the RP procedure, was not overcome during extended follow-up.

  • 3.
    Andrén, Eva
    et al.
    Landstinget Sörmland.
    Andrén, Mats
    Norrbottens läns landsting.
    Bragsjö, Stefan
    Landstinget i Kalmar län.
    Björkryd, Karin
    Landstinget Sörmland.
    Johansson, Åsa
    Norrbottens läns landsting.
    Nilsson, Anna-Karin
    Landstinget i Kalmar län.
    Tjernberg Nordlund, Annette
    Landstinget Gävleborg.
    Rosberg, Birgitta
    Uppsala läns landsting.
    Ahlström, Monica
    Landstinget i Kalmar län.
    Pettersson, Ulla
    Landstinget i Kalmar län.
    Broqvist, Mari
    Prioriteringscentrum.
    Carlsson, Per
    Linköpings universitet, Institutionen för medicin och hälsa, Utvärdering och hälsoekonomi. Linköpings universitet, Hälsouniversitetet.
    Öppna prioriteringar inom nya områden: logopedi, nutritionsbedömning, habilitering och arbetsterapi2011Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Det finns fortfarande ett behov av att öka kunskapen om och stödja den praktiska tillämpningen av riksdagens riktlinjer för öppna prioriteringar inom svensk hälso- och sjukvård. Flera förslag på hur ett sådant stöd kan se ut har tagits fram de senaste åren. Spridning av goda exempel är ett sådant förslag, metodstöd ett annat (PrioriteringsCentrum 2007). En mer påtaglig form av metodstöd är den nationella modell som vuxit fram för att konkretisera innebörden i riktlinjerna (Carlsson m fl 2007). Den får idag anses som välbeprövad inom ett flertal områden och har bidragit till att samsynen och kommunicerbarheten kring prioriteringar har ökat i landet. Erfarenheter visar dock att det behövs pedagogisk vägledning i hur modellen kan tillämpas. För att möta upp efterfrågan på sådant metodstöd erbjuder Prioriteringscentrum handledning i grupp. Den första handledningsgruppen är nu avslutad och det är deltagarnas prioriteringsarbeten som presenteras i denna rapport i syfte att sprida konkreta exempel på försök att tillämpa prioriteringsriktlinjerna.

    I rapporten presenteras fyra prioriteringsarbeten med fokus på:

    •    Regionsamverkan inom arbetsterapi
    •    Logopedi
    •    Yrkesspecifika prioriteringar på väg till teamet
    •    Från projekt till integrerat redskap

    Exemplet med prioriteringar i regionsamverkan utgörs av det prioriteringsarbete som genomförts i det s k femklövernätverket bestående av en samverkansgrupp för arbetsterapeuter i ledningsposition på sjukhusen i Uppland, Västmanland, Södermanland, Gävleborg och Dalarna. Arbetet var ett försök att skapa gemensamma prioriteringar i regionen för ett sjukdomsområde som kändes relevant. Valet kom att falla på arbetsterapi inom reumatologi. Arbetet har sedan huvudsakligen bedrivits i en projektgrupp, bestående av en representant från varje sjukhus där arbetet växlat mellan arbete på hemmaplan och avstämningsträffar i projektgruppen.

    Försöket har visat att det finns en samsyn inom regionen kring prioriteringar inom arbetsterapi och reumatologi. Säkerheten i prioriteringarna har ökat i och med att fem arbetsterapiorganisationer tillsammans bidragit med ett stort underlagsmaterial bl a genom att delge varandra sina kliniska erfarenheter. Förutsättningarna för en mer likartad vård i regionen har ökat. Arbetet har också gett upphov till frågor om i vilka situationer det är att föredra att prioriteringsarbete bedrivs lokalt, regionvis och/eller nationellt.

  • 4.
    Aronsson, Mattias
    et al.
    Linköpings universitet, Institutionen för medicin och hälsa, Avdelningen för hälso- och sjukvårdsanalys. Linköpings universitet, Hälsouniversitetet.
    Carlsson, Per
    Linköpings universitet, Institutionen för medicin och hälsa, Avdelningen för hälso- och sjukvårdsanalys. Linköpings universitet, Hälsouniversitetet.
    Levin, Lars-Åke
    Linköpings universitet, Institutionen för medicin och hälsa, Avdelningen för hälso- och sjukvårdsanalys. Linköpings universitet, Hälsouniversitetet.
    Hälsoekonomisk förstudie av digital patologi: Var finns de potentiella vinsterna?2015Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Bakgrund

    Det pågår en utveckling inom patologiska laboratorier mot en ökad digital lagring och analyser av bilder från vävnadsprover via datorskärm istället för mikroskop. En digital lagring av informationen har en rad potentiella fördelar. Informationen kan läsas av flera personer samtidigt, även på distans, vilket underlättar utnyttjande av expertkunskap och ger möjligheter till ökat kapacitetsutnyttjande. Än så länge finns det endast begränsade tillämpningar i klinisk rutinanvändning. Sverige ligger dock i framkant när det gäller systemutveckling.

    På grund av att digitaliseringen förväntas leda till ökade kostnader i kombination med osäkerhet kring effekterna gör att hälsoekonomiska analyser är efterfrågade. Avsaknad av data kring effekterna av digitalisering har hittills inte tillåtit någon adekvat värdering av hälsoekonomiska aspekter. Trots bristen på effektdata är det hög tid att börja fundera på vad man vill ta reda på, hur det ska gå till, hur förutsättningarna ser ut för att kunna fylla de kunskapsluckor som behöver fyllas.

    Syfte

    Syftet med denna förstudie är att undersöka hur en hälsoekonomisk utvärdering av digital patologi skulle kunna läggas upp, förutsättningarna att göra en sådan utvärdering utifrån tillgängliga data och identifiera behov av kompletterande forskning.

    Metod

    Digitalisering av ett patologilaboratorium omfattar och påverkar stora delar av verksamheten på ett komplext sätt. Därför bör den totala ekonomiska effekten av tidsvinster, som kan bidra till lägre kostnader, liksom tillkommande kostnader på grund av nya arbetsmoment, lagring och ny utrustning studeras. I förstudien har vi undersökt möjligheterna att relatera totalkostnaderna och kostnaderna uppdelade på olika kostnadsslag till standardprodukter vid laboratoriet, i detta fall producerade remissvar respektive glas.

    Den största patientnyttan av en digitalisering förväntas uppstå tack vare kortare svarstider och ökad diagnostisk säkerhet. För att kunna besvara frågan om storleken på patientnyttan behöver specifika tillämpningar (cancertyper) identifieras där digital patologi förmodas göra skillnad jämfört med traditionellt använd teknik. För att i ett tidigt skede försöka identifiera kostnader och vinster med digital patologi användes tre  analysmodeller med olika perspektiv. De tre modellerna är Arbetsflöde och volymer, Nytta ur ett patientperspektiv och Nytta ur ett medicinskt perspektiv. Med hjälp av de tre analysmodellerna har kortsiktiga och långsiktiga potentiella effekter av ett fullskaligt införande analyserats.

    Resultat

    Viktiga uppgifter saknas både om förhållandena idag men framförallt vet vi mycket lite om effekterna av digitalisering. Detta innebär att det i nuläget inte är möjligt att göra exakta beräkningar eller dra välinformerade slutsatser rörande vilka hälsoekonomiska effekter en digitalisering innebär samt säkert bestämma alla typer av data som är relevanta att studera. Med hjälp av modellerna går det redan nu att dra vissa slutsatser. Vi har spekulerat om den potentiella nyttan med en fullskalig digitalisering i två av de tre modellerna. Modell 1 kan användas som utgångspunkt för att analysera en förbättrad arbetsprocess inom patologavdelningen, framförallt är det intressant att försöka mäta processtiden per glas för patologen. Modell 2 kan användas för att studera hur en minskning av väntetiderna för PAD-besked påverkar patienten i form av minskad oro och ångest. Utifrån Modell 3 drar vi slutsatsen att det är osannolikt att eventuellt förkortade väntetider till följd av en digitalisering innebär mätbar medicinsk nytta. Det är dock viktigt att påpeka att vi endast studerat ett exempel där en medicinsk nytta skulle kunna förväntas.

    Studier från USA där försök att skatta kostnadsförändringar pekar mot att huvuddelen av förväntade besparingar görs genom förbättrad produktivitet, men att hela 30 procent av besparingarna förväntas uppstå genom minskad onödig vård som uppstår på grund av felaktiga svar.

    Slutsatser

    • Vetenskapliga utvärderingar av effekter och kostnader av en digitalisering avpatologiska laboratorier, som avser svenska förhållanden, saknas.
    • I dagsläget är det inte möjligt att göra exakta beräkningar eller dra slutsatserrörande hälsoekonomiska effekter av en digitalisering för att basala effektdataoch tillförlitliga kostnadsdata saknas.
    • Med hjälp av tre framtagna modeller går det att dra vissa slutsatser om vilkatyper av data som är relevanta att studera. Modell 1 kan användas för attanalysera en förbättrad arbetsprocess inom patologavdelningen framföralltom det går att visa att tiden per glas för patologen kan minskas. Modell 2 kananvändas för att studera hur en minskning av väntetiderna för PAD-besked påverkar patienten i form av minskad oro och ångest. Modell 3 kan användassom utgångspunkt för att identifiera och analysera situationer i vården där enkortare svarstid kan påverka kliniska beslut.
    • Hur stor patienters livskvalitetsförlust är under väntan på provsvar är ettexempel på data som skulle behöva tas fram i avvaktan på effektdata fråndigitalisering av arbetsprocesserna inom patologin. Likaså behöver redovisningenav kostnader förbättras. Ett tredje område gäller kartläggning aveventuell onödig eller utebliven vård på grund av felaktiga provsvar.
    • Digitaliseringen av patologin behöver studeras hälsoekonomiskt. Om sådanastudier ska bli valida förutsätter det att verksamhetsföreträdare i patologiefterfrågar sådan kunskap, är med och formulerar frågeställningar ochmedverkar i analysarbetet.
  • 5.
    Arvidsson, Eva
    et al.
    Linköpings universitet, Institutionen för medicin och hälsa, Utvärdering och hälsoekonomi. Linköpings universitet, Hälsouniversitetet.
    Andre, Malin
    Uppsala University, Sweden .
    Borgquist, Lars
    Linköpings universitet, Institutionen för medicin och hälsa, Allmänmedicin. Linköpings universitet, Hälsouniversitetet. Östergötlands Läns Landsting, Närsjukvården i västra Östergötland, Forsknings- och utvecklingsenheten för Närsjukvården i Östergötland.
    Andersson, David
    Linköpings universitet, Institutionen för ekonomisk och industriell utveckling, Företagsekonomi. Linköpings universitet, Tekniska högskolan.
    Carlsson, Per
    Linköpings universitet, Institutionen för medicin och hälsa, Utvärdering och hälsoekonomi. Linköpings universitet, Hälsouniversitetet.
    Setting priorities in primary health care - on whose conditions? A questionnaire study2012Ingår i: BMC Family Practice, ISSN 1471-2296, E-ISSN 1471-2296, Vol. 13, nr 114Artikel i tidskrift (Refereegranskat)
    Abstract [en]

    Background: In Sweden three key criteria are used for priority setting: severity of the health condition; patient benefit; and cost-effectiveness. They are derived from the ethical principles established by the Swedish parliament 1997 but have been used only to a limited extent in primary care. The aim of this study was to describe and analyse: 1) GPs, nurses, and patients prioritising in routine primary care 2) The association between the three key priority setting criteria and the overall priority assigned by the GPs and nurses to individual patients. less thanbrgreater than less thanbrgreater thanMethods: Paired questionnaires were distributed to all patients and the GPs or nurses they had contact with during a 2-week period at four health centres in Sweden. The staff registered the health conditions or health problem, and the planned intervention. Then they estimated the severity of the health condition, the expected patient benefit, and the cost-effectiveness of the planned intervention. Both the staff and the patients reported their overall prioritisation of the patient. In total, 1851 paired questionnaires were collected. less thanbrgreater than less thanbrgreater thanResults: Compared to the medical staff, the patients assigned relatively higher priority to acute/minor conditions than to preventive check-ups for chronic conditions. Severity of the health condition was the priority setting criterion that had the strongest association with the overall priority for the staff as a whole, but for the GPs it was cost-effectiveness. less thanbrgreater than less thanbrgreater thanConclusions: The challenge for primary care providers is to balance the patients demands with medical needs and cost-effectiveness. Transparent priority setting in primary care might contribute to a greater consensus between GPs and nurses on how to use the key priority setting criteria.

  • 6.
    Arvidsson, Eva
    et al.
    Linköpings universitet, Institutionen för medicin och hälsa, Utvärdering och hälsoekonomi. Linköpings universitet, Hälsouniversitetet.
    André, Malin
    Linköpings universitet, Institutionen för medicin och hälsa, Allmänmedicin. Linköpings universitet, Hälsouniversitetet.
    Borgquist, Lars
    Linköpings universitet, Institutionen för medicin och hälsa, Allmänmedicin. Linköpings universitet, Hälsouniversitetet. Östergötlands Läns Landsting, Närsjukvården i västra Östergötland, Forsknings- och utvecklingsenheten för Närsjukvården i Östergötland.
    Carlsson, Per
    Linköpings universitet, Institutionen för medicin och hälsa, Utvärdering och hälsoekonomi. Linköpings universitet, Hälsouniversitetet.
    Priority setting in primary health care - dilemmas and opportunities: a focus group study2010Ingår i: BMC FAMILY PRACTICE, ISSN 1471-2296, Vol. 11, nr 71Artikel i tidskrift (Refereegranskat)
    Abstract [en]

    Background: Swedish health care authorities use three key criteria to produce national guidelines for local priority setting: severity of the health condition, expected patient benefit, and cost-effectiveness of medical intervention. Priority setting in primary health care (PHC) has significant implications for health costs and outcomes in the health care system. Nevertheless, these guidelines have been implemented to a very limited degree in PHC. The objective of the study was to qualitatively assess how general practitioners (GPs) and nurses perceive the application of the three key priority-setting criteria. Methods: Focus groups were held with GPs and nurses at primary health care centres, where the staff had a short period of experience in using the criteria for prioritising in their daily work. Results: The staff found the three key priority-setting criteria (severity, patient benefit, and cost-effectiveness) to be valuable for priority setting in PHC. However, when the criteria were applied in PHC, three additional dimensions were identified: 1) viewpoint (medical or patients), 2) timeframe (now or later), and 3) evidence level (group or individual). Conclusions: The three key priority-setting criteria were useful. Considering the three additional dimensions might enhance implementation of national guidelines in PHC and is probably a prerequisite for the criteria to be useful in priority setting for individual patients.

  • 7.
    Arvidsson, Eva
    et al.
    Linköpings universitet, Institutionen för hälsa och samhälle, Centrum för utvärdering av medicinsk teknologi. Linköpings universitet, Hälsouniversitetet.
    André, Malin
    Falun.
    Borgquist, Lars
    Linköpings universitet, Institutionen för hälsa och samhälle, Allmänmedicin. Östergötlands Läns Landsting, Närsjukvården i västra Östergötland, Forsknings- och utvecklingsenheten för Närsjukvården i Östergötland. Linköpings universitet, Hälsouniversitetet.
    Carlsson, Per
    Linköpings universitet, Institutionen för hälsa och samhälle, Centrum för utvärdering av medicinsk teknologi. Linköpings universitet, Hälsouniversitetet.
    Lindström, Kjell
    Falun.
    Så resonerar läkare och sjuksköterskor vid prioriteringar av patienter i primärvård2007Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Studier av prioriteringar i primärvården är särskilt intressanta eftersom det är där de allra flesta av oss kommer i kontakt med hälso- och sjukvården. Det är också i primärvården prioriteringar och olika former av ransonering på grund av begränsade resurser är vanliga. De allra flesta av oss förstår och accepterar att vi inte omedelbart kan få träffa en läkare om det inte rör sig om akuta och allvarliga sjukdomstillstånd. Vi finner många gånger ett råd om egenvård som en tillfredställande lösning för tillfället. Hur olika prioriteringar görs ”bakom kulisserna” är dock många gånger oklart för oss. Vi kan ibland t.ex. undra varför vi får betala för vissa vårdtjänster medan andra är gratis. Osäkerhet om på vilka grunder prioriteringar sker gäller inte bara för patienter utan även sjukvårdspersonal. Erfarenheter från flera olika håll i Sverige pekar på att de etiska riktlinjer som utgör kärnan i riksdagens prioriteringsprinciper är svåra att använda i praktiken. Det är därför angeläget att få mer kunskap om hur prioriteringsprinciper och begrepp uppfattas av sjukvårdspersonalen för att utveckla arbetsformer som är begripliga och förenliga med rådande rutiner.

    Distriktsläkare, mottagningssköterskor och distriktssköterskor vid fyra vårdcentraler som tidigare deltagit i en prioriteringsstudie har inbjudits att diskutera prioriteringar utifrån ett antal frågeställningar. Resultaten från dessa diskussioner visar bland att olika begrepp tolkas på många olika sätt. En framgångsrik implementering av den etiska plattformen kräver antagligen betydligt mer av öppna diskussioner om prioriteringar och principer i det dagliga vårdarbetet.

    Två allmänläkare Eva Arvidsson från Kalmar och Malin André från Falun har bidragit med den största insatsen i projektet som för övrigt inbegriper Lars Borgquist från Avdelningen för allmänmedicin vid Linköpings universitet och Kjell Lindström från Primärvårdens utvecklingsenhet i Jönköping. Studien har finansierats av Forskningsrådet för sydöstra sjukvårdsregionen (FORSS).

