liu.seSearch for publications in DiVA
Change search
Refine search result
12 1 - 50 of 97
CiteExportLink to result list
Permanent link
Cite
Citation style
  • apa
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • oxford
  • Other style
More styles
Language
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Other locale
More languages
Output format
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf
Rows per page
  • 5
  • 10
  • 20
  • 50
  • 100
  • 250
Sort
  • Standard (Relevance)
  • Author A-Ö
  • Author Ö-A
  • Title A-Ö
  • Title Ö-A
  • Publication type A-Ö
  • Publication type Ö-A
  • Issued (Oldest first)
  • Issued (Newest first)
  • Created (Oldest first)
  • Created (Newest first)
  • Last updated (Oldest first)
  • Last updated (Newest first)
  • Disputation date (earliest first)
  • Disputation date (latest first)
  • Standard (Relevance)
  • Author A-Ö
  • Author Ö-A
  • Title A-Ö
  • Title Ö-A
  • Publication type A-Ö
  • Publication type Ö-A
  • Issued (Oldest first)
  • Issued (Newest first)
  • Created (Oldest first)
  • Created (Newest first)
  • Last updated (Oldest first)
  • Last updated (Newest first)
  • Disputation date (earliest first)
  • Disputation date (latest first)
Select
The maximal number of hits you can export is 250. When you want to export more records please use the Create feeds function.
  • 1. Andersson, Anna
    et al.
    Garpenby, Peter
    Linköping University, Department of Department of Health and Society, Center for Medical Technology Assessment. Linköping University, Faculty of Health Sciences.
    Medical management in search for systematic and open priorities in Sweden2004Conference paper (Other academic)
  • 2.
    Arvidsson, Eva
    et al.
    Linköping University, Faculty of Medicine and Health Sciences.
    Broqvist, Mari
    Linköping University, Faculty of Medicine and Health Sciences. Linköping University, Department of Health, Medicine and Caring Sciences, Division of Society and Health.
    Bäckman, Karin
    Linköping University, Faculty of Medicine and Health Sciences. Linköping University, Department of Health, Medicine and Caring Sciences, Division of Society and Health.
    Carlsson, Per
    Linköping University, Faculty of Medicine and Health Sciences. Linköping University, Department of Health, Medicine and Caring Sciences, Division of Society and Health.
    Garpenby, Peter
    Linköping University, Faculty of Medicine and Health Sciences. Linköping University, Department of Health, Medicine and Caring Sciences, Division of Society and Health.
    Gustavsson, Erik
    Linköping University, Faculty of Arts and Sciences. Linköping University, Faculty of Medicine and Health Sciences. Linköping University, Department of Culture and Society, Division of Philosophy, History, Arts and Religion.
    Lindholm, Lars
    Umeå universitet.
    Nedlund, Ann-Charlotte
    Linköping University, Department of Health, Medicine and Caring Sciences, Division of Society and Health. Linköping University, Faculty of Medicine and Health Sciences.
    Sandman, Lars
    Linköping University, Faculty of Medicine and Health Sciences. Linköping University, Department of Health, Medicine and Caring Sciences, Division of Society and Health.
    Tinghög, Gustav
    Linköping University, Department of Management and Engineering, Economics. Linköping University, Faculty of Arts and Sciences.
    Waldau, Susanne
    Umeå universitet.
    Wiss, Johanna
    Linköping University, Faculty of Medicine and Health Sciences.
    Vägen framåt2013In: Att välja rättvist: om prioriteringar i hälso- och sjukvården / [ed] Per Carlsson, Susanne Waldau, Lund: Studentlitteratur AB, 2013, Vol. Sidorna 207-214, p. 207-214Chapter in book (Other academic)
    Abstract [sv]

    Som vi visat har utvecklingen av metoder och strukturer för öppna prioriteringar i Sverige kommit långt. Många frågor återstår likväl. Under vårt arbete med denna bok har vi identifierat ett antal förbättringsområden och utmaningar som vi avslutningsvis vill lyfta fram. Det rör sig om vilka som ska delta i prioriteringarna, tydliggörande av värdegrunden, behov av bättre kunskap, baserad på både vetenskaplig metod och erfarenhet, och fortsatt utveckling av prioriteringsprocesser på olika nivåer och i olika sammanhang. Även om vi i Sverige skulle nå en god enighet kring principer och kriterier för prioriteringar så kommer vi alltid finna många olika sätt att praktiskt lösa specifika prioriteringsproblem.

  • 3.
    Broqvist, Mari
    et al.
    Linköping University, Department of Medical and Health Sciences, Division of Health Care Analysis. Linköping University, Faculty of Health Sciences.
    Garpenby, Peter
    Linköping University, Department of Medical and Health Sciences, Division of Health Care Analysis. Linköping University, Faculty of Health Sciences.
    It takes a giraffe to see the big picture - Citizens' view on decision makers in health care rationing2015In: Social Science and Medicine, ISSN 0277-9536, E-ISSN 1873-5347, Vol. 128, p. 301-308Article in journal (Refereed)
    Abstract [en]

    Previous studies show that citizens usually prefer physicians as decision makers for rationing in health care, while politicians are downgraded. The findings are far from clear-cut due to methodological differences, and as the results are context sensitive they cannot easily be transferred between countries. Drawing on methodological experiences from previous research, this paper aims to identify and describe different ways Swedish citizens understand and experience decision makers for rationing in health care, exclusively on the programme level. We intend to address several challenges that arise when studying citizens' views on rationing by (a) using a method that allows for reflection, (b) using the respondents' nomination of decision makers, and (c) clearly identifying the rationing level. We used phenomenography, a qualitative method for studying variations and changes in perceiving phenomena. Open-ended interviews were conducted with 14 Swedish citizens selected by standard criteria (e.g. age) and by their attitude towards rationing. The main finding was that respondents viewed politicians as more legitimate decision makers in contrast to the results in most other studies. Interestingly, physicians, politicians, and citizens were all associated with some kind of risk related to self-interest in relation to rationing. A collaborative solution for decision making was preferred where the views of different actors were considered important. The fact that politicians were seen as appropriate decision makers could be explained by several factors: the respondents' new insights about necessary trade-offs at the programme level, awareness of the importance of an overview of different health care needs, awareness about self-interest among different categories of decision-makers, including physicians, and the national context of long-term political accountability for health care in Sweden. This study points to the importance of being aware of contextual and methodological issues in relation to research on how citizens experience arrangements for rationing in health care.

    Download full text (pdf)
    fulltext
  • 4.
    Broqvist, Mari
    et al.
    Linköping University, Department of Medical and Health Sciences. Linköping University, Faculty of Health Sciences.
    Garpenby, Peter
    Linköping University, Department of Medical and Health Sciences, Division of Health Care Analysis. Linköping University, Faculty of Health Sciences.
    Rättvisan finns i betraktarens öga: röster från medborgare om rättvisa i vården2007Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    I så gott som alla relationer i samhället intar rättvisa en central plats. Att befolkningen kan uppfatta hälso- och sjukvårdens fördelningar och prioriteringar som ”rättvisa” framstår som avgörande för den solidariskt finansierade sjukvårdens fortlevnad. Problemområdet är därför av stor betydelse för vårdens huvudmän. Vi behöver dock mer kunskaper om hur allmänheten uppfattar detta. Hur ser rättviseuppfattningen ut hos allmänheten och varierar den från situation till situation?

    Som ett första steg att närma sig dessa frågor har vi genomfört en intervjuundersökning bland den svenska allmänheten. Urvalet har skett enligt strategin maximal variation för att försöka fånga så många olika uppfattningar som möjligt. Det innebär att hänsyn tagits till standardvariabler som yrke, ålder, kön och etnicitet men att vi också har försökt att välja ut intervjupersoner med olika uppfattningar om rättvisa och beslutsfattande i vården. Det har skett genom en enkätundersökning om rättvisa och utifrån resultatet av denna har 14 personer valts ut och intervjuats. De uppfattningar om rättvisa och vård som framkommit i intervjuerna kan sammanfattas på följande sätt;

    • Fenomenet rättvisa förstås som att något delas upp och fördelas mellan några på så sätt att ett resultat som uppfattas som positivt uppstår.
    • Fördelning av vård, som denna undersökning i huvudsak handlar om, uppfattas som ett måste (utifrån resursbrist och oändliga behov). Intervjupersonerna menar också att det är möjligt och önskvärt med en omfördelning av resurser; mellan samhällssektorer, inom vården och från offentlig till egenfinansierad vård.
    • I intervjuerna finns flera olika upplevelser (vilka intervjupersonerna menar kan vara formade av personlighet, personliga erfarenheter och samhällsnormer) av vad som är rättvisa vid fördelning av vård. Rättvisa kan innebära att alla får lika, t ex bemötande eller skyldigheter. Rättvisa kan också vara att lika får lika vård medan olika får olika vård. Det handlar då om att var och en ska få det den behöver eller vad han eller hon förtjänar (t ex den som försöker hålla sig frisk jämfört med den som riskerar sin hälsa). Att flertalet är nöjda kan också ses som en indikation på rättvisa.
    • I intervjuerna beskrivs också reaktioner på en orättvis fördelning av vård. Att stå tillbaka till förmån för andra kan accepteras av solidariska skäl medan egennyttan, att vara sig själv närmast, uppfattas vara en motkraft till acceptans. Även känslor av tvingande resignation och självklar tillit till vården beskrivs liksom avsaknad av reaktion p g a bristande insyn.
    • Resonemangen om rättvisa principer för fördelning av vård handlar om personliga egenskaper, hälsotillstånd, behov, antal drabbade, behandlingsnytta, samhällsnytta, självförvållande och valmöjlighet.
    • Rättvisa beslutsfattare vid fördelning av vård uppfattas vara personer med kompetens, personer som ser till helheten samt personer med rätt sinnelag som har en vilja att göra så rätt som möjligt, är pålitliga, oberoende och modiga.
    • Rättvisa procedurer vid fördelning av vård uppfattas gå till på så sätt att det finns möjlighet att få insyn och förklaringar, att bli lyssnad till, att kunna välja mellan olika alternativ samt att beslut fattas gemensamt av vad som uppfattas som rimliga beslutsfattare.

    Denna studie visar att det finns många olika sätt att se på rättvisa i vården. Vissa uppfattningar är situationsberoende medan andra är mer stabila i så måtto att inga motargument förs fram. Rättvisa i vården upplevs som något mycket viktigt och centralt. Medvetenheten om hur vårdens fördelning ser ut (resultat) och hur fördelningen går till (procedur) är däremot påfallande låg och försvårar de intervjuades möjlighet att bedöma svensk hälso- och sjukvård utifrån ett rättviseperspektiv. Vi har också märkt att uppfattningar ändras under intervjuernas gång på så sätt att de intervjuade uttrycker en ökad förståelse för komplexiteten i det som kan menas med rättvis vård och hur sådan kan uppnås. Bland annat tycks det som om förtroendet för politiker som beslutsfattare ökar efterhand som intervjun pågår. Det tycks med andra ord finnas förutsättningar för att med förhållandevis små insatser uppnå en större medvetenhet om och möjligen också acceptans för en politiskt styrd offentlig vårdsektor. Ett viktigt steg i den riktningen förefaller vara att beskriva vårdens avvägningsproblem för allmänheten mer utförligt än vad som hittills gjorts.

    Download full text (pdf)
    fulltext
  • 5.
    Broqvist, Mari
    et al.
    Linköping University, Department of Medical and Health Sciences, Division of Health Care Analysis. Linköping University, Faculty of Health Sciences.
    Garpenby, Peter
    Linköping University, Department of Medical and Health Sciences, Division of Health Care Analysis. Linköping University, Faculty of Health Sciences.
    To accept, or not to accept, that is the question: citizen reactions to rationing2014In: Health Expectations, ISSN 1369-6513, E-ISSN 1369-7625, Vol. 17, no 1, p. 82-92Article in journal (Refereed)
    Abstract [en]

    Background  The publicly financed health service in Sweden has come under increasing pressure, forcing policy makers to consider restrictions. Objective  To describe different perceptions of rationing, in particular, what citizens themselves believe influences their acceptance of having to stand aside for others in a public health service. Design  Qualitative interviews, analysed by phenomenography, describing perceptions by different categories. Setting and participants  Purposeful sample of 14 Swedish citizens, based on demographic criteria and attitudes towards allocation in health care. Results  Participants expressed high awareness of limitations in public resources and the necessity of rationing. Acceptance of rationing could increase or decrease, depending on one's (i) awareness that healthcare resources are limited, (ii) endorsement of universal health care, (iii) knowledge and acceptance of the principles guiding rationing and (iv) knowledge about alternatives to public health services. Conclusions  This study suggests that decision makers should be more explicit in describing the dilemma of resource limitations in a publicly funded healthcare system. Openness enables citizens to gain the insight to make informed decisions, i.e. to use public services or to 'opt out' of the public sector solution if they consider rationing decisions unacceptable.

    Download full text (pdf)
    fulltext
  • 6.
    Broqvist, Mari
    et al.
    Linköping University, Department of Medical and Health Sciences, Health Technology Assessment and Health Economics. Linköping University, Faculty of Health Sciences.
    Garpenby, Peter
    Linköping University, Department of Medical and Health Sciences, Health Technology Assessment and Health Economics. Linköping University, Faculty of Health Sciences.
    Lund, Karin
    Bäckman, Karin
    Linköping University, Department of Medical and Health Sciences, Health Technology Assessment and Health Economics. Linköping University, Faculty of Health Sciences.
    Prioriteringar i Västerbottens läns landsting 2008: Del II. Olika tankar om processen2009Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Västerbottens läns landsting genomförde en omfattande prioriteringsprocess under år 2008. Syftet var att ge utrymme för nya medicinska metoder och andra angelägna satsningar (inprioriteringar) genom att begränsa i de lägst prioriterade delarna av utbudet.

    PrioriteringsCentrums uppgift har varit att göra en kvalitativ analys i syfte att belysa variationer av uppfattningar av arbetet under processens gång. Det huvudsakliga skälet till vårt engagemang har varit att det finns moment i landstingets arbete som är helt nya eller genomförda på ett annat sätt än tidigare prioriteringsarbeten i Sverige. Det finns därför lärdomar att dra från processen i Västerbotten som kan användas av andra huvudmän. Vi har däremot inte utvärderat om landstinget uppnådde sina egna mål, inte heller studerat vilka effekter beslutet fått inom landstingets olika enheter eller för medborgarna.

    Vår rapport bygger på 41 intervjuer med ett urval av verksamhetsföreträdare, tjänstemän samt politiker. Tre omgångar av intervjuer genomfördes; efter att de vertikala prioriteringarna avslutats, efter att den horisontella granskningen/jämkningen genomförts samt efter att beslut tagits i landstingsstyrelsen. Samtliga nio politiker som deltagit i Prioriteringsforum, med ett undantag, intervjuades. I övrigt skedde urvalet med ambitionen att försöka hitta så många olika uppfattningar som möjligt. Undersökningen syftar med andra ord inte till att kvantifiera uppfattningar om prioriteringsarbetet i Västerbotten. Om detta finns istället att läsa i Västerbottens egen rapport där ett flertal enkätstudier om processen redovisas (Waldau 2009).

    I rapporten beskrivs deltagarnas uppfattningar utifrån de fyra faser som prioriteringsarbetet bestod av:

    Fas I – Identifieringsfasen (vertikal prioritering inom basenheter) Fas II – Horisontell granskning/jämkning i grupper

    Fas III – Prioriteringsforum

    Fas IV – Politisk beredning och beslut.

    Vi fann emellertid också en förberedande fas som hade betydelse för utgången av prioriteringsarbetet. Landstinget hade nämligen redan innan prioriteringsprocessen startade förberett arbetet på olika sätt. Dels fanns i landstingets redan tidigare kunskaper och praktiska erfarenheter av bl a medicinskt programarbete. Dels planerades arbetet noggrant.

     

    Här ingick två tydliga och centrala inslag: att söka förankra en gemensam problemdefinition som innebar omfördelning av resurser för att skapa utrymme för nyheter1  samt en politisk enighet om att denna omfördelning skulle göras genom öppna och systematiska prioriteringar. Även om en politiskt styrd organisation måste tåla att olika alternativ öppet ställs mot varandra är troligenen politisk uppslutning runt själva processen en viktig komponent i ett prioriteringsarbete.

    Utöver uppfattningar om dessa faser beskrivs i rapporten också de intervjuades syn på ansvarsfördelningen i prioriteringsarbetet, öppenheten och informationen i arbetet samt processen med inprioriteringar.

    Download full text (pdf)
    Prioriteringar i Västerbottens läns landsting 2008: Del II. Olika tankar om processen
  • 7.
    Broqvist, Mari
    et al.
    Linköping University, Department of Medical and Health Sciences, Division of Health Care Analysis. Linköping University, Faculty of Medicine and Health Sciences.
    Sandman, Lars
    Linköping University, Department of Medical and Health Sciences, Division of Health Care Analysis. Linköping University, Faculty of Medicine and Health Sciences.
    Garpenby, Peter
    Linköping University, Department of Medical and Health Sciences, Division of Health Care Analysis. Linköping University, Faculty of Medicine and Health Sciences.
    Krevers, Barbro
    Linköping University, Department of Medical and Health Sciences, Division of Health Care Analysis. Linköping University, Faculty of Medicine and Health Sciences.
    The meaning of severity - do citizenś views correspond to a severity framework based on ethical principles for priority setting?2018In: Health Policy, ISSN 0168-8510, E-ISSN 1872-6054, Vol. 122, no 6, p. 630-637, article id S0168-8510(18)30081-2Article in journal (Refereed)
    Abstract [en]

    The importance for governments of establishing ethical principles and criteria for priority setting in line with social values, has been emphasised. The risk of such criteria not being operationalised and instead replaced by de-contextualised priority-setting tools, has been noted. The aim of this article was to compare whether citizenś views are in line with how a criterion derived from parliamentary-decided ethical principles have been interpreted into a framework for evaluating severity levels, in resource allocation situations in Sweden. Interviews were conducted with 15 citizens and analysed by directed content analysis. The results showed that the multi-factorial aspects that participants considered as relevant for evaluating severity, were similar to those used by professionals in the Severity Framework, but added some refinements on what to consider when taking these aspects into account. Findings of similarities, such as in our study, could have the potential to strengthen the internal legitimacy among professionals, to use such a priority-setting tool, and enable politicians to communicate the justifiability of how severity is decided. The study also disclosed new aspects regarding severity, of which some are ethically disputed, implying that our results also reveal the need for ongoing ethical discussions in publicly-funded healthcare systems.

  • 8.
    Bäckman, Karin
    et al.
    Linköping University, Department of Medical and Health Sciences. Linköping University, Faculty of Health Sciences.
    Broqvist, Mari
    Linköping University, Department of Medical and Health Sciences. Linköping University, Faculty of Health Sciences.
    Carlsson, Per
    Linköping University, Department of Medical and Health Sciences, Health Technology Assessment and Health Economics. Linköping University, Faculty of Health Sciences.
    Garpenby, Peter
    Linköping University, Department of Medical and Health Sciences, Health Technology Assessment and Health Economics. Linköping University, Faculty of Health Sciences.
    Jacobsson, Catrine
    PrioriteringsCentrum.
    Johansson, Per
    Linköping University, Department of Medical and Health Sciences, Health Technology Assessment and Health Economics. Linköping University, Faculty of Health Sciences.
    Karlsson, Erling
    PrioriteringsCentrum.
    Larsson, Sven
    PrioriteringsCentrum.
    Lund, Karin
    PrioriteringsCentrum.
    Liss, Per-Erik
    Linköping University, Department of Medical and Health Sciences, Division of Health and Society. Linköping University, Faculty of Arts and Sciences.
    Nedlund, Ann-Charlotte
    Linköping University, Department of Social and Welfare Studies. Linköping University, Faculty of Arts and Sciences.
    Vårdens alltför svåra val?: kartläggning av prioriteringsarbete och analys av riksdagens principer och riktlinjer för prioriteringar i hälso- och sjukvården2007Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    PrioriteringsCentrum har på uppdrag av Socialstyrelsen genomfört en kartläggning av på vilket sätt hälso- och sjukvårdens huvudmän och andra centrala aktörer arbetar med prioriteringar och har utvärderat hur detta arbete överensstämmer med intentionerna i riksdagens beslut om prioriteringar. Vi har även analyserat innehållet i och tillämpningen av riksdagens riktlinjer för prioriteringar i hälso- och sjukvården. Det har skett genom en etisk analys och mot bakgrund av ett stort antal intervjuer i landsting och kommuner samt med representanter för statliga myndigheter och yrkesorganisationer och med ledning av vad som framkommit i tidigare uppföljningar. Vi föreslår i rapporten ett anta förändringar och förtydliganden av riktlinjerna.

    Vi kan konstatera att sättet att arbeta med prioriteringar i landsting och kommuner inte är helt olikt det som gällde när Prioriteringsdelegationen redovisade en motsvarande uppföljning år 2001. Fortfarande finns knappast några öppna beslut om fördelning och prioritering av resurser om man med öppenhet avser att beslutsfattaren medvetet överväger flera alternativ och att grunderna för besluten är kända för dem som önskar ta del av dem.

    I situationer då tillgängliga resurser inte befinner sig i paritet med  önskvärda ambitioner får sjukvårdspersonalen ta det största ansvaret för att besluta om och genomföra ransonering av vården. Förutom på chefsnivå tycks dock sjukvårdpersonal fortfarande i liten utsträckning vara medveten om de etiska principer som enligt riksdagsbeslutet ska styra prioriteringar i vården. Få känner till den etiska plattformen med de tre etiska principerna. Lokala mallar eller styrdokument för prioriteringar är ovanliga. Det saknas nödvändiga förutsättningar för att tillämpa riksdagens prioriteringsbeslut och det finns inte heller några tydliga strategier för hur man vill skapa sådana förutsättningar inom landstingen.

    Den kommunala vård- och omsorgsverksamheten upplever sig fortfarande i ringa utsträckning berörd av den etiska plattformen och prioriteringsprinciperna. Någon gemensam prioritering mellan huvudmännen sker knappast alls.

    Medborgarna är i mycket liten utsträckning involverade i prioriteringsarbetet. Den ökade öppenheten gentemot brukare innebär oftast att viss information om prioriteringar sker genom traditionella kanaler som patientorganisationer, pensionärsråd och handikappråd och synpunkter inhämtas via allmänna patientenkäter medan klagomål hanteras genom patientnämnder.

    Vi har också funnit tydliga skillnader när det gäller hur arbetet med prioriteringar bedrivs idag jämfört med för sex år sedan. Genom Socialstyrelsen och Läkemedelsförmånsnämnden har staten tagit  ledningen när det gäller att visa hur prioriteringar kan göras på ett systematiskt och öppet sätt. Detta arbete har resulterat i en tydlig metodutveckling. Idag finns det dessutom flera exempel på konkret utvecklingsarbete och samverkan mellan huvudmän kring det vidare begreppet kunskapsstyrd vård till vilket systematiska prioriteringar är starkt relaterat. Vi kan också notera olika initiativ till vertikala prioriteringar i verksamheten där det framförallt är läkarkåren som engagerat sig; men också enstaka försök med systematiska politiska prioriteringar. Det finns dessutom flera lovande utvecklingsprojekt rörande prioriteringar som initierats av och drivs av sjukvårdspersonal både lokalt och nationellt. Yrkesförbunden är också mer aktiva idag när det gäller att sprida kunskap om prioriteringar....

    Download full text (pdf)
    fulltext
  • 9.
    Bäckman, Karin
    et al.
    Linköping University, Department of Medical and Health Sciences, Health Technology Assessment and Health Economics. Linköping University, Faculty of Health Sciences.
    Garpenby, Peter
    Linköping University, Department of Medical and Health Sciences, Health Technology Assessment and Health Economics. Linköping University, Faculty of Health Sciences.
    Uppföljning av prioriteringsarbetet i Landstinget Västmanland 2009: PM till Landstinget i Västmanland2011Other (Other academic)
  • 10.
    Bäckman, Karin
    et al.
    Linköping University, Faculty of Health Sciences. Linköping University, Department of Medical and Health Sciences, Health Technology Assessment and Health Economics.
    Nedlund, Ann-Charlotte
    Linköping University, Faculty of Health Sciences. Linköping University, Department of Medical and Health Sciences, Health Technology Assessment and Health Economics.
    Carlsson, Per
    Linköping University, Faculty of Health Sciences. Linköping University, Department of Medical and Health Sciences, Health Technology Assessment and Health Economics.
    Garpenby, Peter
    Linköping University, Faculty of Health Sciences. Linköping University, Department of Medical and Health Sciences, Health Technology Assessment and Health Economics.
    Erfarenheter av öppna politiska prioriteringar: uppföljning av prioriteringar i Östergötland efter fyra år2008Report (Other academic)
    Abstract [en]

    In 2003, the politicians in one county council in Sweden, The County Council of Östergötland, decided that certain health-care services would no longer be covered within the publicly financed health care. This decision was unique since both the content of it and the decision-making process was transparent. The media attention was extensive and the decision, which media called the "black list", was debated at both local and national levels. The experience of the transparent decision and its aftermath frightened many politicians – even though the authorities, medical professionals and other organizations welcomed the initiative.

    Since the decision was made in 2003, The County Council of Östergötland has continued its attempt to work with transparent and systematic priority setting, and has also further developed its procedure for priority setting on the political level. The National Centre for Priority Setting in Health Care has followed Östergötlands work with priority setting in health care since 2003; this is the fourth report on the subject. Based on archive data and interviews with politicians, public officials and health-care executives, we present the results of a study that on one hand aimed to describe the 2006 priority-setting procedure in the county council, and on the other hand aimed to highlight possible differences in the priority-setting procedure during the years 2003-2006. Special focus was made to study expectations, goals, changes in procedure and in the practical approach. This includes the informants’ view of roles, how arguments and line of reasoning was presented, how well the notion of priority setting was established among various actors and the informants’ perception of transparency.

    The opportunity to study Östergötlands work with priority setting during four years has also given us the possibility to reflect on a characterization of a political priority-setting procedure. The procedure of setting priorities is a continuous activity within the county council and during the past four years the political priority-setting procedure has improved gradually in many ways. Vertical ranking-lists are now established for more disease groups than before. In recent years, more medical professional groups are involved in the construction of ranking lists and to report the descriptions of consequences if rationalizing. Reasons and justifications for the decisions have not always existed during the studied years, but have been gradually developed.

    In addition, examples of areas where informants consider there have been improvements are:

    • A clearer procedure and a clearer division of responsibility.

    • A more realistic timetable including better scheduled time for discussion and processing information needed for the decision making (facts and knowledge).

    • Better communication between the politicians and the medical professionals, mostly through public officials, who are perceived to have a central role as translators, mediators and being the driving force in the priority-setting process.

    Despite all the positive trends towards a transparent procedure for political priorities, there are certain areas in need of further improvement, such as:

    • How to spread knowledge throughout the organization about reasons and rationales behind the priority-setting procedure and also how decisions about resource allocation are carried out.

    • How to clarify the roles and division of responsibility including which decision might be appropriate to bring up to the political level.

    • How to balance information from the vertical ranking-lists and the descriptions of consequences with political values and with information from other sources.

    • How to accomplish and strengthen internal support.

    • How to encourage the external understanding for priority setting and how to publicly present the reasons and justifications behind decisions.

    • How to monitor the collaboration methods, decisions and implementation of decisions.

    Furthermore, from the experience of the work in Östergötland we found that a procedure for priority setting on the political level is characterized by the following six different phases:

    1.  The grounding phase (directives, conditions, roles)

    2.  The fact finding phase (gathering relevant information, i.e. facts and knowledge)

    3.  The dialogue phase (the internal dialogue)

    4.  The decision-making phase (making decisions including presenting justifications)

    5.  The publicity phase (activities, internal and external support and understanding)

    6.  The evaluation phase (assessment of procedure and results).

    In the report we give a few brief thoughts on each of these phases, and discuss lessons learned and essential components to consider when planning for a procedure for priority setting on the political level.

     

    Finally, we note that there is a consensus among leading politicians, public officials and healthcare executives to continue the work with transparent priority setting on the political level. However, it is still uncertain how this practically should be carried out. We do not believe that we have managed to detect and explain every aspect of how an approach to set priorities on the political level might be carried out, but hopefully our reflections can serve as a starting point for further work and further development.

    Download full text (pdf)
    Erfarenheter av öppna politiska prioriteringar: Uppföljning av prioriteringar i Östergötland efter fyra år
  • 11.
    Carlsson, Per
    et al.
    Linköping University, Department of Department of Health and Society, Center for Medical Technology Assessment. Linköping University, Faculty of Health Sciences.
    Anell, Anders
    Institutet för hälso- och sjukvårdsekonomi.
    Jansson, Sandra
    Institutet för hälso- och sjukvårdsekonomi.
    Garpenby, Peter
    Linköping University, Department of Department of Health and Society, Center for Medical Technology Assessment. Linköping University, Faculty of Health Sciences.
    Liss, Per-Erik
    Linköping University, Faculty of Arts and Sciences. Linköping University, Department of Department of Health and Society, Tema Health and Society.
    Lund, Karin
    PrioriteringsCentrum.
    Prioriteringar inom hälso- och sjukvård - erfarenheter från andra länder2005Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Under de senaste femton åren kan man notera ett uppvaknande hos politiker i flera länder när det gäller behovet av att göra prioriteringar i hälso- och sjukvården. I själva verket har ransonering skett i alla tider. Sådan kan dock föregås av mer eller mindre medvetna och systematiska prioriteringar. När svenska politiker i likhet med sina kollegor i andra länder började prata om behovet av att göra prioriteringar handlade det om att göra dem mer öppet än vad som gällt tidigare. Det har dock visat sig svårt att agera öppet på grund av mängd orsaker. Avsaknaden av enhetliga begrepp, svårt att bestämma vilka kriterier för rättvisa som skall användas och en oförståelse från allmänheten att hälso- och sjukvård ska begränsas på något sätt är exempel på sådana svårigheter. För att övervinna dessa svårigheter har man valt olika strategier i de länder som på allvar försökt göra sina prioriteringar mer öppna. I några länder har man valt att fokusera på att utveckla en gemensam värdegrund medan andra valt att utveckla medborgardialogen. I ytterligare andra länder väljer man att undvika att tala öppet om prioriteringar.

    I den internationella debatten är det framförallt de amerikanska etikerna Norman Daniels och James Sabin teorier om diskursiv rättvisa som fått ett stort genomslag. De menar att vi aldrig kommer att kunna nå en fullständig enighet om vilka principer som skall gälla vid nödvändiga prioriteringar. Istället anser de att det borde vara möjligt att nå större acceptans om ett prioriteringsbeslut fattats på ett sätt som flertalet anser som legitimt och rättvist. Förutom kravet på öppenhet är det enligt Daniels och Sabin viktigt att grunderna för besluten uppfattas som relevanta. Ett sätt för beslutsfattare att uppnå detta är att alliera sig med andra grupper som åtnjuter viss legitimitet t ex att politiker och vårdpersonal samarbetar. Ett annat sätt kan vara att rationalisera svåra beslut; d v s ge dem karaktär av att vara rationella. Här spelar tillgången på fakta om olika hälso- och sjukvårdsinsatsers effekter och patientnytta en stor roll.

    Andra forskare menar att prioriteringar av sjukvård alltid innehåller ett stort mått av värderingar och individuella variationer mellan olika patienter. Därför kan man inte grunda sina ställningstaganden på vetenskapliga studier och utarbeta riktlinjer utan istället låta sig styras av vedertagna etiska principer. I Sverige gäller sedan 1997 principen att de med stora behov av vård i första hand skall garanteras vård. Denna princip liksom principen om människors lika värde och kostnadseffektivitet som Riksdagen tagit ställning till är ett försök få igång en bred dialog kring prioriteringar men även att bidra med en plattform för mer öppna och legitima prioriteringar i hälso- och sjukvården. I praktiken visar det sig svårt att omsätta allmänna principer i det dagliga beslutsfattandet.

    I Sverige efterlyser läkare och andra vårdgrupper tydligare riktlinjer för att kunna ta sitt ansvar för prioriteringar. Den aktuella genomgången visar att man nått olika långt när det gäller öppenheten i de länder som ingår i vår undersökning.

    Norge var tidigt ute med att utarbeta riktlinjer för prioriteringar inom hälso- och sjukvården. Redan år 1987 avlämnade regeringen en offentlig utredning (NOU 1987:23) i ämnet (Lönning I). Tio år senare återkom regeringen med ytterligare tankar och förslag i NOU 1997:18 (Lönning II). Liksom i alla västländer har den norska hälso- och sjukvårdssektorn haft kostnadsproblem. I synnerhet under 1990-talet tycks kostnaderna ha vuxit i en snabbare takt än vad tillgängliga resurser har tillåtit. En öppen prioritering i enlighet med Lönning-utredningarna tycks dock inte ha varit lösningen på detta dilemma. Genomgången av den norska hälso- och sjukvården ger inget stöd för att dessa tankar fått genomslag i vården. I Norge har man istället försökt lösa problemen med en omfattande strukturförändring som i korthet inneburit att staten genom de regionala hälsoföretagen tagit ett än fastare grepp om den specialiserade sjukhusvården. I de dokument som ligger till grund för den nya ordningen finns dock klara viljeyttringar om att de principer och diskussioner om öppna prioriteringar som finns i både Lönning I och Lönning II ska genomsyra vården framöver. Särskilt omfattande konkret och praktiskt prioriteringsarbete tycks emellertid inte pågå inom ramen för det nya statliga huvudmannaskapet. Införande av en rättighetslag för slutenvård på sjukhus ställer dock krav på en tydligare avgränsning av det offentliga åtagandet. Inte heller inom andra hälso- och sjukvårdssektorer tycks aktiviteterna vara särskilt omfattande.

    Förändringar av detta slag tar dock lång tid. Det Nationella rådet för prioriteringar inom hälso- och sjukvården som har till uppgift att vara regeringens rådgivande organ ska utveckla principer och metoder för prioriteringar inom hela hälso- och sjukvårdsområdet, både det statliga och det kommunala. Genom rådet har prioriteringsarbetet kommit alltmer i fokus i den omfattande strukturförändring som norsk hälso- och sjukvård genomgår.

    Nya Zeeland var liksom Norge tidigt med att diskutera prioriteringar inom hälso- och sjukvården på ett öppet och medvetet sätt. I samband med en genomgripande förändring av sjukvårdssystemet i början av 1990-talet påbörjade regeringen ett samtal om gränserna för det offentliga åtagandet och behovet av prioriteringar. Man valde metoder som involverade både sjukvårdspersonal och medborgare. Drygt tio år senare kan man konstatera att det nya zeeländska försöket bara delvis realiserats. Prioriteringar som var tänkta att göras genom att definiera en kärna av sjukvårdstjänster som skulle finansieras offentligt utifrån fastställda kriterier kom aldrig riktigt till stånd.

    Ekonomin vände, en regering med en annan majoritet tillträdde år 1999 och hälso- och sjukvårdssektorn tillfördes ytterligare medel. Under de första åren på 2000-talet har sjukvården blivit tillförsäkrad resurser motsvarande en utgiftsökning för staten med 21 procent på tre år. Intresset för att diskutera prioriteringar och rättvisefrågor har därmed falnat.

    Samtidigt kan man konstatera att diskussionen och det arbete som lades ner från början av 1990-talet och framåt har haft viss effekt. Det finns idag en medvetenhet om att det är nödvändigt att se över hur åtminstone tillskottet av resurser som sektorn tilldelas ska fördelas. Arbete pågår både centralt i Ministry of Health och regionalt i de nytillskapade District Health Boards att finna metoder och fördelningsnycklar för hur nytillskottet av pengar ska användas på bästa sätt med de fyra prioriteringskriterierna som formulerades redan i början av 90-talet som grund. Samtalet med befolkningen fortsätter i nya former i första hand genom de nya distriktsstyrelserna.

    Storbritannien uppvisar relativt låga ambitioner när det gäller att utveckla former för öppna prioriteringar. Det beror dels på att majoriteten av sjukvård fördelas genom en politiskt styrd organisation och dels på den starka symboliska roll som National Health Service (NHS) intar i det brittiska samhället. NHS är en av få organisationer i ett ganska ojämlikt samhälle som alltid har stått för principen om jämlikhet – vård efter behov och inte betalningsförmåga. Det har därför varit särskilt känsligt för politikerna på den nationella nivån att öppet diskutera att utesluta vissa vårdåtgärder.

    På den lokala nivån inom den offentliga sjukvården har dock beslutsfattare prövat olika former för en mer öppen prioritering. Det finns ingen klar linje utan det förekommer stora lokala variationer, där vissa sjukvårdsområden försökt gå i riktning mot en tydlig process där motiven bakom prioriteringar tydliggörs för allmänheten. Hur framtiden kommer att te sig i detta avseende är svårt att uttala sig om då den lokala beställarorganisationen befinner sig i en period av omställning, där de läkardominerade Primary Care Trusts håller på att ta över ansvaret från de traditionella ”health authorities”.

    Den nuvarande brittiska regeringen har valt en strategi för att lösa brister i NHS med mer pengar och effektivisering. I fallet med prioriteringar har politikerna lämnat över ansvaret till allehanda expertorgan, helt i linje med uppfattningen att god evidens ska leda till mer självklara avvägningar inom den lokala sjukvården. I vilken utsträckning den verksamhet som bedrivs inom expertorganet NICE kommer att underlätta prioriteringar är dock oklart. En effekt blir också att den lokala sjukvården måste implementera de nya medicinska metoder som av NICE bedöms vara kostnadseffektiva. Att detta leder till att nya prioriteringar aktualiseras är givet.

    NICE löser inte det grundläggande dilemma som en heltäckande offentlig sjukvårdsorganisation, som brittiska NHS, står inför, nämligen att kraven på organisationen tenderar att hela tiden öka. Trots en del försök med konsultation av medborgare i frågor om prioritering finns dock inget som tyder på att den brittiska allmänheten stöder uppfattningen att den offentliga hälso- och sjukvården måste begränsa sitt åtagande.

    Liksom i flera andra länder väcktes frågan om öppna prioriteringar i Nederländerna under en tid av dålig offentlig ekonomi. På samma sätt som i Sverige mynnade diskussionen ut i ett politiskt dokument med höga ambitioner rörande öppenhet och prioriteringsprinciper (den s k Dunningkommitténs slutrapport). Trots vissa försök att begränsa det samhälleliga åtagandet inom hälso- och sjukvården har de flesta tjänster som genom politiska beslut lyfts ut ur förmånssystemet lyfts tillbaka igen efter påtryckningar. Kostnadskontrollen har följd traditionella vanor genom att kontrollera utbudet av hälso- och sjukvårdens resurser inklusive personal. Följden har i praktiken blivit att ansvaret för prioriteringarna, så som i många andra länder, indirekt har delegerats till hälso- och sjukvårdspersonalen, vilka i sin tur har styrts av sjukhusens budgetar och behandlingsriktlinjer. Vissa framgångsrika försök finns rörande införande av ny medicinsk teknologi och läkemedel.

    Den ekonomiska uppgången i samhällsekonomin under senare delen av 1990-talet har möjliggjort en expansion av hälso- och sjukvården för att möta ökade vårdbehov. Efterfrågan har dock ökat i en snabbare takt med långa väntelistor som följd. Den ökande tendensen att söka vård utomlands tyder på att många i Nederländerna inte längre är beredda att ställa sig i kö för behandling eller ett läkarbesök. En ytterligare utveckling som exemplifierar växande förväntningar på vården är en ökning av antalet helt privata kliniker. Liksom i början av 1990-talet står landet nu inför en marknadsorienterad reform av hälso- och sjukvårdssystemet som ska uppmuntra valfrihet och patientinflytande i vården. Denna gång tycks den komma att genomföras. Vidare har hälso- och sjukvårdsrådet, en myndighet som arbetar nära regeringen, nyligen publicerat en rapport om prioriteringar som pekar på att Dunningkommitténs tankar från början av 1990 om öppna prioriteringar återigen blivit politiskt aktuella.

    Prioriteringar av hälso- och sjukvården i Brasilien är dåligt beskrivet i litteraturen eller i officiella dokument. De torde ändå ske på alla beslutsnivåer i den offentligt finansierade sektorn. De berör dock i liten utsträckning de grupper som har privata sjukförsäkringar. Det verkar inte finnas varesig explicit formulerade riktlinjer eller någon explicit formulerad policy som vägledning vid prioriteringsbeslut i sjukvården. Sådana riktlinjer och rekommendationer finns däremot på den centrala beslutsnivån.

    Generellt har förebyggande program mot framförallt epidemiska sjukdomar, ofta med externt finansiellt stöd (t ex från Världsbanken), fått en hög prioritet. Även familjehälsan är högt prioriterad. Program för att minska incidensen av så kallade externa orsaker har också ansetts särskilt viktiga. Ett sådant exempel utgör ett program för att reducera antalet trafikolyckor som stöds av internationella biståndsmedel. Prioriterade grupper är kvinnor, barn och ungdomar. Speciella program riktade mot dessa grupper inkluderar aktiviteter som vaccinering, främjande av amning, vård av barn med fysiska och psykiska funktionsnedsättningar, kontroll av undernäring både hos barn och blivande mödrar samt kontroll av AIDS och andra sexuellt överförda sjukdomar.

    Sammanfattningsvis konstateras att prioriteringar av hälso- och sjukvården i samtliga studerade länder bäst liknar strategin ”Att fyndigt hanka sig fram”. Den innebär att prioriteringar i regel sker relativt öppet på den övergripande nivån medan de nästan alltid sker dolt både på organisations- och individnivån. Det finns dock initiativ i flera av länderna till att utveckla en eller flera alternativa strategier. En utveckling mot ett rationellt beslutsfattande förekommer i flera länder.

    De viktigaste lärdomarna från Norge gäller utvecklingen av den etiska plattformen. Sverige behöver i likhet med Norge klarlägga och revidera principerna för prioriteringar. Det är närmast Socialdepartementet i Sverige som bör ta initiativ till en sådan översyn. Här kan Sverige framförallt hämta värdefull kunskap från Lönningutredningen i Norge och Dunningkommittén i Nederländerna.

    Nya Zeeland har prövat flera olika angreppssätt för prioriteringar utan att så mycket har hänt i praktiken. Konkret har Sverige antagligen en del att lära av det system som utvecklats för prioritering av elektiva operationer. Detta är särskilt intressant eftersom köproblematiken kopplats ihop med frågan om prioriteringar. Detta bör ha implikationer för arbetet med den allmänna behandlingsgarantin som skall införas i Sverige under 2005.

    I Storbritannien är den officiella hållningen att ligga lågt när det gäller behovet av prioriteringar medan regeringen kraftfullt utvecklar ett system för evidensbaserad sjukvård. Nederländerna liknar Storbitannien när det gäller utveckling av en nationell strategi för evidensbaserad hälso- och sjukvård. Utöver kunskapssammanställningar av den typen som SBU genomför i Sverige avsätter man både i Storbritannien och i Nederländerna avsevärda resurser centralt till primärstudier för utvärdering av medicinska metoder. När det gäller utvärderingsforskning lider Sverige av den nuvarande strukturen med många autonoma huvudmän och ingen central part som har både ansvar och resurser att fördela.

    En nationell strategi som knyter ihop evidensbaserad medicin, kvalitetsarbete och utvecklingen av öppna prioriteringar behöver utarbetas i Sverige med intryck från dessa länder.

    I Storbritannien men även i Brasilien prövas olika former av medborgarråd, medborgarjurys mm som är intressant att fortsätta följa. Även NICE håller på att utveckla nya arbetsformer med ett ökad inflytande från medborgare. Det är angeläget att komma igång i Sverige med försöksverksamheter som inkluderar medborgares involvering i prioriteringsarbetet. Det är i första hand landstingen som bör sådana initiativ.

    Download full text (pdf)
    fulltext
  • 12.
    Carlsson, Per
    et al.
    Linköping University, Faculty of Health Sciences. Linköping University, Department of Department of Health and Society, Center for Medical Technology Assessment.
    Garpenby, Peter
    Linköping University, Faculty of Health Sciences. Linköping University, Department of Department of Health and Society, Center for Medical Technology Assessment.
    Democracy2006In: Constructive Conversations About Health. Policy and Values / [ed] Marshall Marinker, Oxford: Radcliffe Publishing Ltd , 2006, 1, p. 63-74Chapter in book (Other academic)
    Abstract [en]

        Examines underlying values and principles of health policy, and posits a more enlightened public and political discourse. Topics include funding, targets, values, the paradox of competing goals, ageing populations, increased migration, and more. European-oriented. For public policy makers. Softcover.

  • 13.
    Carlsson, Per
    et al.
    Linköping University, Faculty of Health Sciences.
    Garpenby, Peter
    Linköping University, Faculty of Health Sciences.
    Effektivare styrform behövs för högspecialicerad vård1990In: Läkartidningen, ISSN 0023-7205, E-ISSN 1652-7518, Vol. 87, p. 1928-1929Article in journal (Other academic)
  • 14.
    Carlsson, Per
    et al.
    Linköping University, Department of Department of Health and Society, Center for Medical Technology Assessment. Linköping University, Faculty of Health Sciences.
    Garpenby, Peter
    Linköping University, Department of Department of Health and Society, Center for Medical Technology Assessment. Linköping University, Faculty of Health Sciences.
    Spridning av medicinska metoder: Informella nätverk har stor betydelse för hur nya metoder introduceras och sprids i sjukvården1995In: Social Forskning, ISSN 0283-202X, Vol. 10, no 1, p. 10-11Article in journal (Other academic)
  • 15.
    Carlsson, Per
    et al.
    Linköping University, Faculty of Health Sciences.
    Garpenby, Peter
    Linköping University, Faculty of Health Sciences.
    Bonair, Ann
    Kan sjukvården styras?: En rapport om spridning och kontroll av medicinsk teknologi1991Report (Other academic)
  • 16.
    Carlsson, Per
    et al.
    Linköping University, Department of Medical and Health Sciences, Division of Health Care Analysis. Linköping University, Faculty of Health Sciences.
    Garpenby, Peter
    Linköping University, Department of Medical and Health Sciences, Division of Health Care Analysis. Linköping University, Faculty of Health Sciences.
    Nedlund, Ann-Charlotte
    Linköping University, Department of Social and Welfare Studies, NISAL - National Institute for the Study of Ageing and Later Life. Linköping University, Faculty of Arts and Sciences.
    Sandman, Lars
    Linköping University, Department of Medical and Health Sciences, Division of Health Care Analysis. Linköping University, Faculty of Health Sciences. Högskolan i Borås, Institutionen för vårdvetenskap.
    Öppna prioriteringar inom vård och omsorg - var står vi idag och hur ska vi komma vidare?2014In: Vägval för välfärden: En antologi om finansieringsgap, prioriteringar och försäkring som kompletterande lösning / [ed] Kristina Ström Olsson, Stockholm: Svensk Försäkring , 2014, p. 31-61Chapter in book (Other academic)
    Download full text (pdf)
    Öppna prioriteringar inom vård och omsorg - var står vi idag och hur ska vi komma vidare?
  • 17.
    Ceder, Monika
    et al.
    Östergötlands Läns Landsting.
    Garpenby, Peter
    Linköping University, Department of Department of Health and Society, Center for Medical Technology Assessment. Linköping University, Faculty of Health Sciences.
    Patientinformation avseende bröstcancer och diabetes: en utvärdering1998Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Avsikten med studien var att i första hand undersöka hur patientinformation uppfattas av personer med två sjukdomar - bröstcancer och diabetes. den patientinformation som avsågs var dels information från hälso- och sjukvården och dels information från andra källor. Ett delsyfte var att låta personer med erfarenhet av tidigare nämnda sjukdomar bedöma den patientinformation avseende bröstcancer och diabetes som finns i den medicinska faktadatabasen MARS. Underlaget för studien utgörs av materiel från fokusgrupper och efterföljande telefonintervjuer.

  • 18.
    Garpenby, Peter
    Linköping University, Department of Department of Health and Society, Center for Medical Technology Assessment. Linköping University, Faculty of Health Sciences.
    Aktivera medborgarna i svåra beslut2002In: Landstingsvärlden, ISSN 0282-4485, no 21, p. 35-36Article in journal (Other (popular science, discussion, etc.))
  • 19.
    Garpenby, Peter
    Linköping University, Faculty of Health Sciences.
    Att omsätta psykiatrireformen i handling: en första redovisning från Östergötland1996Report (Other academic)
  • 20.
    Garpenby, Peter
    Linköping University, Faculty of Health Sciences. Linköping University, Department of Medicine and Health Sciences, Health Technology Assessment and Health Economics.
    Att värna den svenska sjukvårdens kvalitet.: Ett historiskt perspektiv 1900-1980.1996Report (Other academic)
  • 21.
    Garpenby, Peter
    Linköping University, Faculty of Health Sciences.
    Den medicinska professionen: Tre samhällsvetenskapliga perspektiv1995In: Hälsoekonomiska perspektiv: Tolv forskare om utveckling, styrning och utvärdering av hälso- och sjukvården / [ed] Per Carlsson, Clas Rehnberg, Stockholm: SNS förlag, 1995, 1:1, p. 40-62Chapter in book (Other academic)
  • 22.
    Garpenby, Peter
    Linköping University, Department of Department of Health and Society, Center for Medical Technology Assessment. Linköping University, Faculty of Health Sciences.
    Effekter av nya styrformer på kvalitetsarbetet i sjukvården1996In: Den planerade marknaden: om nya styrformer i hälso- och sjukvården / [ed] Socialstyrelsen, Stockholm: Socialstyrelsen , 1996Chapter in book (Other academic)
  • 23.
    Garpenby, Peter
    Linköping University, Faculty of Health Sciences. Linköping University, Department of Medical and Health Sciences.
    Embarking on transparent priority setting: different strategies in Sweden2010Conference paper (Other academic)
  • 24.
    Garpenby, Peter
    Linköping University, Department of Medical and Health Sciences, Health Technology Assessment and Health Economics. Linköping University, Faculty of Health Sciences.
    Evaluation of the Swedish national guidelines as a tool for transparent priority setting (oral presentation)2008In: The 7th International Conference on Priorities in Health Care. Newcastle, England, 2008Conference paper (Other academic)
  • 25.
    Garpenby, Peter
    Linköping University, Department of Medical and Health Sciences, Division of Health Care Analysis. Linköping University, Faculty of Medicine and Health Sciences.
    Evidensbaserade policybeslut i hälso- och sjukvård: Redovisning av nio strategier2015Report (Other academic)
    Abstract [en]

    In Sweden, the importance of a "knowledge-based health care" has been emphasized in official documents and agreements between the government and the regional health authorities, at least since the mid- 1990s. Within the concept of evidence-based policy (EBP), however there is a much broader ambition than merely to substantiate the clinical part of health service decision-making with evidence. The intention behind EBP is to increase the influence of “evidence” in both administrative and political decision-making.

    Available review articles indicate that the actual knowledge about how to promote EBP is very limited. The few articles that exist point in the same direction, namely that two areas essential: (a) personal relationships and contacts between producers of research and users of research and (b) measures to make research results clear and accessible so that their use will increase.

    This report presents nine different strategies to enhance EBP: those that focus on the evidence base, the interaction between producers and users of evidence, and increased understanding of the conditions prevailing in collective decision-making. A distinction should be made between approaches that have a limited view of what constitutes evidence – the focus is usually on research evidence - and those strategies that are based on assumptions that EBP is best promoted through a broader view of what constitutes evidence. Strategies that bring together producers and users of evidence, where for example "knowledge broker" is one form, constitutes a more interactive approach.

    A further expanded perspective on EBP is through strategies that focus on the development and use of evidence in relation to complex or "wicked" problems”. Here the decision maker is not only expected to use evidence but to apply a leadership to unconditionally identify evidence, using a multiplicity of actors. A broader view on the evidence base in collective decision-making need not entail that research-generated knowledge is given a limited role. It may instead be interpreted as a reason to advance the understanding of how different forms of knowledge can serve as complementary input in collective decisionmaking in a democratic society.

    Download full text (pdf)
    Evidensbaserade policybeslut i hälso- och sjukvård: Redovisning av nio strategier
    Download (jpg)
    presentationsbild
  • 26.
    Garpenby, Peter
    Linköping University, Faculty of Health Sciences. Linköping University, Department of Medicine and Health Sciences, Health Technology Assessment and Health Economics.
    Flera fallgropar att undvika när prioriteringar är på modet igen.2009In: Dagens Medicin, no 33Article in journal (Other (popular science, discussion, etc.))
  • 27.
    Garpenby, Peter
    Linköping University, Faculty of Health Sciences. Linköping University, Department of Medicine and Health Sciences, Health Technology Assessment and Health Economics.
    From ideology to reality: mental health care in Sweden.1993In: European Journal of Public Health, ISSN 1101-1262, E-ISSN 1464-360X, Vol. 3, p. 296-298Article in journal (Refereed)
  • 28.
    Garpenby, Peter
    Linköping University, Faculty of Health Sciences. Linköping University, Department of Medicine and Health Sciences, Health Technology Assessment and Health Economics.
    Health Care Reform in Sweden in the 1990s: Local Pluralism Versus National Coordination.1995In: Journal of Health Politics Policy and Law, ISSN 0361-6878, E-ISSN 1527-1927, Vol. 20, p. 695-717Article in journal (Refereed)
  • 29.
    Garpenby, Peter
    Linköping University, Faculty of Health Sciences. Linköping University, Department of Medicine and Health Sciences, Health Technology Assessment and Health Economics.
    Health care reform in Sweden in the 1990s: local pluralism versus national coordination.1994Conference paper (Other academic)
  • 30.
    Garpenby, Peter
    Linköping University, Department of Medical and Health Sciences, Health Technology Assessment and Health Economics. Linköping University, Faculty of Health Sciences.
    Hälso- och sjukvården i Storbritannien1991In: Sjukvård i andra länder: Vad kan Sverige lära? / [ed] Göran Arvidsson, Bengt Jönsson, Stockholm: SNS (Studieförb. Näringsliv och samhälle) Förlag , 1991, 1, p. 13-57Chapter in book (Other academic)
  • 31.
    Garpenby, Peter
    Linköping University, Department of Medical and Health Sciences, Health Technology Assessment and Health Economics. Linköping University, Faculty of Health Sciences.
    Implementering av nationella riktlinjer för hjärtsjukvård2010In: Implementering: Teori och tillämpning inom hälso- & sjukvård / [ed] Per Nilsen, Lund: Studentlitteratur AB , 2010, 1:1, p. 239-257Chapter in book (Other academic)
    Abstract [sv]

    Frågor kring implementering av forskningsbaserad kunskap i hälso- och sjukvårdens verksamhet får allt större uppmärksamhet. Det så kallade gapet mellan produktion av forskningsresultat och vad som nyttiggörs i vården diskuteras i dag som ett stort problem, såväl för samhället som för de individer som inte erbjuds bästa möjliga vård. Denna bok utgör en introduktion till teoribildning och forskningsrön inom flera kunskapsområden som har relevans för frågor kring implementering inom hälso- och sjukvården. Samtliga författare är verksamma som forskare vid den tvärvetenskapliga institutionen för medicin och hälsa vid Linköpings universitet. Boken vänder sig till studenter, lärare och forskare som intresserar sig för implementeringsfrågor samt till dem som arbetar praktiskt med implementerings- och förändringsarbete inom hälso- och sjukvård. Läs mer om redaktören Läs mer om doktorandkursen IMPLEMENTERING ht 2011 Linköpings Universitet

  • 32.
    Garpenby, Peter
    Linköping University, Faculty of Health Sciences. Linköping University, Department of Medicine and Health Sciences, Health Technology Assessment and Health Economics.
    Implementing quality programmes in three Swedish county councils: the views of politicians, managers and doctors.1997In: Health Policy, ISSN 0168-8510, E-ISSN 1872-6054, Vol. 39, p. 195-206Article in journal (Refereed)
  • 33.
    Garpenby, Peter
    Linköping University, Faculty of Health Sciences. Linköping University, Department of health and environment.
    Informationen kan göra allmänheten oberoende, krävande eller kunnig.2001In: Läkartidningen, ISSN 0023-7205, E-ISSN 1652-7518, Vol. 98, p. 2812-2813Article in journal (Other academic)
  • 34.
    Garpenby, Peter
    Linköping University, Department of Department of Health and Society, Center for Medical Technology Assessment. Linköping University, Faculty of Health Sciences.
    Inställningen till vårdprogram bland personal inom barn- och ungdomspsykiatrin i Östergötland: en kompletterande intervjustudie2007Report (Other academic)
    Abstract [en]

    Background

    In 1998 the child and adolescent psychiatry service in the County Council of Östergötland initiated the process of developing their own evidence-based clinical guidelines. By 2006 seven guidelines had been formulated and were published. In 1999 (just before the first guideline was published) and again in 2003, the Center for Medical Technology Assessment (CMT) at Linköping University conducted surveys of the views of members of staff working in the child and adolescent psychiatry service on the process of guideline development and the usefulness of the guidelines. The two surveys indicated differences between professional groups in their evaluation of the usefulness. In order to provide further understanding of the results of the quantitative studies, a qualitative follow-up study was initiated.

    Methods

    In 2006 interviews were carried out with different categories of professionals working in child and adolescent psychiatry in clinical outpatient teams. A purposive sample of 17 professionals (5 psychiatrists, 6 psychologists and 6 social workers) were interviewed regarding their view of the local clinical guidelines (vårdprogram). The interviews addressed the issues of the application of knowledge in general in child and adolescent psychiatry, the criteria used in developing the clinical guidelines, personal experience of using the guidelines in clinical work, and the implementation of the guidelines in the local organisation.

    Results

    The views of the staff on the development and use of the clinical guidelines vary from those who regard evidence-based practice as the primary method the organisation should follow, to those who consider the guidelines of limited value as they only cover a minor part of the methods in use in child and adolescent psychiatry today. Few of the participants in the study used the guidelines as a “recipe book” in their daily clinical work Some of those interviewed felt uneasy about the implementation of guidelines as a type of standardised clinical practice. Irrespective of the participants’ view of the usefulness in their daily work, many acknowledged the potential of the guidelines as part of a larger process to enhance the development of knowledge in the local organisation. Obstacles to implementing such a process in the organisation were also recognised, mainly the lack of time for group discussions.

    Conclusions

    The findings highlight a situation in which the implementation of the guidelines depends to a large extent on the individual members of staff. Among the different professionals there are many who would like to see the guidelines become an integral part of a collective process of continuous learning.

    Download full text (pdf)
    Inställningen till vårdprogram bland personal inom barn- och ungdomspsykiatrin i Östergötland : en kompletterande intervjustudie
  • 35.
    Garpenby, Peter
    Linköping University, Department of Medicine and Health Sciences, Health Technology Assessment and Health Economics. Linköping University, Faculty of Health Sciences.
    Interrelated policy making - three cases of priority-setting in Swedish health care2006In: The 6th International Conference on Priorities in Health Care (Toronto), 2006Conference paper (Other academic)
  • 36.
    Garpenby, Peter
    Linköping University, Faculty of Health Sciences.
    Introduktion av metoder inom psykiatrin i Blekinge, Västmanland och Östergötland: en jämförande studie1994Report (Other academic)
  • 37.
    Garpenby, Peter
    Linköping University, Department of Medical and Health Sciences, Division of Health Care Analysis. Linköping University, Faculty of Medicine and Health Sciences.
    Kunskapsstyrning – mångtydig styrform som behöver studeras2016In: Perspektiv på utvärdering, prioritering, implementering och hälsoekonomi / [ed] Martin Henriksson, Linköping: Linköpings universitet , 2016, Vol. Sidorna 30-37, p. 30-37Chapter in book (Other academic)
    Abstract [sv]

    En tydlig tendens i dagens hälso- och sjukvårdssektor är det ökade intresset för att använda ”kunskap”1 som lösning på olika slags problem. Det finns förhoppningar på såväl nationell som regional och lokal nivå att systematiserad kunskap ska kunna användas som stöd för att lösa även komplicerade problem. I Sverige började begreppet kunskapsstyrning användas på 1990-talet inom hälso- och sjukvårdssektorn och har senare kompletterats med relaterade termer som kunskapsbaserad styrning och styrning med kunskap. Idag anger samtliga landsting och regioner att de arbetar med kunskapsstyrning i någon form. Begreppet kunskapsstyrning användes initialt för att beteckna statens styrning av hälso- och sjukvården i riktning mot en fortlöpande kunskapsutveckling och kvalitetsförbättring på basis av bästa tillgängliga kunskap. Redan i slutet av 1990-talet konstaterade dock Garpenby och Carlsson (1) att begreppet inte är entydigt och att kunskapsstyrning kan praktiseras i många olika former. Vad det står för idag är inte självklart utan företeelsen behöver problematiseras och studeras vidare så att vi får bättre insikt om hur olika aktörer i sjukvårdssektorn - inte minst politiker och kliniskt verksamma - använder ”kunskap” i olika beslutssituationer.

  • 38.
    Garpenby, Peter
    Linköping University, Department of Medical and Health Sciences, Division of Health Care Analysis. Linköping University, Faculty of Medicine and Health Sciences.
    Kunskapsstyrning: Mångtydig styrform som behöver studeras2016In: Perspektiv på utvärdering, prioritering, implementering och hälsoekonomi: En hyllningsskrift till Per Carlsson / [ed] Martin Henriksson, Linköping: Linköping University Electronic Press, 2016, p. 30-37Chapter in book (Other academic)
  • 39.
    Garpenby, Peter
    Linköping University, Department of Medical and Health Sciences, Health Technology Assessment and Health Economics. Linköping University, Faculty of Health Sciences.
    Making health policy in Sweden: The rise and fall of the 1994 family doctor scheme.2001In: Success and Failure in Public Governance: A Comparative Analysis / [ed] Mark Bovens, Paul ´t Hart, B. Guy Peters, Cheltenham: Edward Elgar , 2001, 1, p. 259-276Chapter in book (Other academic)
    Abstract [en]

    Why do some policies succeed well while others, in the same sector or country, fail dramatically? The aim of this work is to answer this question and provide systematic research on the nature, sources and consequences of policy failure. It explores four policies in six European countries

  • 40.
    Garpenby, Peter
    Linköping University, Department of Medical and Health Sciences, Division of Health Care Analysis. Linköping University, Faculty of Health Sciences.
    Medborgaren i prioriteringsprocessen2001Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Del I: Medborgaren i prioriteringsprocessen – en översikt

    • Uppfattningen att allmänheten (eller befolkningen) bör konsulteras inför beslut som gäller prioritering av resurser i hälso- och sjukvården vinner ökad anslutning i framför allt länder där denna sektor finansieras med offentliga medel som kontrolleras av politiska församlingar. Oberoende av om vården finansieras genom skatter eller försäkringspremier är beslutsfattare i många länder medvetna om riskerna med att reservera ställningstaganden om resursfördelning enbart för en liten krets av ”experter”.
    • Motiven för att involvera allmänheten har både en moralisk och en demokratisk dimension. När beslutsfattare inom hälso- och sjukvården ställs inför frågor som inte låter sig besvaras med enbart ideologiska eller vetenskaplig argument ökar motivet för en folklig förankring. Om medborgarna upplever brist på inflytande i frågor som uppfattats som väsentliga kan förtroendet för en demokratisk ”kontroll” av hälso- och sjukvården undergrävas.
    • Det går att urskilja tre huvudsakliga syften med en utökad konsultation av allmänheten i anslutning till prioriteringsprocessen. I det första fallet är syftet med konsultationen att nå fram till ett konkret resultat som speglar befolkningens värderingar. I det andra fallet att ”rättfärdiga” prioriteringsprocessen, d.v.s. att flertalet medborgare ska uppfatta processen som ”rimlig” och ”rättvis”. I det tredje fallet att få till stånd en demokratisk process som engagerar medborgarna medan det är mindre viktigt att den leder till ett konkret resultat på kort sikt.
    • Det finns några viktiga principiella skillnader mellan de olika metoder som står till buds för att involvera allmänheten. För det första om allmänhetens medverkan sker avskilt från andra parters deltagande (t.ex. politiker, experter m.fl.) eller om man integrerar deltagandet, d.v.s. sammanför allmänheten med andra parter i gemensamma forum. För det andra om man eftersträvar en viss grad av representativitet (för befolkningen i stort) eller om det sker en medveten selektion (t.ex. enbart personer med vissa erfarenheter) eller om medborgarna deltar på eget initiativ oavsett bakgrund (självselektion). För det tredje om möjlighet till diskussion mellan deltagarna erbjuds i den aktuella konsultationen eller om de medverkande lämnar sina synpunkter (ställningstaganden) individuellt. För det fjärde om extern information presenteras för deltagarna som grund för antingen kollektiv diskussion eller individuellt ställningstagande.
    • Praktiska försök i Storbritannien med fördjupat deltagande för allmänheten i prioriteringsprocessen tyder på att deltagarnas attityder i sakfrågor liksom tilltron till den egna förmågan att komma fram till en ståndpunkt kan förändras över tiden. Vissa frågeställningar kräver mer tid för att deltagarna ska kunna ta ställning till olika alternativ (de är helt enkelt inte vana att tolka frågor om t.ex. hälso- och sjukvård i abstrakta termer). Det gäller särskilt i situationer där deltagarna uppmanades att ta ställning till val mellan kliniska metoder. I frågor som gäller övergripande principer för hälso- och sjukvården (t.ex. vad medborgarna förväntar sig av en offentligt finansierad sjukvård) tycks däremot deltagarna ha lättare att uttrycka sin uppfattning.
    • Utmaningen ligger i att hitta rätt kombinationer av metoder vid rätt tillfälle. Det är orimligt att föreställa sig att bara en metod för konsultation av allmänheten skulle vara tillfyllest i alla situationer. För att ta reda på vad som det rätta i olika miljöer måste vi genomföra väl planerade försök som dokumenteras systematiskt från början till slut. Endast under sådana omständigheter kan vi på ett meningsfullt sätt utvärdera försöken och lära oss något för framtiden.

    Del II: Medborgarjuryn vid prioritering – en fördjupning

    • Deltagarna i en medborgarjury representerar sig själva - inte något särskilt intresse eller någon bestämd kunskap eller erfarenhet. De utgör en delmängd av befolkningen som samlas för att gemensamt framlägga sin syn på ett samhällsproblem. I utgångsläget har juryn att besvara en i förväg formulerad fråga, men har möjlighet att inom rimliga gränser avvika från eller utveckla frågeställningen. Viktiga inslag i metoden är utfrågning av ”vittnen” som ska förse juryn med underlag, tid till diskussion mellan deltagarna, och slutligen utformningen av en rekommendation som offentliggörs.
    • Metoden bygger på antagandet att medborgarnas värderingar och preferenser formas genom ”lärande” i form av åsiktsutbyte och offentliga samtal. Målet är att hitta former för demokratiskt deltagande som inte bara uttrycker enskilda individers privata intressen utan uppmuntrar till breda lösningar på väsentliga samhällsproblem.
    • Följande rekommendationer avseende medborgarjuryns arbete lämnas av IPPR, som utvärderat en del av de brittiska försöken:
    1. Frågeställningen ska utgår från ett verkligt ”fall”, inte ett hypotetiskt.
    2. Den ansvariga organisationen (sponsorn) ska vara beredd på och kunna hantera detta ”fall” i beslutsprocessen.
    3. Den ansvariga organisationen ska vara beredd att ta till sig en rekommendation från juryn även om den inte överensstämmer med den egna ståndpunkten.
    4. Den ansvariga organisationen ska vara klar på vad den önskar ha ut av juryprocessen.
    • Medborgarjuryn är en av få tekniker för konsultation av allmänheten som resulterar i ett konkret material som direkt kan vägas in i en politisk beslutsprocess. Den frågeställning som juryn har att behandla är tydliggjord, förutsättningarna för arbetet är klargjort i förväg. Den rekommendation som juryn ska lämna ifrån sig är tänkt att uppfylla förhållandevis stora krav på motivering och klarhet. Därmed är medborgarjuryn i några viktiga avseenden vida överlägsen andra metoder för konsultation av allmänheten.
    • Medborgarjuryn som metod rymmer dock - jämfört med en del andra metoder för konsultation - några uppenbara problem. Den är inte bara tidskrävande och kostsam utan den engagerar direkt ett mycket begränsat antal medborgare, vars representativitet kan ifrågasättas. I det sistnämnda ligger den mest allvarliga svagheten. En annan kritisk punkt gäller processen varigenom juryn kommer fram till sitt ställningstagande. Det är helt klart att arrangören har ett intresse av att juryn formulerar en gemensam ståndpunkt. Det finns en risk att ”avvikare” påverkas inte bara av övriga deltagares argument (vilket är helt i linje med arbetsformen) men också av de underförstådda kraven från arrangören att komma fram till en gemensam uppfattning.
    • Sammanfattningsvis kan sägas att vi saknar en djupgående och systematisk kunskap om hur medborgarjuryn kan användas som metod för att konsultera allmänheten i anslutning till en prioriteringsprocess inom vård och omsorg. De försök som har genomförts har en alltför fragmentarisk karaktär för att uppfylla högt ställda krav på evidens.
    Download full text (pdf)
    fulltext
  • 41.
    Garpenby, Peter
    Linköping University, Faculty of Medicine and Health Sciences.
    Medborgaren i prioriteringsprocessen: en kort återblick på vår första rapport2022In: Prioriteringscentrum - 20 år i rättvisans tjänst / [ed] Lars Sandman, Linköping: Linköping University Electronic Press, 2022, Vol. Sidorna 79-87, p. 79-87Chapter in book (Other academic)
  • 42.
    Garpenby, Peter
    Linköping University, Faculty of Health Sciences. Linköping University, Department of Department of Health and Society, Center for Medical Technology Assessment.
    Medicinska expertgrupper i val av läkemedel. En rättvis prioriteringsprocess säkrar trovärdigheten vid val av läkemedel2004In: Läkartidningen, ISSN 0023-7205, E-ISSN 1652-7518, p. 2480-2484Article in journal (Other academic)
  • 43.
    Garpenby, Peter
    Linköping University, Faculty of Health Sciences.
    Ny organisation för psykiatrin i Östergötland: en studie av implementering inom ett landsting1991Report (Other academic)
  • 44.
    Garpenby, Peter
    Linköping University, Department of Medical and Health Sciences, Health Technology Assessment and Health Economics. Linköping University, Faculty of Health Sciences.
    Perspektiv på implementering2010In: Implementering: Teori och tillämpning inom hälso- & sjukvård / [ed] Per Nilsen, Lund: Studentlitteratur AB , 2010, 1:1, p. 27-49Chapter in book (Other academic)
    Abstract [sv]

    Frågor kring implementering av forskningsbaserad kunskap i hälso- och sjukvårdens verksamhet får allt större uppmärksamhet. Det så kallade gapet mellan produktion av forskningsresultat och vad som nyttiggörs i vården diskuteras i dag som ett stort problem, såväl för samhället som för de individer som inte erbjuds bästa möjliga vård. Denna bok utgör en introduktion till teoribildning och forskningsrön inom flera kunskapsområden som har relevans för frågor kring implementering inom hälso- och sjukvården. Samtliga författare är verksamma som forskare vid den tvärvetenskapliga institutionen för medicin och hälsa vid Linköpings universitet. Boken vänder sig till studenter, lärare och forskare som intresserar sig för implementeringsfrågor samt till dem som arbetar praktiskt med implementerings- och förändringsarbete inom hälso- och sjukvård. Läs mer om redaktören Läs mer om doktorandkursen IMPLEMENTERING ht 2011 Linköpings Universitet

  • 45.
    Garpenby, Peter
    Linköping University, Department of Department of Health and Society, Center for Medical Technology Assessment. Linköping University, Faculty of Health Sciences.
    Prioriteringsprocessen Del I: Övergripande strategier2003Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Denna rapport utgör första delen av två rapporter som behandlar olika aspekter av prioriteringsprocessen. Prioriteringsprocessen innefattar ställningstaganden, val, inhämtande av information, tolkning av information, beslut och aktiviteter för att vinna stöd för de olika momenten i en sådan process. Prioritering av kollektiva resurser medför medvetna val mellan alternativ och försiggår på olika nivåer i ett samhälle, med olika typer av aktörer inblandade (politiker, tjänstemän, vårdpersonal, patienter, medborgare). I rapporten behandlas ett antal övergripande ”strategier” för prioritering av hälso- och sjukvård som harhämtats från den internationella litteraturen.

    Strategin ”Att fyndigt hanka sig fram” (eng. muddling through elegantly) tar avstånd från generella regler eller ”formler” för fördelning av resurser till vården, eftersom de tenderar att göra verksamheten statisk. Istället bör personalen i vården åtnjuta en betydande frihet att besluta om resursernas fördelning. Allmänheten har begränsad insyn i prioriteringsprocessen, men ges möjlighet att bedöma resultatet.

    Inom strategin för ”Rationellt beslutsfattande” (eng. rational decision-making) är inhämtandet av information en central aktivitet – vanligtvis den viktigaste. Aktuell information av bästa slag, helst framtagen genom vetenskaplig metod, ska ligga till grund för ställningstaganden – inget annat. Beslutsfattare på olika nivåer förväntas kunna handla rationellt, d.v.s. de ska med ledning av tillgänglig information söka efter den optimala lösningen utan att låta sig påverkas av ovidkommande faktorer.

    Strategin för ”Pluralistisk förhandling” (eng. pluralistic bargaining) menar att prioritering handlar om förmågan att ta fram socialt acceptabla beslut; och att en sådan process måste upprepas gång efter gång. Öppenhet, deltagande av många olika parter i processen, förmågan att ställa olika argument mot varandra och att analysera dessa, och slutligen att få besluten att framstå som ”rimliga”; det är den bästa möjliga lösningen på prioriteringsproblematiken.

    Strategin ”Samhällsdiskussion om värdegrund” (eng. the community approach) utgår från antagandet att påfrestningarna i samhället kommer att växa till gigantiska proportioner om vi söker finansiera alla potentiella medicinska insatser. Risken är att vi på vägen tappar bort väsentliga värden i synen på vad som är ett ”humant samhälle” och ett ”gott liv”. En bred diskussion i samhället bör initieras för att vi ska kunna angripa den ”omöjliga” värdegrund som driver utvecklingen i fel riktning. Allmänheten ska delta i detta ”samtal” varefter politiker och administratörer tar fram ”kategoribaserade riktlinjer” som tillämpas av vårdpersonalen.

    ”Kombinerat beslutsfattande” (eng. the model of health care requirements) är en kombination av inslag från en rationell respektive en pluralistisk strategi. Dels tydliga mål och principer, nyttjandet av god information och dels insikten om att prioriteringar måste ske fortlöpande på olika nivåer och med hänsyn tagen till lekmannasynpunkter (konsultation av patienter och allmänhet).

    ”Nivåanpassat beslutsfattande” (eng. explicit and implicit decision making) utgår från en situation där politiker tvingas vara tydliga i frågor om vad som ska finansieras medan verkställandet av beslut på andra nivåer innebär en ”dold” process för prioritering ( inte ett positivt val, utan som en tvingande omständighet). Den öppenhet som tillämpas på en nivå fungerar som ”skydd” för den dolda process som måste genomföras på andra nivåer.

    Om vi enbart fokuserar på frågan om öppenhet kan det förefalla som om de aktuella strategierna egentligen inte skiljer sig åt nämnvärt, mer än på några punkter. En sådan slutsats är emellertid helt felaktig; betydande skillnader framträder om man mera i detalj skärskådar respektive strategi.

    Genomgången pekar i riktning mot att vi inte har att göra med en prioriteringsprocess utan istället med två processer – en avseende intern legitimitet och en avseende extern legitimitet. Det är först när vi gör denna ”boskillnad” som innehållet i de olika strategierna blir riktigt begripligt.

    Processen för intern legitimitet kännetecknas av förmågan att hitta en kunskapsbas (vetenskaplig) och argument för att bygga prioriteringar på sådan kunskap. Det är den enda vägen som en kunskapsorganisation likt hälso- och sjukvården kan anträda för att säkerställa förtroendet för prioriteringar. ”Kombinationsstrategin” beskriver en rimlig modell för att säkerställa intern legitimitet i en prioriteringsprocess.

    Vad som behandlas av strategin för ”pluralistisk förhandling”, ”samhällsdiskussion om värdegrund” respektive ”att fyndigt hanka sig fram” är en prioriteringsprocess för att förbättra förutsättningarna för extern legitimitet. De visar emellertid på två fundamentalt olika sätt: att i förväg (ex ante) bygga under förtroendet genom vägledande principer respektive en öppen och pluralistisk beslutsprocess eller att i efterskott (ex post) ge utrymme för granskning och korrigering av utfallet.

    Av de granskade strategierna är det två som framstår som mer attraktiva när det gäller ambitionen att i Sverige utveckla en prioriteringsprocess för hälso- och sjukvård. Det är dels ”kombinationsstrategin” för att säkra intern legitimitet och en strategi för ”pluralistisk förhandling” för att öka förutsättningar för extern legitimitet.

    Download full text (pdf)
    Prioriteringsprocessen Del I: Övergripande strategier
  • 46.
    Garpenby, Peter
    Linköping University, Department of Medical and Health Sciences, Health Technology Assessment and Health Economics. Linköping University, Faculty of Health Sciences.
    Prioriteringsprocessen: Del II: Det interna förtroendet2004Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Denna rapport utgör andra delen av tre som behandlar olika aspekter av prioriteringsprocessen. I denna rapport behandlas en prioriteringsprocess för att säkerställa förtroendet inom hälso- och sjukvårdens organisation, d v s. avser intern legitimitet. I rapporten argumenteras för att olika komponenter behövs som kompletterar varandra (en syntes).

    Vi behöver därför fyra olika ”komponenter” för att bygga en prioriteringsprocess för intern legitimitet.

    Arbetsformer

    De arbetsformer som redovisas i rapporten skiljer sig åt och omfattar inte i samtliga fall en ”komplett” prioriteringsprocess, d v s att de inkluderar beslut om rangordning och åtföljande konsekvenser (ransonering av insatser eller bortval av insatser). Arbetsformerna Programbudgetering-marginalanalys (PBMA) och Medicinskt programarbete behöver inte innehålla beslut om bortval av insatser. Medicinskt programarbete är ingen standardiserad metod utan befinner sig under utveckling i Sverige. Den har inte samma teoretiska förankring som PBMA och den besläktade Makro-marginalanalys (MMA) vilka kan sägas bygga på inslag i ekonomisk teori. Medicinskt programarbete tar vanligtvis sin utgångspunkt i någon form av behovsanalys, medan inslagen av prioritering (rangordning och val) kan variera. Arbetsformen MMA – som bedrivits i form av ett experiment i Kanada - är ett försök att driva processen längre i riktning mot vad vi med svenska termer skulle kalla ”horisontell” prioritering, d v s att välja mellan olika insatser med bibehållande av ett befolkningsansvar. Arbetsformer behöver utvecklas vidare för både ”vertikal” och ”horisontell” prioritering. Gemensamt för dessa bör vara ambitionen att stärka förutsättningarna för intern legitimitet, och därför måste arbetsformerna kunna samspela med övriga komponenter som behandlas i rapporten.

    Beslutsunderlag

    Det finns en risk med att blanda metoder för att ta fram beslutsunderlag, som utgår från motsägelsefulla principer om vad som är önskvärda mål för samhället och för vården. Varje metod kan vara meningsfull i kraft av sin egen logik, men kan vara svår att tillämpa inom en hel samhällssektor, t ex hälso- och sjukvård. Ett sådant exempel kan vara ”Kvalitetsjusterade levnadsår” (QALYs). När metoderna tillämpas selektivt i vissa delar av sjukvården kan de bli ”omöjliga” med avseende på utfall av resursfördelningen.

    Det finns alltid en risk att för mycket kraft ägnas åt att ta fram beslutsunderlag, medan de ansvariga för prioriteringsprocessen inte tar ställning till frågor som: varför behöver vi detta underlag, vad representerar detta underlag och hur ska vi använda detta underlag tillsammans med annan typ av information?

    Värderingsplattform

    Prioriteringsprocessen innehåller en serie ställningstaganden och avvägningar, vilka bör vara konsistenta, och sammantaget leda arbetet i en riktning som de inblandade önskar. Inslag av värderingar är ofrånkomliga, och de inblandade bör tänka igenom konsekvenserna av olika ställningstaganden. I vissa fall har de inblandade i en beslutsprocess svårt att erkänna och explicit visa att värderingar används. En möjlighet kan vara att utveckla en ”normativ checklista” efter de principer som visats i rapporten.

    Förtroendeskapande institutioner

    Detta är en bortglömd komponent, som borde vara en självklarhet i en prioriteringsprocess inom vår typ av hälso- och sjukvårdssystem, där aktörer av olika slag förekommer: politiker, administratörer, forskare, professioner.

    Arbetsformerna inom prioriteringsprocessen kan lägga grunden för förtroendeskapande institutioner, men det är också möjligt att det behövs andra åtgärder. Samtidigt är byggandet av förtroendeskapande institutioner den kanske svåraste komponenten att säkerställa. Den kräver långsiktighet, vilket kan vara svårt att åstadkomma i dagens organisationer som utmärks av krav på förändring och flexibilitet.

    Arbetsformen som sammanhållande komponent

    I rapporten refereras till den ”kombinationsstrategi” som den brittiska hälsoekonomen Joanna Coast lanserat: som är ett försök att kombinera en mer rationell strategi där framtagandet av beslutsunderlag står i centrum, med en strategi som går ut på fortgående förhandlingar mellan parter och kritiskt granskande av underlag (vilken går under namnet pluralistisk förhandling). Jag har genom denna rapport visat att kombinationsstrategin rymmer flera tankar som visar sig hållbara för att skapa internt förtroende för prioritering inom hälso- och sjukvårdens egen organisation (intern legitimitet). Men medan Coast lägger tonvikten på sökandet efter goda beslutsunderlag (vilka också är nödvändiga), bör vi istället rikta blicken mot arbetsformer.

    Det är förmågan bland olika intressenter (politiker, forskare, sjukvårdsadministratörer och vårdprofessioner) att tillsammans hitta stabila arbetsformer för att hantera, tolka och agera utifrån information, som är nyckeln till intern legitimitet.

    Download full text (pdf)
    fulltext
  • 47.
    Garpenby, Peter
    Linköping University, Faculty of Health Sciences. Linköping University, Department of Medical and Health Sciences, Division of Health Care Analysis.
    Prioriteringsprocessen Del II: Det interna förtroendet2004Report (Other academic)
  • 48.
    Garpenby, Peter
    Linköping University, Department of Department of Health and Society, Center for Medical Technology Assessment. Linköping University, Faculty of Health Sciences.
    Prioriteringsprocessen: exempel på övergripande strategier2003In: Socialmedicinsk Tidskrift, ISSN 0037-833X, Vol. 80, no 5, p. 398-405Article in journal (Other academic)
  • 49.
    Garpenby, Peter
    Linköping University, Department of Department of Health and Society, Center for Medical Technology Assessment. Linköping University, Faculty of Health Sciences.
    Procedurrättvisa och praktisk prioritering: tre fall från svensk hälso och sjukvård2006Report (Other academic)
    Abstract [en]

    In the health care sector, priority setting often takes the form of rationing (i.e. waiting lists) or even the exclusion of treatment for which there are inadequate funds.  This  situation  is  notoriously  difficult  for  decision-makers  to  handle, whether they are clinicians or elected politicians.

    In this study we have used a well-known ethical framework for "fair" priority setting (accountability for reasonableness) to analyse three cases drawn from the regional  health  care  service  in Sweden.  The  aim  was  to investigate  to what extent "procedural justice" can be applied to "real-life" cases of priority setting and rationing. The cases used in the study are cosmetic surgery, the allocation of disability aids and infertility treatment (IVF). In addition, the local politicians responsible for health care in three local authorities were asked to express their views on issues such as legitimacy and fairness in relation to priority setting.

    It is important to take into consideration that priority setting in the public health care system consists of at least four different processes, i.e. those that can be regarded as internal (within the health care delivery system itself and between the delivery system and political decision-makers)  and those that are external (between the delivery system and patients and between the public provider of health care and the general public).

    The intention was not to grade the three cases with regard to the "fairness" of the  priority-setting  process.  Nevertheless,  it  can  be  noted  that  in  case  A (cosmetic surgery) very little focus was given to the element of "publicity" i.e. information  to  or  dialogue  with  patients  and  the  general  public  about  the priority-setting process. In case B (new policy for disability aids) we noted that the internal legitimacy was far better, although the medical staff responsible for prescribing disability aids found it difficult to develop their own procedures for priority setting. The final case C, (infertility treatment) represents the traditional way to handle the gap between demand and supply in the public sector. In the local authority studied, the political level of decision-makers  had delegated all the  priority-setting  decisions  to  the  clinical  level,  but  instead  of  adopting  a "muddling  through  strategy",  the  clinicians  in  charge  had  spent  time  on developing procedures for disseminating information to patients (publicity) and for ensuring fairness (equal rights).

    The interviews indicate that Swedish local politicians responsible for health care have a relatively good understanding of  the problems related to limited resource and the need for priority  setting.  They are trying  to find new solutions,  and above all to develop a better dialogue with the general public. Most politicians appreciate  the  importance  of  "internal  legitimacy"  i.e.  the  interrelationship between the different decision-making levels within the local authority, and the need for a clear-cut message to patients and the public. On the other hand, the politicians are not in agreement about how the responsibility for communicating the information about priority-setting should be divided between the clinicians and themselves.

    Download full text (pdf)
    Procedurrättvisa och praktisk prioritering : tre fall från svensk hälso- och sjukvård
  • 50.
    Garpenby, Peter
    Linköping University, Faculty of Health Sciences. Linköping University, Department of Medicine and Health Sciences, Health Technology Assessment and Health Economics.
    Resource Dependency, Organised Medicine and the State: Quality Control in Sweden.1999In: Social Science and Medicine, ISSN 0277-9536, E-ISSN 1873-5347, Vol. 49, p. 405-424Article in journal (Refereed)
12 1 - 50 of 97
CiteExportLink to result list
Permanent link
Cite
Citation style
  • apa
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • oxford
  • Other style
More styles
Language
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Other locale
More languages
Output format
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf