This thesis analyses how societal adaptation processes in public and private sectors at the regional to local level in Sweden are enacted. The thesis pays particular attention to critical factors that constrain or enable adaptation by focussing on: who are the stakeholders, how do different stakeholders perceive their capacity to adapt, and the role of stakeholder interaction in facilitating adaptation processes A combination of two analytical perspectives is used where one is based on key concepts within adaptation literature, and the other draws on boundary crossing and transdisciplinary knowledge production (stakeholders, adaptive capacity, and science-based stakeholder dialogues). The study is conducted within the scope of two overall case studies of local adaptation processes within an urban region, and a land-use based sector, the private forestry sector. The cases are setting the scene for the collection of empirical material which is achieved through qualitative methods, primarily focus groups discussions with local and regional, public and private stakeholders with an interest in, and responsibility for adaptation. The focus groups meetings are organized as a series of meetings to which different participatory techniques are applied. The study also builds on a comprehensive stakeholder mapping. First, the results suggest a systematic method for identifying stakeholders in adaptation research, policy, and planning applicable in both sectors and regions that combines top-down knowledge with experience and knowledge based on bottom-up processes. Second, the analysis of perceived adaptive capacities reveal several facilitating and constraining factors that relates both to the characteristics of climate risks, experience of climate variability and extreme weather events, and responsibility- and decision-making structures. Third, the analysis of the interaction between local experts and scientists show that there is potential for the boundary spanning function of science-based stakeholder dialogues in facilitating adaptation through stimulating questions and sharing different knowledge bases and experiences among the participants. However further attention needs to be taken to the institutional environment and the role of so called anchoring devices that help local experts to contextualise, discus and thus anchor scientific knowledge in their own decision-making context. In conclusion, there are both commonalities between adaptation processes in the two case studies and some marked differences, e.g., regarding the concept of adaptation, what type of adaptation actions that are identified, the perceived opportunities for adaptation and degree of complexity.

Denna   rapport   redovisar   delar   av   resultat   och   analyser   från   Mistra-SWECIAs   arbete   i Stockholmsområdet.   Vår   förhoppning   är   att   den   är   av   intresse   för   de   som   arbetar   med anpassningsfrågor inför klimatförändringar på olika sätt i regionen och i andra delar av Sverige.

SWECIA står för Swedish Research Programme on Climate, Impacts and Adaptation och finansieras av Stiftelsen  för  miljöstrategisk  forskning,  Mistra.  Forskningsprogrammet  studerar  klimat,  ekonomi, effekter och anpassning med gemensamma socio-ekonomiska förutsättningar, och med hänsyn till kopplingarna   som   finns   mellan   dessa   forskningsområden.   Forskarna   arbetar   vid   Stockholm Environment Institute  (SEI),  Linköpings  universitet, Lunds  universitet,  Stockholms  universitet  och SMHI.  I  Mistra-SWECIA  är  kommunikationen  mellan  forskare  och  avnämare  central  då  dialogen hjälper till att planera forskningen och bidrar dessutom till effektiv omsättning av resultaten. Första programfasen är fyra år (2008–2011). Denna rapport är en första sammanställning av delresultat från den fallstudie som påbörjades i Stockholms län 2008.

Inledningsvis   diskuteras   delar   av   den   deltagandestudie   som   genomfördes   med   aktörer   i Stockholmsregionen under hösten 2008. Vi redogör översiktligt för hur deltagandeforskningen har genomförts och varför vi valt detta sätt att bedriva forskning; på vilket sätt socialt lärande bidrar till anpassningsarbetet;     vilka     intressenter     som     är     engagerade     direkt     eller     indirekt     i klimatanpassningsarbetet, och vilka faktorer vi har uppfattat som kritiska och viktiga för anpassning,. Rapporten  avslutas  med  att  presentera  resultat  från  Mistra-SWECIAs  forskning  inom  Lunds universitet  och  SMHI  angående  framtida  flöden  och  vattennivåer  i  Mälaren,  samt  beräknade klimatscenarier för Stockholmsregionen. Dessa har ockå använts som underlag för studien.

Författarna är mycket tacksamma för deltagarnas kommentarer och engagemang i studien men eventuella felaktigheter eller missuppfattningar är helt och hållet författarnas egna. Delar av resultat som presenteras i denna rapport återfinns även i andra kommande publikationer som t ex Simonsson m fl. (kommande); André & Simonsson (2009); Simonsson & André (2009), och Nilsson & Gerger Swartling (2009).

Information   om   resultat   och   aktiviteter   inom   Mistra-SWECIA   presenteras   fortlöpande   på www.mistra–swecia.se.

This paper examines the science-practice interface in the complex issue of adapting society to climate change. Through analyses of science-based stakeholder dialogues with climate scientists, municipal officers and private individual forest owners in Sweden, this paper looks at how local experts in the forestry and municipal planning sectors share and integrate scientific knowledge and experience into their work strategies and practices. The results demonstrate how local experts jointly conceptualize climate adaptation, how scientific knowledge is domesticated among local experts in dialogue with scientific experts, the emergence of anchoring devices and, in a more general way, the boundary spanning functions that are at work in the respective sectors.

To improve decisions and awareness considering climate change it is argued that stakeholder interaction and dialogue is essential. Engaging stakeholders in research on adaptation thus requires analysis of stakeholder landscape and identification of relevant actors at different levels in society. The term 'stakeholder' is broad and researchers and practitioners might have both interrelated and contrasting views on who is at stake, the need for adaptation and climate risks.

The aim of this paper is to analyse the stakeholder landscape in a Swedish region, as part of increasing the understanding of the adaptation process. The stakeholder analysis has been initiated by the research teams through stakeholder mapping and complemented by local and regional actors' notions of who is, or should be, involved and active stakeholders in adaptation to climate change. The results indicate the importance of careful stakeholder analysis for sustainable adaptation. The actors' expert knowledge of the regions deepens the picture, show important links and gaps between different actors and illuminate unclear relationships and responsibilities as well as identify those actors who have important roles to play.

This paper analyses perceptions of adaptation space in Swedish forestry and the potential for developing and implementing climate adaptation processes. The empirical material of this study builds on participatory methods and focus group discussions with private forest owners and forest officials in two forest intensive regions in Sweden. This allowed for a qualitative analysis of the many aspects of adaptation processes, with adaptation space as the main analytical framework to understand the capacity for climate adaptation on levels other than the national average, departing from actor’s perceptions rather than statistics and indices. We discuss if and how exposure to extreme weather events and variability in the past, and the prospect of future climate change and extremes, translates into adaptation action, and examine the role of perceived ability to adapt to the multiple effects of climate change.

It is now widely recognized that stakeholder interaction and dialogue is essential to improve decisions about and awareness of climate change. The term ‘stakeholder’ is broad and researchers and practitioners may have interrelated and contrasting views on who is a stakeholder or who is (or should be) responsible for adaptation to climate change. To engage stakeholders in research or other projects on adaptation thus requires a careful mapping of the stakeholder landscape and identification of relevant actors at different levels. Through a case study approach, based on studies of two Swedish urban regions, Stockholm and Gothenburg, this paper proposes a systematic method to analyse and identify roles and responsibilities in the stakeholder landscape. The initial mapping exercise was complemented by participatory studies of local and regional stakeholders’ perceptions of who is, or should be, involved in adaptation and their significance for climate change adaptation in the respective regions. The results indicate the value of careful stakeholder analysis for sustainable, effective, planned adaptation that is flexible, but also systematic enough to fulfil practical and scientific requirements for the study and advancement of ongoing adaptation processes and implementation.

För att möta utmaningarna med ett förändrat klimat är minskade utsläpp av växthusgaser och anpassning till klimatförändringens ofrånkomliga effekter olika sidor av samma mynt. Det är av största vikt att samhället gör sitt yttersta för att förhindra ytterligare uppvärmning av jordens atmosfär. Det är också nödvändigt att se de förändringar som redan inträffat och sannolikt kommer att inträffa innan de samlade åtgärderna för utsläppsminskning får full effekt. Klimatanpassning är därför ett nyckelperspektiv som motiveras av faktiska förändringar i vår omvärld och av krav på bl.a. kommuner att ta hänsyn till klimatförändringar. Kunskap om klimatförändringarnas effekter och hur dessa kan hanteras är definitivt inte bara viktigt för kommunala förvaltningar, utan också för andra myndigheter, olika samhällssektorer och branschorganisationer, privata organisationer och företag, samt för privatpersoner.

Som stöd i detta arbete finns mängder av resurser i form av kvantitativa dataunderlag som t.ex. klimatmodelleringar, karteringar, GIS-verktyg, sofistikerade beräkningsverktyg och avancerade konsekvensmodeller. Även lagkrav som t.ex. Plan- och bygglagen (PBL) och olika aktörers erfarenheter av händelser som krävt akuta och mera långsiktiga åtgärder, t.ex. översvämningar, utgör också en form av stöd. Däremot saknas ett strukturerat angreppssätt för hur man kan organisera en klimatanpassningsprocess som integrerar olika typer av kunskap och perspektiv och har förmåga att sortera i informationsmängderna och prioritera de viktigaste frågorna. Denna handbok syftar till att fylla detta tomrum genom att tillgängliggöra resultat från de senaste årens forskning kring integrerade sårbarhetsbedömningar och anpassningsprocesser.

Vår ambition är att detta ska vara en självinstruerande, användarvänlig och relativt enkel handbok för, i första hand, kommuner men även andra organisationer som ser ett behov av ett strukturerat angreppssätt för att möta klimatförändringarna. Verktygslådans grundidé är att en grupp representanter från olika förvaltningar och ansvarsområden träffas i en serie möten (förslagsvis fyra möten à ca. tre timmar) för att med hjälp av verktygen diskutera och sammanställa den kunskap som finns utspridd inom kommuner och identifiera områden där det behövs mera information.

Vi anser att det är mycket viktigt att anpassningsarbetet är förankrat bland flera typer av relevanta aktörer som kan bidra med olika perspektiv och erfarenheter. Detta är nödvändigt för att förstå den mångfald av faktorer och komplexitet som bidrar till att sårbara situationer kan uppstå. Ett holistiskt synsätt är också en förutsättning för att identifiera åtgärder som bör prioriteras för att hållbara anpassningsstrategier ska kunna implementeras.

Fokus i verktygslådan ligger därför på att skapa en arbetsprocess som systematiskt identifierar viktiga faktorer, tillgängliga handlingsalternativ och möjliga ansvariga aktörer. Detta lägger i sin tur grunden för en övergripande anpassningsstrategi med goda chanser för genomförande av nödvändiga åtgärder. Processen bör således omfatta en arbetsgrupp med representanter för både ”hårda” och ”mjuka” förvaltningar som träffas regelbundet under en begränsad tidsperiod och utifrån sina skilda perspektiv sammanställer en bild av kommunens sårbarhet. Tillsammans skapar processledaren och deltagarna ett fruktbart samtal med hela kommunens bästa i fokus, på kort och lång sikt.

Within the scope of this project, tools for conducting systematic and integrated climate vulnerability and sustainability assessments have been developed. Two municipalities in the lower Göta Älv catchment were selected as study cases. Together with representatives from key municipal departments and national government agencies, the interdisciplinary research team designed and conducted a co-production process. Results obtained using the developed tools demonstrate that conducting such a systematic assessment of the current situation and potential impacts of climate change adaptation measures would contribute to synergies between adaptation strategies and other policy arenas. Our recommendation for enhancing the capacity of local vulnerability management in Sweden is to shift foci in four fields: from static analysis of climate vulnerability to a dynamic approach to social vulnerability, from a sectorwise fragmented approach to integrated management, from a focus on technical fixes and physical measures to institutional adaptation measures, and, finally, from sustainability-blind adaptation investments to long-term sustainable climate adaptation measures. The processes and mechanisms for succeeding in this requires that knowledge be produced, shared, and managed in partly new ways, allowing stakeholders both inside and outside local government administration to voice and synergise their concerns and solutions.

It is now widely accepted that adaptation will be necessary if we are to manage the risks posed by climate change. What we know about adaptation, however, is limited. While there is a well established body of scholarship proposing assessment approaches and explaining concepts, few studies have examined if and how adaptation is taking place at a national or regional level. This deficit in understanding is particularly pronounced in developed nations which have typically been assumed to have a low vulnerability to climate change. Yet as recent research highlights, this assumption is misplaced: developed nations are experiencing the most pronounced changes in climatic conditions globally and have significant pockets of vulnerability. Chapters in this book profile cases from different sectors in developed nations where specific adaptation measures have been identified, implemented, and evaluated. The contributions provide practical advice and guidance that can help guide adaptation planning in multiple contexts, identifying transferable lessons. It is a comprehensive and timely piece of work on an emerging body of literature that is critical for both academics and policy makers to be aware of and learn from in regards to the importance of adaptation and adaptation needs associated with climate change and variability. It is a strong step forward in bringing together this literature and thinking in one collective piece of writing. Chris Furgal, Trent University, Canada Lead Author IPCC 4th Assessment Report This volume is ambitious in scope and distinctive in focus. It is not about climate change science or mitigation or impacts... but focuses clearly on the processes of adaptation. This volume represents a valuable compilation of ideas, methods and applications dealing with adaptation to climate change in developed nations. Barry Smit, University of Guelph, Canada Canada Research Chair in Global Environmental Change This book provides key insights from leading scholars who are addressing an important but neglected question: How easy is it to adapt to climate change in practice? Focusing on evidence from developed countries, the contributions provide reasons for both optimism and concern, and lessons that are critical for anyone interested in climate change policy and a sustainable future. Karen O Brien, University of Oslo, Norway Chair of Global Environmental Change and Human Security