    Jag vill på projektgruppens vägnar tacka alla medverkande från vårdcentralerna Lindsdal och Borgholm i Kalmar läns landsting, Öxnehaga i Jönköpings läns landsting och Ryds vårdcentral i Landstinget i Östergötland.

    Linköping 2007-07-24

    Per Carlsson

  • 8.
    Arvidsson, Eva
    et al.
    Linköpings universitet, Institutionen för medicin och hälsa, Utvärdering och hälsoekonomi. Linköpings universitet, Hälsouniversitetet.
    André, Malin
    Linköpings universitet, Institutionen för medicin och hälsa, Allmänmedicin. Linköpings universitet, Hälsouniversitetet.
    Borgquist, Lars
    Linköpings universitet, Institutionen för medicin och hälsa, Allmänmedicin. Linköpings universitet, Hälsouniversitetet. Östergötlands Läns Landsting, Närsjukvården i västra Östergötland, Forsknings- och utvecklingsenheten för Närsjukvården i Östergötland.
    Lindström, Kjell
    Linköpings universitet, Institutionen för medicin och hälsa, Allmänmedicin. Linköpings universitet, Hälsouniversitetet.
    Carlsson, Per
    Linköpings universitet, Institutionen för medicin och hälsa, Utvärdering och hälsoekonomi. Linköpings universitet, Hälsouniversitetet.
    Primary care patients' attitudes to priority setting in Sweden.2009Ingår i: Scandinavian journal of primary health care, ISSN 1502-7724, Vol. 27, nr 2, s. 123-8Artikel i tidskrift (Refereegranskat)
    Abstract [en]

    OBJECTIVE: To analyse attitudes to priority setting among patients in Swedish primary healthcare. DESIGN: A questionnaire was given to patients comprising statements on attitudes towards prioritizing, on the role of politicians and healthcare staff in prioritizing, and on patient satisfaction with the outcome of their contact with primary healthcare (PHC). SETTINGS: Four healthcare centres in Sweden, chosen through purposive sampling. PARTICIPANTS: All the patients in contact with the health centres during a two-week period in 2004 (2517 questionnaires, 72% returned). MAIN OUTCOMES: Patient attitudes to priority setting and satisfaction with the outcome of their contact. RESULTS: More than 75% of the patients agreed with statements like "Public health services should always provide the best possible care, irrespective of cost". Almost three-quarters of the patients wanted healthcare staff rather than politicians to make decisions on priority setting. Younger patients and males were more positive towards priority setting and they also had a more positive view of the role of politicians. Less than 10% of the patients experienced some kind of economic rationing but the majority of these patients were satisfied with their contact with primary care. CONCLUSIONS: Primary care patient opinions concerning priority setting are a challenge for both politicians and GPs. The fact that males and younger patients are less negative to prioritizing may pave the way for a future dialogue between politicians and the general public.

  • 9.
    Arvidsson, Eva
    et al.
    Linköpings universitet, Institutionen för medicin och hälsa, Utvärdering och hälsoekonomi. Linköpings universitet, Hälsouniversitetet.
    André, Malin
    Linköpings universitet, Institutionen för medicin och hälsa, Allmänmedicin. Linköpings universitet, Hälsouniversitetet.
    Borgquist, Lars
    Linköpings universitet, Institutionen för medicin och hälsa, Allmänmedicin. Linköpings universitet, Hälsouniversitetet. Östergötlands Läns Landsting, Närsjukvården i västra Östergötland, Forsknings- och utvecklingsenheten för Närsjukvården i Östergötland.
    Mårtensson, Jan
    Department of Nursing, School of Health and Sciences, Jönköping, Sweden.
    Carlsson, Per
    Linköpings universitet, Institutionen för medicin och hälsa, Utvärdering och hälsoekonomi. Linköpings universitet, Hälsouniversitetet.
    Day-to-day Rationing of Limited Resources in Swedish routine Primary Care: an interview study2013Manuskript (preprint) (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [en]

    Background: Rationing is a reality in all health care, but little is known about day-to-day rationing in routine primary health care (PHC). This study aims to explore strategies to handle limited of resources in Swedish routine primary care.

    Methods: Data were compiled from 62 interviews with healthcare professionals (general practitioners, nurses, physiotherapists, and managers at primary care centres). A qualitative research method was applied in the analysis.

    Results: The interviewed staff described perceptions of a general public with high expectations on PHC in combination with a lack of resources. Strategies to cope with scarce resources were avoiding rationing, ad hoc rationing, or planned rationing. Rationing was largely implicit and not based on ethical principles or other defined criteria. Trying to avoid rationing resulted in unintended rationing. Ad hoc rationing had undesired consequences, e.g. inadequate continuity of care and displacing certain patient groups, especially the chronically ill and the elderly. The staff expressed a need for support and for applicable guidelines, and called for policy statements based on priority decisions to help manage the situation.

    Conclusions: The interviews suggested a need to improve the transparency of priority setting procedures in PHC, although the nature of the PHC setting presents special challenges. Improving transparency could, in turn, improve equity and the efficient use of resources in PHC.

  • 10.
    Bartha, Erzsebet
    et al.
    Karolinska Institute, CLINTEC, Div of Anaesthesiology.
    Davidson, Thomas
    Linköpings universitet, Institutionen för medicin och hälsa, Utvärdering och hälsoekonomi. Linköpings universitet, Hälsouniversitetet.
    Brodtkorb, Thor-Henrik
    Linköpings universitet, Institutionen för medicin och hälsa, Utvärdering och hälsoekonomi. Linköpings universitet, Hälsouniversitetet.
    Carlsson, Per
    Linköpings universitet, Institutionen för medicin och hälsa, Utvärdering och hälsoekonomi. Linköpings universitet, Hälsouniversitetet.
    Kalman, Sigridur
    Karolinska Institute, CLINTEC, Div of Anasthesiology.
    Optimization of circulation by fluid treatment of elderly patients with hip fracture (oral presentation): Cost-effectiveness and value of information analysis2011Konferensbidrag (Refereegranskat)
  • 11.
    Bartha, Erzsebet
    et al.
    Karolinska University Hospital, Sweden.
    Davidson, Thomas
    Linköpings universitet, Institutionen för medicin och hälsa, Avdelningen för hälso- och sjukvårdsanalys. Linköpings universitet, Hälsouniversitetet.
    Brodtkorb, Thor-Henrik
    RTI Health Solut, Sweden.
    Carlsson, Per
    Linköpings universitet, Institutionen för medicin och hälsa, Avdelningen för hälso- och sjukvårdsanalys. Linköpings universitet, Hälsouniversitetet.
    Kalman, Sigridur
    Karolinska University Hospital, Sweden.
    Value of information: interim analysis of a randomized, controlled trial of goal-directed hemodynamic treatment for aged patients2013Ingår i: Trials, ISSN 1745-6215, E-ISSN 1745-6215, Vol. 14Artikel i tidskrift (Refereegranskat)
    Abstract [en]

    Background

    A randomized, controlled trial, intended to include 460 patients, is currently studying peroperative goal-directed hemodynamic treatment (GDHT) of aged hip-fracture patients. Interim efficacy analysis performed on the first 100 patients was statistically uncertain; thus, the trial is continuing in accordance with the trial protocol. This raised the present investigation’s main question: Is it reasonable to continue to fund the trial to decrease uncertainty? To answer this question, a previously developed probabilistic cost-effectiveness model was used. That model depicts (1) a choice between routine fluid treatment and GDHT, given uncertainty of current evidence and (2) the monetary value of further data collection to decrease uncertainty. This monetary value, that is, the expected value of perfect information (EVPI), could be used to compare future research costs. Thus, the primary aim of the present investigation was to analyze EVPI of an ongoing trial with interim efficacy observed.

    Methods

    A previously developed probabilistic decision analytic cost-effectiveness model was employed to compare the routine fluid treatment to GDHT. Results from the interim analysis, published trials, the meta-analysis, and the registry data were used as model inputs. EVPI was predicted using (1) combined uncertainty of model inputs; (2) threshold value of society’s willingness to pay for one, quality-adjusted life-year; and (3) estimated number of future patients exposed to choice between GDHT and routine fluid treatment during the expected lifetime of GDHT.

    Results

    If a decision to use GDHT were based on cost-effectiveness, then the decision would have a substantial degree of uncertainty. Assuming a 5-year lifetime of GDHT in clinical practice, the number of patients who would be subject to future decisions was 30,400. EVPI per patient would be €204 at a €20,000 threshold value of society’s willingness to pay for one quality-adjusted life-year. Given a future population of 30,400 individuals, total EVPI would be €6.19 million.

    Conclusions

    If future trial costs are below EVPI, further data collection is potentially cost-effective. When applying a cost-effectiveness model, statements such as ‘further research is needed’ are replaced with ‘further research is cost-effective and ‘further funding of a trial is justified’.

  • 12.
    Bartha, Erzsebet
    et al.
    Karolinska Institute, CLINTEC, Div of Anesthesiology.
    Davidson, Thomas
    Linköpings universitet, Institutionen för medicin och hälsa, Utvärdering och hälsoekonomi. Linköpings universitet, Hälsouniversitetet.
    Hommel, Ami
    Lund University, Dept of Health Sciences.
    Thorngren, Karl-Göran
    Lund University Hospital, Dept of Orthopedics.
    Carlsson, Per
    Linköpings universitet, Institutionen för medicin och hälsa, Utvärdering och hälsoekonomi. Linköpings universitet, Hälsouniversitetet.
    Kalman, Sigridur
    Karolinska Institute, CLINTEC, Div of Anestesiology.
    Cost-effectiveness Analysis of Goal-directed Hemodynamic Treatment of Elderly Hip Fracture Patients: Before Clinical Research Starts2012Ingår i: Anesthesiology, ISSN 0003-3022, E-ISSN 1528-1175, Vol. 117, nr 3, s. 519-530Artikel i tidskrift (Refereegranskat)
    Abstract [en]

    Background: Health economic evaluations are increasingly used to make the decision to adopt new medical interventions. Before such decisions, various stakeholders have invested in clinical research. But health economic factors are seldom considered in research funding decisions. Cost-effectiveness analysis could be informative before the launch of clinical research projects, particularly when a targeted intervention is resource-intensive, total cost for the trial is very high, and expected gain of health benefits is uncertain. This study analyzed cost-effectiveness using a decision analytic model before initiating a large clinical research project on goal-directed hemodynamic treatment of elderly patients with hip fracture.

    Methods: A probabilistic decision analytic cost-effectiveness model was developed; the model contains a decision tree for the postoperative short-term outcome and a Markov structure for long-term outcome. Clinical effect estimates, costs, health-related quality-of-life measures, and long-term survival constituted model input that was extracted from clinical trials, national databases, and surveys. Model output consisted of estimated medical care costs related to quality-adjusted life-years.

    Results: In the base care analysis, goal-directed hemodynamic treatment reduced average medical care costs by €1,882 and gained 0.344 qualilty-adjusted life-years. In 96.5% of the simulations, goal-directed hemodynamic treatment is less costly and provides more quality-adjusted life-years. The results are sensitive to clinical effect size variations, although goal-directed hemodynamic treatment seems to be cost-effective even with moderate clinical effect.

    Conclusion: This study demonstrates that cost-effectiveness analysis is feasible, meaningful, and recommendable before launch of costly clinical research projects.

  • 13.
    Bartha, Erzsebet
    et al.
    Department of Anaesthesiology and Intensive Care, Karolinska University Hospital, Huddinge, Sweden.
    Rudin, Å.
    Department of Anaesthesiology and Intensive Care, Lund University Hospital, Lund, Sweden.
    Flisberg, P.
    Department of Anaesthesiology and Intensive Care, Lund University Hospital, Lund, Sweden, .
    Lundberg, CJ.
    Department of Anaesthesiology, Malmö University Hospital, Malmö, Sweden.
    Carlsson, Per
    Linköpings universitet, Institutionen för hälsa och samhälle, Centrum för utvärdering av medicinsk teknologi. Linköpings universitet, Hälsouniversitetet.
    Kalman, Sigga
    Department of Anaesthesiology and Intensive Care, Karolinska University Hospital, Huddinge, Sweden.
    Could benefits of epidural analgesia following oesophagectomy be measured by perceived perioperative patient workload?2008Ingår i: Acta Anaesthesiologica Scandinavica, ISSN 0001-5172, E-ISSN 1399-6576, Vol. 52, nr 10, s. 1313-1318Artikel i tidskrift (Refereegranskat)
    Abstract [en]

    Background: A controversy exists whether beneficial analgesic effects of epidural analgesia over intravenous analgesia influence the rate of post-operative complications and the length of hospital stay. There is some evidence that favours epidural analgesia following major surgery in high-risk patients. However, there is a controversy as to whether epidural analgesia reduces the intensive care resources following major surgery. In this study, we aimed at comparing the post-operative costs of intensive care in patients receiving epidural or intravenous analgesia.

    Methods: Clinical data and rates of post-operative complications were extracted from a previously reported trial following thoraco-abdominal oesophagectomy. Cost data for individual patients included in that trial were retrospectively obtained from administrative records. Two separate phases were defined: costs of pain treatment and the direct cost of intensive care.

    Results: Higher calculated costs of epidural vs. intravenous pain treatment, 1,037 vs. 410 Euros/patient, were outweighed by lower post-operative costs of intensive care 5,571 vs. 7,921 Euros/patient (NS).

    Conclusion: Higher costs and better analgesic effects of epidural analgesia compared with intravenous analgesia do not reduce total costs for post-operative care following major surgery.

  • 14.
    Bartha, Erzsébet
    et al.
    Linköpings universitet, Hälsouniversitetet. Linköpings universitet, Institutionen för medicin och vård, Anestesiologi.
    Carlsson, Per
    Linköpings universitet, Hälsouniversitetet. Linköpings universitet, Institutionen för hälsa och samhälle, Centrum för utvärdering av medicinsk teknologi.
    Kalman, Sigga
    Linköpings universitet, Hälsouniversitetet. Linköpings universitet, Institutionen för medicin och vård, Anestesiologi. Östergötlands Läns Landsting, Anestesi- och operationscentrum, Anestesi- och intensivvårdskliniken VIN.
    Evaluation of costs and effects of epidural analgesia and patient-controlled intravenous analgesia after major abdominal surgery2006Ingår i: British Journal of Anaesthesia, ISSN 0007-0912, E-ISSN 1471-6771, Vol. 96, nr 1, s. 111-117Artikel i tidskrift (Refereegranskat)
    Abstract [en]

    Background. The outcome of different treatment strategies for postoperative pain has been an issue of controversy. Apart from efficacy and effectiveness a policy decision should also consider cost-effectiveness. Since economic analyses on postoperative pain treatment are rare we developed a decision model in a pilot cost-effectiveness analysis (CEA) comparing epidural analgesia (EDA) and patient-controlled intravenous analgesia (PCIA) after major abdominal surgery in routine care. Methods. Using a decision-tree model, treatment with EDA (ropivacaine and morphine) was compared with PCIA (morphine). Effects and costs of treatment were established. The number of pain-free days at rest (pain intensity <30 using visual analogue scale 1-100 mm) was the primary measure of effect. An incremental cost-effectiveness ratio (ICER) was calculated as the difference in direct costs divided by the difference in effect. A database on 644 patients collected for the purpose of quality control during the period of 1997 to 1999 was the main data source. Sensitivity analysis was used to test uncertain data. Results. EDA was more effective in terms of pain-free days but more expensive. The additional cost for each pain-free day was 5652 Euros. Conclusion. It is a judgement of value if the additional cost is reasonable. When the cost of around 55 000 Euros per gained life-year with full health for other interventions is debated, our result indicates poor cost-effectiveness for EDA. Before any conclusion can be drawn concerning policy recommendations the difference in costs has to be related to other outcome measures as length of hospital stay, morbidity and mortality are required. © The Board of Management and Trustees of the British Journal of Anaesthesia 2005. All rights reserved.

  • 15.
    Bartha, Erzsébet
    et al.
    Linköpings universitet, Institutionen för medicin och vård, Anestesiologi. Linköpings universitet, Hälsouniversitetet.
    Kalman, Sigga
    Linköpings universitet, Institutionen för medicin och vård, Anestesiologi. Östergötlands Läns Landsting, Anestesi- och operationscentrum, Anestesi- och intensivvårdskliniken VIN. Linköpings universitet, Hälsouniversitetet.
    Carlsson, Per
    Linköpings universitet, Institutionen för hälsa och samhälle, Centrum för utvärdering av medicinsk teknologi. Linköpings universitet, Hälsouniversitetet.
    Postoperativ smärtlindring - till vilket pris?: En hälsoekonomisk modellanalys av två smärtlindringsmetoder2006Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Utgångspunkten för denna rapport var en kvalitetskontroll av rutiner för postoperativ smärtlindring vid Anestesikliniken på US i Linköping under 1997-1999. Vid denna kontroll upptäckte vi en del svagheter i rutiner, bl.a. att epiduralsmärtlindring avslutades tidigare än avsetts i högre frekvens än väntat. Under denna period registrerades en mängd uppgifter om aktuell behandling och olika utfall i en databas. Resultatet pekade på att den mest använda metoden i praktiken var förenad med extrainsatser som bidrog till högre kostnader. Denna kunskap ledde fram till en vidare frågeställning än vad som traditionellt diskuterats i dessa sammanhang nämligen hur de aktuella metoderna förhåller sig till varandra när även kostnader för behandlingen tas i beaktande. Det första steget att besvara denna fråga var ett projektarbete i kursen om Klinisk Utvärderingsvetenskap (KLUV) som anordnades av Linköpings universitet med stöd av Forskningsrådet i Sydvästra Sjukvårdsregionen. Studien har sedan vidareutvecklats och färdigställts vid CMT med ekonomiskt stöd från Landstinget i Östergötland.

    Syftet med rapporten är att belysa hur två metoder för postoperativ smärtlindring (epiduralbedövning och intravenös opioidbehandling med patientkontrollerad pump) fungerar i vardagssjukvård med hänsyn tagen till både kostnader och effekten på smärta. Frågan om vilken metod som är den bättre av dessa har diskuterats under senaste decenniet. Epiduralbedövning tycks ge bättre smärtlindring, men det är oklart vilket mervärde som den skillnaden i smärtintensitet ger oavsett om den mäts som patientupplevd, medicinsk eller samhällelig nytta. Frågan om vilken behandlingsform som är mest kostnadseffektiv är intressant eftersom den här typen av smärtlindring är vanlig och berör ett stort antal patienter i sjukvården. Vår förhoppning är att vi med hjälp av denna hälsoekonomiska modellanalys av beslutsproblemet kan bidra till ett bättre beslutsunderlag men också väcka ett intresse för att göra hälsoekonomiska utvärderingar av smärtlindringsmetoder vilket hittills varit relativt ovanligt.

    Studien har genomförts i samarbete mellan CMT och AnOp Centrum vid US i Linköping. Flera personer har bidragit till denna rapport och vi vill tacka Mona Lindblad och Lilian Adamsson som var ansvariga för databasen under åren 1997-1999. Vi vill vidare tacka Martin Henriksson vid CMT för värdefulla synpunkter.

  • 16.
    Bergh, Christina
    et al.
    Sahlgrenska Academy.
    Thurin Kjellberg, Ann
    Sahlgrenska Academy.
    Carlsson, Per
    Linköpings universitet, Hälsouniversitetet. Linköpings universitet, Institutionen för hälsa och samhälle, Centrum för utvärdering av medicinsk teknologi.
    Randomized single versus double embryo transfer: Obstetric and paediatric outcome and a cost-effectiveness analysis2006Ingår i: Human Reproduction, ISSN 0268-1161, E-ISSN 1460-2350, Vol. 21, nr 1, s. 210-216Artikel i tidskrift (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [en]

    Background: Transfer of several embryos after IVF results in a high multiple birth rate associated with increased morbidity and high costs for the neonatal care. In a previous randomized trial we demonstrated that a single embryo transfer (SET) strategy, including one fresh single embryo transfer and, if no live birth, one additional frozen-thawed SET, resulted in a live-birth rate that was not substantially lower than after double embryo transfer (DET) but markedly reduced the multiple birth rate. Methods: We compared costs for maternal health care and productivity losses and paediatric costs for the SET and DET strategies. In addition, maternal and paediatric outcomes between the two groups were compared. Results: The SET strategy resulted in lower average total costs from treatment until 6 months after delivery. There were a few more deliveries with at least one live-born child in the DET group. The incremental cost per extra delivery in the DET alternative was high, €71 940. The rates of prematurely born and low birthweight children were significantly lower with the SET strategy. There were also markedly fewer maternal and paediatric complications in the SET group. Conclusions: The SET strategy is superior to the DET strategy, when number of deliveries with at least one live-born child, incremental cost-effectiveness ratio and maternal and paediatric complications are taken into consideration. The findings do not support continuing transfers of two embryos in this group of patients. © The Author 2005. Published by Oxford University Press on behalf of the European Society of Human Reproduction and Embryology. All rights reserved.

  • 17.
    Berterö, Carina
    et al.
    Linköpings universitet, Institutionen för medicin och hälsa, Omvårdnad. Linköpings universitet, Hälsouniversitetet.
    Carlsson, Per
    Linköpings universitet, Institutionen för medicin och hälsa, Utvärdering och hälsoekonomi. Linköpings universitet, Hälsouniversitetet.
    Lundgren, Fredrik
    Linköpings universitet, Institutionen för medicin och hälsa, Fysiologi. Linköpings universitet, Hälsouniversitetet. Östergötlands Läns Landsting, Hjärtcentrum, Kardiologiska kliniken.
    Screening for abdominal aortic aneurysm, a one-year follow up: An interview study2010Ingår i: Journal of Vascular Nursing, ISSN 1062-0303, E-ISSN 1532-6578, Vol. 28, nr 3, s. 97-101Artikel i tidskrift (Refereegranskat)
    Abstract [en]

    The purpose of the present study was to investigate whether screening for abdominal aortic aneurysm (AAA) and the finding of an enlarged aorta cause worries and affect the living situations of men with aneurysms or of their families within a 12-month follow-up period. Men invited to ultrasound screening and having an enlarged aorta (>/=30 mm) were invited for an interview. In total, 10 men were interviewed. The semi-structured interview was conducted by using an interview guide. Data was analyzed by using an interpretative phenomenological method. Three themes were identified: (i) feeling secure being under superintendence; (ii) living as usual, but repressing thoughts; and (iii) feeling disillusionment due to negative outcome. Being given the message that an enlarged aorta was discovered at the screening was manageable; hence, continuing growth of the aorta led to some unpleasant feelings. The men were living as usual; however, they all had some reflections about having an AAA and that something could happen when they least expected it. They reported thoughts about the consequences of the enlarged aorta itself and the surgery. In a one-year retrospective interview, men who have had an aneurysm detected in a screening program for AAA reported feeling secure being under superintendence. The one finding in our study concerning worries and effects on life situation could be interpreted as disillusionment due to negative outcomes. Decisions to introduce screening for AAA in Sweden and other countries with ongoing programs should be considered to include guidelines for how to handle disillusionment.

  • 18.
    Berterö, Carina
    et al.
    Linköpings universitet, Institutionen för medicin och hälsa, Omvårdnad. Linköpings universitet, Hälsouniversitetet.
    Carlsson, Per
    Linköpings universitet, Institutionen för medicin och hälsa, Utvärdering och hälsoekonomi. Linköpings universitet, Hälsouniversitetet.
    Lundgren, Fredrik
    Linköpings universitet, Institutionen för medicin och hälsa, Fysiologi. Linköpings universitet, Hälsouniversitetet. Östergötlands Läns Landsting, Hjärtcentrum, Thorax-kärlkliniken.
    The Lived Experience of 65-year-old Men Being Screened for Abdominal Aortic aneurysm; a Short-Term Perspective2009Ingår i: PRO-Newsletter, nr 41, s. 1-5Artikel i tidskrift (Refereegranskat)
    Abstract [en]

    The purpose was to investigate whether screening for abdominal aortic aneurysm and the finding of an enlarged aorta in those men causes worries and affects the life-situation. Men at the age of 65 years were invited to ultrasound screening and they who had an enlarged aorta (≥30 mm), were invited for a qualitative interview analyzed by interpretive phenomenological method. Totally 11 men were interviewed. Three themes were identified: be under superintendence; affected, but live as usual; and hereditariness leading to fatalism. Although not unaffected by the screening result the men carry on with their life as usual. However, the need for a long term study to confirm the results is now in accomplishment.

  • 19.
    Borendal Wodlin, Ninnie
    et al.
    Linköpings universitet, Institutionen för klinisk och experimentell medicin, Obstetrik och gynekologi. Linköpings universitet, Hälsouniversitetet.
    Nilsson, Lena
    Linköpings universitet, Institutionen för medicin och hälsa, Anestesiologi med intensivvård. Linköpings universitet, Hälsouniversitetet. Östergötlands Läns Landsting, Sinnescentrum, Anestesi- och intensivvårdskliniken US.
    Carlsson, Per
    Linköpings universitet, Institutionen för medicin och hälsa, Utvärdering och hälsoekonomi. Linköpings universitet, Hälsouniversitetet.
    Kjølhede, Preben
    Linköpings universitet, Institutionen för klinisk och experimentell medicin, Obstetrik och gynekologi. Linköpings universitet, Hälsouniversitetet. Östergötlands Läns Landsting, Barn- och kvinnocentrum, Kvinnokliniken i Linköping.
    Cost-effectiveness of general anesthesia versus spinal anesthesia in fast track abdominal benign hysterectomy2011Ingår i: American Journal of Obstetrics and Gynecology, ISSN 0002-9378, E-ISSN 1097-6868, Vol. 205, nr 4, s. 043-Artikel i tidskrift (Refereegranskat)
    Abstract [en]

    Objective: The study objective was to compare total costs for hospital stay and postoperative recovery for two groups of women who underwent fast track abdominal benign hysterectomy, one group under general anesthesia, the other under spinal anesthesia. Costs were evaluated in relation to health related quality of life.

    Study Design: Costs of treatment using data from a randomized multicenter study at five hospitals in Sweden were analyzed retrospectively. Of 180 women scheduled for benign abdominal hysterectomy; 162 were randomized for the study, 80 allocated to general anesthesia and 82 to spinal anesthesia.

    Results: Total costs (hospital costs plus costs reduced productivity costs) were lower for the spinal anesthesia group. Women who had spinal anesthesia had a faster recovery measured by health related quality of life and QALYs gained in postoperative month one.

    Conclusion: Use of spinal anesthesia for fast track benign abdominal hysterectomy was more cost-effective than general anesthesia.

  • 20.
    Borgquist, Lars
    et al.
    Linköpings universitet, Institutionen för medicin och hälsa, Avdelningen för samhällsmedicin. Linköpings universitet, Hälsouniversitetet. Östergötlands Läns Landsting, Närsjukvården i västra Östergötland, Forsknings- och utvecklingsenheten för Närsjukvården i Östergötland.
    Carlsson, Per
    Linköpings universitet, Institutionen för medicin och hälsa, Avdelningen för hälso- och sjukvårdsanalys. Linköpings universitet, Hälsouniversitetet.
    Kostnadseffektivitetens betydelse vid prioritering av läkemedel2013Ingår i: Läkemedelsboken 2014 / [ed] Helena Ramström, Läkemedelsverket, Uppsala, Uppsala: Läkemedelsverket , 2013, s. 1182-1193Kapitel i bok, del av antologi (Övrigt vetenskapligt)
  • 21.
    Brodtkorb, Thor-Henrik
    et al.
    Linköpings universitet, Institutionen för medicin och hälsa, Utvärdering och hälsoekonomi. Linköpings universitet, Hälsouniversitetet.
    Alwin, Jenny
    Linköpings universitet, Institutionen för medicin och hälsa, Utvärdering och hälsoekonomi. Linköpings universitet, Hälsouniversitetet.
    Heintz, Emelie
    Linköpings universitet, Institutionen för medicin och hälsa, Utvärdering och hälsoekonomi. Linköpings universitet, Hälsouniversitetet.
    Roback, Kerstin
    Linköpings universitet, Institutionen för medicin och hälsa, Utvärdering och hälsoekonomi. Linköpings universitet, Hälsouniversitetet.
    Carlsson, Per
    Linköpings universitet, Institutionen för medicin och hälsa, Utvärdering och hälsoekonomi. Linköpings universitet, Hälsouniversitetet.
    Förutsättningar för etablering av en nationell prioriteringskommitté i hälso- och sjukvården: Erfarenheter från andra länder2011Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Syftet med denna studie är att redovisa förutsättningar för en nationell kommitté eller motsvarande för utvärdering och prioritering vid beslut avseende införande av andra sjukvårdsteknologier än läkemedel i hälso- och sjukvården samt att presentera för- och nackdelar med olika lösningar.

    Huvuddelen av underlaget till studien kommer från intervjuer med ett flertal internationella aktörer - för att fånga ett brett faktaunderlag om hur andra länder har agerat i frågan. De länder som har ingått i studien är Australien, England, Kanada, Nederländerna, Norge, Nya Zeeland och Spanien. Utöver intervjuer med nyckelpersoner i respektive land har vi genomfört två workshops med representanter från Nationella samordningsgruppen för kunskapsstyrning. Statliga myndigheter och företrädare för medicintekniska företag har varit inbjudna att delta.

    Vi bedömer att det är realistiskt och motiverat att överväga införande av ett nationellt system för utvärdering och beslut om införande och utmönstring av icke-farmakologiska sjukvårdsteknologier. I ett sådant system förutsätts att beslut fattas av någon typ av nationell prioriteringskommitté eller nämnd, fortsättningsvis i rapporten förkortad NPK.

    Vårt uppdrag har varit att presentera och diskutera olika praktiska och principiella komponenter i ett sådant system. Hur organisationen bör utformas i detalj har vi inte tagit ställning till då frågan ligger utanför vårt uppdrag. I genomgången har vi pekat på fördelar och nackdelar med olika lösningar för de tio komponenter som vi menar utgör byggstenarna för en NPK. Baserat på dessa för- och nackdelar, men utan att ta ställning till organisatoriska eller tidsmässiga aspekter, eller omfattningen på verksamheten, så framträder för oss ett huvudalternativ. Detta huvudalternativ bör diskuteras i relation till alternativa lösningar och preciseras ytterligare.

    Med tanke på att utgångspunkten för denna rapport har varit att undersöka förutsättningar för etablering av en nationell prioriteringskommitté i hälso- och sjukvården, är det också naturligt att vi haft den nationella nivån som utgångspunkt. Varje land vi har undersökt har ett system som är utformat för att passa in i den sjukvårdsstruktur och finansiering som finns i det enskilda landet. Då ansvaret för Sveriges hälso- och sjukvård delas mellan stat och landsting, förefaller det mest adekvat att staten får ansvar för samordning, tillhandahållande av beslutsstöd och kompetens (via myndigheter och kommittéer) och att en NPK formas och drivs av staten tillsammans med sjukvårdshuvudmännen. De sistnämnda har ansvar för att producera och finansiera hälso- och sjukvården. En sådan organisation vore mest i linje med dagens sjukvårdssystem och hur finansieringsansvaret är uppdelat. Alternativet är att bilda ett nationellt organ med enbart företrädare från regioner och landsting. Mot detta talar att statens expertkompetens utnyttjas i lägre grad och att det finns en risk att regionalpolitiska hänsynstaganden kan spela en alltför stor roll.

    Med tanke på att budgetansvaret för att bekosta nya teknologier i hälso- och sjukvården i Sverige i huvudsak ligger på landstingen så förfaller det ologiskt att förorda direkt budgetansvar för NPK. Därmed inte sagt att kostnadsmedvetenhet inte är mycket viktigt i en sådan kommitté. Det bör därför vara en kommitté som kan balansera budgethänsyn med kostnadseffektivitet och rättvis fördelning av resurser.

    De flesta länder strävar mot ett system som är inkluderande när det gäller vilka typer av teknologier som ska ingå i utvärderingarna. De flesta typer av teknologier, både gamla och nya, ter sig därför som aktuella även i Sverige. Samtidigt är det tydligt att det inte går att utvärdera alla teknologier med tanke på den stora arbetsmängd detta skulle leda till. Den svenska branschorganisationen Swedish Medtech uppskattar att det idag finns cirka en halv miljon unika medicintekniska produkter och utifrån detta så förstår vi att inflödet av enbart nya medicintekniska produkter är mycket stort. Dessutom innebär många av dessa endast marginella förändringar jämfört med tidigare teknologier. Vi förespråkar ett system som prioriterar vilka teknologier som ska utvärderas baserat på deras konsekvenser (hälsoeffekt, ekonomisk omfattning, etisk kontrovers etc.) snarare än typ av teknologi eller om den är gammal eller ny. På detta sätt undviks att vissa typer av teknologier får ”fribrev” in isystemet.

    Det finns tre huvudalternativ med tanke på vem som tar fram kunskapsunderlag till utvärderingarna: 1. Enbart företagen; 2. Enbart den beslutande kommittén eller motsvarande; 3. Dessa två kombinerat. Baserat på våra erfarenheter från andra länder och även de återkopplingar vi har fått från referensgruppen tror vi att det vore olyckligt att införa ett system som helt utesluter företagen som uppgiftslämnare. Framför allt kommer NPK i sådana fall att gå miste om dataunderlag som ännu inte är publicerat men som kan vara av stor vikt för besluten. Dock behöver företagsbaserade underlag givetvis granskas av någon oberoende instans innan beslutet fattas.

    Det finns behov av tydliga incitament för att lyfta frågor till utvärdering och beslut. Erfarenheter från Västra Götalandsregionen tyder på att den startfinansieringsmodell som tillämpas där har varit ett lyckat sätt för att få in förslag på teknologier som bör utvärderas. Incitament behöver dock inte alltid vara av ekonomisk art utan kan även vara av administrativ karaktär. Registrering av alla nya teknologier (produkter och procedurer) i ett register innan de får användas skulle kunna bidra till att identifiera kandidater för utvärdering.

    Samtliga länder vi har undersökt har valt att ha flera aktörer involverade i processerna för identifiering, utvärdering, prioritering och beslut angående införande. Flera informanter har även framhållit vikten av att separera den organisation som fattar beslutet från den eller de som tar fram beslutsunderlaget för att öka legitimiteten. Det kan vara administrativt mer komplicerat med två separata organisationer men våra intryck från denna studie tyder på att denna nackdel uppvägs av de fördelar som uppnås.

    Det är en fördel om processerna för identifiering, utvärdering och beslut är så öppna som möjligt. Stor öppenhet i alla steg medför dock en stor arbetsbörda och kostnader. Frågan om öppenhet och medverkan från allmänheten förefaller vara en avvägning mellan tillräcklig grad av sekretess och öppenhet rörande både process och beslut för att uppnå legitimitet. Att vid ett eventuellt införande av NPK starta med en relativt sluten process där enbart besluten redovisas men sedan ha en tydlig ambition och plan för att bli mer öppen i hela processen efter hand kan vara en framkomlig väg. Vi bedömer att den värdegrund och det utvecklingsarbete av öppna prioriteringar som redan pågår i Sverige är av hög relevans för NPK. Vi ser därför inget behov av en särskild värdegrund för NPK, utöver den som blir resultatet av de pågående  prioriteringsdiskussionerna. Det är dock angeläget att ett eventuellt bildande av NPK föregås av framtagning av tydliga direktiv till NPK om hur den ska förhålla sig till och tillämpa riksdagens riktlinjer för prioriteringar.

    Med avseende på politisk involvering eller inte i besluten har det i samtliga länder vi har undersökt varit en tydlig politisk koppling till själva beslutet om införande eller inte av teknologin. Detta står i kontrast till hur det för närvarande fungerar i Sverige med t.ex. TLV, där besluten inte involverar politiker. I denna fråga verkar det snarare handla om att skapa ett system som gör att den kommitté eller person som ska fatta införandebeslutet har tillräckligt förtroende och legitimitet att förvalta denna uppgift. Det kan betyda att politiker inkluderas i en kommitté som befolkningsföreträdare eller representanter för den part som ansvarar för finansieringen. Lika väl kan det fungera med personer i kommittén som medverkar på personliga mandat, som har en adekvat kompetens och erfarenhet men också ett förtroende från andra att lösa uppgiften.

    Formen för ”Omprövning” är starkt sammankopplad med valet av andra strukturella komponenter. Vår utgångspunkt är dock att det bör finnas någon typ av omprövningsmekanism under processen samt efter beslut. Skulle det bli en myndighet som fattar bindande beslut på liknande sätt som TLV gör i dag bör det vara möjligt för företag att överklaga beslutet till domstol. I andra fall är det NPK som bör utveckla egna rutiner för omprövning på eget eller andras initiativ.

    Vi har i denna studie undersökt förutsättningar för etablering av en nationell prioriteringskommitté i Sverige för icke-farmakologiska sjukvårdsteknologier i hälso- och sjukvården. Arbetet har baserats på erfarenheter från länder med existerande system för beslut om införande av sjukvårdsteknologier samt diskussioner i Sverige med en referensgrupp samt styrgrupp för projektet. Vi har i vårt arbete identifierat tio viktiga komponenter för uppbyggnaden av en sådan kommitté och fört en diskussion kring dessa. Vi ser möjligheter och fördelar med att etablera en nationell prioriteringskommitté i Sverige för identifiering, utvärdering och prioritering vid beslut avseende införande av andra sjukvårdsteknologier än läkemedel i hälso- och sjukvården. För- och nackdelar med olika tänkbara lösningar har diskuterats i rapporten, medan de mer exakta formerna för en nationell prioriteringskommitté är en fråga för fortsatt utredning.

  • 22.
    Broqvist, Mari
    et al.
    Linköpings universitet, Institutionen för medicin och hälsa, Avdelningen för hälso- och sjukvårdsanalys. Linköpings universitet, Hälsouniversitetet. Prioriteringscentrum.
    Branting Elgstrand, Maria
    Socialstyrelsen.
    Carlsson, Per
    Linköpings universitet, Institutionen för medicin och hälsa, Utvärdering och hälsoekonomi. Linköpings universitet, Hälsouniversitetet.
    Eklund, Kristina
    Socialstyrelsen.
    Jakobsson, Anders
    National Model for Transparent Prioritisation in Swedish Health Care: Reviderad version2011Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    "Det demokratiska samtalet och människors acceptans av nödvändiga prioriteringar förutsätter kunskaper om på vilka grunder prioriteringar görs, vilka möjligheter man som patient har att påverka dessa och vilka vägar man kan gå om man inte är nöjd med den gjorda prioriteringen. Hälso- och sjukvården har en skyldighet att utveckla metoder för att sådan information finns tillgänglig både för dem som är patienter idag och för dem som kan förväntas bli patienter i framtiden".

    Detta citat är hämtat ur den proposition som innehåller riktlinjerna för hur prioriteringar ska gå till inom hälso- och sjukvård. En ökad öppenhet kring de prioriteringar som alltid sker i sjukvården kräver instrument både för att kommunicera prioriteringar till medborgarna och för att kommunicera etiska överväganden och olika ställningstaganden mellan personer som ska göra prioriteringar. Behovet av ett systematiskt och enhetligt arbetssätt att göra prioriteringar på växte fram i slutet av 1990-talet i Landstinget i Östergötland. I samband med att Socialstyrelsen påbörjande arbetet med de första nationella riktlinjerna (för hjärtsjukvård) blev behovet av att ytterligare precisera och tydliggöra metoden för prioriteringar än mer tydligt. De allmänt beskrivna prioriteringsprinciperna  i propositionen var inte tillräckliga för att vägleda mer praktiska arbeten och röster höjdes om en mer konkret beskrivning av arbete med att rangordna tillstånd och behov.

    Med tiden växte också ett behov fram i enskilda landsting och verksamheter att kunna använda erfarenheter från Socialstyrelsens sätt att ta fram prioriteringar i lokala prioriteringsarbeten.

    En arbetsgrupp med företrädare från Socialstyrelsen och Prioriteringscentrum, andra organisationer som arbetat med prioriteringar såsom Landstinget i Östergötland, Stockholms läns landsting, Västra Götaland, Södra sjukvårdsregionen, Svenska Läkaresällskapet, Svensk sjuksköterskeförening  och Vårdförbundet tog 2006 fram det ursprungliga förslaget till en nationell modell för öppna vertikala prioriteringar. Förslaget förankrades hos myndigheter, yrkesförbund och personer med särskilda kunskaper inom området.

  • 23.
    Broqvist, Mari
    et al.
    Linköpings universitet, Institutionen för medicin och hälsa, Avdelningen för hälso- och sjukvårdsanalys. Linköpings universitet, Hälsouniversitetet.
    Branting Elgstrand, Maria
    Socialstyrelsen.
    Carlsson, Per
    Linköpings universitet, Institutionen för medicin och hälsa, Utvärdering och hälsoekonomi. Linköpings universitet, Hälsouniversitetet.
    Eklund, Kristina
    Socialstyrelsen.
    Jakobsson, Anders
    Nationell modell för öppna prioriteringar inom hälso- och sjukvård: Reviderad version2011Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    "Det demokratiska samtalet och människors acceptans av nödvändiga prioriteringar förutsätter kunskaper om på vilka grunder prioriteringar görs, vilka möjligheter man som patient har att påverka dessa och vilka vägar man kan gå om man inte är nöjd med den gjorda prioriteringen. Hälso- och sjukvården har en skyldighet att utveckla metoder för att sådan information finns tillgänglig både för dem som är patienter idag och för dem som kan förväntas bli patienter i framtiden".

    Detta citat är hämtat ur den proposition som innehåller riktlinjerna för hur prioriteringar ska gå till inom hälso- och sjukvård. En ökad öppenhet kring de prioriteringar som alltid sker i sjukvården kräver instrument både för att kommunicera prioriteringar till medborgarna och för att kommunicera etiska överväganden och olika ställningstaganden mellan personer som ska göra prioriteringar. Behovet av ett systematiskt och enhetligt arbetssätt att göra prioriteringar på växte fram i slutet av 1990-talet i Landstinget i Östergötland. I samband med att Socialstyrelsen påbörjande arbetet med de första nationella riktlinjerna (för hjärtsjukvård) blev behovet av att ytterligare precisera och tydliggöra metoden för prioriteringar än mer tydligt. De allmänt beskrivna prioriteringsprinciperna  i propositionen var inte tillräckliga för att vägleda mer praktiska arbeten och röster höjdes om en mer konkret beskrivning av arbete med att rangordna tillstånd och behov.

    Med tiden växte också ett behov fram i enskilda landsting och verksamheter att kunna använda erfarenheter från Socialstyrelsens sätt att ta fram prioriteringar i lokala prioriteringsarbeten.

    En arbetsgrupp med företrädare från Socialstyrelsen och Prioriteringscentrum, andra organisationer som arbetat med prioriteringar såsom Landstinget i Östergötland, Stockholms läns landsting, Västra Götaland, Södra sjukvårdsregionen, Svenska Läkaresällskapet, Svensk sjuksköterskeförening  och Vårdförbundet tog 2006 fram det ursprungliga förslaget till en nationell modell för öppna vertikala prioriteringar. Förslaget förankrades hos myndigheter, yrkesförbund och personer med särskilda kunskaper inom området.

  • 24.
    Broqvist, Mari
    et al.
    PrioriteringsCentrum, Landstinget i Östergötland.
    Carlsson, Per
    Linköpings universitet, Hälsouniversitetet. Linköpings universitet, Institutionen för hälsa och samhälle, Centrum för utvärdering av medicinsk teknologi.
    Jacobsson, Catrine
    PrioriteringsCentrum, Landstinget i Östergötland.
    Karlsson, Erling
    PrioriteringsCentrum, Landstinget i Östergötland.
    Lund, Karin
    PrioriteringsCentrum, Landstinget i Östergötland.
    Öppna politiska prioriteringar av hälso- och sjukvård: rapportering från ett seminarium2005Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Det har snart gått ett år sedan seminariet om öppna horisontella prioriteringar, som finns dokumenterat i denna rapport, genomfördes. Syftet med seminariet, som arrangerades av PrioriteringsCentrum i samarbete med Socialstyrelsen och Sveriges Kommuner och Landsting, var att väcka intresse för frågan om öppna politiska prioriteringar och bidra till metodutveckling på området. Jag uppfattar att det första syftet uppnåddes medan diskussionerna om arbetsformer visar på mycket varierade uppfattningar. Det framgår tydligt att inställningen och erfarenheterna till mer öppna politiska prioriteringar inom vård och omsorg är olika bland sjukvårdspolitiker. På så sätt bidrog seminariet med intressanta frågeställningar snarare än att det gav entydiga svar.

    Under det senaste året har bland annat den tredje Nationella Prioriteringskonferensen genomförts i Göteborg med ett rekordstort deltagande - inte minst så var politikergruppen väl representerad. Den workshop om öppna politiska prioriteringar som arrangerades var den mest efterfrågade. Det finns ett stort intresse för frågan som förhoppningsvis denna rapport kan stimulera ytterligare. Den ger inga entydiga svar på frågan hur prioriteringsarbetet ska gå till. Detta svar måste antagligen tills vidare formuleras av var och en i sin miljö med hänsyn tagen till lokala förutsättningar. PrioriteringsCentrum kommer att fortsätta att följa utvecklingen och arbeta vidare med denna intressanta fråga.

    Tack till Socialstyrelsen och Sveriges Kommuner och Landsting för samarbetet, övriga författare och Katrin Lindroth som redigerat rapporten.

    Linköping november 2005

    Per Carlsson

    Professor, föreståndare för PrioriteringsCentrum

  • 25.
    Bäckman, K
    et al.
    Linköpings universitet, Hälsouniversitetet. Linköpings universitet, Institutionen för hälsa och miljö.
    Carlsson, Per
    Linköpings universitet, Hälsouniversitetet. Linköpings universitet, Institutionen för hälsa och miljö.
    Hallert, C
    Kentson, M
    Hansen, S
    Persson, B
    Randomised study comparing outpatient treatment of deep venous thrombosis with inpatient treatment using once-daily subcutaneous dalteparin. II. Cost-minimisation analysis.2000Ingår i: Haemostasis, ISSN 0301-0147, E-ISSN 1423-0038, Vol. 30, s. 177-177Artikel i tidskrift (Refereegranskat)
  • 26.
    Bäckman, Karin
    et al.
    Linköpings universitet, Institutionen för medicin och hälsa, Utvärdering och hälsoekonomi. Linköpings universitet, Hälsouniversitetet.
    Andersson, Anna
    PrioriteringsCentrum.
    Carlsson, Per
    Linköpings universitet, Institutionen för medicin och hälsa, Utvärdering och hälsoekonomi. Linköpings universitet, Hälsouniversitetet.
    Transparent Priorities in Östergötland: Part I. The Political Decision Making process2004Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [en]

    In the autumn of 2003 the County Council of Östergötland went all the way in terms of working with transparent horizontal priorities, and was the first county council in the country to do so. Preparations had then been underway for a number of years.

    The aim of this report is to describe the political decision making process during the work with priority setting in Östergötland in 2003, and to analyse the process based on a condition that is of importance if a decision making process is to be considered fair and legitimate.

    Some of the questions we initially had were:

    • Are the politicians going to set any transparent priorities?
    • What is the process like?
    • What actors take part in the decisions?
    • How do the politicians reason in order to arrive at decisions?
    • What do the politicians take into account when making decisions?
    • What are the obstacles to transparent priorities?
    • What are the success factors?

    Our method is based on acquiring information from many sources:

    1. Direct observation at the Public Health and Medical Services Committee’s (PHMSC) two practical priority setting exercises in March and in May 2003
    2. Direct observation at the PHMSC’s information meetings, working meetings and conferences, and the medical advisors’ meetings during September - October 2003.
    3. Interviews with participating politicians, medical advisors, public officials, the Health Care Director, and health professionals during December 2003 - January 2004.
    4. Examination of directives, background material, supporting documents for the decisions, and internal and external documents from the county council.
    5. Focus groups and a before-after questionnaire at the citizens’ meeting in January 2004.

    An additional study focuses on how the priority setting process was reflected in daily newspapers during the autumn of 2003. The results of this study will be reported in an upcoming report.

    Our observations and interviews show that the procedure for priority setting used in Östergötland functioned relatively well but that there were also shortcomings. In addition, we found that with respect to many points the decision making process fulfilled the required conditions for a decision making process to be considered fair and legitimate  reasonable and accepted by the majority  while several conditions were poorly dealt with.

    1. The institution where the decisions are made

    In accordance with current regulations for the County Council, decisions are made by the PHMSC following recommendations from its Presidium. The priority setting decisions were made in a legitimate organisational context with a mandate to make this type of decision.

    2. The persons who participated in the decisions

    Only politicians on the PHMSC took part in formal decision making, but during the preparatory phase with development of proposals for decisions, the Presidium of the PHMSC had the support of medical advisors, public officials, the Health Care Director, as well as administrative assistance. When making decisions, the politicians’ behaviour was consistently supportive. This contributed to making a joint political decision possible despite differences in political views and different opinions. Supporting documents in the form of vertical ranking lists and descriptions of consequences were furnished by the health professionals. When developing these documents for use in decision making, however, representation of professional groups other than physicians was often missing, as was that of “users”, i.e. patients and citizens. The perspectives of many interested parties were represented, while others that could have contributed were missing.

    3. Factors considered in the decisions

    Different individual factors that shaped the decisions are found in the priority setting model that was established in the County Council. The priority setting model is based on ethical principles established by the Swedish Parliament and contains components that are important to consider in priority setting. The politicians had a high level of awareness concerning principles and factors they should consider in their decisions, but in practical discussions they seldom referred directly to individual factors in the model for priority setting.

    4. Reasons for the decisions

    The politicians had not written down their reasons and motives at an early stage, which made transparent discussion difficult concerning both results and their underlying motives. The individual factors the politicians considered during their discussions were weighed together into different composite pictures, clusters of facts, that formed the reasons and motivations for the decisions. As a rule, reasons for decisions did not rest on individual factors, but on a total appraisal of facts.

    5. The decision making process

    The work fulfilled a number of conditions for the decision making process itself within a decision making group that contribute to fairness. We consider that there was great transparency within the decision making group, while there was less transparency toward other politicians and toward other actors in the priority setting process. There was also relatively great outward transparency toward the public. The supporting documents and the final document were published on the Internet. Although a large part of the material was available on the Internet, few knew that it was there and could interpret and understand its content. In other words, although the material was accessible it was nevertheless “inaccessible” to the public.

    6. Mechanisms for appealing decisions

    The intention of the County Council was that it would be possible for its first decisions to be appealed if new facts and arguments emerged. In this first round, however, there was no prepared mechanism for appealing decisions if new facts or arguments emerged.

    The areas where we think there is the greatest need for improvement:

    • Representation of groups other than physicians is needed in order to elucidate problems regarding the entire care chain, from prevention to care to rehabilitation. Greater representation or dialogue with “the users”, i.e. patients and citizens, is needed to obtain their perspective regarding health care policy priority setting and to assure that the priority setting procedure is considered to be fair and legitimate. However, it is necessary to identify appropriate problems about which to carry on a dialogue.
    • An established routine in the decision making process is needed to assure that those who take part in the decisions consider all the components in the County Council’s model for priority setting.
    • Concerning transparency in the decision making process, we consider it important for supporting documents to be developed by means of an transparent internal process that includes health care staff at many levels in order to attain as high internal legitimacy as possible. Sound information must therefore be given to participants’ own organisation: initially concerning the priority setting process, differentiation of roles, guidelines and timeframe; and at the conclusion of the priority setting process concerning what decisions mean in practice for the clinical areas. Guidelines for who should do what, how it should be done, and when it should be done must be clear. Information also needs to be given to the public: initially concerning how the work is carried out, and at the conclusion of the priority setting process concerning the decisions that have been made and a description of possible consequences. The information that is dispersed externally should as far as possible be well adapted and contain information about actual decisions, or preliminary positions the politicians want to convey for public debate.
    • A mechanism for appealing decisions if new knowledge or new arguments emerge is lacking and should be created.
    • Above all, transparency must increase with respect to decisions and reasons for decisions. The possibility of assessing and discussing priority setting decisions increases greatly if the decisions are well-motivated so that facts, values and the weighing of pros and cons are reported.
  • 27.
    Bäckman, Karin
    et al.
    Linköpings universitet, Institutionen för hälsa och samhälle, Centrum för utvärdering av medicinsk teknologi. Linköpings universitet, Hälsouniversitetet.
    Andersson, Anna
    PrioriteringsCentrum.
    Carlsson, Per
    Linköpings universitet, Hälsouniversitetet. Linköpings universitet, Institutionen för hälsa och samhälle, Centrum för utvärdering av medicinsk teknologi.
    Öppna prioriteringar i Östergötland: Del I. Den politiska beslutsprocessen2004Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Hösten 2003 tog landstinget i Östergötland ¾ som första landsting i landet ¾ steget fullt ut att arbeta med öppna horisontella prioriteringar. Förberedelser för detta hade då pågått i flera år.

    Denna rapport syftar till att beskriva den politiska beslutsprocessen under det prioriteringsarbete som pågick i Östergötland under år 2003, samt att analysera processen utifrån ett villkor som är viktigt för att en beslutsprocess skall uppfattas som rättvis och legitim.

    Några av de frågeställningar vi inledningsvis hade var:

    • Kommer politikerna att göra några öppna prioriteringar?
    • Hur ser processen ut?
    • Vilka aktörer deltar i besluten?
    • Hur resonerar politikerna för att komma fram till besluten?
    • Vad beaktar politikerna vid besluten?
    • Vad finns det för hinder för öppna prioriteringar?
    • Vad finns det för framgångsfaktorer?

    Vår metod baseras på informationsinhämtning via flera källor:

    1. Direkt observation vid hälso- och sjukvårdsnämndens två praktiska prioriteringsövningar i mars respektive maj 2003.
    2. Direkt observation vid hälso- och sjukvårdsnämndens informationsmöten, arbetsmöten och sammanträden, samt de medicinska rådgivarnas möten under september-oktober 2003.
    3. Intervjuer med medverkande politiker, medicinska rådgivare, tjänstemän, hälso- och sjukvårdsdirektör och verksamhetsföreträdare under december 2003-januari 2004.
    4. Granskning av direktiv, bakgrundsmaterial, beslutsmaterial samt interna och externa dokument från landstinget.
    5. Fokusgrupper och en före-efterenkät vid ett medborgarmöte i januari 2004.

    Ytterligare en delstudie handlar om hur prioriteringsprocessen har speglats i dagstidningar under hösten 2003. Resultaten av denna studie redovisas i en kommande rapport.

    Våra observationer och intervjuer visar att den procedur för prioriteringar som funnits i Östergötland har fungerat relativt väl, men att det även finns brister. Vi kan också konstatera att beslutsprocessen på flera punkter uppfyller villkoren för att en beslutsprocess ska uppfattas som rättvis och legitim ¾ rimlig och accepterad av flertalet ¾ medan ett par villkor är dåligt bearbetade.

    1. Institutionen där besluten fattas

    Besluten fattas, enligt gällande reglemente för landstinget, av Hälso- och sjukvårdsnämnden efter rekommendationer av dess presidium. Prioriteringsbesluten fattades i ett legitimt organisatoriskt sammanhang som hade mandat att fatta denna typ av beslut.

    2. Personerna som deltog i besluten

    I det formella beslutsfattandet deltog endast politikerna i Hälso- och sjukvårdsnämnden, men under beredningsfasen med framtagning av beslutsförslag hade Hälso- och sjukvårdsnämndens presidium stöd av medicinska rådgivare, tjänstemän, hälso- och sjukvårdsdirektören samt administrativ hjälp. Politikernas beteenden vid beslutsfattande har genomgående varit stödjande. Detta bidrog till att ett gemensamt politiskt beslut kunde fattas trots politiska åsiktsskillnader och olikheter i uppfattning. Verksamhetsföreträdarna levererade beslutsunderlagen i form av vertikala rangordningslistor och konsekvensbeskrivningar. Vid framtagningen av beslutsunderlagen saknades dock ofta representation av andra yrkesgrupper än läkare samt representation av ”brukarna”, d v s patienter och medborgare. Flera intressenters perspektiv fanns representerade vid beslutsfattandet, medan andra som skulle kunnat bidra saknades.

    3. Faktorer som övervägdes vid besluten

    Olika enskilda faktorer som formade besluten återfinns i den prioriteringsmodell som etablerats i landstinget. Prioriteringsmodellen utgår ifrån de av Riksdagen fastställda etiska principerna och innehåller komponenter som är viktiga att beakta för prioriteringar. Politikerna hade en hög medvetenhet om principer och faktorer de borde beakta vid sina beslut, men de hänvisade sällan i de praktiska diskussionerna direkt till enskilda faktorer i prioriteringsmodellen.

    4. Skälen för besluten

    Politikerna hade inte tidigt skrivit ned sina skäl och motiv, vilket försvårar en öppen diskussion både om resultatet och om de underliggande motiven. De enskilda faktorerna som politikerna övervägde under diskussionerna vägdes samman till olika sammansatta bilder, kluster av fakta, som bildade beslutens motiveringar. Skälen för besluten vilade i regel inte på enskilda faktorer utan på en sammanvägning av fakta.

    5. Processen för beslutsfattandet

    Arbetet uppfyllde flera villkor för själva beslutsprocessen inom en beslutsgrupp som bidrar till rättvisa. Öppenheten inom den beslutsfattande gruppen uppfattar vi har varit stor, medan den varit mindre gentemot övriga politiker och andra aktörer i prioriteringsprocessen. Det har även funnits en relativt stor öppenhet utåt, mot medborgarna. Beslutsunderlag och slutdokument låg utlagda på Internet. Även om en stor del av materialet fanns tillgängligt via Internet så var det få som kände till att det fanns där och dessutom kunde tolka och förstå dess innebörd. Med andra ord, även om materialet har varit tillgängligt så har det ändå varit ”otillgängligt” för allmänheten.

    6. Mekanismer för omprövning av besluten

    Landstingets intention var att dessa första beslut skulle kunna omprövas om nya fakta och argument kommer fram. I denna första omgång fanns dock ingen utarbetad mekanism för att ompröva besluten om nya fakta eller argument kommer fram.

    De delar där vi ser att det finns störst behov av förbättringar är främst:

    • Representation av andra yrkesgrupper än läkare behövs för att belysa problematiken för hela vårdkedjan, från prevention till omvårdnad och rehabilitering. Representation eller dialog med ”brukarna”, d v s patienter och medborgare behövs i större utsträckning för att inhämta deras perspektiv på hälso- och sjukvårdspolitiska prioriteringar och för att säkra att prioriteringsproceduren uppfattas som rättvis och legitim. Det gäller dock att identifiera lämpliga problem att föra dialog kring.
    • En inarbetad rutin behövs i beslutsprocessen för att tillse att de som deltar i prioriteringsbesluten överväger alla delkomponenter i landstingets uppsatta prioriteringsmodell.
    • När det gäller öppenheten i beslutsprocessen gör vi bedömningen att det är viktigt att framtagningen av beslutsunderlaget kan ske genom en öppen intern process som inbegriper sjukvårdspersonal på flera nivåer för att åstadkomma en så hög intern legitimitet som möjligt. Fullgod information behöver därför ges till den egna organisationen; initialt om prioriteringsprocessen, rollfördelning, riktlinjer och tidplan; samt i slutet av prioriteringsprocessen om vad besluten innebär för verksamheterna i praktiken. Riktlinjerna för vem som skall göra vad, hur det ska göras och när det ska göras måste vara tydliga. Information behöver också ges till medborgarna; initialt om hur arbetet bedrivs samt i slutet av prioriteringsprocessen om vilka beslut som fattas och en beskrivning av möjliga konsekvenser. Den information som sprids externt bör så långt som möjligt vara väl bearbetad och innehålla information om faktiska beslut, eller preliminära ställningstaganden som politikerna önskar föra ut till en offentlig debatt.
    • En mekanism för omprövning av besluten om ny kunskap eller nya argument kommer fram saknas och bör tillskapas.
    • Framförallt måste öppenheten öka vad avser besluten och beslutsmotiveringarna. Möjligheten att värdera och diskutera prioriteringsbeslut ökar avsevärt om besluten är välmotiverade så att fakta, värdegrund och avvägningar redovisas.
  • 28.
    Bäckman, Karin
    et al.
    Linköpings universitet, Institutionen för medicin och hälsa. Linköpings universitet, Hälsouniversitetet.
    Broqvist, Mari
    Linköpings universitet, Institutionen för medicin och hälsa. Linköpings universitet, Hälsouniversitetet.
    Carlsson, Per
    Linköpings universitet, Institutionen för medicin och hälsa, Utvärdering och hälsoekonomi. Linköpings universitet, Hälsouniversitetet.
    Garpenby, Peter
    Linköpings universitet, Institutionen för medicin och hälsa, Utvärdering och hälsoekonomi. Linköpings universitet, Hälsouniversitetet.
    Jacobsson, Catrine
    PrioriteringsCentrum.
    Johansson, Per
    Linköpings universitet, Institutionen för medicin och hälsa, Utvärdering och hälsoekonomi. Linköpings universitet, Hälsouniversitetet.
    Karlsson, Erling
    PrioriteringsCentrum.
    Larsson, Sven
    PrioriteringsCentrum.
    Lund, Karin
    PrioriteringsCentrum.
    Liss, Per-Erik
    Linköpings universitet, Institutionen för medicin och hälsa, Avdelningen för hälsa och samhälle. Linköpings universitet, Filosofiska fakulteten.
    Nedlund, Ann-Charlotte
    Linköpings universitet, Institutionen för samhälls- och välfärdsstudier. Linköpings universitet, Filosofiska fakulteten.
    Vårdens alltför svåra val?: kartläggning av prioriteringsarbete och analys av riksdagens principer och riktlinjer för prioriteringar i hälso- och sjukvården2007Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    PrioriteringsCentrum har på uppdrag av Socialstyrelsen genomfört en kartläggning av på vilket sätt hälso- och sjukvårdens huvudmän och andra centrala aktörer arbetar med prioriteringar och har utvärderat hur detta arbete överensstämmer med intentionerna i riksdagens beslut om prioriteringar. Vi har även analyserat innehållet i och tillämpningen av riksdagens riktlinjer för prioriteringar i hälso- och sjukvården. Det har skett genom en etisk analys och mot bakgrund av ett stort antal intervjuer i landsting och kommuner samt med representanter för statliga myndigheter och yrkesorganisationer och med ledning av vad som framkommit i tidigare uppföljningar. Vi föreslår i rapporten ett anta förändringar och förtydliganden av riktlinjerna.

    Vi kan konstatera att sättet att arbeta med prioriteringar i landsting och kommuner inte är helt olikt det som gällde när Prioriteringsdelegationen redovisade en motsvarande uppföljning år 2001. Fortfarande finns knappast några öppna beslut om fördelning och prioritering av resurser om man med öppenhet avser att beslutsfattaren medvetet överväger flera alternativ och att grunderna för besluten är kända för dem som önskar ta del av dem.

    I situationer då tillgängliga resurser inte befinner sig i paritet med  önskvärda ambitioner får sjukvårdspersonalen ta det största ansvaret för att besluta om och genomföra ransonering av vården. Förutom på chefsnivå tycks dock sjukvårdpersonal fortfarande i liten utsträckning vara medveten om de etiska principer som enligt riksdagsbeslutet ska styra prioriteringar i vården. Få känner till den etiska plattformen med de tre etiska principerna. Lokala mallar eller styrdokument för prioriteringar är ovanliga. Det saknas nödvändiga förutsättningar för att tillämpa riksdagens prioriteringsbeslut och det finns inte heller några tydliga strategier för hur man vill skapa sådana förutsättningar inom landstingen.

    Den kommunala vård- och omsorgsverksamheten upplever sig fortfarande i ringa utsträckning berörd av den etiska plattformen och prioriteringsprinciperna. Någon gemensam prioritering mellan huvudmännen sker knappast alls.

    Medborgarna är i mycket liten utsträckning involverade i prioriteringsarbetet. Den ökade öppenheten gentemot brukare innebär oftast att viss information om prioriteringar sker genom traditionella kanaler som patientorganisationer, pensionärsråd och handikappråd och synpunkter inhämtas via allmänna patientenkäter medan klagomål hanteras genom patientnämnder.

    Vi har också funnit tydliga skillnader när det gäller hur arbetet med prioriteringar bedrivs idag jämfört med för sex år sedan. Genom Socialstyrelsen och Läkemedelsförmånsnämnden har staten tagit  ledningen när det gäller att visa hur prioriteringar kan göras på ett systematiskt och öppet sätt. Detta arbete har resulterat i en tydlig metodutveckling. Idag finns det dessutom flera exempel på konkret utvecklingsarbete och samverkan mellan huvudmän kring det vidare begreppet kunskapsstyrd vård till vilket systematiska prioriteringar är starkt relaterat. Vi kan också notera olika initiativ till vertikala prioriteringar i verksamheten där det framförallt är läkarkåren som engagerat sig; men också enstaka försök med systematiska politiska prioriteringar. Det finns dessutom flera lovande utvecklingsprojekt rörande prioriteringar som initierats av och drivs av sjukvårdspersonal både lokalt och nationellt. Yrkesförbunden är också mer aktiva idag när det gäller att sprida kunskap om prioriteringar....

  • 29.
    Bäckman, Karin
    et al.
    Linköpings universitet, Institutionen för medicin och hälsa, Utvärdering och hälsoekonomi. Linköpings universitet, Hälsouniversitetet.
    Carlsson, Per
    Linköpings universitet, Institutionen för medicin och hälsa, Utvärdering och hälsoekonomi. Linköpings universitet, Hälsouniversitetet.
    Ekerstad, Niklas
    Linköpings universitet, Institutionen för medicin och hälsa, Utvärdering och hälsoekonomi. Linköpings universitet, Hälsouniversitetet.
    Lindroth, Katrin
    Linköpings universitet, Institutionen för medicin och hälsa, Utvärdering och hälsoekonomi. Linköpings universitet, Hälsouniversitetet.
    Förstudie om de mest sjuka äldre i riktlinjer för vård och omsorg2011Övrigt (Övrigt vetenskapligt)
  • 30.
    Bäckman, Karin
    et al.
    Linköpings universitet, Hälsouniversitetet. Linköpings universitet, Institutionen för medicin och hälsa, Utvärdering och hälsoekonomi.
    Carlsson, Per
    Linköpings universitet, Hälsouniversitetet. Linköpings universitet, Institutionen för medicin och hälsa, Utvärdering och hälsoekonomi.
    Kentson, M.
    Department of Internal Medicine, Jönköping Hospital, Jönköping, Sweden.
    Hansen, S.
    Department of Internal Medicine, Eksjö Hospital, Eksjö, Sweden.
    Engquist, L.
    Department of Internal Medicine, Värnamo Hospital, Värnamo, Sweden.
    Hallert, C.
    Såpkullen Health Care Centre, Norrköping, Sweden.
    Deep venous thrombosis: A new task for primary health care - A randomised economic study of outpatient and inpatient treatment2004Ingår i: Scandinavian Journal of Primary Health Care, ISSN 0281-3432, E-ISSN 1502-7724, Vol. 22, nr 1, s. 44-49Artikel i tidskrift (Refereegranskat)
    Abstract [en]

    Objective - A health economic evaluation of two alternative treatment settings, inpatient care and outpatient care, for acute deep venous thrombosis. Design - A randomised multicentre trial in a defined population in regular clinical practice. Setting - Hospitals and related health care centres in the Jönköping county council in Sweden. Interventions - Patients were randomised to either an inpatient strategy (n = 66) or an outpatient strategy (n = 65) using low-molecular-weight heparin, dalteparin, administered subcutaneously once daily and adjusted for body weight. Subjects - Of 224 eligible patients, 131 entered the trial and 124 completed the economic part of the study. Main outcome measures - Direct medical and direct non-medical costs during a 3-month period. Results - Total direct costs were higher for those in the inpatient strategy group, i.e. Swedish Crowns (SEK) 16 400 per patient (Euro 1899) compared to SEK 12 100 per patient (Euro 1405) in the outpatient strategy group (p < 0.001). More patients in the outpatient group received assistance when they returned home. Few patients in either group reported sick leave. There was no difference in total number of days between the two groups. Conclusions - Total direct costs were significantly lower for the outpatient treatment strategy for deep venous thrombosis compared to the inpatient treatment strategy. No significant difference in health impact could be detected. Deep venous thrombosis can to a greater extent than previously be treated in primary care, safely, at a lower cost, and in accordance with patient preferences.

  • 31.
    Bäckman, Karin
    et al.
    Linköpings universitet, Hälsouniversitetet. Linköpings universitet, Institutionen för hälsa och samhälle, Centrum för utvärdering av medicinsk teknologi.
    Carlsson, Per
    Linköpings universitet, Hälsouniversitetet. Linköpings universitet, Institutionen för hälsa och samhälle, Centrum för utvärdering av medicinsk teknologi.
    Lindroth, Katrin
    Linköpings universitet, Hälsouniversitetet. Linköpings universitet, Institutionen för hälsa och samhälle, Centrum för utvärdering av medicinsk teknologi.
    Transparent priority setting in Sweden - Reactions in the press2006Ingår i: The 6th International Conference on Priorities in Health Care,2006, 2006Konferensbidrag (Övrigt vetenskapligt)
  • 32.
    Bäckman, Karin
    et al.
    Linköpings universitet, Institutionen för medicin och hälsa, Utvärdering och hälsoekonomi. Linköpings universitet, Hälsouniversitetet.
    Karlsson, Erling
    PrioriteringsCentrum.
    Carlsson, Per
    Linköpings universitet, Institutionen för medicin och hälsa, Utvärdering och hälsoekonomi. Linköpings universitet, Hälsouniversitetet.
    Öppna prioriteringar i Östergötland: Del III. Uppföljning av de politiska besluten – hur gick det sedan?2006Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Denna rapport utgör den tredje och sista delstudien som behandlar Landstinget i Östergötlands första prioriteringsprocess som genomfördes år 2003. I den första delstudien studerade vi den politiska beslutsprocessen utifrån ett antal frågeställningar och villkor som är viktiga för att en prioriteringsprocess ska uppfattas som rättvis och legitim (rimlig och accepterad av flertalet människor). I den andra delstudien undersökte vi hur medierna rapporterade kring prioriteringsprocessen och på vilket sätt mediebevakningen bidrog till att skapa intresse och förståelse för den aktuella prioriteringsprocessen i synnerhet och prioriteringar i allmänhet.

    Med anledning av ett kalkylerat budgetöverskridande motsvarande cirka 300 miljoner för år 2004 fick alla verksamhetsområden våren 2003 i uppdrag att minska sina kostnader för länssjukvården med tio procent. I första hand skulle detta ske genom effektivisering av verksamheten och länsövergripande strukturförändringar. För återstoden skulle konsekvensbeskrivningar av erforderliga vårdutbudsminskningar redovisas. Dessa skulle baseras på en rangordning av verksamheten och i första hand utgå från de patientgrupper och vårdinsatser som bedömts minst angelägna – alltså från lägsta rangordningsnivån (10) och uppåt.

    Utifrån detta underlag och efter diskussion med verksamhetsansvariga chefer fattade politikerna sedan beslut om utbudsbegränsningar. Dessa kunde avse överföring till annan klinik/vårdnivå, indikationsskärpning eller helt avstående från vårdinsats för aktuell patientgrupp.

    Denna tredje delstudie syftar dels till att beskriva och försöka förklara innebörden av beslutet och dels till att studera vilka effekter beslutet haft i verksamheterna vid länets sjukhus enligt verksamhetsansvariga chefers uppfattning samt att undersöka om det går att bekräfta dessa bilder med hjälp av landstingets ordinarie statistikuppföljningssystem.

    Informationen har inhämtats genom en kombinerad kvalitativ och kvantitativ metod. Halvstrukturerade intervjuer har genomförts med 12 verksamhetsansvariga chefer. Data har också hämtats från landstingets olika dokument och från dess hemsida på Internet.

    De frågeställningar som inledningsvis identifierades var:

    • Hur uppfattar verksamhetsansvariga chefer innebörden i beslutet?
    • Stämmer beslutet överens med de egna förslagen?
    • Har beslutade utbudsbegränsningar genomförts (helt eller delvis) och om så är fallet; hur gick det till?
    • Blev resultatet av utbudsbegränsningarna som verksamhetsansvariga chefer tänkt sig?
    • Har det skett några andra förändringar inom centrumet/kliniken, utöver beslutet, som påverkat verksamheten?
    • Hur ser verksamhetsansvariga chefer på att arbeta systematiskt med vertikal rangordning av sin verksamhet?

    Våra intervjuer har resulterat i några dominerande intryck:

    • Den absoluta majoriteten av delbesluten om utbudsminskningar inklusive indikationsskärpningar liksom överföring till annan klinik/vårdnivå tycks ha genomförts. I några fall har besluten inte genomförts beroende på att föreståndaren för vårdenheten haft avvikande åsikt och lyckats inrymma vårdinsatsen inom enhetens budget (i de fall den utvecklats mer positivt än vad som förutsågs då beslutsunderlagen sammanställdes).
    • Beslutet har genomförts och förankrats av klinikcheferna på delegation av centrumcheferna. Inga patienter sätts längre upp på väntelistor för de utbudsbegränsade åtgärderna – i princip – och remisser från primärvården skickas tillbaks.
    • Intervjuade verksamhetsföreträdare uppgav att de inte hade någon möjlighet att följa upp beslutets effekter med hjälp av tillgängliga statistikrapporteringssystem – vare sig avseende volymen av utförda vårdinsatser eller ekonomiska effekter.
    • Det fanns skilda uppfattningar bland verksamhetsföreträdarna om det politiska beslutet om vårdutbudsminskning innebar ett förbud att i fortsättningen erbjuda aktuell vårdinsats eller endast utgjorde ett stöd för att avstå från densamma. Direktiven stöder det första alternativet, som var det mest realistiska i den aktuella situationen, men principen borde tydliggjorts för att ha relevans även i andra situationer.
    • Majoriteten av verksamhetsansvariga chefer uppgav att beslutets innehåll inte riktigt motsvarade deras förväntningar. Flera av dem syftade på att de inte förväntat sig att politikerna skulle fatta beslut om utbudsbegränsningar på så hög rangordningsnivå på verksamheternas rangordningslistor som de gjorde, d v s att beslutet fick stora konsekvenser.
  • 33.
    Bäckman, Karin
    et al.
    Linköpings universitet, Institutionen för hälsa och samhälle, Centrum för utvärdering av medicinsk teknologi. Linköpings universitet, Hälsouniversitetet.
    Lindroth, Katrin
    Linköpings universitet, Institutionen för hälsa och samhälle, Centrum för utvärdering av medicinsk teknologi. Linköpings universitet, Hälsouniversitetet.
    Carlsson, Per
    Linköpings universitet, Institutionen för hälsa och samhälle, Centrum för utvärdering av medicinsk teknologi. Linköpings universitet, Hälsouniversitetet.
    Öppna prioriteringar i Östergötland: del II. Massmediernas rapportering av beslutsprocessen2005Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Denna rapport utgör andra delen av två som behandlar prioriteringsprocessen i Östergötlands läns landsting hösten 2003. I delstudie ett har vi studerat den politiska beslutsprocessen utifrån ett flertal frågeställningar och villkor som är viktiga för att en prioriteringsprocess ska uppfattas som rättvis och legitim (rimlig och accepterad av flertalet). En viktig del av demokratin är medierna, som har en betydelsefull roll som granskare och informationsbärare.

    Syftet med denna delstudie var att undersöka vilken roll massmedierna (dagstidningarna) spelade under prioriteringsprocessen i landstinget; hur de agerade under händelseförloppet och hur de framställde ämnet, samt öka förståelsen för på vilket sätt medierna kan tänkas påverka ett skeende.

    I materialet ingår länets fyra lokala dagstidningar, fyra stora nationella dagstidningar samt två kvällstidningar under perioden augusti till december år 2003 (Internetupplagan). Artiklarna har klassificerats utifrån variabler i ett förbestämt analysschema. Resultatet kan kort sammanfattas i följande punkter:

    • Totalt ingick 223 artiklar, varav 198 i länets dagstidningar i materialet. Flest artiklar publicerades i direkt anslutning till det politiska beslutet och tiden närmast därefter. Kvantiteterna i studien är antagligen något lägre än antalet artiklar publicerade i tidningarnas pappersversioner.
    • Nyhetsartiklar var vanligast följt av insändare. Ledare och debattartiklar utgjorde en mindre del.
    • Prioriteringsprocessen, eller resultatet av den (besluten om utbudsbegränsningar), var artiklarnas huvudämne.
    • Det var ungefär lika stort fokus på själva prioriteringsprocessen som sådan, som på resultatet av den, besluten. Debattartiklar var de som till största delen fokuserade på processen.
    • Ämnet ”vården” (d v s hälso- och sjukvården i stort, systemet/organisationsformen, att höja eller sänka skatter et c) var det enskilda ämne som oftast lyftes fram.
    • Politiker från något av majoritetspartierna eller medborgarna själva kom oftast till tals.
    • Negativt vinklade artiklar dominerade, men de positivt vinklade artiklarna tillsammans med de neutrala och beskrivande var sammantaget något fler än de negativa.
    • Knappt hälften av artiklarna såg hinder eller farhågor med öppna prioriteringar eller denna specifika prioriteringsprocess. De nationella dagstidningarna rapporterade om möjligheter med en ökad öppenhet i prioriteringsprocessen, medan kvällstidningarna rapporterade om hinder.
    • Argument för prioriteringar och den aktuella prioriteringsprocessen fokuserade mer på besluten i sig och de mer kortsiktiga effekter de får, medan kritikerna som ger argument emot gav uttryck för mer långtgående farhågor och såg återverkningar för samhället och hälso- och sjukvårdssystemet i stort.
    • Källor angavs i nyhetsartiklar, men saknas i andra typer av artiklar.
    • Få artiklar hade ett klart positivt tema. Dominerande teman i de mer negativa artiklarna uttryckte misstankar om att demokratin hotas och att vården nedmonteras och värdeladdade ord används. De mer neutralt hållna artiklarna var till största delen beskrivande i sin karaktär.

    Sammanfattningsvis är vi övertygade om att den omfattande mediebevakningen har bidragit till att uppmärksamma allmänheten på förekomsten av prioriteringar som ett ”nytt” fenomen och därmed också öka förståelsen av vad att prioritera i hälso- och sjukvården innebär i realiteten. Den relativt negativa och fragmentariska rapporteringen i samband med Landstinget i Östergötlands prioriteringar har antagligen i det korta perspektivet försvårat utvecklingsarbetet med öppna prioriteringar. Att försöka förändra medierna är ingen framkomlig väg till att få en mer saklig publicitet om prioriteringsarbetet, utan de som arbetar med att utveckla prioriteringsprocessen i landsting och kommuner måste själva lära sig kommunicera och lägga ned mycket tid på att utforma ”sitt budskap” för att inte bli helt utelämnade till mediernas egna tolkningar och rapporteringar. Vikten av en bra informationsstrategi är därför självklar.

    För att bemöta mediernas kritiska och fragmentariska rapportering – som delvis har sin grund i t ex missförstånd eller okunnighet, bevakning av egenintressen som är hotade i sak eller hotade på systemnivå - är det också viktigt att landsting och kommuner satsar tid och resurser på både mer och fylligare information till de egna medarbetarna. Genom att söka sig andra kommunikationsvägar än via medierna, t ex genom direkt medborgardialog, kan företrädare för vårdens prioriteringsarbete skapa nya former för att sprida information men också få till stånd en djupare dialog kring svåra frågor.

  • 34.
    Bäckman, Karin
    et al.
    Linköpings universitet, Hälsouniversitetet. Linköpings universitet, Institutionen för medicin och hälsa, Utvärdering och hälsoekonomi.
    Nedlund, Ann-Charlotte
    Linköpings universitet, Hälsouniversitetet. Linköpings universitet, Institutionen för medicin och hälsa, Utvärdering och hälsoekonomi.
    Carlsson, Per
    Linköpings universitet, Hälsouniversitetet. Linköpings universitet, Institutionen för medicin och hälsa, Utvärdering och hälsoekonomi.
    Garpenby, Peter
    Linköpings universitet, Hälsouniversitetet. Linköpings universitet, Institutionen för medicin och hälsa, Utvärdering och hälsoekonomi.
    Erfarenheter av öppna politiska prioriteringar: uppföljning av prioriteringar i Östergötland efter fyra år2008Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

     

    År 2003 fattade politikerna i landstinget beslut om att vissa åtgärder inte längre skulle rymmas inom det offentliga åtagandet. Beslutet var en nyhet så till vida att man öppet redovisade innehållet i sitt beslut och hur man gått till väga för att fatta det. Den mediala uppmärksamheten blev enorm och beslutet, som i medierna fick beteckningen "svarta listan", debatterades både på lokal och på nationell nivå. Erfarenheterna av detta förskräckte många politiker i landet – trots att myndigheter, läkare m fl organisationer välkomnade initiativet.

    Detta är den fjärde rapporten om Landstinget i Östergötlands arbete med prioriteringar i hälso- och sjukvården. Landstinget har sedan dess arbetat vidare på samma spår och vidareutvecklat sin procedur för politiska prioriteringar. I denna rapport presenteras resultatet av en studie som syftat till att dels studera 2006 års prioriteringsprocedur i landstinget och dels att belysa eventuella skillnader i hur prioriteringarna gjorts över åren 2003-2006. Vi intervjuade politiker, tjänstemän och vårdföreträdare. Särskilt fokus har lagts vid att studera förväntningar, målsättningar och eventuella förändringar av dessa, förändringar av procedur och praktiskt arbetssätt inklusive rollfördelning, hur resonemang förts, förankring i olika grupper samt hur de intervjuade såg på öppenhet.

    Att ha studerat Östergötlands arbete med prioriteringar under fyra år har även gett oss möjligheten att karaktärisera en politisk prioriteringsprocedur. Under de senaste fyra åren har arbetet med prioriteringar utvecklats på flera sätt i Östergötland. Landstinget har nått relativt långt när det gäller att etablera en prioriteringsprocedur som en naturligt återkommande "aktivitet". Rangordningslistor finns nu upprättade för fler sjukdomsområden än tidigare, enligt uppsatta riktlinjer. Fler yrkesgrupper deltar på senare år i framtagandet av rangordningslistor och konsekvensbeskrivningar. Motiveringar till besluten har inte funnits alla år men har utvecklats.

    Exempel på vad de intervjuade upplevde har förbättrats är:

    • En tydligare procedur och vem som ansvarar för vad.

    • En mer realistisk tidsplan med mer planerad tid för diskussioner och bearbetning av beslutsunderlag.

    • En ökad kommunikation mellan den politiska arenan och sjukvårdsverksamheterna, via tjänstemännen som uppfattas ha en central roll som översättare, medlare och i att vara den drivande parten.

    Trots i mångt och mycket positiva utvecklingstendenser mot en transparent procedur för politiska prioriteringar finner vi några förbättringsområden, t ex:

    • Hur kunskapen om tankarna bakom prioriteringsproceduren och om hur resursfördelningsbeslut går till lämpligt bör spridas i hela organisationen.

    • Hur rollfördelning och vilka beslut som kan vara lämpliga att föra upp till den politiska nivån bör preciseras.

    • Hur beslutsunderlag i form av rangordningslistor och konsekvensbeskrivningar bör kompletteras med t ex information från särskilda behovsanalyser och med politiska värderingar vid politikernas beslut.

    • Hur den interna förankringen bör gå till.

    • Hur den externa förståelsen och förankringen bör uppmuntras samt hur besluten och dess motiveringar bör presenteras.

    • Hur arbetsformer, beslut och implementering av beslut bör följas upp och utvärderas.

    Utifrån erfarenheterna från Östergötlands arbete fann vi att ett lämpligt sätt att karaktärisera en procedur för politiska prioriteringar är att resonera utifrån sex olika faser:

    1. Förutsättningsfasen (direktiv, förutsättningar, roller)

    2. Underlagsfasen (framtagning av beslutsunderlag)

    3. Dialogfasen (den interna dialogen)

    4. Beslutsfasen (att fatta beslut och motivera sitt ställningstagande)

    5. Offentlighetsfasen (publicering, aktiviteter, intern förankring och extern förståelse)

    6. Uppföljningsfasen (uppföljning och utvärdering av procedur och resultat).

    Vi ger i rapporten några korta reflektioner för var och en av dessa och resonerar kring lärdomar och grundläggande komponenter att ägna en del omtanke när man planerar för en prioriteringsprocedur för politiska prioriteringar.

    Slutligen konstaterar vi att det i princip råder konsensus bland ledande politiker, tjänstemän och verksamhetschefer om behovet av att arbeta med öppna prioriteringar, men att det finns en osäkerhet i hur det praktiskt ska gå till i alla delar. Vi tror inte att vi lyckats belysa alla aspekter på hur en arbetsmodell för politiska prioriteringar kan se ut ännu men förhoppningsvis kan våra reflektioner utgöra utgångspunkter för fortsatt arbete och vidareutveckling.

  • 35. Calltorp, Johan
    et al.
    Carlsson, PerLinköpings universitet, Institutionen för hälsa och samhälle, Centrum för utvärdering av medicinsk teknologi. Linköpings universitet, Hälsouniversitetet.Holmström, StefanLevin, Lars-ÅkeLinköpings universitet, Institutionen för hälsa och samhälle, Centrum för utvärdering av medicinsk teknologi. Linköpings universitet, Hälsouniversitetet.Persson, JanLinköpings universitet, Institutionen för hälsa och samhälle, Centrum för utvärdering av medicinsk teknologi. Linköpings universitet, Tekniska högskolan.
    Att beställa hälso- och sjukvård: teori och praktik utifrån fem exempel1998Samlingsverk (redaktörskap) (Övrigt vetenskapligt)
  • 36.
    Carlsson, Per
    Linköpings universitet, Institutionen för medicin och hälsa, Avdelningen för hälso- och sjukvårdsanalys. Linköpings universitet, Hälsouniversitetet.
    Beslutsstöd vid prioriteringar från statliga myndigheter2013Ingår i: Att välja rättvist: om prioriteringar i hälso -och sjukvården / [ed] Per Carlsson och Susanne Waldau, Lund: Studentlitteratur, 2013, 1:1, s. 137-147Kapitel i bok, del av antologi (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Hälso- och sjukvårdens resurser räcker inte till alla behov och önskemål från patienter och medborgare, vilket gör att personal och beslutsfattare hamnar i svåra situationer. Hur ska vi veta att det är rätt patienter som tvingas stå tillbaka? Att välja rättvist tar upp centrala begrepp och etiska principer kring prioriteringar. Boken beskriver även metoder för att göra prioriteringar på ett systematiskt sätt och erfarenheter av såväl nationella som internationella prioriteringar.

    Prioriteringsbeslut fattas på alla nivåer och kan gälla fördelning av resurser till olika verksamheter, behandlingsbeslut av enskilda patienter eller investeringar i nya medicinska metoder. Boken ger förslag på hur beslutsunderlagen kan förbättras. Här ges anvisningar om hur man mäter behov och nytta hos patientgrupper och i befolkningen, hur kostnadseffektivitet beräknas och hur man skapar ett kunskapsunderlag. På så sätt får läsaren inte bara ta del av prioriteringarnas teori utan även av deras praktik, inte minst genom konkreta exempel på hur öppna prioriteringar i dag tillämpas i svensk hälso- och sjukvård.

    Boken är avsedd för dig som arbetar kliniskt eller planerar att arbeta med prioriteringar – nationellt, i landsting eller i kommuner. Boken ger även en värdefull inblick för dig som vill lära mer om hur vårdens svåra val ska kunna hanteras i framtiden.

  • 37.
    Carlsson, Per
    Linköpings universitet, Hälsouniversitetet. Linköpings universitet, Institutionen för hälsa och samhälle, Centrum för utvärdering av medicinsk teknologi.
    Forskning, utbildning och utveckling går hand i hand2005Ingår i: Närmare patienten. 10 år av forskningssamverkan mellan tre landsting och Hälsouniversitetet 1995-2005, Linköping: FORSS , 2005, s. 21-26Kapitel i bok, del av antologi (Övrig (populärvetenskap, debatt, mm))
  • 38.
    Carlsson, Per
    Linköpings universitet, Hälsouniversitetet. Linköpings universitet, Institutionen för hälsa och samhälle, Centrum för utvärdering av medicinsk teknologi.
    Health technology assessment and piriority setting for health policy in Sweden2004Ingår i: International Journal of Technology Assessment in Health Care, ISSN 0266-4623, E-ISSN 1471-6348, Vol. 20, nr 1, s. 44-54Artikel i tidskrift (Refereegranskat)
    Abstract [en]

    This article describes the development of health technology assessment (HTA) in Sweden, its influence on decision making, and its link with priority setting. Sweden has a well established governmental HTA body, the Swedish Council on Technology Assessment in Health Care (SBU), and an increasing number of regional/local HTA organizations. HTA has had an impact on clinical practice and is used to some extent in policy decisions. Several initiatives have now been taken to develop processes for open priority setting of health-care services. With the establishment of a new agency to undertake reimbursement decisions on pharmaceuticals, and greater patient and public involvement in decision making, it seems inevitable that HTA will play a more important role in priority setting in the near future.

  • 39.
    Carlsson, Per
    Linköpings universitet, Hälsouniversitetet. Linköpings universitet, Institutionen för hälsa och samhälle.
    Läkemedelsförmånsnämndens prioriteringar - riktlinjer klargör2003Ingår i: Läkartidningen, ISSN 0023-7205, E-ISSN 1652-7518, Vol. 100, s. 2428-2429Artikel i tidskrift (Övrigt vetenskapligt)
  • 40.
    Carlsson, Per
    Linköpings universitet, Hälsouniversitetet. Linköpings universitet, Institutionen för hälsa och miljö.
    Ny medicinsk teknologi - hot eller hopp?2001Ingår i: Läkartidningen, ISSN 0023-7205, E-ISSN 1652-7518, Vol. 98, s. 4816-4820Artikel i tidskrift (Övrigt vetenskapligt)
  • 41.
    Carlsson, Per
    Linköpings universitet, Hälsouniversitetet. Linköpings universitet, Institutionen för hälsa och samhälle, Centrum för utvärdering av medicinsk teknologi.
    Pengar, piller och politik1998Ingår i: Läkemedel på gott och ont, Stockholm: Spri : Svenska läkaresällskapet , 1998Kapitel i bok, del av antologi (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

        

  • 42.
    Carlsson, Per
    Linköpings universitet, Institutionen för medicin och hälsa, Utvärdering och hälsoekonomi. Linköpings universitet, Hälsouniversitetet.
    Priority setting in health care: Swedish efforts and experiences2010Ingår i: Scandinavian Journal of Public Health, ISSN 1403-4948, E-ISSN 1651-1905, Vol. 38, nr 6, s. 561-564Artikel i tidskrift (Övrigt vetenskapligt)
  • 43.
    Carlsson, Per
    Linköpings universitet, Institutionen för tema. Linköpings universitet, Filosofiska fakulteten.
    Spridning och ekonomiska effekter av medicinsk teknologi vid behandling av magsår, prostataförstoring och gallsten1987Doktorsavhandling, monografi (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [en]

    The general aim of the study is to analyse the economic consequences of diffusion and changed utilization of medical technology. The intention is to widen the empirical basis prospects for assessing the future consequences of technologies other than those studied within the scope of this project. The investigation consists of case studies of three common technologies in medical care. These are cimetidine, a pharmaceutical for treating peptic ulcer, transurethral resection (TURP) for treating benign prostatic hyperplasia and open operation (cholecystectomy) for gallstone treatment.

    The studies of cimetidine and TURP illustrate a common trend in medical care where the introduction of new medical technology leads both to a reduced risk for the patient and a reduction in the cost per treatment.The lower risk in combination with increased expectations on the part of the patient and the medical profession leads to increased utilization, the overall result being an increase in the costs of medical care.

    Certain effects on the indirect costs which arise outside medical care have been analysed. The results show that the increased utilization of cimetidine has until 1983 been profitable in terms of social economics. This is in addition to the gains achieved in the form of less pain and discomfort. The increased utilization of TURP has probably not led to any relative reductions in indirect costs. One reason for this is that the average age of patients with benign prostatic hyperplasia is high. Since most patients are over 65, faster rehabilitation has a low valuation in economic terms. Fewer gallstone operations mean a larger reduction in cost both for medical care and society as a whole through reduced sick leave.

    In the study, a number of hypotheses have been formulated regarding important factors for the diffusion and utilization of medical technology. Further research remains to be done in order to determine these relationships with certainty.

    The study also shows that the utilization of a technology can rapidly change and that it can begin to be utilized in other situations than those demonstrated to be effective in scientific studies. Extended indicationsfor utilizing the technology may lead to increased costs of medical care. The total effect on health of an increased utilization is often unknown.

  • 44.
    Carlsson, Per
    Linköpings universitet, Institutionen för medicin och hälsa, Utvärdering och hälsoekonomi. Linköpings universitet, Hälsouniversitetet.
    Vad ska vi välja?Om vårdens prioriteringar2010Ingår i: Vårdens utmaningar / [ed] Anders Anell, Ulf-G. Gerdtham, SNS förlag, 2010, 1, s. 78-113Kapitel i bok, del av antologi (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Kvaliteten på svensk hälso- och sjukvård står sig väl i jämförelse med vården i andra länder, med undantag av sämre tillgänglighet. Problem med köer och väntetider i vården delar Sverige för övrigt med andra länder i Norden och Storbritannien. Det finns dock stora utmaningar för svensk hälso- och sjukvård, inte minst vad gäller den långsiktiga finansieringen. Andra centrala frågor handlar om prioriteringar, primärvårdens organisation, valmöjligheter och inflytande för patienterna, samverkan mellan primärvård och specialistvård, användningen av nya läkemedel och annan medicinsk teknologi m.m.Boken, som är skriven av några av Sveriges främsta forskare, resonerar kring några centrala policyfrågor och utmaningar för svensk sjukvård. Författarna analyserar också lösningar i andra länder och erfarenheterna av dessa. Professorerna Anders Anell och Ulf Gertdham, båda vid Lunds universitet, är redaktörer. Övriga författare: professor Per Carlsson, chef på Prioriteringscentrum, Linköpings universitet, dr Gudbjörg Erlingsdóttir, Lunds universitet, dr Charlotta Levay, Lunds universitet, professor C-H Lyttkens, Lunds universitet, dr Gert Paulsson, Lunds universitet och professor Ulf Persson, Institutet för hälso- och sjukvårdsekonomi (IHE), Lunds universitet.

  • 45.
    Carlsson, Per
    et al.
    Linköpings universitet, Institutionen för medicin och hälsa, Medicinsk teknologiutvärdering. Linköpings universitet, Hälsouniversitetet.
    Alwin, Jenny
    Linköpings universitet, Institutionen för medicin och hälsa, Medicinsk teknologiutvärdering. Linköpings universitet, Hälsouniversitetet.
    Brodtkorb, Thor-Henrik
    Linköpings universitet, Institutionen för medicin och hälsa, Medicinsk teknologiutvärdering. Linköpings universitet, Hälsouniversitetet.
    Heintz, Emelie
    Linköpings universitet, Institutionen för medicin och hälsa, Medicinsk teknologiutvärdering. Linköpings universitet, Hälsouniversitetet.
    Persson, Jan
    Linköpings universitet, Institutionen för medicin och hälsa, Medicinsk teknologiutvärdering. Linköpings universitet, Hälsouniversitetet.
    Roback, Kerstin
    Linköpings universitet, Institutionen för medicin och hälsa, Medicinsk teknologiutvärdering. Linköpings universitet, Hälsouniversitetet.
    Tinghög, Gustav
    Linköpings universitet, Institutionen för medicin och hälsa, Medicinsk teknologiutvärdering. Linköpings universitet, Hälsouniversitetet.
    Nationellt system för utvärdering, prioritering och införandebeslut av icke-farmakologiska sjukvårdsteknologier: en förstudie2010Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Behovet av ett system för nationella utvärderingar för andra sjukvårdsteknologier än läkemedel har aktualiserats. Det finns flera förslag om att införa en typ av ”behandlingsförmånsnämnd”. Socialstyrelsen, Läkemedelsverket, SBU och TLV har gemensamt uppdragit åt Centrum för utvärdering av medicinsk teknologi (CMT) vid Linköpings universitet att genomföra en förstudie som belyser problem och analyserar förutsättningarna för nationella utvärderingar inom området. Förstudien ska ge underlag för myndigheternas ställningstagande till om det finns behov av att ta ytterligare utredningsinitiativ.

    Förstudiens övergripande syfte är att skapa en bakgrundsbeskrivning för hur utvärdering, prioritering och införandebeslut av nya icke-farmakologiska sjukvårdsteknologier genomförs i Sverige och andra länder idag. Underliggande frågeställningar som undersöks är:

     

    1. Hur kan man i syfte att avgränsa införandebeslut, definiera och kategorisera icke-farmakologiska teknologier?
    2. Hur är det nuvarande systemet för utvärdering, prioritering och införandebeslut i Sverige uppbyggt med fokus på SBU, Läkemedelsverket, Socialstyrelsen och TLV?
    3. Hur har andra länder organiserat sina system för utvärdering, prioritering och införandebeslut av icke-farmakologiska teknologier?

    Inom ramen för projektet har det inte varit möjligt att studera andra länders sjukvårdssystem i detalj på plats. Vi har varit hänvisade till beskrivningar av systemen i andra länder baserade på vetenskapliga artiklar, rapporter samt olika organisationers officiella dokument etc. som finns tillgängliga på Internet. Detta har i vissa fall kompletterats med intervjuer med nyckelpersoner. Samma sak gäller för beskrivningen av de svenska myndigheterna. Information om förekomsten av olika typer av teknologier har hämtats från officiella sammanställningar och registerdata. Vi redovisar information från sex länder där vi funnit tillräckligt med information för att preliminärt kunna besvara de frågor vi formulerat i förväg. Dessa länder är Australien, Nya Zeeland, England, Spanien, Italien, Kanada och USA.

    Vi drar följande slutsatser från förstudien:

    Det är relativt komplicerat att definiera vad vi menar med andra sjukvårdsteknologier än de som är baserade på läkemedel och avgränsa de teknologier som kan tänkas bli föremål för en reglering. Vårt praktiska försök att beskriva de teknologier som SBU Alert utvärderat visar:

    • att kirurgiska åtgärder och medicinska åtgärder dominerar men även förhållandevis många screeningprogram har blivit utvärderade,
    • att bland insatsfaktorerna dominerar medicinteknisk utrustning tillsammans med läkemedel. Aktiva implantat och biologiska produkter är också relativt vanligt förekommande. Hjälpmedel och dentala produkter ingår nästan inte alls som primär insatsfaktor,
    • att de allra flesta teknologier används primärt i behandlande syfte. Diagnostiska teknologier är också relativt vanliga.

    När vi tar bort läkemedel ur sammanställningen och kombinerar åtgärd och insatsfaktor bildas 18 olika kategorier av sjukvårdteknologier som SBU Alert utvärderat. Här dominerar kombinationen kirurgisk åtgärd och medicinteknisk utrustning. Därefter följer kirurgisk åtgärd och insättning av aktivt implantat. Vi föreslår i rapporten ett sätt att definiera och klassificera teknologier som vi funnit användbart för ändamålet. Denna utesluter inte läkemedel utan läkemedel ingår som en insatsfaktor bland flera.

    Ett annat syfte var att skapa en bakgrundsbeskrivning för hur utvärdering, prioritering och införandebeslut av nya icke-farmakologiska teknologier genomförs i Sverige och andra länder idag. Vi har identifierat ett antal centrala komponenter som vi anser är värda att beakta vid en utformning av ett nationellt system för utvärdering, prioritering och införandebeslut av nya ickefarmakologiska sjukvårdsteknologier. Dessa komponenter är:

    • Organisatorisk nivå - På vilken organisatorisk nivå bör införandebeslut avicke-farmakologiska sjukvårdsteknologier ske?
    • Omfattning- Bör man vara allomfattande eller selektiv vid inklusion/urval avsjukvårdsteknologier för utvärdering?
    • Baspaket - Bör det finnas en baslista som visar vad som finansieras medoffentliga medel eller är det tillräckligt att enbart redovisa nya beslut påmarginalen?
    • Mångfald av aktörer - Bör det vara en eller många aktörer som svarar förutvärdering, prioritering och beslut om finansiering?
    • Faktaproducent - Vem är lämpligast att tillhandahålla faktaunderlaget?
    • Öppenhet - Hur öppen bör man vara i sin redovisning av beslutsprocess ochresultat?
    • Politisk involvering - Hur politiskt oberoende bör besluten vara?
    • Budgetansvar - Bör det finnas ett budgetansvar hos den enhet som rekommenderar eller fattar införandebeslut?
    • Nytt och gammalt - Bör besluten gälla både införande av nya teknologier och tmönstring av gamla?
    • Värdegrund – Bör det finnas en explicit värdegrund för prioriteringar och hur bör den utformas?
    • Omprövning - Bör det finnas en mekanism för omprövning av beslut?

    Sammanfattningsvis ser vi en utveckling i andra länder som går i riktning mot en ökad grad av utvärdering och prioritering vid beslut avseende införande av andra sjukvårdsteknologier än läkemedel. Vårt preliminära intryck är att i stort sett samtliga system vi studerat fortfarande är under utveckling och att de ännu inte funnit sina former. I t.ex. Australien och Nya Zeeland känner vi till att pågår det utredningar som föreslår eller ska komma med förslag till förbättringar.

    Våra än så länge begränsade studier av olika länders system har visat att det inte finns något perfekt system att kopiera direkt. Sättet på vilket de olika systemen är uppbyggda hänger delvis samman med hur respektive lands sjukvård är organiserad och hur mycket resurser som man har valt att avsätta för detta ändamål. Resultatet från förstudien visar emellertid att det finns ett antal länder som har större erfarenhet av ”godkännande” av icke-läkemedelsbaserade teknologier än vad vi har i Sverige. De mest intressanta länderna är England, Nya Zeeland, Kanada och Australien. Möjligen kan Spanien också vara av intresse. Det finns därför stor anledning att överväga hur man på bästa sätt kan fördjupa sig i dessa länders system och komplettera med erfarenheter från ytterligare några länder som vi inte haft möjlighet att studera i förstudien. Dit hör Nederländerna, Israel, Frankrike och Norge.

    För att kunna bli skarpare i analysen av andra system vid ett eventuellt fortsatt arbete bör man antagligen utgå från en eller flera modeller för en svensk mekanism. För att komma fram till en eller flera sådana tentativa modeller bör landstingen involveras i arbetet. Detta kan ske genom att arrangera en workshop med representanter från myndigheter, landstingen och yrkesförbund som tillsammans tar ställning till och vidareutvecklar preliminära modeller som sedan kan analyseras och diskuteras i ljuset av erfarenheter från andra länder.

  • 46.
    Carlsson, Per
    et al.
    Linköpings universitet, Hälsouniversitetet. Linköpings universitet, Institutionen för hälsa och samhälle, Centrum för utvärdering av medicinsk teknologi.
    Anell, Anders
    Institutet för hälsoekonomi IHE.
    Eliasson, Mats
    Sunderby sjukhus, Luleå.
    Hälsoekonomi får allt större roll för sjukvårdens prioriteringar. Bättre användning av vårdens knappa resurser hälsoekonomis mål2006Ingår i: Läkartidningen, ISSN 0023-7205, E-ISSN 1652-7518, Vol. 103, nr 46, s. 3617-3623Artikel i tidskrift (Refereegranskat)
  • 47.
    Carlsson, Per
    et al.
    Linköpings universitet, Institutionen för hälsa och samhälle, Centrum för utvärdering av medicinsk teknologi. Linköpings universitet, Hälsouniversitetet.
    Anell, Anders
    Institutet för hälso- och sjukvårdsekonomi.
    Jansson, Sandra
    Institutet för hälso- och sjukvårdsekonomi.
    Garpenby, Peter
    Linköpings universitet, Institutionen för hälsa och samhälle, Centrum för utvärdering av medicinsk teknologi. Linköpings universitet, Hälsouniversitetet.
    Liss, Per-Erik
    Linköpings universitet, Filosofiska fakulteten. Linköpings universitet, Institutionen för hälsa och samhälle, Tema hälsa och samhälle.
    Lund, Karin
    PrioriteringsCentrum.
    Prioriteringar inom hälso- och sjukvård - erfarenheter från andra länder2005Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Under de senaste femton åren kan man notera ett uppvaknande hos politiker i flera länder när det gäller behovet av att göra prioriteringar i hälso- och sjukvården. I själva verket har ransonering skett i alla tider. Sådan kan dock föregås av mer eller mindre medvetna och systematiska prioriteringar. När svenska politiker i likhet med sina kollegor i andra länder började prata om behovet av att göra prioriteringar handlade det om att göra dem mer öppet än vad som gällt tidigare. Det har dock visat sig svårt att agera öppet på grund av mängd orsaker. Avsaknaden av enhetliga begrepp, svårt att bestämma vilka kriterier för rättvisa som skall användas och en oförståelse från allmänheten att hälso- och sjukvård ska begränsas på något sätt är exempel på sådana svårigheter. För att övervinna dessa svårigheter har man valt olika strategier i de länder som på allvar försökt göra sina prioriteringar mer öppna. I några länder har man valt att fokusera på att utveckla en gemensam värdegrund medan andra valt att utveckla medborgardialogen. I ytterligare andra länder väljer man att undvika att tala öppet om prioriteringar.

    I den internationella debatten är det framförallt de amerikanska etikerna Norman Daniels och James Sabin teorier om diskursiv rättvisa som fått ett stort genomslag. De menar att vi aldrig kommer att kunna nå en fullständig enighet om vilka principer som skall gälla vid nödvändiga prioriteringar. Istället anser de att det borde vara möjligt att nå större acceptans om ett prioriteringsbeslut fattats på ett sätt som flertalet anser som legitimt och rättvist. Förutom kravet på öppenhet är det enligt Daniels och Sabin viktigt att grunderna för besluten uppfattas som relevanta. Ett sätt för beslutsfattare att uppnå detta är att alliera sig med andra grupper som åtnjuter viss legitimitet t ex att politiker och vårdpersonal samarbetar. Ett annat sätt kan vara att rationalisera svåra beslut; d v s ge dem karaktär av att vara rationella. Här spelar tillgången på fakta om olika hälso- och sjukvårdsinsatsers effekter och patientnytta en stor roll.

    Andra forskare menar att prioriteringar av sjukvård alltid innehåller ett stort mått av värderingar och individuella variationer mellan olika patienter. Därför kan man inte grunda sina ställningstaganden på vetenskapliga studier och utarbeta riktlinjer utan istället låta sig styras av vedertagna etiska principer. I Sverige gäller sedan 1997 principen att de med stora behov av vård i första hand skall garanteras vård. Denna princip liksom principen om människors lika värde och kostnadseffektivitet som Riksdagen tagit ställning till är ett försök få igång en bred dialog kring prioriteringar men även att bidra med en plattform för mer öppna och legitima prioriteringar i hälso- och sjukvården. I praktiken visar det sig svårt att omsätta allmänna principer i det dagliga beslutsfattandet.

    I Sverige efterlyser läkare och andra vårdgrupper tydligare riktlinjer för att kunna ta sitt ansvar för prioriteringar. Den aktuella genomgången visar att man nått olika långt när det gäller öppenheten i de länder som ingår i vår undersökning.

    Norge var tidigt ute med att utarbeta riktlinjer för prioriteringar inom hälso- och sjukvården. Redan år 1987 avlämnade regeringen en offentlig utredning (NOU 1987:23) i ämnet (Lönning I). Tio år senare återkom regeringen med ytterligare tankar och förslag i NOU 1997:18 (Lönning II). Liksom i alla västländer har den norska hälso- och sjukvårdssektorn haft kostnadsproblem. I synnerhet under 1990-talet tycks kostnaderna ha vuxit i en snabbare takt än vad tillgängliga resurser har tillåtit. En öppen prioritering i enlighet med Lönning-utredningarna tycks dock inte ha varit lösningen på detta dilemma. Genomgången av den norska hälso- och sjukvården ger inget stöd för att dessa tankar fått genomslag i vården. I Norge har man istället försökt lösa problemen med en omfattande strukturförändring som i korthet inneburit att staten genom de regionala hälsoföretagen tagit ett än fastare grepp om den specialiserade sjukhusvården. I de dokument som ligger till grund för den nya ordningen finns dock klara viljeyttringar om att de principer och diskussioner om öppna prioriteringar som finns i både Lönning I och Lönning II ska genomsyra vården framöver. Särskilt omfattande konkret och praktiskt prioriteringsarbete tycks emellertid inte pågå inom ramen för det nya statliga huvudmannaskapet. Införande av en rättighetslag för slutenvård på sjukhus ställer dock krav på en tydligare avgränsning av det offentliga åtagandet. Inte heller inom andra hälso- och sjukvårdssektorer tycks aktiviteterna vara särskilt omfattande.

    Förändringar av detta slag tar dock lång tid. Det Nationella rådet för prioriteringar inom hälso- och sjukvården som har till uppgift att vara regeringens rådgivande organ ska utveckla principer och metoder för prioriteringar inom hela hälso- och sjukvårdsområdet, både det statliga och det kommunala. Genom rådet har prioriteringsarbetet kommit alltmer i fokus i den omfattande strukturförändring som norsk hälso- och sjukvård genomgår.

    Nya Zeeland var liksom Norge tidigt med att diskutera prioriteringar inom hälso- och sjukvården på ett öppet och medvetet sätt. I samband med en genomgripande förändring av sjukvårdssystemet i början av 1990-talet påbörjade regeringen ett samtal om gränserna för det offentliga åtagandet och behovet av prioriteringar. Man valde metoder som involverade både sjukvårdspersonal och medborgare. Drygt tio år senare kan man konstatera att det nya zeeländska försöket bara delvis realiserats. Prioriteringar som var tänkta att göras genom att definiera en kärna av sjukvårdstjänster som skulle finansieras offentligt utifrån fastställda kriterier kom aldrig riktigt till stånd.

    Ekonomin vände, en regering med en annan majoritet tillträdde år 1999 och hälso- och sjukvårdssektorn tillfördes ytterligare medel. Under de första åren på 2000-talet har sjukvården blivit tillförsäkrad resurser motsvarande en utgiftsökning för staten med 21 procent på tre år. Intresset för att diskutera prioriteringar och rättvisefrågor har därmed falnat.

    Samtidigt kan man konstatera att diskussionen och det arbete som lades ner från början av 1990-talet och framåt har haft viss effekt. Det finns idag en medvetenhet om att det är nödvändigt att se över hur åtminstone tillskottet av resurser som sektorn tilldelas ska fördelas. Arbete pågår både centralt i Ministry of Health och regionalt i de nytillskapade District Health Boards att finna metoder och fördelningsnycklar för hur nytillskottet av pengar ska användas på bästa sätt med de fyra prioriteringskriterierna som formulerades redan i början av 90-talet som grund. Samtalet med befolkningen fortsätter i nya former i första hand genom de nya distriktsstyrelserna.

    Storbritannien uppvisar relativt låga ambitioner när det gäller att utveckla former för öppna prioriteringar. Det beror dels på att majoriteten av sjukvård fördelas genom en politiskt styrd organisation och dels på den starka symboliska roll som National Health Service (NHS) intar i det brittiska samhället. NHS är en av få organisationer i ett ganska ojämlikt samhälle som alltid har stått för principen om jämlikhet – vård efter behov och inte betalningsförmåga. Det har därför varit särskilt känsligt för politikerna på den nationella nivån att öppet diskutera att utesluta vissa vårdåtgärder.

    På den lokala nivån inom den offentliga sjukvården har dock beslutsfattare prövat olika former för en mer öppen prioritering. Det finns ingen klar linje utan det förekommer stora lokala variationer, där vissa sjukvårdsområden försökt gå i riktning mot en tydlig process där motiven bakom prioriteringar tydliggörs för allmänheten. Hur framtiden kommer att te sig i detta avseende är svårt att uttala sig om då den lokala beställarorganisationen befinner sig i en period av omställning, där de läkardominerade Primary Care Trusts håller på att ta över ansvaret från de traditionella ”health authorities”.

    Den nuvarande brittiska regeringen har valt en strategi för att lösa brister i NHS med mer pengar och effektivisering. I fallet med prioriteringar har politikerna lämnat över ansvaret till allehanda expertorgan, helt i linje med uppfattningen att god evidens ska leda till mer självklara avvägningar inom den lokala sjukvården. I vilken utsträckning den verksamhet som bedrivs inom expertorganet NICE kommer att underlätta prioriteringar är dock oklart. En effekt blir också att den lokala sjukvården måste implementera de nya medicinska metoder som av NICE bedöms vara kostnadseffektiva. Att detta leder till att nya prioriteringar aktualiseras är givet.

    NICE löser inte det grundläggande dilemma som en heltäckande offentlig sjukvårdsorganisation, som brittiska NHS, står inför, nämligen att kraven på organisationen tenderar att hela tiden öka. Trots en del försök med konsultation av medborgare i frågor om prioritering finns dock inget som tyder på att den brittiska allmänheten stöder uppfattningen att den offentliga hälso- och sjukvården måste begränsa sitt åtagande.

    Liksom i flera andra länder väcktes frågan om öppna prioriteringar i Nederländerna under en tid av dålig offentlig ekonomi. På samma sätt som i Sverige mynnade diskussionen ut i ett politiskt dokument med höga ambitioner rörande öppenhet och prioriteringsprinciper (den s k Dunningkommitténs slutrapport). Trots vissa försök att begränsa det samhälleliga åtagandet inom hälso- och sjukvården har de flesta tjänster som genom politiska beslut lyfts ut ur förmånssystemet lyfts tillbaka igen efter påtryckningar. Kostnadskontrollen har följd traditionella vanor genom att kontrollera utbudet av hälso- och sjukvårdens resurser inklusive personal. Följden har i praktiken blivit att ansvaret för prioriteringarna, så som i många andra länder, indirekt har delegerats till hälso- och sjukvårdspersonalen, vilka i sin tur har styrts av sjukhusens budgetar och behandlingsriktlinjer. Vissa framgångsrika försök finns rörande införande av ny medicinsk teknologi och läkemedel.

    Den ekonomiska uppgången i samhällsekonomin under senare delen av 1990-talet har möjliggjort en expansion av hälso- och sjukvården för att möta ökade vårdbehov. Efterfrågan har dock ökat i en snabbare takt med långa väntelistor som följd. Den ökande tendensen att söka vård utomlands tyder på att många i Nederländerna inte längre är beredda att ställa sig i kö för behandling eller ett läkarbesök. En ytterligare utveckling som exemplifierar växande förväntningar på vården är en ökning av antalet helt privata kliniker. Liksom i början av 1990-talet står landet nu inför en marknadsorienterad reform av hälso- och sjukvårdssystemet som ska uppmuntra valfrihet och patientinflytande i vården. Denna gång tycks den komma att genomföras. Vidare har hälso- och sjukvårdsrådet, en myndighet som arbetar nära regeringen, nyligen publicerat en rapport om prioriteringar som pekar på att Dunningkommitténs tankar från början av 1990 om öppna prioriteringar återigen blivit politiskt aktuella.

    Prioriteringar av hälso- och sjukvården i Brasilien är dåligt beskrivet i litteraturen eller i officiella dokument. De torde ändå ske på alla beslutsnivåer i den offentligt finansierade sektorn. De berör dock i liten utsträckning de grupper som har privata sjukförsäkringar. Det verkar inte finnas varesig explicit formulerade riktlinjer eller någon explicit formulerad policy som vägledning vid prioriteringsbeslut i sjukvården. Sådana riktlinjer och rekommendationer finns däremot på den centrala beslutsnivån.

    Generellt har förebyggande program mot framförallt epidemiska sjukdomar, ofta med externt finansiellt stöd (t ex från Världsbanken), fått en hög prioritet. Även familjehälsan är högt prioriterad. Program för att minska incidensen av så kallade externa orsaker har också ansetts särskilt viktiga. Ett sådant exempel utgör ett program för att reducera antalet trafikolyckor som stöds av internationella biståndsmedel. Prioriterade grupper är kvinnor, barn och ungdomar. Speciella program riktade mot dessa grupper inkluderar aktiviteter som vaccinering, främjande av amning, vård av barn med fysiska och psykiska funktionsnedsättningar, kontroll av undernäring både hos barn och blivande mödrar samt kontroll av AIDS och andra sexuellt överförda sjukdomar.

    Sammanfattningsvis konstateras att prioriteringar av hälso- och sjukvården i samtliga studerade länder bäst liknar strategin ”Att fyndigt hanka sig fram”. Den innebär att prioriteringar i regel sker relativt öppet på den övergripande nivån medan de nästan alltid sker dolt både på organisations- och individnivån. Det finns dock initiativ i flera av länderna till att utveckla en eller flera alternativa strategier. En utveckling mot ett rationellt beslutsfattande förekommer i flera länder.

    De viktigaste lärdomarna från Norge gäller utvecklingen av den etiska plattformen. Sverige behöver i likhet med Norge klarlägga och revidera principerna för prioriteringar. Det är närmast Socialdepartementet i Sverige som bör ta initiativ till en sådan översyn. Här kan Sverige framförallt hämta värdefull kunskap från Lönningutredningen i Norge och Dunningkommittén i Nederländerna.

    Nya Zeeland har prövat flera olika angreppssätt för prioriteringar utan att så mycket har hänt i praktiken. Konkret har Sverige antagligen en del att lära av det system som utvecklats för prioritering av elektiva operationer. Detta är särskilt intressant eftersom köproblematiken kopplats ihop med frågan om prioriteringar. Detta bör ha implikationer för arbetet med den allmänna behandlingsgarantin som skall införas i Sverige under 2005.

    I Storbritannien är den officiella hållningen att ligga lågt när det gäller behovet av prioriteringar medan regeringen kraftfullt utvecklar ett system för evidensbaserad sjukvård. Nederländerna liknar Storbitannien när det gäller utveckling av en nationell strategi för evidensbaserad hälso- och sjukvård. Utöver kunskapssammanställningar av den typen som SBU genomför i Sverige avsätter man både i Storbritannien och i Nederländerna avsevärda resurser centralt till primärstudier för utvärdering av medicinska metoder. När det gäller utvärderingsforskning lider Sverige av den nuvarande strukturen med många autonoma huvudmän och ingen central part som har både ansvar och resurser att fördela.

    En nationell strategi som knyter ihop evidensbaserad medicin, kvalitetsarbete och utvecklingen av öppna prioriteringar behöver utarbetas i Sverige med intryck från dessa länder.

    I Storbritannien men även i Brasilien prövas olika former av medborgarråd, medborgarjurys mm som är intressant att fortsätta följa. Även NICE håller på att utveckla nya arbetsformer med ett ökad inflytande från medborgare. Det är angeläget att komma igång i Sverige med försöksverksamheter som inkluderar medborgares involvering i prioriteringsarbetet. Det är i första hand landstingen som bör sådana initiativ.

  • 48.
    Carlsson, Per
    et al.
    Linköpings universitet, Institutionen för medicin och hälsa, Avdelningen för hälso- och sjukvårdsanalys. Linköpings universitet, Hälsouniversitetet.
    Borgquist, Lars
    Linköpings universitet, Institutionen för medicin och hälsa, Avdelningen för samhällsmedicin. Linköpings universitet, Hälsouniversitetet. Östergötlands Läns Landsting, Närsjukvården i västra Östergötland, Forsknings- och utvecklingsenheten för Närsjukvården i Östergötland.
    The Importance of Cost Effectiveness in Prioritising Drugs2014Ingår i: Portrait of a health economist: ESSAYS BY COLLEAGUES AND FRIENDS OF BENGT JÖNSSON / [ed] Anthony J Culyer and Gisela Kobelt, Lund: IHE - The Swedish Institute for Health Economics , 2014, s. 17-24Kapitel i bok, del av antologi (Övrigt vetenskapligt)
  • 49.
    Carlsson, Per
    et al.
    Linköpings universitet, Hälsouniversitetet. Linköpings universitet, Institutionen för hälsa och samhälle, Centrum för utvärdering av medicinsk teknologi.
    Garpenby, Peter
    Linköpings universitet, Hälsouniversitetet. Linköpings universitet, Institutionen för hälsa och samhälle, Centrum för utvärdering av medicinsk teknologi.
    Democracy2006Ingår i: Constructive Conversations About Health. Policy and Values / [ed] Marshall Marinker, Oxford: Radcliffe Publishing Ltd , 2006, 1, s. 63-74Kapitel i bok, del av antologi (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [en]

        Examines underlying values and principles of health policy, and posits a more enlightened public and political discourse. Topics include funding, targets, values, the paradox of competing goals, ageing populations, increased migration, and more. European-oriented. For public policy makers. Softcover.

  • 50.
    Carlsson, Per
    et al.
    Linköpings universitet, Hälsouniversitetet.
    Garpenby, Peter
    Linköpings universitet, Hälsouniversitetet.
    Effektivare styrform behövs för högspecialicerad vård1990Ingår i: Läkartidningen, ISSN 0023-7205, E-ISSN 1652-7518, Vol. 87, s. 1928-1929Artikel i tidskrift (Övrigt vetenskapligt)
1234 1 - 50 av 159
RefereraExporteraLänk till träfflistan
Permanent länk
Referera
Referensformat
  • apa
  • harvard1
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • oxford
  • Annat format
Fler format
Språk
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Annat språk
Fler språk
Utmatningsformat
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf